Hjärtsvikt är ett tillstånd som i hög grad påverkar patientens liv. Sjuksköterskeledd hjärtsviktsmottagning kan vara en viktig del i vården för personer med hjärtsvikt. Vidare har personcentrerad vård de senaste åren visat god evidens, inte minst inom vården sjuksköterskeledd mottagning. Syftet med denna studie var att beskriva patienters uppfattning av sjuksköterskeledd hjärtsviktsmottagning med fokus på personcentrerad vård. Studien genomfördes med kvantitativ metod där författarna med hjälp av enkäter besvarade syfte och frågeställningar. Studiens generaliserbarhet var låg då svarsfrekvensen endast blev 31 procent. Datainsamling genomfördes med konsekutivt urval. Resultatet visar att patienter i stor utsträckning uppfattar att de får tillfälle att berätta om sig själva och att hjärtsviktssjuksköterskan lyssnar till berättelsen. Vidare visar studien i hög utsträckning att patienterna anser att vården vid mottagningen ökade deras trygghet, att de bemöttes med respekt samt fick utrymme att ställa frågor. Informationen som patienterna tog del av under besöken vid hjärtsviktsmottagningen uppfattades i hög utsträckning som lätt att förstå. Patienterna ansåg i betydande utsträckning att vården vid den sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningen ökade deras förmåga att hantera sina symtom, att beslut gällande deras vård togs i dialog med dem och eventuella anhöriga samt att de gavs möjlighet att ta med anhörig/vän till mottagningsbesök. Patienterna uppfattade sig även i stor utsträckning vara delaktiga i sin vård. Slutsatsen som drogs var att patienterna i stor utsträckning uppfattade att vården vid de sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningarna bedrevs i enlighet med personcentrerad vård som den beskrivs i denna studie. Detta då frågorna som ställdes med bakgrund i personcentrerad vård besvarades instämmande av majoriteten av patienterna. Dock kan mer utveckling och fokus läggas på att öka patienternas delaktighet och delat beslutsfattande ytterligare gällande vården vid sjuksköterskeledd hjärtsviktsmottagning. Vidare kan resultatet i studien belysa ett behov av att hjärtsviktssjuksköterskor behöver fokusera mer på att involvera närstående i vård

Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som medför nedsatt pumpförmåga och symtom som trötthet, andfåddhet och svullnad. Förutom farmakologisk behandling är egenvård en central del i behandlingen. Egenvård beskrivs som en komplex process och vid hjärtsvikt innebär egenvård att till exempel regelbundet väga sig, sköta läkemedelshantering och veta när vårdgivare ska kontaktas. Sjuksköterskans roll vid vård av personer med hjärtsvikt är att ge individualiserad utbildning, främja förståelsen och egenvårdsförmågan. Att utgå från personcentrerad vård vid vården av personer med hjärtsvikt har visat sig ge fördelar i form av ökad livskvalitet och förbättring av egenvård.   Syftet var att belysa faktorer hos personer med hjärtsvikt som har samband med hur de utför sin egenvård.   En litteraturöversikt valdes som metod. Sökningarna resulterade i 20 artiklar publicerade mellan 2015 och 2019, varav 18 kvantitativa och två kvalitativa studier. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och 15 artiklar bedömdes ha hög kvalitet och fem medelhög kvalitet. Resultatanalysen gjordes med integrerad analys.   I resultatet framkom att de viktigaste faktorerna som har samband med egenvården kunde kategoriseras i sociokulturella faktorer, personliga karakteristika och sjukdomsrelaterade faktorer. Sociokulturella faktorer berörde ålder, kön, sysselsättning och utbildning, relationer och stödjande faktorer. Personliga karakteristika innefattade kunskap om hälsa och hjärtsvikt, kognitiv funktion samt emotionell och psykologisk påverkan. Sjukdomsrelaterade faktorer var funktionsskattning, upplevd symtombörda, sjukdomsbörda och behandling. I majoriteten av underkategorierna visade det sig att samma faktor både kunde försvåra och underlätta egenvården. Slutsatsen i denna litteraturöversikt var att det finns flera faktorer som påverkar egenvården hos personer med hjärtsvikt. En faktor kan gynna någon men vara ett hinder för en annan. För att kunna identifiera vad som gynnar eller hindrar en gynnsam egenvård hos den enskilda individen är det av stor vikt att sjuksköterskan arbetar utifrån ett personcentrerat förhållningssätt.

