<p>En idrottares prestationer påverkas av många faktorer, bland andra individens motivation att uppnå de mål som är uppsatta. Om en individ känner sig osäker inför ett mål, kan denne hemfalla åt självhandikappningsstrategier, vilket kan ta sig i uttryck både i form av konkreta beteenden eller mer allmänna påståenden.  Syftet med denna studie är att undersöka om det finns något samband mellan idrottares yttre motivation och självhandikappning samt om könsskillnader existerar. Slutligen kommer det även att undersökas om de som drivs av inre motivation åstadkommer bättre resultat än övriga. Två standardi­serade mätinstrument användes, ett som mäter motivation och ett annat som mäter graden av självhandikappning. Resultatet visar att det delvis finns signifikanta korrelationer mellan yttre motivation och självhandikappning, samt att kvinnor i större utsträckning använder sig av fenomenet. Inre motivation visar sig inte ha något samband med idrottsprestationer, men detta beror antagligen på brister i metoden. Om motivationen hos en person förändras över tid kommer förmodligen även graden av självhandikappning förändras; fortsatta studier på området är därmed viktiga.</p>

En idrottares prestationer påverkas av många faktorer, bland andra individens motivation att uppnå de mål som är uppsatta. Om en individ känner sig osäker inför ett mål, kan denne hemfalla åt självhandikappningsstrategier, vilket kan ta sig i uttryck både i form av konkreta beteenden eller mer allmänna påståenden.  Syftet med denna studie är att undersöka om det finns något samband mellan idrottares yttre motivation och självhandikappning samt om könsskillnader existerar. Slutligen kommer det även att undersökas om de som drivs av inre motivation åstadkommer bättre resultat än övriga. Två standardi­serade mätinstrument användes, ett som mäter motivation och ett annat som mäter graden av självhandikappning. Resultatet visar att det delvis finns signifikanta korrelationer mellan yttre motivation och självhandikappning, samt att kvinnor i större utsträckning använder sig av fenomenet. Inre motivation visar sig inte ha något samband med idrottsprestationer, men detta beror antagligen på brister i metoden. Om motivationen hos en person förändras över tid kommer förmodligen även graden av självhandikappning förändras; fortsatta studier på området är därmed viktiga.

Syftet med studien var att undersöka unga idrottares upplevelser av deras egna och omgivningens krav samt att undersöka vilka konsekvenser det innebar för individens hälsa. Frågeställningar baserades på studiens syfte som var att få förståelse för vilka krav idrottarna upplevde och varifrån de ansågs komma. Vidare frågeställningar var att undersöka hur kraven påverkade motivationen till idrottande samt att se vilka konsekvenser det innebar på individens hälsa. Metoden var av kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjufrågor som konstruerades utifrån en intervjuguide. Sammanlagt genomfördes fem intervjuer på idrottande ungdomar från både en skidförening och en fotbollsförening i Gästrikland. Från individuella idrotten utfördes tre intervjuer och från lagidrotten, två intervjuer. Deltagarna var idrottsaktiva tjejer och killar mellan 15-20 år. Resultatet visade att ungdomarna anser att de största kraven kommer från dem själva och att i grund och botten upplevs idrottandet som positivt, motiverande och roligt. Trots det fanns tydliga indikationer kring de krav som ställdes och som ungdomarna upplevde. I negativ bemärkelse kan de upplevda kraven påverka individens fysiska som psykiska hälsa vilket påverkar livssituationer utöver idrotten. Från undersökningen är slutsatsen att de största upplevda kraven ansågs komma från ungdomarna själva men att idrottandet kändes motiverande och glädjefyllt.

