Smärta är ett subjektivt fenomen som påverkas av olika faktorer. Den postoperativa smärtan uppstår efter ett kirurgiskt ingrepp. Obehandlad smärta kan medföra både psykologiska och fysiologiska besvär för patienterna med ökat vårdlidande och förlängd vårdtid som resultat. Sjuksköterskan har en central roll i patientens bedömning och behandling av den postoperativa smärtan. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans bedömning och behandling av den postoperativa smärtan hos vuxna över 18 år. Artiklar eftersöktes i databaserna PubMed och Cinahl, där nitton artiklar sedan inkluderades i studien. Artiklarna granskades och analyserades utifrån litteraturöversiktens syfte, där sju kategorier framkom: information, kommunikation, hur sjuksköterskan eftersträvar en effektiv smärtbehandling, sjuksköterskans förförståelse och fördomar, erfarenhet/kompetens, utbildning, sjuksköterskans arbetsmiljö. Resultatet visade brister på adekvat smärtbehandling av postoperativ smärta, där riktlinjer och rutiner inte efterföljs samt där samarbetet mellan läkare och sjuksköterskor utgör ett hinder för en effektivare smärtbehandling. Resultatet visade även att samarbetet mellan specialistsjuksköterskor och grundutbildade sjuksköterskor kan utgöra ett hinder. Ytterligare en svårighet för sjuksköterskan är att inte färgas av sin förförståelse. Oerfarna sjuksköterskor sam avsaknad av postoperativ smärta i sjuksköterskeutbildningen utgör ett hinder för effektiv smärtbehandling. Som slutsats har sjuksköterskan i den postoperativa smärtbehandlingen en viktig funktion. För en så optimal och effektiv smärtbehandling som möjligt är det viktigt med en god kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten. Att lindra patienternas lidande kan vara en komplex uppgift för sjuksköterskorna, sjuksköterskorna upplever ofta bristande kunskap kring den postoperativa smärtan och det är önskvärt med regelbundna utbildningar. Vid personcentrerad vård främjas utvecklingen  från att vara sjukdomsorienterad till att istället vara individorienterad. Individens behov sätts i centrum och patientens egen syn på vad som är livskvalite och god hälsa ställs i fokus. Vidare forskning verkar vara nödvändig då resultatet visar att patienter lider i onödan, trots att det finns rutiner och riktlinjer

Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar tio procent av världens kvinnor i fertil ålder. Sjukdomen går i skov och orsakar smärta och lidande för de drabbade, något som påverkar det dagliga livet och livskvaliteten. Sjuksköterskan har ett professionellt ansvar att uppmärksamma och respektfullt bemöta dessa unika individers omvårdnadsbehov utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Sjukdomen har en negativ inverkan på kvinnors livskvalitet och orsakar lidande, där bristfällig vård medför en fördröjd diagnos på upp till tio år. För att öka livskvaliteten krävs  en lyhörd vård som tar kvinnor på allvar och arbetar utifrån ett personcentrerat förhållningssätt.

Bakgrund Egenvård är en stor del av behandlingen vid diabetes typ 1 som påverkar patientens och dess närståendes livssituation och hanteringen av egenvården är avgörande för att minska risken för komplikationer. Genom att sjuksköterskan ger individuellt stöd till egenvård förbättras egenvårdshanteringen. För att individanpassa behandlingen samt värna om patientens och dess närståendes hälsa och välbefinnande behöver sjuksköterskan vara medveten om hur egenvården upplevs. Syfte Syftet med studien var att beskriva patientens och närståendes upplevelser av egenvård vid diabetes typ 1. Metod En litteraturöversikt valdes som metod och litteratursökningar utfördes i databaserna PubMed och CINAHL Complete. Totalt inkluderades 22 artiklar som klassificerades, analyserades och presenteras i en matris. Resultat Resultatet presenteras i fyra teman: välbefinnande i egenvården, upplevelser av ansvar, upplevelser av kunskap och undervisning samt upplevelser av stöd. Sammantaget visar resultatet att upplevelser av egenvården varierar men beskrivs genomgående som överväldigande och frustrerande eller som en motivation till ett hälsosamt liv. Patienten upplever sig ha ett stort ansvar med ett flertal plikter och skyldigheter mot sig själv, närstående, samhället och hälso-och sjukvården. Slutsats För att patienten ska ha en god egenvård och uppleva välbefinnande behöver vården individanpassas där hela livssituationen tas hänsyn till. Närstående har en betydande roll i patientens egenvård och därför bör sjuksköterskan ta hänsyn till närståendes upplevelser och relationens påverkan för att främja, bibehålla eller uppnå en god egenvård.

