To determine proper priorities for the provision of health care in large stadiums, we studied the medical incident patterns occurring in a major college facility and combined this with previously reported information from four other large stadiums. Medical incidents were an uncommon occurrence (1.20 to 5.23 per 10,000 people) with true medical emergencies being even more unusual (0.09 to 0.31 per 10,000 people). Cardiac arrest was rare (0.01 to 0.04 events per 10,000 people). However, the rates of successful resuscitation in three studies were 85% or higher. The previous studies were descriptive in nature and failed to provide specific recommendations for medical aid system configuration or response times. A model is proposed to provide rapid response of advanced life support care to victims of cardiac arrest. We believe that the use of this model in large stadiums throughout the United States could save as many as 100 lives during each football season.

No / Expecting ambulance clinicians to dependably differentiate the life-threatening organ dysfunction caused by sepsis from an inflammatory response to a non-infectious aetiology, relying upon vital signs and a physical examination of the patient alone, must be considered unrealistic. Although lactate measurement has been integrated into numerous prehospital sepsis screening tools, it is not yet measured routinely within UK ambulance services. Research has generally focused on whether handheld point-of-care lactate measurement devices are as accurate as laboratory analysis of venous or arterial samples. The weight of literature has concluded negatively in relation to this. However, there is potential for handheld devices to be used independently to monitor trends in lactate elimination or accumulation to inform decisions on the efficacy of prehospital interventions, or simply to report categorical data in terms of whether lactate levels are elevated or not. This offers UK paramedics the opportunity to improve sepsis care through the enhanced assessment of risk and acuity, the identification of patients with cryptic shock, more aggressive fluid resuscitation and advanced notification to receiving units.

<p> The aim of this study was to explore Swedish ambulance nurses experiences in caring for sick or wounded children.</p><p><p>Method: A qualitative interview study with a descriptive/ explorative design. The sample consists of 10 ambulance nurses, both men and women, with varying years within ambulance service. Trough unstructured questions the data was collected. The data was analyzed with qualitative content analysis.</p><p>Results: Compared to previous published studies the results of this study shows a broader perspective on ambulance nurses experiences in caring for sick or wounded children. The experiences were focused on following five categories:</p><p>o <em>The character of the alarm </em></p><p><p>o <em>The organization of the work </em></p><p><p>o <em>The specific in the meeting and treating of a child in an ambulance </em></p><p><p>o <em>Children who dies or suffer from a trauma </em></p><p><p>o <em>To work in an ambulance and at the same time being a parent </em></p><p><p>Conclusion: It is always special to take care of a sick or wounded child. All the informer’s expressed that it is very special to take care of children because there are many aspects to take into consideration. The care of a child is special in both positive and negative senses.</p></p></p></p></p></p></p> / <p>Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda sjuka och skadade barn.</p><p>Metod: En kvalitativ intervjustudie med en beskrivande och utforskande design. Urvalet bestod av 10 sjuksköterskor, både män och kvinnor, med varierande antal tjänsteår inom ambulanssjukvården. Genom en ostrukturerad intervjumetod insamlades data som analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.</p><p>Resultat: Jämfört med tidigare publicerad forskning visar resultatet i denna studie ett bredare perspektiv kring ambulanssjuksköterskors upplevelser vid vården av sjuka och skadade barn. Ambulanssjuksköterskornas upplevelser fokuserades kring följande fem kategorier:</p><p>o <em>Larmets karaktär </em><p>o <em>Att organisera arbetet </em><p>o <em>Det speciella med att bemöta och vårda barn i ambulans </em><p>o <em>Barn som dör eller drabbas av trauma </em><p>o <em>Att arbeta i ambulans och samtidigt vara förälder </em><p>Slutsats: Att som ambulanspersonal åka på larm till ett sjukt eller skadat barn upplevs alltid vara speciellt, i både positiv och negativ bemärkelse. Det är många aspekter att ta hänsyn i vården och bemötandet av barn.</p></p></p></p></p></p>

