Diss. (sammanfattning) Örebro : Univ., 2008. / Härtill 3 uppsatser.

<p>Sammanfattning </p><p>Syftet var att studera om personers attributioner skiljer sig åt mellan positiva och negativa prestationer. Dessutom undersöktes kön- och åldersaspekter, samt skillnader mellan icke-idrottare, motionärer, individuella och lagidrottare gällande attributionsstil och situationsspecifikt självförtroende. Vidare syftade arbetet till att studera samband mellan attributionsdimensionerna och situationsspecifikt självförtroende. Urvalet bestod av 115 försökspersoner i åldern 16 till 67 år. För att mäta attributioner användes Causal Dimension Scale – II (CDS-II; McAuley, Duncan, & Russell, 1992) och för att mäta situationspsecifikt självförtroende användes General Perceived Self-Efficacy Scale (GSE; Schwarzer & Jerusalem, 1995, ref. i Luszczynska, Scholz, & Schwarzer, 2005). Resultatet visade att positiva prestationer förklarades med inre och personligt kontrollerbara orsaker. Negativa prestationer förklarades med inre, instabila och personligt kontrollerbara orsaker. Icke-idrottare förklarade negativa prestationer med mer inre orsaker än motionärer och mer stabila orsaker än motionärer och individuella idrottare. Både positiva och negativa korrelationer uppvisades mellan attributionsdimensionerna och generellt situationsspecifikt självförtroende.</p>

Sammanfattning Syftet var att studera om personers attributioner skiljer sig åt mellan positiva och negativa prestationer. Dessutom undersöktes kön- och åldersaspekter, samt skillnader mellan icke-idrottare, motionärer, individuella och lagidrottare gällande attributionsstil och situationsspecifikt självförtroende. Vidare syftade arbetet till att studera samband mellan attributionsdimensionerna och situationsspecifikt självförtroende. Urvalet bestod av 115 försökspersoner i åldern 16 till 67 år. För att mäta attributioner användes Causal Dimension Scale – II (CDS-II; McAuley, Duncan, & Russell, 1992) och för att mäta situationspsecifikt självförtroende användes General Perceived Self-Efficacy Scale (GSE; Schwarzer & Jerusalem, 1995, ref. i Luszczynska, Scholz, & Schwarzer, 2005). Resultatet visade att positiva prestationer förklarades med inre och personligt kontrollerbara orsaker. Negativa prestationer förklarades med inre, instabila och personligt kontrollerbara orsaker. Icke-idrottare förklarade negativa prestationer med mer inre orsaker än motionärer och mer stabila orsaker än motionärer och individuella idrottare. Både positiva och negativa korrelationer uppvisades mellan attributionsdimensionerna och generellt situationsspecifikt självförtroende.

<p>Den här studien syftar till att undersöka hur aktiva idrottsutövare uppfattar sportmediernas framställning av kön, och hur deras sportmediekonsumtion samt identifikation med andra idrottare (i medier) ser ut.</p><p>Studien bygger till stor del på en enkätundersökning som vi utfört på aktiva idrottsutövare i Stockholmsområdet – så väl enskilda som lagidrottare. Totalt delades 103 enkäter ut, och vi kunde använda 90 stycken. Vi har även hållit kortare intervjuer med fyra av respondenterna, som en fördjupning av det som berör våra frågeställningar om idrottarnas identifikation.</p><p>Resultaten visar att medan både manliga och kvinnliga idrottsutövare är intresserade av sportmedier, konsumerar männen sportmedier i en större omfattning. Detta kan bero på att kvinnor inte är nöjda över det nuvarande utbudet och hur kvinnliga idrottare framställs. Majoriteten anser att det rapporteras tillräckligt om herridrotten i sportmedier, samtidigt som ungefär hälften anser att damidrotten inte får tillräckligt med utrymme i medierna. Det visar sig också att kvinnliga förebilder är sällsynt hos respondenterna. De flesta har antingen en manlig eller ingen förebild.</p>

