No description available.

Detta är en skriftlig undersökning och reflektion inom konstnärligt självständigt arbete på kandidatnivå. Syftet med undersökningen är att diskutera kring tekniskt invanda mönster, om det är möjligt att förändra dessa och i så fall hur dessa vanor kan förebyggas och åtgärdas. Som hjälpmedel för undersökningen används Sergej Prokofjevs andra violinkonsert i g-moll, i vilken det finns många tekniska svårigheter som hör ihop med de aspekter som behandlas. För att undersöka detta används olika metoder såsom förändringar i vardagen, olika övningssätt och mental träning. Det genomförs även en intervju med Cecilia Zilliacus, professor i violin vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Undersökningen av dessa metoder antecknas regelbundet och deras effektivitet relaterande ämnet diskuteras. I resultatet av undersökningen jämförs olika metoder med varandra och det diskuteras vad som är det mest effektiva sättet att hantera tekniska vanor. Undersökningens slutsatser visar att det går att analysera och förändra de egna vanorna med hjälp av olika metoder som förändrar den egna övningen. Detta kan vara användbart för musiker på alla nivåer som vill hitta strategier för att bli av med sina mönster eller fungera som inspiration för att hitta nya övningsmetoder. / This is a written investigation and reflection within artistically independent work at graduate level. The purpose of this study is to discuss technical habits and patterns, if it is possible, and in that case how these habits can be prevented and remedied. Sergei Prokofiev's second violin concerto in G minor is used as an aid to the investigation, in which there are several technical difficulties associated with the aspects being discussed. To investigate this, different methods are tested, such as changes in everyday life, different practice methods and mental training. It also contains an interview with Cecilia Zilliacus, professor of violin at the Royal College of Music in Stockholm. The development of these methods is regularly written down and their effectiveness related to the topic is discussed. In the summary of the survey, the different methods are compared with each other and it is discussed what is the most effective way to manage technical habits. The investigation shows that it is possible to analyze and change ones pattern with different methods that change the practice sessions. The study's conclusions can be useful for musicians of all levels who want to find strategies for getting rid of their patterns or serve as an inspiration for finding new practice methods. / <p>Inspelning av Sergej Prokofjevs andra violinkonsert, sats 1 tillsammans med pianist Erik Lanninger</p>

<p>Cilj disertacije je da se kori&scaron;ćenjem teorije o<br />muzičkom gestu - na sonatama kao<br />reprezentativnom uzorku u kome je gest osnova<br />izgradnje muzičkog značenja, generator<br />kompozicione forme i strukture, ali i determini&scaron;ući<br />faktor analize koji obezbeđuje razumevanje stila i<br />stilskih promena - potvrdi upotreba muzičkog gesta<br />kao elementa naratologije muzičkog toka u muzici<br />Prokofjeva. &Scaron;ire gledano, primena teorije o<br />muzičkom gestu na istraživanje klavirskih sonata<br />Sergeja Prokofjeva potvrdiće njenu univerzalnu<br />profilisanost i primenjivost u analitičkim tumačenjima<br />muzike 20. veka, te pro&scaron;iriti dosada&scaron;nju praksu da se<br />ova teorija isključivo vezuje za muziku 18. i 19. veka.<br />Svojevrsni analitički izazov predstavljaće primena<br />ove teorije na muzički tok koji povremeno izlazi iz<br />okvira tonalnog jezika (u kom je muzički gest<br />originalno utemeljen) čime se pro&scaron;iruje polje njene<br />primene, ali i ukazuje na najproduktivniji aspekt<br />dana&scaron;nje muzičke semiotike - istraživanje relacije<br />muzika-telo.</p>

À la mémoire de Serge Prokofieff står högst upp på första sidan av Oboesonaten, FP 185 av Francis Poulenc. Stycket komponerades år 1962 och är Poulencs sista komposition, som han aldrig har fått möjligheten att höra innan han dog samma år. Under åren har Poulenc tillägnat sina verk till många vänner och bekanta. Sitt sista verk tillägnar han sin vän som han beundrar väldigt mycket, dvs. Prokofjev. Detta är en vinkel som jag länge har velat fördjupa mig i. Under studieåren har många lärare dragit kopplingar mellan oboesonaten och vissa verk av Prokofjev, som t.ex. baletten Romeo och Julia. Så jag har valt undersöka ämnet och se om det finns tydliga influenser av Prokofjevs musik i oboesonaten samt också att klargöra om huruvida stycket är karaktäristiskt för Poulencs stil som kommer från en fransk musiktradition. För att utöka mina kunskaper och för att bilda en större kontext om båda kompositörerna, har jag börjat med att läsa biografier om dessa. Även en utförlig analys av oboesonaten har genomförts. Genom att lyssna på verk av båda tonsättarna samt genom att titta i partitur har jag kunnat ta ut vissa ställen som kunde jämföras för att hjälpa mig vidare i min undersökning. Dessa ställen har jag lagt sida vid sida för en mer detaljerad analys och jämförelse. Jag upptäckte att det fanns en del likheter mellan oboesonaten och Prokofjevs musik, däremot mycket fler likheter mellan oboesonaten och andra verk av Poulenc. Det finns många närvarande kompositionsdrag som berättar att stycket är mycket karaktäristiskt för Poulencs sätt att skriva musik. Dock kan man också se en del kompositionsegenskaper som föredras av Prokofjev. Min slutsats är att det finns influenser av Prokofjev, men också att oboesonaten är Poulencs egen tillbakablick till ett rikt och händelsefullt liv samt en medryckande karriär. Att kunna känna igen dessa referenser till Prokofjev och till Poulencs tidigare musik bidrar till att man som musiker kan skapa en mer utförlig interpretation av stycket. Att förmedla kompositörens tankar är en stor del av en musikers jobb. Därför anser jag att det är viktigt att tolkningen av ett stycke stämmer överens i så stor utsträckning som möjligt med tonsättarens idéer. / <p>F Poulenc: Oboesonat, FP 185</p><p></p><p>Medverkande:</p><p>Gabriela Dogaru - oboe</p><p>Katarina Ström-Harg - piano</p>