Syftet med denna studie var att undersöka unga idrottares upplevelser i en topprestation. Studiens frågeställningar var: ·        Vilka upplevelser har unga idrottare i en topprestation? ·        Upplever unga idrottare flow i en topprestation? ·        Vilka faktorer ligger bakom en topprestation hos unga idrottare?  Utifrån syfte och frågeställningar valdes mätinstrumentet Flow State Scale-2 (FSS-2). FSS-2 består av ett påståendeformulär som mäter den totala upplevelsen av flow samt var och en av de nio dimensionerna av flow. Kontakt togs via telefon och mail med ansvariga tränare vid idrottsgymnasier för att finna unga idrottare med ett tydligt minne av en topprestation. Undersökningsgruppen blev 51 stycken unga idrottare, män och kvinnor i åldrarna16-20 år som utövat fotboll, ishockey eller orientering på elitnivå. Litteratursökning gjordes i bibliotekskatalogen tillhörande Umeå Universitet. Den funna relevanta litteraturen och artiklarna har legat till grund för denna studies bakgrundsdel.  Påståendeformuläret FSS-2 visar att undersökningspersonerna, i sin topprestation, hade en stark upplevelse av inre tillfredsställelse, tydliga mål, koncentration på uppgiften, känsla av kontroll och balans mellan skicklighet och utmaning. Vidare upplevde de att handlingar och tankar kunde utföras automatiskt, tydlig återkoppling av resultatet i prestationen och avsaknad av osäkerhet. Undersökningsgruppen upplevde en viss förändrad tidsuppfattning i sin topprestation. Resultatet av studien visar att undersökningspersonerna upplevde en hög grad av flow i sina topprestationer. Bakomliggande faktorer till de unga idrottarnas topprestationer är kroppsliga dimensioner, fysiologiska faktorer, motoriska faktorer, psykologiska faktorer och sociologiska faktorer.  En slutsats av denna studie är att oavsett kön eller typ av idrott framkommer följande karaktäristiska faktorer när de upplevt en topprestation; trygg, säker, automatiserad, fokuserad och en känsla av kontroll. Dessa faktorer sammantaget tycks skapa en tydlig upplevelse av tillfredsställelse och glädje.

