Cette thèse est une monographie de l'œuvre romanesque de Colson Whitehead (1969– ) replacée dans la perspective de la tradition littéraire noire américaine. Elle pose une question d'ordre esthétique et politique : Whitehead est-il un écrivain postracial ? Dans The Intuitionist (1999), la rivalité entre les personnages noirs et le jeu de masques mettent à mal une politique identitaire qui repose sur la race. La déconstruction du discours mythique qui célèbre le sacrifice d'un travailleur acharné désacralise le héros noir de John Henry Days (2001). Apex Hides the Hurt (2006) offre une réflexion sur le langage, son rapport au pouvoir et à l'appartenance raciale. La deuxième partie explore le paradoxe de l'identité « postblack » face aux stéréotypes raciaux dans Sag Harbor (2009). Enfin, la dernière partie signale un effort de redéfinition de l'humain dans Zone One (2011) où l'invasion des zombies permet de transcender la construction binaire Noir/Blanc dans un monde post-apocalyptique. L'analyse s'appuie sur la critique postmoderne car la notion de « race » et le racisme y sont abordés à travers l'ironie d'un texte qui met en scène et joue avec l'idée d'une société américaine postraciale. / This dissertation is a monograph on Colson Whitehead's fiction and nonfiction from the perspective African American literary tradition. It raises an aesthetic and political question: is Whitehead a postracial writer? In The Intuitionist (1999), the rivalry between black characters and the game of camouflage undermine racial identity politics. The deconstruction of the myth celebrating the sacrifice of a relentless worker desacralizes the black hero of John Henry Days (2001). Apex Hides the Hurt (2006) offers a reflection on language, its relationship to power and racial belonging. The second part explores the paradox of a “postblack” identity with regards to racial stereotypes in Sag Harbor (2009). Finally, the last part signals an effort to redefine the human in Zone One (2011) where an invasion of zombies enables the transcendence of the Black/White binary construct in a post-apocalyptic world. The analysis relies on postmodern criticism since the notion of “race” and racism are addressed through the irony of a text that dramatizes and plays with the idea of a postracial American society.

Bakgrund: Stora händelser som i regel innebär någonting positivt för personen i fråga kan komma med en negativ eftersläng av post symtom, som innefattar negativa effekter på det emetionella måendet. Det populärvetenskapliga fenomenet post race blues definieras som ett psykiskt tillstånd som kan likställas med mild depression och tomhetskänslor efter att ha genomfört någon form av uthållighetslopp. Motivationen ses som en drivkraft för människor att utvecklas framåt, men även denna kan påverkas antingen positivt eller negativt efter uthållighetslopp. Detta innebär att psykologiska faktorer kan påverkas negativt efter ett genomfört uthållighetskopp. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur motionärer upplever tiden efter genomfört uthållighetslopp och om dessa upplevelser kan vara kopplade till post race blues. Metod: I denna studie användes en kvalitativ studiedesign där datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer. 16 deltagare som inom 12 månader hade genomfört ett uthållighetslopp av kardiovaskulär karaktär som pågick i minst 180 minuter rekryterades till studien. Intervjuerna analyserades med en konventionella kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att deltagarnas upplevelser tiden efter loppet var ementionellt varierande. Somliga beskrev tydligt förstärkt positivt mående medan andra uppvisade symptom på post race blues. Motivationen var förstärkt hos vissa deltagare och minskad hos andra. Konklusion: De deltagare som lagt mycket tid på träning inför det aktuella loppet i denna studie, som heller inte satt upp nya mål för sin kommande träningsperiod, visade större tendenser att drabbas av symtom som svarar mot kriterierna för post race blues. Att forma nya målsättningar kan där med vara ett verktyg att minska risken för post race blues.