The aim of this study was to explore Swedish ambulance nurses experiences in caring for sick or wounded children. Method: A qualitative interview study with a descriptive/ explorative design. The sample consists of 10 ambulance nurses, both men and women, with varying years within ambulance service. Trough unstructured questions the data was collected. The data was analyzed with qualitative content analysis. Results: Compared to previous published studies the results of this study shows a broader perspective on ambulance nurses experiences in caring for sick or wounded children. The experiences were focused on following five categories: o The character of the alarm o The organization of the work o The specific in the meeting and treating of a child in an ambulance o Children who dies or suffer from a trauma o To work in an ambulance and at the same time being a parent Conclusion: It is always special to take care of a sick or wounded child. All the informer’s expressed that it is very special to take care of children because there are many aspects to take into consideration. The care of a child is special in both positive and negative senses. / Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda sjuka och skadade barn. Metod: En kvalitativ intervjustudie med en beskrivande och utforskande design. Urvalet bestod av 10 sjuksköterskor, både män och kvinnor, med varierande antal tjänsteår inom ambulanssjukvården. Genom en ostrukturerad intervjumetod insamlades data som analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Jämfört med tidigare publicerad forskning visar resultatet i denna studie ett bredare perspektiv kring ambulanssjuksköterskors upplevelser vid vården av sjuka och skadade barn. Ambulanssjuksköterskornas upplevelser fokuserades kring följande fem kategorier: o Larmets karaktär o Att organisera arbetet o Det speciella med att bemöta och vårda barn i ambulans o Barn som dör eller drabbas av trauma o Att arbeta i ambulans och samtidigt vara förälder Slutsats: Att som ambulanspersonal åka på larm till ett sjukt eller skadat barn upplevs alltid vara speciellt, i både positiv och negativ bemärkelse. Det är många aspekter att ta hänsyn i vården och bemötandet av barn.

Introduktion: Patienter med sepsis är en patientkategori för den prehospitala vården som kan vara svåra att upptäcka. Denna patientkategori har en hög mortalitet om sjukdomen inte upptäcks i tid och adekvat behandling sätts in i tid. Tidigt upptäckt av förhöjda laktatvärden hos sepsispatienter kan hjälpa ambulanssjuksköterskan att i tid påbörja adekvat behandling samt rapportera till mottagande akutmottagning som sedan kan fortsätta med den adekvata behandlingen som patienten behöver. Syfte: Syftet var att belysa värdet av prehospital laktatmätning vid misstänkt sepsis. Metod: Systematisk kvalitativ litteraturstudie. Totalt 15 vetenskapliga artiklar inkluderades efter sökning i databaserna PubMed, Cinhal och PsycInfo.   Resultat: Laktatmätning i prehospitalmiljö kan användas som en tidig indikator för sepsis och i samband med patientens symtombild. Detta gör det möjligt för sjuksköterskan att tillse att patienten hamnar på rätt vårdnivå och på så sätt kunna förebygga ökad mortalitet genom att behandling kan sättas in snabbt. Slutsats: Genom att implementera laktatmätning prehospitalt skulle förmågan att identifiera sepsis öka för ambulanspersonal. Möjligheten att transportera patienten till rätt vårdnivå och förebygga mortalitet skulle förbättras. Det behövs fortsatt forskning för att bekräfta slutsatserna. / Introduction: Patients with sepsis is a patient category for prehospital care that can be difficult to detect. These patients have a high risk of mortality if they are not detected in time and adequate treatment is initiated in time. Early detection of elevated lactate levels in sepsis patients can help the ambulance nurse to start adequate treatment in time and report to the receiving emergency department who can then continue with the adequate treatment that the patient needs. Aim: The aim was to shed light on the value of prehospital lactate measurement in suspected sepsis. Method: Systematic qualitative literature study. A total of 15 scientific articles were included after searching the databases PubMed, Cinhal and PsycInfo. Results: Lactate measurement in a prehospital setting can be used as an early indicator of sepsis and in connection with the patient's symptoms. This makes it possible for the nurse to ensure that the patient ends up at the right level of care and this be able to prevent increased mortality by allowing treatment to be started quickly. Conclusion: By implementing lactate measurement prehospital, the ability to identify sepsis would increase for ambulance care giver. The ability to transport the patient to the right level of care and prevent mortality would be improved. Further research is needed to confirm the conclusions.