SAMMANFATTNING Personer med demenssjukdom är en växande patientgrupp som kommer att ställa höga krav på den framtida demensvården. Demens är ett tillstånd som försämrar de kognitiva funktionerna. Inom vården av personer med demenssjukdom är smärta ett vanligt och vanligtvis ett obehandlat symtom. Smärta är en subjektiv upplevelse som endast kan värderas av den som har ont. Eftersom många personer med en demenssjukdom har en nedsatt kommunikationsförmåga är det en stor utmaning för sjuksköterskor att identifiera och lindra smärta hos dessa personer.  Syftet var att belysa sjuksköterskors attityder till och kunskap om smärta hos personer med demenssjukdom.  En litteraturöversikt genomfördes för att besvara studiens syfte. Sökningar utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och Psycinfo. Femton vetenskapliga artiklar inkluderades i studien efter noggrann kvalitetsgranskning.  Resultatet påvisade att sjuksköterskor saknade kunskap om demenssjukdomar, smärtlindring och behandling. Vilket påverkade sjuksköterskors förmåga att identifiera och bedöma smärta hos personer med demenssjukdom. Vidare påvisade resultatet att sjuksköterskor kände en oro för de ökade riskerna med att använda narkotikaklassade läkemedel hos den äldre befolkningen. Sjuksköterskor oroade sig även för biverkningar som förstoppning, illamående, fallrisk och missbruk. I resultatet framkommer ett flertal hinder och barriärer för att bedöma smärta, svårigheter att kommunicera, tidsbrist och en hög arbetsbelastning. Strategier som underlättade identifieringen och bedömningen av smärta var teamarbete, ett gott samarbete med kollegor och att ta stöd av anhöriga. Sjuksköterskor använde sig av den icke-verbala kommunikation, när den muntliga kommunikationen inte fungerade. Beröring var en effektiv strategi för att kommunicera med demenspatienter och kunde användas för att stimulera och förmedla trygghet.  Slutsatsen är att vård av personer med demenssjukdom bör vara personcentrerad. Och sjuksköterskor är i behov av utbildning om demenssjukdomar för att kunna identifiera och bedöma smärttillstånd hos denna patientgrupp.

Patienter har en lagstadgad rätt att vara delaktig i sin vård och omsorg och vården ska utgå från patienters integritet och självbestämmande. Hälso- och sjukvårdspersonal ska skapa förutsättningar för patienter att vara aktivt delaktig i sin vård och omsorg. Personcentrerad vård förutsätter att sjuksköterskan visar intresse för patienters berättelse och bjuder in patienter i planering och genomförande av vård och omsorg. Organisationer behöver strategier för att skapa förutsättningar för hälso- och sjukvårdspersonal att arbeta personcentrerat. Syftet var att belysa vuxna patienters delaktighet i personcentrerad vård. Utifrån studiens problemformulering och för att besvara studiens syfte valdes litteraturöversikt som metod. Femton inkluderade studier söktes fram i databaserna CINAHL och PubMed. Studierna granskades, sammanställdes och kategoriserades för att få en bild av aktuell kunskap för valt ämne. I författarnas syfte att förtydliga begreppet delaktighet användes delaktighetsnivåer beskrivna av Cahill, där högsta nivån partnerskap beskrevs som eftersträvansvärd. Resultatet gav en blandad bild av patienters delaktighet i personcentrerad vård. Studier visade att personcentrerad överlämning samt uppmuntran till patientdelaktighet ökade patientens upplevelse av patientdelaktighet då det skedde i kombination med att patienten själv hade ett engagemang och en vilja att delta i sin egen vård. Omvårdnad som gavs med medkänsla och där sjuksköterskan hade ett personcentrerat sätt bidrog till patientmakt och patientdeltagande. Resultaten beskriver även organisatoriska problem för att uppnå patientdelaktighet där digitala verktyg kunde användas som hjälpmedel. Slutsatsen var att patienter önskade och hade en vilja till delaktighet. Genom att sjuksköterskan arbetar utifrån ett personcentrerat förhållningssätt kan hen bidra till patienters delaktighet. Studiens resultat visade dock att synen på begreppen ”delaktighet” och ”personcentrerad vård” varierade och ett nationellt förtydligande av begreppen vore därför önskvärt.

