No description available.

Läsutveckling har länge varit ett debatterat ämne och de senaste decennierna har även skrivutveckling fokuserats bland forskare. I dagens samhälle krävs en god skriftspråklig förmåga och detta ställer krav på skolan som utbildare av samhällsmedborgare. Pedagogerna på skolorna är de som svarar för att eleverna utvecklar den kunskap som är nödvändig för att kunna leva som självständiga individer. En hos individen god skriftspråksutveckling är själva grunden för allt lärande och bör därför så tidigt som möjligt stimuleras. Inom skolans verksamhet bör pedagogerna genom aktiva val verka för att detta genomförs samt att varje elev får den stimulans som den behöver för att komma vidare i sin skriftspråkliga utveckling. Den undersökning vi har genomfört berör några verksamma pedagogers uppfattningar av denna skriftspråkliga utveckling, hur den ter sig för elever under de tidiga skolåren. Det vi har varit intresserade av att undersöka är hur pedagogerna uppfattar läsning och skrivning. Vi har genom intrevjuer med några verksamma pedagoger tagit del av deras uppfattningar av förhållandet mellan läsning och skrivning, om läsning och skrivning bör utvecklas separat eller i samspel, som en integrerad helhet. Det vi har kommit fram till är att läsning och skrivning inte kan separeras som två helt självständiga funktioner utan ständigt verkar i relation till varandra. De verksamma pedagoger som vi har intervjuat har uttryckt denna helhetssyn på skriftspråksutveckling, vissa med betoning på viktiga aspekter såsom elevens behov, stimulans av elevens lust och förmåga samt vikten av att skapa ett syfte med verksamheten, andra med lite mer betoning på antingen läsning eller skrivning.

Jag har en utifrån mitt intresseområde informationsteknik, gjort en studie av barn när de arbetar i och använder multimediaprogrammet Kid Pix i årskurs 1. Syftet med denna undersökning är att skapa kunskap om hur elever i 7-8 års ålder använder ett enkelt multimediaprogram. Jag har med detta också förhoppningar att konsekvenserna blir förbättrad undervisning, rätt programval och ökad motivation hos eleverna när det gäller datoranvändandet. Några av mina största frågeställningar har varit att se hur kan barn i 7-8 års ålder arbeta självgående efter en given arbetsgång när det gäller det enkla multimediaprogrammet Kid Pix? Fungerar det att göra självinstruerande uppgiftskort som eleverna får läsa och följa? Hur fungerar arbetet vid datorn? Hur är elevernas samarbetsförmåga? Är det någon skillnad på pojkar och flickors sätt att lösa uppgifterna? Till sist frågar jag mig också hur föräldrarna till eleverna har upplevt att eleverna motiverats kring arbetet med Kid Pix? Jag har gjort en kvalitativ studie av eleverna i klassrumsmiljön. Jag är en del av undersökningen och därmed blir min forskning en aktionsforskning som belyser elevernas handlande och upplevelse i olika situationer. Jag har observerat eleverna med hjälp av videokamera, frågat elever och föräldrar med hjälp av en enkät och under processen gjort muntliga utvärderingar och fört händelsedagbok. Resultatet av arbetet har varit mycket utvecklande då alla elever på ett kreativt och undersökande sätt har tillägnat sig programmet. Min roll som pedagog har blivit vägledande inte instruerande. Föräldrareaktionen har enbart varit positiv och stödjande. De självinstruerande korten har varit ett bra hjälpmedel för eleverna att tillägna sig programmet och bli självgående. Samarbetet har fungerat bra och det har varit utvecklande för eleverna i sin lärprocess. Flickorna har varit mycket noggranna och pojkarna har varit mer nyfikna. Jag kommer att rekommendera andra pedagoger att låta elever genom pedagogiskt riktiga instruktioner själva få utforska datorns möjligheter i skolarbetet. Då kan de själva få ägna sig åt andra elever som behöver stöd och hjälp. Tidsfaktorn var stressande för mig som pedagog då jag inte från början såg elevernas stora framsteg och deras skicklighet. Samarbetet har utvecklats mellan eleverna och i detta avseende har jag sett blyga tysta barn kliva fram. Flickorna var mycket kreativa och noggranna med att följa instruktionerna. Pojkarnas iver och nyfikenhet tog ibland överhand både på gott och ont. Slutsatsen efter mycket hårt arbete från mig och eleverna är att självinstruerande kort är ett bra verktyg för att utveckla elevernas datakunskap och vana. Val av ett multiemediaprogram, som är en typ av skalprogram som frambringar kreativitet, fantasi och engagemang, har för mig blivit självklart. Jag vill att andra pedagoger tar lärdom och väljer ett skalprogram för att utveckla andra elevers intresse för informationsteknik.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Sammanfattning I inledningen till denna uppsats framkommer det att begreppet handledning är mångtydigt och svårdefinierat. Denna studie har kommit till genom vårt intresse av och insikt om handledning som ett värdefullt verktyg för förskolans och skolans pedagoger. Vi har också insett handledningens komplexitet. Specialpedagogens handledningsuppdrag finns inte preciserat i något dokument, vilket har till följd att handledningsbegreppet kan tolkas på många olika sätt. Vi har intervjuat några specialpedagoger med vidareutbildning i handledning. Syftet har varit att få en inblick i dessa specialpedagogers uppfattning både om specialpedagogiska programmets utbildning och vidareutbildningen i handledning, deras syn på handledning och dess syfte samt deras syn på den egna kompetensen som handledare. I avsnittet Bakgrund har vi för att försöka klargöra begreppet handledning tagit del av förordningar och kurslitteratur både från det specialpedagogiska programmets utbildning och från handledarutbildningen ”Grupphandledning – specialpedagogen och gruppen” samt Bladinis och Sahlins doktorsavhandlingar. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med sex specialpedagoger. Bland dessa råder en villrådighet beträffande specialpedagogens handledningsuppdrag. I diskussionsdelen framkommer vår tolkning att de intervjuade specialpedagogerna anser att de inte fått en tillräcklig kompetens att handleda från det specialpedagogiska programmets utbildning utan har känt sig tvungna att skaffa sig ytterligare handledningsutbildning. Av detta drar vi slutsatsen att delkursen i handledning på det specialpedagogiska programmet bör få större utrymme i utbildningen.