I sluten hälso- och sjukvård har sjuksköterskan som ansvar att tillgodose patienternas omvårdnadsbehov. Symtom kopplat till demenssjukdom innebär att drabbade personer har ett komplext vårdbehov. Det rekommenderas att vården av personer med demenssjukdom ska genomsyras av ett personcentrerat förhållningssätt.    Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom inom sluten hälso- och sjukvård   Som metod har en litteraturöversikt använts. Inkluderade artiklar har sökts i databaserna Cinahl, PsycINFO och MEDLINE. Sammanlagt inkluderades 15 artiklar i studien.   Resultatet visar att sjuksköterskornas upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom bottnar i tre teman, Upplevelse av att vårda, Upplevelse av frustration och emotionell stress samt Upplevelse av att sätta patientsäkerhet före patientens behov. Sjuksköterskor önskade ökade kunskaper om demenssjukdom. De försökte skapa individuellt anpassad vård genom att tolka patienternas signaler och behov. Detta kunde vara svårt på grund av kommunikationshinder. Frustration och emotionell stress orsakades av organisatoriska faktorer och av en vårdmiljö som inte var anpassad till personer med demenssjukdom. Sjuksköterskor upplevde att vården av personer med demenssjukdom tog mycket av deras tid i anspråk vilket även gick ut över medpatienter. Det framkom att patienternas säkerhet prioriterades före deras behov, ofta användes begränsningsåtgärder för att värna om patientsäkerheten.   Slutsatsen visar att sjuksköterskor i sluten hälso- och sjukvård upplever att vården av personer med demenssjukdom ärr tidskrävande och på grund av vårdens organisatoriska struktur och rutiner skapas frustration och emotionell stress. Sluten hälso- och sjukvård med dess organisation och rutiner främjar inte vården för personer med demenssjukdom. Utifrån personcentrerad omvårdnad får sjuksköterskor ett förhållningssätt att anpassa vården för denna patientgrupp, för det är vården som organisation som måste anpassas till personer med demenssjukdom, inte tvärt om. En anpassning skapar vinster för personer med demenssjukdom, sjuksköterskor och andra yrkeskategorier.

SAMMANFATTNING Endoskopiska undersökningar är vanligt förekommande vid diagnostisering av gastrointestinala sjukdomar. Checklistor för att öka patientsäkerhet vid kirurgi används runt om i världen och studier visar på goda resultat. Under år 2015 inleddes ett projekt vid ett akutsjukhus i Stockholm där en checklista implementerades med fokus på säker och personcentrerad endoskopi. Patienter har enligt lag rätt att vara delaktiga i hälso- och sjukvården samt att få en vård vilken är säker och personcentrerad. Specialistsjuksköterskan ska kunna implementera evidensbaserade forskningsresultat i det akuta omhändertagandet av patienten. En individuellt anpassad kommunikation och dialog med patient och anhöriga ska föras och patientinformationen ska förmedlas så att patientsäkerheten är god oavsett arbetsbelastning och patientflöde. Specialistsjuksköterskan ska samarbeta på ett respektfullt sätt med övrig vårdpersonal i vårdteamet och vårdkedjan. Utvärdering och uppföljning är viktiga delar vid implementering. Utifrån detta ter det sig viktigt att belysa och beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta och bedriva omvårdnad utifrån en checklista inom endoskopisk kontext.   Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta utifrån Checklista för Säker och Personcentrerad Endoskopi [CSPE].   Studien bygger på åtta intervjuer med sjuksköterskor vilka arbetade på endoskopienheter. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och en intervjuguide användes. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera insamlad data.   Respondenterna beskrev att arbete utifrån CSPE upplevdes ge patienterna en delaktighet på ett strukturerat sätt samt bidrog till en säker vård. Utmaningar vilka beskrevs var en mindre följsamhet till checklistan vid stress och ovana vårdteam.   Införandet av CSPE verkar ha bidragit till en ökad säkerhet för patienterna. Patienternas delaktighet upplevdes ha ökat då de blivit aktivt involverade i sjuksköterskans sammanfattning inför den endoskopiska undersökningen. Utmaningar i vårdteamet angående samarbetet behöver lyftas fram och bemötas.   Nyckelord: Endoskopi, checklista, personcentrerad vård, patientsäkerhet, intervjustudie