Den här studien syftar till att undersöka hur aktiva idrottsutövare uppfattar sportmediernas framställning av kön, och hur deras sportmediekonsumtion samt identifikation med andra idrottare (i medier) ser ut. Studien bygger till stor del på en enkätundersökning som vi utfört på aktiva idrottsutövare i Stockholmsområdet – så väl enskilda som lagidrottare. Totalt delades 103 enkäter ut, och vi kunde använda 90 stycken. Vi har även hållit kortare intervjuer med fyra av respondenterna, som en fördjupning av det som berör våra frågeställningar om idrottarnas identifikation. Resultaten visar att medan både manliga och kvinnliga idrottsutövare är intresserade av sportmedier, konsumerar männen sportmedier i en större omfattning. Detta kan bero på att kvinnor inte är nöjda över det nuvarande utbudet och hur kvinnliga idrottare framställs. Majoriteten anser att det rapporteras tillräckligt om herridrotten i sportmedier, samtidigt som ungefär hälften anser att damidrotten inte får tillräckligt med utrymme i medierna. Det visar sig också att kvinnliga förebilder är sällsynt hos respondenterna. De flesta har antingen en manlig eller ingen förebild.

<p>En idrottares prestationer påverkas av många faktorer, bland andra individens motivation att uppnå de mål som är uppsatta. Om en individ känner sig osäker inför ett mål, kan denne hemfalla åt självhandikappningsstrategier, vilket kan ta sig i uttryck både i form av konkreta beteenden eller mer allmänna påståenden.  Syftet med denna studie är att undersöka om det finns något samband mellan idrottares yttre motivation och självhandikappning samt om könsskillnader existerar. Slutligen kommer det även att undersökas om de som drivs av inre motivation åstadkommer bättre resultat än övriga. Två standardi­serade mätinstrument användes, ett som mäter motivation och ett annat som mäter graden av självhandikappning. Resultatet visar att det delvis finns signifikanta korrelationer mellan yttre motivation och självhandikappning, samt att kvinnor i större utsträckning använder sig av fenomenet. Inre motivation visar sig inte ha något samband med idrottsprestationer, men detta beror antagligen på brister i metoden. Om motivationen hos en person förändras över tid kommer förmodligen även graden av självhandikappning förändras; fortsatta studier på området är därmed viktiga.</p>

En idrottares prestationer påverkas av många faktorer, bland andra individens motivation att uppnå de mål som är uppsatta. Om en individ känner sig osäker inför ett mål, kan denne hemfalla åt självhandikappningsstrategier, vilket kan ta sig i uttryck både i form av konkreta beteenden eller mer allmänna påståenden.  Syftet med denna studie är att undersöka om det finns något samband mellan idrottares yttre motivation och självhandikappning samt om könsskillnader existerar. Slutligen kommer det även att undersökas om de som drivs av inre motivation åstadkommer bättre resultat än övriga. Två standardi­serade mätinstrument användes, ett som mäter motivation och ett annat som mäter graden av självhandikappning. Resultatet visar att det delvis finns signifikanta korrelationer mellan yttre motivation och självhandikappning, samt att kvinnor i större utsträckning använder sig av fenomenet. Inre motivation visar sig inte ha något samband med idrottsprestationer, men detta beror antagligen på brister i metoden. Om motivationen hos en person förändras över tid kommer förmodligen även graden av självhandikappning förändras; fortsatta studier på området är därmed viktiga.

Alkohol är en av de främsta orsakerna till ohälsa och för tidig död. Problem associerade till alkoholkonsumtion kostar årligen miljarder för det svenska samhället. Organiserad idrott har föreslagits som en arena för att förebygga alkoholkonsumtion bland ungdomar, men mer kunskap behövs om var insatser gör bäst nytta, exempelvis inom lag- eller individuell idrott.Syftet med studien var att undersöka eventuella skillnader i alkoholkonsumtion bland 16- till 18-åriga ungdomar som är aktiva i lagidrott respektive individuell idrott.Studien hade en tvärsnittsdesign där grupper jämfördes. Urvalet bestod av 44 ungdomar, 28 pojkar och 16 kvinnor, mellan 16 och 18 år och som var aktiva inom lag- eller individuell idrott. Ett strategiskt urval användes för att göra grupperna så lika som möjligt med avseende på viktiga förväxlingsfaktorer. Totalt deltog 24 lagidrottare och 20 individuella idrottare. Insamling av data genomfördes genom enkätundersökning som respondenterna besvarade i samband med ett av deras träningstillfällen. Frågeformulären framställdes från redan befintliga formulär och omfattade frågor om alkoholkonsumtion, idrottsaktivitet och potentiella förväxlingsfaktorer. Gruppskillnader mellan lag- och individuella idrottare för alkoholkonsumtion och potentiella förväxlingsfaktorer analyserades med Chi 2-test och t-test.Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Prevalensen av alkoholkonsumenter var 75 procent bland lagidrottarna, motsvarande andel av de individuella idrottarna var 60 procent. Prevalensen av intensivkonsumenter bland lagidrottare var 25 procent och bland de individuella idrottarna 10 procent. Den variabeln där signifikant skillnad fanns var den mellan föräldrarnas utbildningsnivå och deltagande i lag- eller individuell idrott (p-värde 0,019), vilket var en av studiens förväxlingsvariabler. Det visade sig att de som var aktiva med individuell idrott hade större andel föräldrar med eftergymnasial utbildning (60 %) än de som var aktiva i lagidrott (25 %).Resultaten indikerar att det inte finns skillnader och stöder därför inte att typen av idrott, det vill säga lag- eller individuell idrott påverkar alkoholkonsumtionen. Då urvalet skiljde sig åt rörande en förväxlingsvariabel och var relativt litet för att vara en epidemiologisk studie så ska resultatet tolkas med försiktighet. Det kan därför snarare ses som en indikation än en slutsats.