Trauma är en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga vuxna i Sverige. Traumapatienter definieras som personer som utsatts för allvarlig eller livshotande skada i samband med yttre våld och omhändertas på sjukhus. Förutom stort lidande för individen orsakar trauma även höga kostnader för samhället, då det krävs stora resurser för hälso- och sjukvården. Omvårdnaden av traumapatienter är komplex och krävande och sjuksköterskan har ett stort ansvar för att bedriva säker och personcentrerad vård av traumapatienter.   Syftet var att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter inom akutsjukvård.  En litteraturöversikt genomfördes för att besvara studiens syfte. Sökningar utfördes i databaserna PubMed och Cinahl. 17 vetenskapliga artiklar, publicerade 2008–2018 inkluderades i studien efter kvalitetsgranskning. En integrerad analys genomfördes för att analysera och syntetisera de inkluderade artiklarna.   Två övergripande dimensioner framkom; Faktorer som försvårar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter och Faktorer som underlättar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter. Fem kategorier presenteras under vardera dimension. Kategorier tillhörande de försvårande faktorerna var: komplexiteten i trauma, ansträngd arbetsmiljö, bristande kommunikation och dysfunktionellt teamarbete, bristande kompetens, och den emotionella utmaningen. Kategorier tillhörande de underlättande faktorerna var: välfungerande teamarbete och god kommunikation, kunskap och erfarenhet, sjuksköterskans personlighet och förhållningssätt, strukturerade arbetssätt och reflektionens betydelse. Att omhänderta traumapatienter är en utmaning, både ur ett medicinskt och ur ett omvårdnadsperspektiv. Gemensamt för flera av de faktorer som påverkar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter, tycks vara att de på olika sätt kan försvåra eller underlätta sjuksköterskans förmåga eller benägenhet att bedriva säker och personcentrerad vård. Om sjuksköterskor får chansen att bedriva en patientsäker och personcentrerad traumavård kan traumapatienters hälsa förbättras både på kort och lång sikt.   Denna litteraturöversikt har bidragit med kunskap kring vilka verktyg och omständigheter sjuksköterskor inom traumavård behöver för att göra ett fullgott arbete och ge traumapatienter god omvårdnad.

Syftet med uppsatsen var att beskriva vilka faktorer som sjuksköterskor på akutmottagningar upplevde påverkade risken för aggression från patienter och närstående samt beskriva hur sjuksköterskor betraktade och behandlade aggressiva patienter.   Metoden som användes var en litteraturöversikt över studier med kvalitativ data om sjuksköterskors upplevelser. Artikelsökningar på sökorden aggression, nurs*, workplace violence, violence, threat, emergency department, Emergency Service, Hospital, emergency room, aggression och workplace violence gjordes i Cinahl complete samt Pubmed. Därefter utfördes en innehållsanalys på den kvalitativa datan från artiklarna.   I resultatet framkom två kategorier, Faktorer som påverkar risken för aggression samt Sjuksköterskors uppfattningar om aggressiva patienter och närstående. Sjuksköterskor uttryckte att det fanns flera olika faktorer som kunde påverka risken för patienter och närstående att bli aggressiva. Väntetider, information, alkoholpåverkan samt miljön på akutmottagningen var några som nämndes. Det framkom även att sjuksköterskor upplevde att den aggression som utövades av personer med sjukdomstillstånd var ursäktad och ibland inte ens sågs som våldsamt.   Studiens slutsats var att sjuksköterskor upplevde att riskfaktorerna för aggression var mångfacetterade. En personcentrerad vård med fokus på god omvårdnad, gott bemötande av och information till patienterna skulle kunna minska riskerna för att aggression och våld ens uppkommer.