Bakgrund: Den äldre befolkningen i Sverige förväntas öka. Många äldre är i behov av kommunens vård- och omsorg som exempelvis äldreboenden. Undersköterska är det vanligaste yrket i Sverige och många av dessa arbetar inom äldreomsorgen. På äldreboenden är det sjuksköterskan som är ansvarig för omvårdnaden men det är undersköterskan som är den som arbetar närmast den, oftast multisjuka, äldre personen. Motiv: Området kring undersköterskors erfarenheter att arbeta på äldreboende är inte vida beforskat trots att de utgör en majoritet av de yrkesverksamma inom äldreomsorgen, därför är det intressant att få en djupare förståelse för undersköterskornas arbete på äldreboende.  Syfte: Syftet med studien är att beskriva undersköterskors erfarenheter av arbetet på ett äldreboende. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer med undersköterskor (n=9) från fyra äldreboenden genomfördes. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kategorier som framkom i analysen var god omvårdnad, undersköterskans kompetens samt samarbete.  Konklusion: Undersköterskorna arbetar personcentrerat på äldreboendena och de försöker skapa en meningsfull vardag med aktiviteter. Arbetet underlättas vid gott samarbete mellan kollegor och sjuksköterskor. Svårigheter att arbeta på ett äldreboende som undersköterska kan vara kommunikationssvårigheter med kollegor och personalbrist. Studien visar hur viktigt undersköterskornas arbete på äldreboenden är för den äldre personen, men att de behöver mer resurser i form av personal, tid och i vissa fall språkkunskaper.

Då befolkningsmängden av äldre i Sverige stadigt ökar, står vård och omsorg inför stora utmaningar. En växande befolkning i kombination med en ökad andel äldre medför en betydande ökning i efterfrågan av arbetskraft inom vård och omsorg. Tillgången på utbildad vårdpersonal i Sverige är idag otillräcklig och bristen på vårdpersonal väntas bestå i en lång tid framöver, vilket har en negativ inverkan på patientsäkerheten, men också för att kunna hantera den äldres behov. Syftet med studien var att belysa äldre människors upplevelser av möjligheter till god vård och omsorg på ett särskilt boende. Den valda metoden för studien var en litteraturöversikt, då avsikten var att kunna få en översikt av befintlig forskning inom området. Åtta artiklar analyserades, där två kvantitativa samt sex kvalitativa studier inkluderades. Resultatet visade hur de vårdande relationerna kunde påverka vardagen för de äldre både positivt och negativt. Att bibehålla känslan av ett hem var en annan utmärkande faktor för den äldre på ett SÄBO för att kunna uppnå en god livskvalité. Samtidigt synliggjorde studien exempel på där vård- och omsorgsarbetet behövde förbättras och även vilken problematik vården står inför, nu och i framtiden.

