Diabetes mellitus is a metabolic disorder that brings great changes in every individual's way of living. The goal in diabetes treatment is that the individual will be able to live a normal life, with normal length. To achieve this there is need to avoid complications, both acute and long-term. To be able to do this this the patient need knowledge about the illness and how to adjust pharmacological treatment to diet and exercise. In this, patient education is an important part. The purpose of this literature review was to describe nurse's educational role in preventing long-term complications in lower extremity, diabetic patients. As a theoretical framework, a socioculture perspective of learning has been used. The result showed the importance of adjusting the level of educational content, the tools used in the education and the way the nurse educate. It also showed the importance of creating a good atmosphere and an interaction between nurse and patient. A good interaction leads to good education, where both parties are experts where the only thing differing is the branch of expertise. Theese aspects of education is essential in preventing long-term complications in lower extremity in diabetic patients.

No description available.

No description available.

The aim of this study was to illuminate how patients with mental illness experience encounters with the nurse in psychiatric care, in order to acquire increased understanding for the patients needs. A litterature study was used to analyse previously published scientific articles within psychiatric nursing care. Content analysis inspired by Graneheim and Lundman was used to perform the analysis. The result showed that the patients recovery depended on the relationship with the nurse. If the relationship was good, the patient was moore likely to regain his mental health, than if the relationship with the nurse was poor. If the nurse was able to take the time for the good conversation, the relationship was moore likely to carry out well. In order to do so, the nurse had to have gained the patients trust. If the nurse had an open attitude and a good dialogue with the patient, he could grow and acquire insight and learn to live with his mental illness. More empirical studies on patients experiences of psychiatric care are needed so that nurses can gain a deeper understanding for how to best meet these patients needs.

Bakgrund: Bakgrunden beskriver definitioner om döva människor och dess kultur. Döva patienter tenderar att bli särbehandlade jämfört med hörande människor. Syfte:Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa upplevelsen av kommunikationsprocessen mellan döva patienter och vårdpersonal. Metod: Arbetet presenteras i en litteraturöversikt. Resultat: Resultatet presenterar teman som belyser vårdpersonalens tidsbrist och närvaro. Även fördomar och attityder som förekommer hos personal och döva patienter samt ohållbara tillvägagångssätt. Subteman är kunskap och förståelse, känslor samt tolk. Diskussion: Diskussionsdelen innefattar viktiga delar utifrån resultatet som kräver vidare förklaring. Delar som diskuteras är tid, kultur och kommunikation via tolk. Leiningers modell och teori förklaras i relation till resultat. Metoddiskussionen visar fördelar, begräsningar och problemlösningar över denna litteraturöversikt. Slutsats: Vidare forskning med kvalitativ utgång krävs i syfte till att förbättra kommunikationsprocessen mellan vårdpersonal och döva patienter.

The purpose of the thesis was to elucidate demented monolingual patients' communicative behaviour as described by their caregivers, and demented bilingual patients' communication, interaction, and relationship with caregivers who could/could not Finnish. The first part of the thesis includes two time-studies and interviews with caregivers in the geriatric care of monolingual patients (I, II). The caregivers spent less time caring for the demented patients than for the non-demented patients with the same degree of dependence. The problems to communicate with the demented patients caused ethical problems and jeopardized the caregivers’ commitment. In the second part of the thesis the preconditions for communication were studied by means of medical, neuropsychological, and linguistic examination of demented Finnish immigrants. Patients' relatives were interviewed and patients' interaction with caregivers was observed in standardised situations (III). The communication, interaction, and relationship between bilingual demented patients and mono/bilingual caregivers were studied during video-recorded morning care sessions by the E.H. and J. Erikson theory of 'eight stages of man'. Phenomenological-hermeneutic (IV), and factor analysis (V) was performed. Also phenomenological (VI) analysis of the morning care sessions was used. The patients functioned on a higher level of ability together with the bilingual caregivers. These caregivers promoted the patients' integrity in a more comprehensive way than monolingual caregivers, and the patients exhibited more trust, autonomy, initiative, industry, identity, intimacy, generativity, and integrity. Their interaction with bilingual caregivers was more multidimensional and the progression of their interaction was more positive than that with monolingual caregivers. The bilingual caregivers' relationship with the demented immigrants was characterised by communion; disclosure of virtues such as patience, honesty, and humility; respect for the person; will; and joy. The findings of the study are discussed within a hermeneutic-humanistic perspective stressing the patient's dependence, vulnerability and need for support. The conclusion is that verbal communication in the patients’ native language makes it easier for caregivers to promote patients' integrity, which in turn enables patients to disclose more of their latent capacity. / <p>S. 1-57: sammanfattning, s. 59-158: 6 uppsatser</p> / digitalisering@umu

Diss. (sammanfattning) Sundsvall : Mittuniversitetet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Stress påverkar människan både psykiskt och fysiskt. Reaktioner som sker i kroppen påverkar hela människans sätt att vara. När sjuksköterskan arbetar under en stress som inte är under kontroll kan hens förmåga till att bilda relation med patienten försämras. Vården utgår då inte från patientens behov, och denne kan då istället uppleva sig inte bli sedd och hörd. Detta kan då leda till ett vårdlidande då vården istället blir mer objektiv och patientens unika behov inte längre står i fokus. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser om hur stress påverkar omvårdnaden och relationen till patienten. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats utfördes.  Intervjufrågorna var semistrukturerade och sju sjuksköterskor deltog. Deltagarnas yrkeserfarenhet varierade mellan 3,5 till 31 år. Materialet analyserades med hjälp av Lundman &amp; Graneheims (2012) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Följande tre huvudkategorier framkom: Olika sorters stress, Påverkan på omvårdnaden, Stressens inverkan på patientrelationer. Patientrelationen blir ofta bortprioriterad när sjuksköterskan är stressad. Detta ger sjuksköterskan en sämre uppfattning om hur patienten verkligen mår, vilket har betydelse för att kunna ge patientcentrerad vård. Sjuksköterskorna upplever att omvårdnadsåtgärder blir bortprioriterade vid stress. Slutsats: Stress påverkar sjuksköterskans förmåga att bilda relation med patienten, och även hens förmåga till att utföra omvårdnad. Detta kan generera ett lidande för patienten. För att kunna ge en god och patientcentrerad vård bör arbetsbelastningen och därmed stressen för sjuksköterskan reduceras.

<p>Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2002</p> / digitalisering@umu