Förmaksflimmer är den vanligaste takyarytmin hos vuxna och ökar kraftigt i prevalens med stigande ålder. Förmaksflimmer är förenat med ökad dödlighet, minskad livskvalitet, ökad risk för stroke, demensutveckling, depression och hjärtsvikt. Vid debut av paroxysmalt förmaksflimmer och efter hjälp att återgå i sinus, kan risken att återfalla i förmaksflimmer och dess samsjuklighet minska, genom att hantera sina riskfaktorer. Undersökningar har visat att patienter är minst nöjda med information, kunskap och delaktighet inom slutenvården. Patienten har rätt att få information om sitt hälsotillstånd, sitt förväntade vård- och behandlingsförlopp samt om möjligheten att välja behandlingsalternativ. Kommunikation inom vården är livsnödvändig och kan stöta på flertalet kommunikationshinder både från patient och vårdares sida. Personcentrerad vård är fördelaktigt vid vård av patienter med förmaksflimmer. Det främjar delaktighet i beslutsfattande och ökar också följsamheten till långvarig behandling och sjukdomsinsikt.       Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att göra patienter med diagnosen paroxysmalt förmaksflimmer, delaktiga i sin vård och behandling.   Åtta fokusgruppintervjuer har genomförts med 34 sjuksköterskor. Den insamlade datan analyserades via en kvalitativ innehållsanalys.   Resultatet visade två teman; Personcentrerad vård främjar delaktighet samt sjuksköterskans medicinska fokus påverkar delaktigheten, samt följande fem kategorier; information, kommunikation, bemötande, samverkan i team samt organisation och struktur. Under temat personcentrerad vård främjar delaktighet ingick kategorierna information, kommunikation och bemötande. Det genomsyrande budskapet i intervjuerna och det uppfattande latenta budskapet är det goda etiska förhållningssättet och den i grunden goda människosynen som föreligger hos de intervjuade sjuksköterskorna.  De arbetar personcentrerat, även fast det inte talas uttryckligen om personcentrering. Under temat sjuksköterskans medicinska fokus påverkar delaktigheten, återfanns två kategorier; samverkan i team samt organisation och struktur. I detta tema framkom att sjuksköterskornas fokus huvudsakligen var medicinskt istället för omvårdnadsinriktat.   Studiens slutsats är att det inom slutenvården inte kommuniceras så mycket med patienter med paroxysmalt förmaksflimmer om deras kroniska diagnos och de får ofta stå tillbaka för patienter med mer akuta tillstånd. Trots att så mycket forskning visat på att personcentrerad vård är det som främjar en god följsamhet och delaktighet för alla patienter prioriteras detta bort. Sjuksköterskorna prioriterar bort omvårdnadsfokuset till förmån för att främja vårdprocessen utifrån det medicinska fokuset och prioriterar enbart den medicinska processen. Sjuksköterskan förväntas många gånger vara patientens representant, vilket kan detta leda till en känsla av otillräcklighet hos sjuksköterskor.

Bakgrund Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är en obotlig neurologisk sjukdom som drabbar omkring 250 personer per år i Sverige. ALS har länge ansetts vara en mycket plågsam sjukdom för den drabbade. Den ovissa framtiden kan skapa en känsla av meningslöshet, ångest och oro. Sjukdomen medför komplexa symtom och ett omfattande omvårdnadsbehov. På grund av den svåra sjukdomsbilden är det avgörande att sjuksköterskan har kunskap och förmåga att bidra till en trygg miljö genom hela sjukdomsförloppet. Det krävs många kompetenser hos sjuksköterskan vid omvårdnaden. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av palliativ omvårdnad för personer med Amyotrofisk lateralskleros. Metod En litteraturöversikt genomfördes och i resultatet inkluderades artiklar från databaserna PubMed, CINAHL och PsykINFO. Resultat I resultatet beskrivs sjuksköterskans erfarenhet av omvårdnaden för personer med ALS. Vid analysen genererades tre huvudteman: att möta patienten i teamsamverkan, personcentrerat stöd i den palliativa processen och vårdrelationens betydelse. Slutsats Resultatet visade att sjuksköterskan utför en komplex omvårdnad som ska tillgodose patientens omvårdnadsbehov samt underhålla en god kontinuerlig kommunikation med patienten. Förmåga att inta ett personcentrerat förhållningssätt i omvårdnaden var grundläggande. Många personer med ALS kämpar med existentiella besvär och hopplöshet. Därav är det av stor vikt att sjuksköterskan är professionell och trygg i sitt bemötande med personer med ALS.