Bakgrund: På senare år har vårdens syn på patienter blivit mer personifierad, vilket innebär att patienten inkluderas och ses som en individ med unika behov. Lagar och styrdokument beskriver att sjuksköterskor ska vårda personcentrerat. Patienter och anhöriga har erfarit att sjuksköterskor har lyssnat och bemött dem med respekt och blivit inkluderade. Patienter och anhöriga har också erfarit att dem inte blivit sedda eller lyssnade på, även att det varit svårt att veta vad som kan förväntas i den aktuella situationen. Syfte: Var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom sjukhusmiljö. Metod: En allmän litteraturöversikt inkluderande elva kvalitativa och en kvantitativ studie. Resultat: Fem kategorier framkom, dessa handlade om vårdrelation, kunskap, sjuksköterskans inställning, teamarbete och organisatoriska förutsättningar. Sjuksköterskor beskrev god kunskap om vad personcentrerad vård är, men det kunde vara svårt att tillämpa. Generellt erfor sjuksköterskor att personcentrerad vård förbättrade vården, dels genom att relationen till patienterna förenklade arbetet, dels genom att sjuksköterskorna erfor att teamarbetet med andra professioner mer tillfredsställande, samt att deras eget arbete blev mer tillfredsställande. Slutsats: Sjuksköterskor erfor att personcentrerad vård var komplext. Framför allt framkom att inkludera patienten var viktigt men att det fanns en del hinder som gjorde det svårt att tillämpa personcentrerad vård.

Bakgrund: Livsstilssjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar ökar i samhället vilket medför en ökad risk för komplikationer. I västvärlden är diabetes och ateroskleros den vanligaste orsaken till amputation. Sjuksköterskans roll i samband med en amputation är att stötta patienten i utmaningarna som kan uppkomma och ge möjlighet till god återhämtning. Välbefinnande är en individuell upplevelse och som begrepp flerdimensionellt. Syfte: Studiens syfte är att belysa vuxna personers upplevelser av välbefinnande efter en amputation av extremitet orsakad av kärlinsufficiens. Metod: Studiedesignen är en litteraturstudie med kvalitativ induktiv ansats. Databassökningen gjordes i CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 12 vetenskapliga artiklar som analyserades i tre steg inspirerad av innehållsanalys. Resultat: I analysen skapades tre kategorier: Välbefinnandets påverkan av psykologiska omständigheter, Omgivningens påverkan på välbefinnande, Ambivalens & avgörande. Välbefinnandets påverkan av psykologiska omständigheter beskriver att självbilden och självständigheten förändrades efter en amputation, och hur amputationen påverkade deras psykiska hälsa. Omgivningens påverkan på välbefinnande skildrar vilken roll familj, närstående och vårdpersonal hade för individens välbefinnande. Ambivalens & avgörande beskriver hur personerna såg tillbaka på sitt beslut om amputation och tankar på framtiden. Under kategorierna återfinns totalt sju underkategorier. Konklusion: Amputation var en stor omställning på personen och hade en påverkan på välbefinnandet, såväl positivt som negativt. Upplevelsen av välbefinnande efter en amputation och vilka faktorer som ger välbefinnande är individuellt därav är personcentrerad omvårdnad av betydelse.

Bakgrund: Hälsolitteracitet handlar om människors kunskap att förstå budskap om hälsa och omsätta informationen genom att leva hälsofrämjande. Låg hälsolitteracitet kan till exempel innebära otillräcklig förmåga att tolka och förstå hälsoinformation och därmed leda till ohälsa. Personcentrerad vård är en av sjuksköterskans kärnkompetenser och innebär en holistisk syn på patienten. Enligt Patientlagen är patientens delaktighet lagstadgad och leder till säker vård.Syfte: Att sammanställa sjuksköterskans utmaningar och strategier för att främja personcentrerad vård hos patienter med låg hälsolitteracitet.Design: En allmän kvalitativ litteraturstudie med systematisk ansats.Metod: Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Kvalitetsgranskning genomfördes och artiklarna analyserades med hjälp av en innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i två teman och nio subteman. Första temat var Utmaningar för att främja personcentrerad vård med subteman Brist på stödjande system och språkförbristningar, Låg utbildning eller otillräcklig kunskap, Tidsbrist/tidspress samt Kulturella skillnader. Andra temat var Strategier för att främja personcentrerad vård med subteman Personcentrerad kommunikation, Relation och förtroende samt Tolk och anhöriga som stöd.Slutsats: För att patienter med låg hälsolitteracitet ska kunna vara delaktiga i sin vårdprocess krävs att de får individanpassad information utifrån deras kunskapsnivå. För att detta ska var möjligt krävs att sjuksköterskan har kunskap om hälsolitteracitet och vilka strategier som kan användas vid olika utmaningar.