Bakgrund: Hopparknä eller patellar tendinopati vilket är den kliniska benämningen är en överbelastningsskada på patellarssenan. Denna typ av överbelastningsskada uppstår på grund av repetitiva spänningar på senan. Utifrån tidigare studier så har man sett att engagerade fysioterapeuter som utför regelbunden uppföljning har stor betydelse för att rehabiliteringen blir utförd. Det är även viktigt med en personcentrerad behandling där det sker ett samspel mellan patient och terapeut. Andra studier visar att personer med långvarig muskeloskeletal smärta lär sig nya strategier för att hantera smärta vilket senare har resulterat i en förbättrad självbild. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka upplevelser personer med patellar tendinopati har fått erfara av fysioterapeutisk behandling. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes där totalt två basketspelare inkluderades. Data analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier, upplevelser av fysioterapeuternas bemötande, anpassningens betydelse under en rehabiliteringsprocess och värdet av att ta hand om kroppen för att nå sina mål men vägen dit är inte alltid rak. Dessa huvudkategorier presenteras med tillhörande underkategorier. Konklusion: En bra fysioterapeut ska finnas tillgänglig, visa engagemang och utföra regelbundna uppföljningar vilket deltagarna hade både bra och mindre bra upplevelser av. Under rehabiliteringen har deltagarna fått en stor förståelse för att ta hand om kroppen redan innan problem uppstår och förtroendet för fysioterapeuter är stort men påverkas negativt då patienter inte prioriteras.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att utvärdera förändringar över tid vid excentrisk träning av quadriceps i en ny dosering i kombination med träning av höft- och bålmuskulatur under 12 veckor vid patellar tendinopti med avseende på a) smärta, b) skattning av symtom, funktion och förmåga att delta i idrott, c) funktionellt hopptest samt c) vävnadsförändringar i patellarsenan. Metod: Studien var en pilotstudie utan kontrollgrupp. Tolv personer som kliniskt diagnostiserats med patellar tendinopati samt hade ultraljudsverifierad tendinos i patellarsenan deltog frivilligt i studien (2 kvinnor och 10 män; medelålder 29,2 år, besvärsduration > tre månader). För att utvärdera träningsinterventionen användes visuell analog skala (VAS) för smärta i vila och under aktivitet, frågeformuläret Victorian Institute of Sport Assessment score (VISA-P) för skattning av symtom, funktion och förmåga att delta i idrott, funktionellt hopptest, one-leg hop for distance (OLH). Undersökning av patellarsenan gjordes med ultraljud och färgdoppler. Utvärdering genomfördes före och efter tolv veckors träningsintervention. Träningsprogrammet innehöll excentrisk träning av quadriceps (bromsande knäböjning på ett ben) stående på en kil inklusive stretch av quadriceps i kombination med träning av höft- och bålmuskulaturen som utfördes tre gånger i veckan under 12 veckor. Signifikansnivå p < 0.05 användes i studien och en tendens inkluderades mellan 0.05 < p < 0.1 Resultat: Efter träningsperioden sågs en signifikant minskning av smärta i vila (VAS från 64 till 11,5) och under aktivitet (från 80 till 21 på VAS skalan) samt en ökad funktion och förmåga att delta i idrott sågs på VISA-P (från 44 till 71,5). En signifikant förbättrings sågs också på funktionellt hopptest på ett ben med en ökad hopplängd (från 103 till 132 cm) efter träningsinterventionen. Ingen signifikant skillnad kunde ses gällande vävnadsförändringar i patellarsenan. Det fanns däremot en tendens (p=.083) till förbättring av senstrukturen i patellarsenan efter träningsinterventionen. Slutsats: Efter tolv veckors intervention sågs en signifikant förbättring med avseende på smärta och funktion vid patellar tendinopati. Dessa resultat bör följas upp för att utvärdera långsiktiga förändringar av träningsinterventionen. Resultaten från denna pilotstudie kan ligga till grund för en kommande randomiserad kontrollerad interventionsstudie. / Abstract Aim: The aim of this study was to evaluate changes over time during eccentric quadriceps training with a previously unstudied exercise dosage in combination with hip and core exercises for a period of 12 weeks in patients with patellar tendinopathy. The outcome measures were: pain, self-evaluated symptoms, functions and ability to participate in sport, functional jumptest and patellar tendon tissue changes. Method: This was an uncontrolled pilot study. Twelve patients diagnosed with patellar tendinopathy using clinical testing and ultrasound imaging participated in the study voluntarily (2 female and 10 men, mean age 29.2 years, duration of symptoms > 3 months). To evaluate the intervention a visual analogue scale (VAS) was used to measure pain at rest and during activity. The Victorian Institute of Sport Assessment score (VISA-P) was used to evaluate self-assessed symptoms, function and ability to participate in sport. One-leg hop test for distance (OLH) was used as a functional test. Changes in the patellar tendon were examined using ultrasound imaging and colour doppler. Measurements took place at baseline and at 12 weeks. The exercise program contained eccentric quadriceps training (drop-squat on one leg) standing on a decline board, quadriceps stretching in combination with hip and core exercises performed 3 times per week for twelve weeks. P-value was set at < 0.05 and a tendency was included between 0.05 < p < 0.1 Results: At 12 weeks a significant reduction of pain was observed at rest (from 64 to 11.5) and during activity (from 80 to 21) as well as improved VISA-P scores (from 44 to 71.5). A significant improvement was observed on the functional hop test (from 103 to 132 cm). No significant changes in the patellar tendon were observed with ultrasound imaging. Although there was a tendency towards structural improvement of the patellar tendon (p=.083) after 12 weeks of intervention. Conclusion: After twelve weeks of intervention a significant improvement was observed with respect to pain and function. It would be of interest to examine long-term changes of this combined training program. These results may be used as a foundation for a future randomised controlled intervention study.