Sammanfattning. Bakgrund:Crush syndrome eller traumatisk rahbdomyolys är vanligt vid större naturkatastrofer som tex jordbävningar. Det kan också uppkomma när personer utsätts för tryck mot musklerna vid tex stroke, intoxikationer, byggnadsras, industriolyckor. Inom ambulanssjukvården i Sverige har vi inte någon behandlingsplan för detta tillstånd och därför kan det finnas en risk att dessa patienter inte får rätt omvårdnad. Syfte:Studiens syfte var att belysa ambulanssjuksköterskans omvårdnad vid risk för Crush syndrome. Metod:En litteraturstudie gjordes för att granska redan publicerat forskningsmaterial. Sökningarna gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. Fem artiklar inkluderades och innehållet analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat:De patienter som riskerar att få Crush syndrom har följande symtom: skada på muskelmassa, förlängd kompression, komprimerad lokal cirkulation, puls &gt;120 och onormal urinfärg. Den viktigaste omvårdnadsåtgärden som kan vara livräddande för personen är insättande av intravenös kristalloid vätska samtidigt som personen losstages. Den vätska som rekommenderas är vanlig natriumklorid. Klinisk implikation:Ett förslag på omvårdnadsplan presenteras. Nyckelord:crush syndrome, prehospital care, prehospital omvårdnad, klämsklador, muskelskador, / Abstrakt. Background: Crush syndrome or traumatic rehbdomyolys is common in major natural disaster such as earthquakes. It can also arise when people are exposed on the muscle at such stroke, poisoning, structural collapse, industrial accidents. In prehospital care in Sweden we have no treatment plan for this condition and therefore it may be a risk that these patients not receiving the proper care. Purpose:The aim of this study was to illuminate the ambulance nurses care at risk of Crush syndrome. Method:A literature review was done to examine already published research material. The searches was made in the databases Cinahl and Pubmed. Five articles were included and the contents analyzed by manifest content analysis. Results:The patients who are at risk of Crush syndrome has the following symptoms: damage to the muscle mass, prolonged compression, compressed local circulation, heart rate &gt; 120 and abnormal urine color. The most important nursing action that can be lifesaving is initiation of  intravenous crystalloid fluid while the person being detached. The fluid recommended is the usual sodium chloride. Clinical implication: A proposal for the nursing care plan are presented. Keywords:crush syndrome, prehospital care, crushing, muscle damage,

<p>Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige. Svarsfrekvensen blev 29 av 55 personal efter att ett påminnelsebrev delats ut. Svaren bearbetades med beskrivande statistik. Resultatet visade att det inte fanns en fullt fungerande rutin för gravt obesa patienter. Personalen ansåg överlag att hjälpmedel inte var tillräckliga för att snabbt och säkert kunna transportera patienter med en vikt över 150kg till sjukhuset. Förbättring av rutiner samt hjälpmedel skulle kunde minska riskerna för skador hos personal samt innebära en bättre och säkrare vård vid transport till sjukhus.</p>

Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige. Svarsfrekvensen blev 29 av 55 personal efter att ett påminnelsebrev delats ut. Svaren bearbetades med beskrivande statistik. Resultatet visade att det inte fanns en fullt fungerande rutin för gravt obesa patienter. Personalen ansåg överlag att hjälpmedel inte var tillräckliga för att snabbt och säkert kunna transportera patienter med en vikt över 150kg till sjukhuset. Förbättring av rutiner samt hjälpmedel skulle kunde minska riskerna för skador hos personal samt innebära en bättre och säkrare vård vid transport till sjukhus.

