This study investigates the experience of exchange studies from a phenomenological perspective. Phenomenology studies the sentence structure of the phenomenon and places the lifeworld as a central concept. Husserl (2002/1954) described the lifeworld as a coherent universe of objects where we, all of us living with another in this world, may be conscious of the world as a universal horizon. In this study the lifeworld of exchange students is investigated with emphasis on their experience of the exchange. The aim of the study is to highlight the sentence structure in the experience of living as an exchange student which involves a meeting with a different culture. Seven interviews were conducted with exchange students that participated in at least one semester of higher education abroad and the resulting data was analyzed using the EPP method. This method describes the general meaning structure of the phenomenon and identifies several distinguishing features. For this study ten features were identified; an expectation and openness relative an uncertain future, a deliberate break, a part of something bigger, a deliberate approach to cultural codes, an encounter with different values, new interactions and relations, language difficulties, a new environment, a creation of identity and a personal development and responsibilities. The results indicate that the experience of exchange studies may not always be unproblematic since it’s often difficult to gain access to the culture and society of the host country. However, the experience also seems to be rewarding and is characterized by a personal development and a change in the perception of both oneself and people from other cultures. The results also show that the exchange student may gain a feeling of living in a global society where all possibilities are present. / Denna studie utgår ifrån en fenomenologisk ansats. Fenomenologins uppgift är att beskriva ett fenomens meningsstruktur där ett centralt begrepp är livsvärlden. Enligt Husserl (2002/1954) belyser livsvärlden den verklighet som man ständigt befinner sig i tillsammans med andra människor. Grundvalen för denna studie är att studera utbytesstudenters livsvärld där upplevelsen av utbytesstudier är i fokus. Syftet med studien är att beskriva meningsstrukturer i upplevelsen av att leva som utbytesstudent och som inbegriper ett möte med en annan kultur. Sju intervjuer har genomförts med utbytesstudenter som alla studerat minst en termin inom högre utbildning vid ett värduniversitet i ett annat land. De aktuella data som behandlats har analyserats med hjälp av studiens valda metod, Empirical phenomenological psychologial (EPP-metoden). Resultatet beskriver det aktuella fenomenets meningsstruktur som en helhet och visar vilka de generella kännetecknen är. De generella kännetecknen som framkommit i studien är; en förväntan och en öppenhet inför en obestämd framtid, ett medvetet uppbrott, en del i att uppnå något större, ett medvetet förhållningssätt till kulturella koder, ett möte med andra värderingar, nya interaktioner och relationer, svårigheter med språket, ändrade livsvillkor, ett identitetsskapande, en personlig utveckling och ett ansvarstagande. Resultatet indikerar att upplevelsen av utbytesstudier och att möta en annan kultur inte är helt oproblematisk då det ibland är svårt att få tillträde till värdlandets kultur och samhälle. Dock verkar upplevelsen även vara en värdefull tid som präglas av en utveckling och ett ifrågasättande av tidigare föreställningar om en själv och människor från andra kulturer. Resultatet påvisar också att utbytesstudenten kan ha en känsla av att leva i en global värld där alla möjligheter finns.

<p>Syftet var att ur ett fenomenologiskt perspektiv förstå vad det innebär att vara psykotisk. Sex personer med erfarenhet av psykos intervjuades och materialet analyserades med den fenomenologiska EPP (Empirical phenomenological psychological) metoden. Fyra teman identifierades som kännetecknande för den psykotiska upplevelsen: Kontroll i tillvaron speglar känslan av att tappa kontrollen och av att uppleva sig kontrollerad av andra. Det innefattar även upplevelsen att på ett magiskt sätt styra och kontrollera andra. Utanförskap beskriver hur förmågan till social interaktion försvinner i psykosen och hur känslan av ett djupt utanförskap dominerar. Självmedvetandet i psykosen beskriver upplevelsen av att något inte stämmer, hur psykosen anas men inte går att kommunicera. Upplöst tidslighet beskriver hur tillvaron känns meningslös genom att tidsupplevelsen förändras och strävan framåt försvinner. Resultaten pekar på vikten av att omgivningen lyhört registrerar individens signaler på att något är fel för att tidigt kunna upptäcka och hjälpa personer som riskerar att bli psykotiska.</p>

Syftet var att ur ett fenomenologiskt perspektiv förstå vad det innebär att vara psykotisk. Sex personer med erfarenhet av psykos intervjuades och materialet analyserades med den fenomenologiska EPP (Empirical phenomenological psychological) metoden. Fyra teman identifierades som kännetecknande för den psykotiska upplevelsen: Kontroll i tillvaron speglar känslan av att tappa kontrollen och av att uppleva sig kontrollerad av andra. Det innefattar även upplevelsen att på ett magiskt sätt styra och kontrollera andra. Utanförskap beskriver hur förmågan till social interaktion försvinner i psykosen och hur känslan av ett djupt utanförskap dominerar. Självmedvetandet i psykosen beskriver upplevelsen av att något inte stämmer, hur psykosen anas men inte går att kommunicera. Upplöst tidslighet beskriver hur tillvaron känns meningslös genom att tidsupplevelsen förändras och strävan framåt försvinner. Resultaten pekar på vikten av att omgivningen lyhört registrerar individens signaler på att något är fel för att tidigt kunna upptäcka och hjälpa personer som riskerar att bli psykotiska.

Fyra analysander intervjuades om deras upplevelser av den psykoanalytiska situationen. Materialet analyserades med hjälp av EPP (empirical phenomenological psychologial) -metoden. Resultatet beskriver fenomenets meningsstruktur som en helhet och visar på den psykoanalytiska situationens generella kännetecken: den psykoanalytiska situationen som något svårfångat, som ett upprepat omprövande, som ett arbete, den präglas av konflikter och motstånd, en upplösning av tid och rum, ett möte med analytikern, ett rum för självutforskande och avslutningsvis, identitetsskapande självreflektion. Resultatet visar att upplevelsen av den psykoanalytiska situationen är något upplösande som bryter med den vanliga livsvärldsupplevelsen. Den är något irrationellt svårfångat. Resultaten visar också hur upplevelsen präglas av relationen till analytikern, hur den möter motstånd och konflikt. Avslutningsvis hur det formas något nytt genom ett prövande och utforskande meningsskapande.

<p>Diss. Umeå : Umeå universitet, 1999, Härtill 7 uppsatser.</p> / digitalisering@umu