Hur kan en idrottare bygga upp ett starkt personligt varumärke och på vilket sätt försöker de använda sig av varumärket för att bredda sina karriärmöjligheter?Syftet med uppsatsen är att undersöka hur idrottare kan bygga upp sitt personliga varumärke och hur det kan användas för att bredda idrottarens karriärmöjligheter.Vi har använt oss av en kvalitativ ansats med en deduktiv angreppssätt, detta för att kunna skapa en djupare förståelse inom ämnet. Vi har intervjuat fyra personer som jobbar med idrott fast med olika aspekter. Detta för att få en djupare och bredare informationstillgång.Vi har delat in den teoretiska referensramen i fyra huvudrubriker. I dessa redogör vi vad ett varumärke, personligt varumärke, varumärkesuppbyggande och karriärmöjligheter är.Med uppsatsen kom vi fram till ett flertal slutsatser men även några generella riktlinjer som vi tycker idrottare bör följa. Det första vi kunde konstatera var att det inte finns en mall som kunde följas utan idrottaren skall anpassa uppbyggnaden efter sin personlighet. Samt att individen bör vara aktiv i processen för att kunna bygga upp ett starkt personligt varumärke som är hållbart under en längre tid. Vi kom fram till att balansen mellan det naturliga och tillgjorda beteendet skall vara jämnt. Personligt varumärke skapar inte aktivt jobb men däremot öppnar möjligheter utanför sporten som kan leda till en breddning av karriären.

Denna studie syftade att undersöka hur personlighetsdragen extraversion, neuroticism och hardiness skiljde sig mellan elitidrottare och breddidrottare samt lagidrottare och individuella idrottare. Deltagarna bestod av elitidrottare (n=61), breddidrottare (n=60), lagidrottare (n=62) samt individuella idrottare (n=59) (M = 24.68, S = 6.47). Instrumentet som användes var ett enkätbatteri beståendes av Eysenck’s Personality Inventory och Personal Views Survey III-Revised. Resultaten visar att elitidrottare och lagidrottare var mer extroverta, mindre neurotiska samt hade högre nivå av hardiness än breddidrottare och individuella idrottare. Breddidrottare rapporteras som mer neurotiska än elitidrottare samtidigt som lagidrottare och individuella idrottare är lika neurotiska. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning och den teoretiska referensramen. Vidare diskuteras tillämpning av studiens resultat och förslag för framtida forskning ges. / This study aimed to investigate how the personality traits extraversion, neuroticism and hardiness differed between elite athletes and lower level athletes. The study also aimed to investigate how those personality traits differed between team athletes and individual athletes. The participants were elite athletes (n=61), lower level athletes (n=60), team athletes (n=62) and individual athletes (n=59) (M = 24.68, S = 6.47). The final amount of participants were 121 athletes. The measures that were used were two questionnaires; Eysenck’s Personality Inventory and Personal Views Survey III-Revised. The results indicate that elite athletes and team athletes were more extrovert, less neurotic and had higher levels of hardiness than lower level athletes and individual athletes. Elite athletes were less neurotic than lower level athletes when team athletes and individual athletes were equal in neuroticism. The results are discussed based on previous research and the theoretical framework. Further, application for the results of the study are discussed and suggestions for further research is provided.