Intentionen med det här arbetet är att fördjupa vår kunskap om den deliberativa demokratins betydelse, i form av deliberativa samtal. Syftet är att undersöka vilka uttryck för deliberativa samtal som går att finna i läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) och i kursplanerna för Kemi A och Mediekommunikation. Vi har även undersökt läromedel i nämnda ämnen för att se vilket utrymme de lämnar för att bedriva deliberativa samtal som en del av undervisningen. Den metod som använts i arbetet tar sin utgångspunkt i pragmatismen och undersökningen utgörs av en textanalys som bygger på syftesrelaterade läsningar. Vi har utvecklat en tolkningsmodell som bygger på in- respektive utläsningar för att belysa våra forskningsfrågor. Inläsning innebär att texten förstås på dess egna villkor i dess egna perspektiv. I utläsningen förskjuts perspektivet och förståelsen från inläsningen sätts i ett nytt perspektiv. Tolkningsmodellen används först till att studera vilka uttryck det finns för deliberativa samtal i olika styrdokument. Därefter undersöks vilket utrymme det finns för deliberativa samtal i läromedlen. I kemi består läromedlet av tre delar, temabok, teoribok samt lärarpärm. Åtta olika texter studeras ur detta läromedel. Texterna kommer från tre av temabokens kapitel och i samband med dessa studeras tillhörande avsnitt i teoriboken och två övningsuppgifter från lärarpärmen. I läromedlet för Mediekommunikation studeras tre kapitel. I båda läromedlen undersöks även de övningsuppgifter som hör till respektive avsnitt. Våra in- och utläsningar visar att Lpf 94 innehåller flera uttryck för deliberativa samtal, medan kursplanerna i både Kemi och Mediekommunikation saknar uttryck som kan bindas till det deliberativa samtalet. I läsningarna av läromedlen framkom det att texterna i Kemi i regel inte ger utrymme för deliberativa samtal, medan det motsatta är fallet med texterna i Mediekommunikation. Slutsatsen är dock att det är upp till läraren att skapa förutsättningar för det deliberativa samtalet. En fördjupning av vårt arbete vore en etnografisk studie där uttryck för det deliberativa samtalet studeras i skolmiljö.

Abstract This essay investigates what knowledge members of staff in day care centres for grown up people with disabilities have about Alternative and Augmentative Communication, AAC (in Swedish, Alterantiv och Kompletterande Kommunikation, AKK). Day care centres are working places for people with disabilities who do not have the possibility, caused of their disability, to work in ordinary works in the open market. To communicate with other people is a human right for all people even if you have a disability, even if you don’t have a spoken language or if you, because of your disability, have difficulties to understand a spoken language. When you don’t have a spoken language you need different ways to be able to communicate, make choices and take part in activities in the community. People with disability are supported, in their communication with other people, if they meet people, teachers and professionals in their grown up lives, who have knowledge of, and know how to use, AAC. To be able to understand others and be able to have a communication with other people, you can use specific AAC. These consist of pictures, computers, sign language or other equipment that support or replace the spoken language in contact with family, friends or staff in the daily working centre. In my essay I wanted to find out if and which AAC were used in the day care centres in a medium sized community in Sweden. For my investigation I used a questionnaire send to all 60 persons working in 20 day care centres. The main questions concerned if the staff were familiar with AAC, and in that case - what kinds of AAC were used in the day care centres and for what purpose. This essay is based on 44 answers. The AAC that were most known and used together with the disabled persons in the groups in the day care centres were Pictogram and supportive sign language.