The aim of the thesis was to develop and evaluate a Computerised Decision Support System (CDSS) for use in pre-hospital care.The thesis was guided by a theoretical framework for developing and evaluating a complex intervention. The four studies used different designs and methods. The first study was a systematic review of randomised controlled trials. The second and the last studies had experimental and quasi-experimental designs, where the CDSS was evaluated in a simulation setting and in a clinical setting. The third study included in the thesis had a qualitative case study design.The main findings from the studies in the thesis were that there is a weak evidence base for the use of CDSS in pre-hospital care. No studies have previously evaluated the effect of CDSS in pre-hospital care. Due to the context, pre-hospital care is dependent on protocol-based care to be able to deliver safe, high-quality care. The physical format of the current paper based guidelines and protocols are the main obstacle to their use. There is a request for guidelines and protocols in an electronic format among both clinicians and leaders of the ambulance organisations. The use of CDSS in the pre-hospital setting has a positive effect on compliance with pre-hospital guidelines. The largest effect is in the primary survey and in the anamnesis of the patient. The CDSS also increases the amount of information collected in the basic pre-hospital assessment process. The evaluated CDSS had a limited effect on on-the-scene time.The developed and evaluated CDSS has the ability to increase pre-hospital patient safety by reducing the risks of cognitive bias. Standardising the assessment process, enabling explicit decision support in the form of checklists, assessment rules, differential diagnosis lists and rule out worst-case scenario strategies, reduces the risk of premature closure in the assessment of the pre-hospital patient. / För avläggande av doktorsexamen i Kvalitetsförbättring och ledarskap inom hälsa och välfärd som med tillstånd av Nämnden för utbildning och forskarutbildning vid Högskolan i Jönköping framläggs till offentlig granskning torsdagen den 5 juni 2014 kl.13.00 i sal M 204, Högskolan i Borås.

Bakgrund: Höftfrakturer ökar i befolkningen i takt med ökande livslängd. Äldre har skörare skelett och höftfrakturer orsakas mestadels av en lindrig fallolycka. Höftfrakturer vållar lidande, patienterna behöver omsorgsfull omvårdnad och adekvat smärtlindring redan prehospitalt.    Syfte: Att sammanställa evidens vad som är av betydelse i omvårdnaden av patienter med smärta vid misstänkt höftfraktur i akutsjukvård.  Metod: Studien är en litteraturstudie, en översikt av vetenskaplig littereratur som beskriver omhändertagandet av patienter med höftfraktur i akutsjukvård. Datainsamling från PubMed och CINAHL resulterade i 18 vetenskapliga artiklar, kvalitativa- och kvantitativa. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Materialet kategoriserades och sammanställdes till en ny helhet. Resultat: Smärtlindringen var oftast otillräcklig och mer individualiserad vård behövdes. Patienterna upplevde att sjuksköterskorna tappade fokus från patienten. Patienternas och sjuksköterskornas upplevelser av omvårdnaden skiljde sig åt, främst inom kommunikation, information och delaktighet. Mest förekommande smärtlindring var morfin, mindre vanligt var regional nervblockad. Patienter med hög ålder eller nedsatt kognitiv förmåga fick mindre smärtlindring vilket dels kunde förklaras med att beteendebaserade smärtskattningsinstrument saknades.   Slutsats: Patientdelaktighet, tydligt strukturerad patientinformation- och kommunikation är viktigt för att samspelet mellan sjuksköterska och patient ska bli bra. Smärtlindringsmetoderna, smärtskattningen och dokumentationen behöver utvecklas och förbättras, särskilt för patienter med nedsatt kognitiv förmåga. / Introduction: The number of elderly people with hip fracture is increasing in line with the increased life expectancy. Elderly often suffer from osteoporosis and hip fractures are mostly caused by a slight fall accident. Hip fractures cause suffering, patients need careful care and adequate pain relief in prehospital care.     Objective: To compile evidence of what is important in the care of patients with pain in suspected hip fracture in acute medical care.   Method: This study is a literature review, an overview of scientific literature that describes the care of patients with hip fracture in emergency medical care. Data collection from PubMed and CINAHL was conducted, 18 articles were selected, both qualitative and quantitative. The quality of the articles was reviewed. The material was organized into categories and then synthesized.  Results: Pain relief was often inadequate and more individualized care was needed. Patients felt that the nurses lost patient focus. Patient’s and nurse’s experiences of nursing care differed, mainly in communication, information and participation. The most common pain relief was morphine, regional nerve blockade was less common. Elderly patients or patients with cognitive impairment received less pain relief that could be explained by the lack of behavioral-based pain assessment tools.   Conclusion: Patient involvement, clearly structured patient information and communication is important for good interaction between patient and nurse. Pain relief methods, pain assessment and documentation need to be developed and improved, especially for patients with cognitive impairment.