This thesis focuses on the piano concertos by Sergei Prokofiev. It is aimed not only at the composer's works for piano and orchestra, but also at the life of this unique artist. It refers not only to the beauty and timelessness of these pieces, but also at the factors behing creating these piano concertos. The work is divided into five main chapters - each chapter includes a piano concerto. I add a brief biography of the composer for better orientation of the reader in a given topic at the beginning.

In this study, Prokofiev’s Eighth piano sonata was analyzed based on interpretation and technique. Prokofiev lived in the communist Soviet Union, during the middle of the Second World War, and wrote music with a lot of collected experience. The purpose of the study was to illustrate important interpretational- and technical aspects that are required to perform the sonata, based on personal experience. To accomplish this, the piece was practiced for several months, while continuously taking notes of my personal reflections based on the practice sessions and recordings. The study shows that the interpretation should strive to clarify different motives as well as enhancing contrasting characters in the music, while technical difficulties in demanding parts of the sonata often are solved by putting emphasize on evenness, and by considering input from several senses in the practice room. The results are useful for studying other large compositions and remain a documentation of how such extensive piano music can be approached. / I studien analyserades Prokofjevs åttonde pianosonat utifrån interpretation och spelteknik. Prokofjev befann sig i kommunistiska Sovjetunionen, mitt under andra världskriget, och skrev musik med mycket samlad erfarenhet. Syftet med studien var att belysa viktiga interpretations- och teknikbaserade aspekter vid uppförandet av sonaten, baserat på egen beprövad erfarenhet. För att åstadkomma detta övades stycket in under flera månader, medan reflektioner skrevs ner baserat på övningspassen samt inspelningar. Studiens resultat påvisar att tolkning bör göra motiven så tydliga som möjligt samt lyfta fram olika karaktärer i musiken som styrker temat, medan tekniska svårigheter i krävande partier ofta löses genom att fokusera på jämnhet samt att öva med flera sinnen i fokus. Resultatet är användbart även vid instudering av andra omfattande verk och är en dokumentation på hur sådan omfattande pianomusik kan tas an. / <p>S. Prokofjev - Sonat nr 8, op 84</p>

The title of the diploma thesis: Fairy Tale Themed Ballet Music in the 19th and 20th Century Focused on the Works of P. I. Tchaikovsky and S. Prokofiev This diploma thesis deals with fairy tale motifs in ballet music of the 19th and 20th century. It focuses mainly on fairy tale ballets of Peter Ilyich Tchaikovsky and Sergei Prokofiev. The first chapter deals with fairy tale themes in ballet on a more general level and advances to the concrete inclusion of these themes in the socio- historical context of the 19th and 20th century. The second chapter briefly deals with the development of ballet from its beginnings in the 15th century to the 18th century. This chapter chronologically describes important periods and events concerning ballet. The next chapter deals with ballet of the Romantic period and music of the 19th century in France and Denmark. Chapter four and five present the prominent ballets of Peter Ilyich Tchaikovsky, namely Swan Lake, Sleeping Beauty and The Nutcracker. Furthermore, this thesis focuses on ballet of the 20th century, those of Igor Stravinsky and mainly Sergei Prokofiev. Most of these ballets were created in cooperation with the patron of arts Sergei Diaghilev. The last part offers various activities that can be used in music lessons. KEYWORDS fairy tale motives, ballet...

The purpose of this thesis is to introduce a musical work of one of the world's most favorite composers of the 20th century - Sergej Prokofiev. Even though I would like to address all his pieces, given the extensiveness of his work and my profession as a pianist and a pedagogue, I decided to focus only on the pieces for solo piano. I detail each piano piece in a catalogue organized by opus number. My analysis focuses on compositions, eventually on cycles, which can be somehow beneficial to us. Beneficial, in this sense means exposure to pieces with variety of character, use of melody and eventually pieces from a various work periods. Another condition during a selection of pieces for my dissertation was various levels of difficulty. The majority of my thesis is dedicated to the piano sonatas. Although they are not very long, they belong to the piano masterpieces forever. Further, I mention less performed Etudes, Op. 2 and Visions fugitives, Op. 22, and on the other hand well known Suit from Romeo and Juliet, Op. 75. The music for children is represented in my analysis by one piece only - Children's Songs, Op. 65. Prokofiev wrote nearly 40 opuses for piano, which makes up almost a third of his work. That is a remarkable number and these pieces are worth interest.