No description available.

Debatten om homosexualitet som synd fördes än en gång upp, i april 2015, i den samhälleliga debatten av flera samstämmiga pingstpastorer i tidningen Dagen. Svenska kyrkan är dessa pastorers motpol då de som organisation viger samkönade par. Denna åsiktsmångfald bland kristna samfund skapar en grund för denna uppsats. Paulus fortsätter att påverka världen med bland annat Romarbrevet och det gör att breven är fortsatt viktiga att studera. Att tolka Romarbrevet, eller andra bibliska texter, utan kontextuell förståelse är att ta en genväg. Att använda en bibeltext för att fördöma eller upphöja i nutid kan vara vanskligt om man saknar förförståelse för hur världen såg ut då texten skrevs. Syftet med denna uppsats är att undersöka Paulus användning av begreppet ἁμαρηία i Romarbrevet samt om Paulus, i Romarbrevet, ser samkönade relationer som synd. Uppsatsen syftar alltså till att skapa en ökad förståelse för vad Paulus menar när han talar om ἁμαρηία i relation till samkönade relationer. Uppsatsen kan beskrivas som en idéhistoriskt inriktad studie. Bland annat undersöks antikens syn på sexualitet och stoiska synsätt, som är av relevans för förståelsen av Paulus syn på kön och sexualitet. Studien identifierar vissa för tiden och kulturen typiska föreställningar som antingen finns uttryckligen utsagda i de texter jag studerat eller som ligger som en underförstådd premiss. Bland dessa föreställningar finns en förståelse av sexualitet där sexuella relationer alltid är maktrelationer, förståelsen av begreppsparet ”naturligt - onaturligt”, en skapelseteologi som återspeglar den maktrelation mellan könen som rådde i det dåvarande samhället men också en förståelse för synden som en dynamisk kraft som man inte kan undslippa samt att den hellenistiske diasporajuden Paulus influerats av stoiska tänkesätt. Allt detta har spelat roll för Paulus i dennes formulering kring inte enbart samkönade relationer, utan också om övriga moralhandlingar. Genom denna undersökning blir slutsatsen att Paulus formuleringar inte är enkelspåriga. Det är anledningen till att denna uppsats frågeställning är viktig. För att göra Paulus rättvisa behövs denna form av frågeställning. Denna uppsats mynnar ut i en ökad förståelse för vilka Paulus skrev och hur han valde sina ord och varför. Ett skäl är att han delade uppfattningen att hedningarnas avgudadyrkan ledde till omoraliska handlingar. Mer speciellt för just Paulus är uppfattningen att judarnas lag inte skyddade mot synden, utan snarare synliggjorde synden. Allt mynnar ut i den brådska Paulus kände gällande att kristna världen. Paulus kristologi är central i hela Romarbrevet och är nyckeln till att förstå dess kontext. Paulus ansåg också att det var brådskande att människorna kom till insikt om att den enda som kunde frälsa från synden var Kristus. Det är en stor bakomliggande orsak till varför Paulus valde att formulera sig i så brådskande stil som han gjorde.

I 1 Kor 7 skriver Paulus om relationer, sex och äktenskap. Kapitlet präglas av att inkludera kvinnor i resonemangen och feministteologer som Elisabeth Schüssler Fiorenza har fokuserat på att förstå kvinnans roll i texten.1 Men vad händer om man läser texten utifrån att den är skriven av en man? Fredrik Ivarsson har visat hur Paulus använder en så kallad maskulinitetsretorik i 1 Kor 7 för att tala om etik i församlingen.2 1 Kor 7 berör även eskatologi. I samma utläggning om huruvida ogifta ska gifta sig skriver Paulus om den allt mer annalkande återkomsten av Kristus. Hur kan eskatologin i 1 Kor 7 förstås utifrån samma utgångspunkt som Ivarsson har, att Paulus språk och retorik formats av antikens kulturspecifika föreställningar av manlighet?

This paper examines Paul's rhetorical goal in describing himself as a ”δοῦλος Χριστοῦ Ἰησοῦ” in Romans 1:1. In the Norwegian Bible translation, the Greek word ”δοῦλος” has previously been translated as ”servant” but the translation may be changed to ”slave” in the 2024 revision. This sparked a debate about potential negative connotations. Through exegetical analysis and review of scholarly perspectives, this paper highlights the historical context and theological significance of Paul's designation of himself. I argue that the slave metaphor, which was a potent term in antiquity, enabled Paul to simultaneously emphasise several aspects of his identity and relationship to Christ and the church in Rome. The term emphasised his total submission to his master, Christ. It also drew an implicit parallel to the situation of the familia Caesaris slaves in the Roman church, and it reinforced the divine origin and importance of Paul's apostolic authority. Also, it related to Paul's teachings on baptism, in which believers are freed from slavery to sin by binding them to a new master. The translation of δοῦλος as slave in Romans 1:1 holds the layers that this metaphor conveyed in its context of identity, status, solidarity and liberation for Paul and the earliest Christians. It summarised important theological positions. In this paper, I suggest that the struggle with connotations ¨ Äåof ”slave” in modern culture should not deter it from conveying key aspects of Paul's message.

No description available.

My essay analyzes the concept of sophia (wisdom) from the first two chapters of first Corinthians and how sophia may have been understood and used in related contexts. Paul uses sophia as a rhetorical antithesis, emerging as a desirable sophia that the church is encouraged to pursue. This carries multifaceted connotations of Greek and Judeo-Hellenistic thought but appears as something new in the light of the life, death and resurrection of Jesus Christ. Simultaneously Paul also presents an undesirable, contrasting sophia that belongs to the world. Scholars present a diversified picture of how this contrasting sophia can be understood. Different schools of thought are being identified as particularly influential, such as stoicism and sophism. These are important aspects to consider in the translation process of the thirteen verses where sophia appears in the first two chapters of first Corinthians. This essay examines these verses based on the introductory background study of the concept sophia, the Greek text and six different Bible translations in Swedish and English. The overall aim of my study is to approach Paul´s own view of sophia and derive a correlating translation. The discussion highlights various possibilities of how to translate sophia in the first two chapters of 1 Corinthians, each reflecting different connotations of sophia. Furthermore, I contribute to the discourse by presenting my own suggested translation of these verses.

The Pulitzer Prize-nominated To Be Certain of the Dawn is an hour-long, polystylistic oratorio written in 2005 by composer Stephen Paulus (1949–2014) with an interfaith libretto by Michael Dennis Browne (b. 1940). The work was commissioned by the Basilica of Saint Mary in Minneapolis and was intended to be given as a gift to the Temple Israel - Minneapolis synagogue. The oratorio was written to commemorate the 60th anniversary of the liberation of the Nazi concentration camps in 1945 as well as the 40th anniversary of the 1965 Vatican document Nostra Aetate. In this study, I examine Paulus and Browne's prolific artistic partnership, situate To Be Certain of the Dawn within their respective catalogs, explore the genesis of the work, and analyze the oratorio's structure, harmony, and libretto. I then utilize this analysis to provide a thorough guide for teaching and preparing this concert-length oratorio. In addition to the analysis, I have created supplemental teaching aids and rehearsal suggestions for preparing this work. With each component of this document, I intend to provide context and resources that assist conductors and organizations who aspire to perform this modern major work.

Universiẗat, Diss.--Bamberg, 2007.

No description available.

Zugl.: Durham, University, Diss.