Syfte - Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att sammanställa forskning som utvärderar effekten av excentrisk träning samt jämföra excentrisk träning med alternativ behandling på smärta och funktion vid kronisk patellar tendinopati. Frågeställningar 1. Vilken evidens finns idag för att excentrisk träning minskar smärta och förbättrar funktion hos personer med patellar tendinopati? 2. Vilken evidens finns idag för att excentrisk träning är mer effektiv gällande smärta och funktion jämfört med andra behandlingsstrategier hos personer med patellar tendinopati? Metod Sökning av litteratur gjordes i PubMed, Web of Science, Cinahl och AMED. 12 artiklar valdes ut för granskning enligt PEDro scale. Poängbedömningen omsattes till SBUs mall för bevisvärde för evidensgrad och sammanställdes i tabellform med rubrikerna syfte, urval, metod, statistik, resultat, slutsats och primära utfallsvariabler. Resultat Resultatet av denna litteraturstudie visar en indikation på att excentrisk träning minskar smärta och ökar funktion hos personer med patellar tendinopati. Jämfört med annan behandling är excentrisk träning lika effektivt som kirurgi, Heavy Slow Resistance och mer effektiv än kortisoninjektion vid långtidsuppföljning. En artikel hade högt bevisvärde och elva medelhögt. Slutsats Nuvarande forskning ger en indikation på att excentrisk träning ger en minskning av smärtan och ökad funktion hos personer med patellar tendinopati, dock kan man om möjligheten finns använda sig av andra behandlingsmetoder som visat sig ge samma effekt. För att säkerställa effekten gentemot andra behandlingsmetoder behövs fler studier med hög kvalité som jämför samma metoder. I dagsläget är det för få studier som faktiskt jämför samma saker vilket gör det svårare att med säkerhet säga att excentrisk träning är bättre än annan behandling. / Aim - The purpose of this systematic review was to compile research evaluating the effect of eccentric training and compared with alternative therapy, on pain and function in patients with chronic patellar tendinopathy. Method - Search of the literature was done in PubMed, Web of Science, Cinahl and AMED. 12 articles were selected for review using the PEDro scale. Points assessment were traded with SBU template probative value of evidence level and summarized in tabular form. Results - The results of this study showed that eccentric training reduces pain and increases function of patients with patellar tendinopathy. Compared to other treatments eccentric training is as effective as surgery, Heavy Slow Resistance and more effective than cortisone injection at long term follow-up. Also more effective than friction and ultrasound. One article had high quality and the rest medium quality. Conclusions -Current research provides an indication that eccentric exercise results in a decrease in pain and improved function in patients with patellar tendinopathy, however, the use of other therapies has proven to give the same effect and can be used if there is a possibility to. To ensure efficacy against other treatments more studies with high quality comparing the same methods are needed. In the current situation there are too few studies that actually compare the same things which make it difficult to say with certainty that eccentric training is better than any other treatment.

Syfte Syftet med denna studie var att undersöka om det finns någon skillnad i förekomsten av riskfaktorer för Patellar Tendinopati (PT) mellan volleybollspelande ungdomar med PT och utan PT. Metod Målpopulationen som valdes i studien var 59 elever på volleyboll Riksidrottsgymnasiet. Eleverna var mellan 15 och 19 år. Den elektroniska webbenkäten bestod av 43 frågor uppdelade i 3 huvudområden; icke-träningsrelaterade variabler, träningsrelaterade variabler, och psykologiska variabler användes. Oberoende T-test och Mann-Whitney U-test användes för analys av skillnaden mellan gruppen av individer drabbade av PT (PTG) och kontrollgrupp (KG). Resultat Av alla deltagare som svarat på enkäten led 40 % av PT. Resultatet från enkäten visar att det finns skillnader mellan PTG och KG för faktorerna; BMI (PTG=23,1 ± 1,5 jämfört med KG= 21,7 ± 2.1, P=0,01), vikt (PTG=78,81 ± 6,5, KG= 71,6 ± 10,7, P=0,01), brist på återhämtning och sömn (P=0,001), acceptansen av smärta som en del av elitidrott (P=0,006), samt deltagarnas inställning att träna trots smärta (P=0,006). Resultatet visar ingen skillnad mellan PT-gruppen och kontrollgruppen med avseende på träningsrelaterade variabler. Slutsats BMI, vikt, brist på sömn, acceptansen av smärta samt deltagarnas inställning att träna trots smärta är riskfaktorer som skiljer sig mellan volleybollspelande elever drabbade av PT och elever som inte är drabbade av PT.