SAMMANFATTNING Bakgrund Mer än hälften av alla ingrepp som utförs i Sverige sker inom dagkirurgisk vård. Anledningen är att det är kostnadseffektivt och patientsäkert att genomföra dagkirurgiska ingrepp. Det innebär ett snabbt vårdförlopp med korta vårdtider. Omvårdnadsteoretikern Virginia Henderson menar att en aktiv interaktion och kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten är en förutsättning för att sjuksköterskan ska kunna identifiera de individuella omvårdnadsbehov patienten har. Att inte möta patienten i detta kan orsaka ett vårdlidande. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters upplevelser av dagkirurgisk vård. Metod Metoden var en litteraturöversikt. Efter databassökningar i CINAHL och PubMed valdes 20 vetenskapliga artiklar ut till litteraturöversikten. Artiklarna lästes, analyserades och skrevs in i en matris som fungerade som ett underlag vid resultatsammanställningen. Resultat Patienterna var i stort sett nöjda med den dagkirurgiska vården. Tillfredsställelsen var relaterad till hur de fick hjälp att hantera den postoperativa smärtan. Positiva aspekter var kort vårdtid, snabb återhämtning och ett bra bemötande från vårdpersonalen. Negativa inslag var att patienterna tyckte vården var för forcerad, att de individuella behoven förbisågs samt att oro och ångest förekom inför ingreppet. Slutsats Den dagkirurgiska vården var oftast beskriven som positiv av patienterna men patienter beskrev upplevelser av otrygghet och oro. Om kommunikationen och dialogen är bristfällig, finns risk att ett vårdlidande uppstår. När vården istället utgår från patientens individuella behov kan patienten uppleva ökad trygghet. Det kan stärka patienternas upplevelse av kontroll och självbestämmande.

Bakgrund Patienten har både en önskan om och en rättighet enligt lag att vara delaktig i sin vård. Skiftbytesrapportering vid patientens säng, så kallad bedsiderapportering, är en alternativ rapporteringsmetod som kan göra patienten delaktig i sina hälso- och vårdprocesser. Syfte Att belysa patientens upplevelse av bedsiderapportering. Metod En litteraturöversikt valdes för att besvara syftet. Systematisk litteratursökning utfördes i databaserna CINAHL och PubMed med hjälp av MeSH termer, CINAHL-headings och fritext. Sammanlagt inkluderades 13 artiklar i resultatet som redovisas i en matris. Samtliga artiklar har genomgått kvalitetsgranskning och analyserats utifrån Fribergs (2012) analysmodell. Resultat Resultatet presenteras i fyra teman: Känslan av att vara delaktig, En förbättrad vårdrelation, Att känna sig trygg, Att informationsutbytet kan höras av andra. Patienter har generellt positiva upplevelser av bedsiderapportering i form av ökad delaktighet, samhörighet och trygghet. Utmärkande fördelar är patientens samspel med vårdpersonalen, tillgången till information, mer kunskap om sin hälsa och kontroll över sin vårdsituation. Slutsats Patienter upplever deltagandet vid bedsiderapportering positivt när genomförandet präglas av ett personcentrerat förhållningssätt. Den stora behållningen med bedsiderapportering är informationsutbytet mellan patienten och vårdpersonalen. Vidare har rapporteringsmetoden potential att öka patientsäkerheten och stärka partnerskapet med vårdpersonalen.