Background: During 2020-2022, the SARS-COVID-19-2 (COVID-19) pandemic contributed to a global health crisis that affected society and individuals. One particularly vulnerable group was athletes, with limited personal health and physical exercise opportunities.Objectives: The first objective aims to explore the factors that influence the physical activities of athletes during COVID-19. The second objective aims to explore the factors that influence the mental health of athletes during COVID-19. The third objective aims to explore the relationship between physical activities and mental health among athletes during COVID19. Design: Systematic literature review.Method: The electronic databases PubMed, Multidisciplinary Digital Publishing Institute (MDPI) and Google Scholar are selected. The inclusion criteria including a) Empirical research and peer-reviewed articles, b) Written in English, and c) containing keywords such as psychological distress, health, physical activities, COVID-19 and athletes.Results: A total of 10 reported studies have been included in this work. Most of these studies have shown that physical activities decreased during the COVID-19 outbreak due to a loss of motivation in athletes. Due to compromised physical activities, athletes started facing issues related to their mental health, like stress, depression, and anxiety. The less exercise and training sessions also affected the quality of sleep and reduced bedtime. Loss of sleep was an additional contributor to mental distress.Conclusion: The Study shows the importance of physical activities in the lives of athletes that are highly influenced during a pandemic. The result shows a positive association between mental health and physical activities. / Bakgrund: Under 2020-2022 hade pandemin SARS-COVID-19-2 (COVID-19) bidragit till en global hälsokris som hade påverkat både samhälle och individer. En grupp som var särskilt utsatt var idrottare där både den personliga hälsan och möjligheten att träna fysiskt är begränsad.Mål: Syftet med denna studie är att utforska faktorer som påverkar idrottares fysiska aktiviteter och äventyrar mental hälsa under COVID-19. denna studie fokuserar också på att undersöka hur dessa fysiska aktiviteter hjälper idrottare att hantera mental hälsa under tiden för pandemin.Design: Systematisk litteraturöversikt.Metod: De elektroniska databaserna PubMed, Multidisciplinary Digital Publishing Institute (MDPI) och Google Scholar väljs. Inklusionskriterierna inkluderar a) Empirisk forskning och referentgranskade artiklar, b) skrivna på engelska, c) som innehåller nyckelord som psykisk ångest, hälsa, fysiska aktiviteter, covid-19 och idrottare.Resultat: Totalt 10 rapporterade studier har inkluderats i detta arbete. De flesta av dessa studier har visat att fysiska aktiviteter minskade under covid-19-utbrottet på grund av förlust av motivation hos idrottare. På grund av komprometterade fysiska aktiviteter började idrottare stöta på problem som rör sin mentala hälsa som stress, depression, ångest. Det mindre motions- och träningspasset påverkade också sömnkvaliteten och minskade läggtiden. Förlust av sömn bidrog ytterligare till psykisk ångest.Slutsats: Studien visar vikten av fysiska aktiviteter i livet för idrottare som är starkt påverkade under en pandemi. Resultatet visar ett positivt samband mellan mental hälsa och fysiska aktiviteter.

Syfte: Undersöka huruvida föräldrar med och utan barn med kroniska tillstånd skiljer sig åt gällande: psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Samt undersöka om prediktorerna: huruvida föräldrarna har barn med kroniska tillstånd, nivåer av psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), samt nivåer av medveten närvaro och kognitiv defusion förklarar föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Metod: Oberoende ttest och Mann-Whitney U test genomfördes i syfte att undersöka medelvärdes skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd (N=51) och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd (N= 28) gällande psykologisk flexibilitet, utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Hierarkiska multipla regressionsanalyser (HRA) (N=79) genomfördes i syfte att undersöka möjliga förklaringar till föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och livskvalitet. Resultat: Oberoende t-test och Mann- Whitney U-test indikerade enbart signifikanta skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd avseende generell psykologisk flexibilitet, utbrändhet och psykologiskt lidande. Således ingen signifikant skillnad mellan de två föräldragrupperna avseende föräldraspecifik psykologisk flexibilitet och subjektiv livskvalitet. HRA indikerade att generell (inte föräldraspecifik) psykologisk flexibilitet var en signifikant prediktor beträffande föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Att ha barn med eller utan kroniska tillstånd predicerade enbart föräldrars utbrändhet. Medveten närvaro och kognitiv defusion predicerade utöver generell psykologisk flexibilitet, föräldrarnas subjektiva livskvalitet. Slutsats: Psykologisk flexibilitet som enhetlig modell för mänskligt fungerande, antas vara användbar i framtida forskning gällande föräldrar till barn med kroniska tillstånd samt till föräldrar över lag som har lägre grad av psykologisk flexibilitet. Mer forskning om specifika psykologiska flexibilitets relaterade processerna behövs, samt studier som inkluderar bakgrundsinformation om föräldrarna såsom kön och ålder. / Objective: Whether parents with or without children having chronic conditions differ in regard to; Psychological flexibility (global and parent-specific), burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. As well as to investigate whether following predictors; having a child with a chronic conditions or not, levels of psychological flexibility (global and parentspecific) and levels of mindfulness and cognitive defusion explain parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Method: Independent samples T-tests and Mann-Whitney U-tests were used in order to investigate mean differences between parents to children with chronic conditions (N=51) and parents to children without chronic conditions (N=28) regarding psychological flexibility, burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Hierarchical multiple regression analyses (HRA) (N=79) were conducted in order to investige possible explanaitions to parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Results: Independent samples T-tests and Mann- Whitney U tests indicated sicnificant mean differences regarding global psychological flexibility, burnout and psychological distress. No significant differences were found between the two groups in regard to parent-specific psychological flexibility and subjective quality of life. HRA indicated that global (and not parents-specific) psychological flexibility was a significant predictor in explaining parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Having a child with or without a chronic condition, only predicted parents burnout symptoms. Mindfulness and cognitive defusion predicted over and beyond global psychological flexibility, parents subjective quality of life. Conclusion: Psychological flexibility as a unified model of human functioning, is presumed to be useful in future research in regard to parents having children with chronic conditions, as well as to parents of children without chronic conditions and parents who has lower level of psychological flexibility. There is a need for further research regarding psychological flexibility related processes and future studies that include background information of parents such as gender and age.