Syfte Syftet med studien är att undersöka om positivt Self-talk (ST) och självreflektion (SR) i form av att skriva i en träningsdagbok kan påverka reaktionstiden hos unga idrottare.   Sker det förändringar i reaktionstid mellan första och andra gången testet genomförs?   Är det en skillnad i hur stora förändringar som sker i reaktionstid när positivt self-talk gruppen och självreflektionsgruppen jämförs med en kontrollgrupp?   Hur upplevde idrottarna uppgiften att skriva träningsdagbok?   Metod Studien är ett randomiserat laboratorieexperiment och skillnader i reaktionstid kan enbart ses på gruppnivå. Deltagarna (n=29) bestod av både manliga och kvinnliga 16 åriga idrottare som randomiserades i två experimentgrupper och en kontrollgrupp. Kvinnor och män var jämt fördelade mellan grupperna. Först genomfördes två olika reaktionstest (Simple RT och 4choice RT) med hjälp av ett datorprogram för alla deltagare.  Experimentgrupp 1 (EG 1) genomförde en intervention där de under en vecka fick skriva ned sitt eget positiva ST i samband med träning. Experimentgrupp 2 (EG2) två skrev under en vecka ner vad de kunde förbättra med sin träning och vilka konsekvenser dessa förändringar kunde leda till. Kontrollgruppen (CG) fick utöver sin träning skriva ner sitt TV-tittande som en placebo. Efter interventionen genomfördes ett eftertest av reaktionstid och en enkät delades ut där deltagarna fick svara på hur de upplevde dagboken och om de trodde den kunde ha effekt på deras prestation.   Resultat Inom grupperna var det enbart EG 2 (de som tillämpade självreflektion) som hade en statistiskt signifikant förbättring av reaktionstid mellan det första och det andra testtillfället. Detta gällde både för Simple RT (p=0.028) och Choice RT (p=0.018). CG och EG 1 hade små förbättringar i RT mellan det första och andra testtillfället men inga som var statistiskt signifikanta. Gällande jämförelser mellan grupper fanns inga statistiskt säkerställda skillnader i förbättring mellan CG och EG 1. I EG 2 fanns ingen skillnad i förbättrad RT jämfört med CG i simple RT dock återfanns en statistiskt säkerställd skillnad i Choice RT där EG 2 hade en större förbättring jämfört med CG (p=0,003). Gällande hur grupperna upplevde interventionen med träningsdagböcker var resultaten relativt lika i de olika grupperna. Generellt upplevde grupperna att dagboken kunde ha en liten effekt på prestation samt att dagboksskrivandet i sig inte var så givande. Intressant var att de som skrev ner vad de såg på TV upplevde att detta kunde påverka deras prestation lika mycket som de som skrev ner positivt ST eller SR.   Slutsats I självreflektionsgruppen hade en statistiskt signifikant förbättring skett både inom gruppen och jämfört med en kontrollgrupp. Inga signifikanta skillnader återfanns i positivt ST gruppen. Resultaten tolkas utifrån teorier som Self-determination, information processning och förmågan att fokusera uppmärksamheten. Styrkor och svagheter behandlas och slutsatsen är att fler upprepade studier behövs för att stärka och förstå sambandet mellan positivt ST och SR kopplat till reaktionstid. Ska denna typ av dagbok föras in i en klubb eller ett lag bör designen göras om så att den blir mer omtyckt av idrottarna. / Aim The aim of this study is to evaluate if positive Self-talk (ST) or Self-Reflection (SR) by writing in a training diary can affect Reaction Time (RT) in young Swedish Athletes.   Does reaction time change between the pre-test and the post-tests?   Is there a difference in reaction time changes between groups when the positive ST group and the SR group are compared to the control group?   How did the athletes experience the intervention?   Experiment design This study is a randomized laboratory experiment. It is a between subjects design and therefore differences will only be seen on a group level. The participants N=29 were male and female 16 year old athletes. They were randomized in to two experiment groups (EG 1, EG 2) and a control group (CG), males and females were evenly distributed between groups. First two different (RT) tests were conducted with a computer program for all participants (Simple RT and 4Choice RT). After this an intervention of positive ST (EG1) or SR (EG2) was conducted with the use of training diaries for one week. The CG wrote down their habits of watching TV and this was used as a placebo. A re-test of RT was conducted after the completion of the intervention. After this an inquiry was handed to the participants to address their thoughts about using the diary and if they believed it could affect their performance.   Results EG2 was the only group that provided a statistically significant decrease in RT time compared to the pre-test in both simple RT (p=0.028) and choice (p=0.018). No statistical significant differences in RT were found in EG1 or in the CG when comparing pre-and post tests of both simple and choice RT. Comparing between groups showed no statistical significant difference in improved RT between the CG and EG 1 in simple RT or in 4choice RT. A statistical significant difference in improved RT was found between CG and EG2 in choice RT (p=0.003) where the EG 2 had a statistical significant improvement in RT compared to the CG. Comparing simple RT no statistical significant differences was found between EG2 and CG. The three groups experienced using the diary in a similar way. In general they found the diary intervention somewhat giving and believed that the diary could have a little affect on performance. Interesting to notice is that the participators that wrote down their TV habits believed this could have the same impact on performance as the participators writing down positive ST or SR.   Conclusions A connection was found between strategies of SR an RT. These results are analyzed regarding the theoretical framework provided by Self-determination theory, information processing and focus of attention. Strength and weakness is discussed and the conclusion is that more and reproduced studies are needed to determine the connection between interventions positive ST, SR and RT. If a training diary would be used in a team or a club some modifications should be done to make them more meaningful for the athletes.

No description available.

The meaning of this study is to get a perception on young athletes’ opinions about selection and their experience with selection. The study finds its starting point in when the researcher read through articles from evening papers and former studies about the effect’s selection might have on children and young adults. The study was completed by a quantitative method theory and the researcher created an inquiry that had questions who had connections with Children’s convention. Sports clubs were contacted by either email and telephone, sports clubs who accepted a participation later contacted young adults who were between ages fifteen and seventeen. The survey was sent to sports club in Värmland and the number of participants in this survey was 96. Previous research about selection clearly shows violations against the Children’s convention and results are far more important than children well-being, sports clubs explains that it is easier to explain children’s obligations than children’s rights. The result in this study shows that many young adults thinks that selection is positive but not every young adult is experiencing the same thing. Furthermore, the young athletes but not every young adult are accepting that selection is something that should be done in sports clubs in a daily basis, only in youth sports (age 15-16). Few of the young athletes have been experiencing events that is a violation against Children’s convention during a selection process. It must be done more research in this subject to get more results and show more clearly what it is happening in Swedish children and young athletes’ sports and if the Children’s convention can be used as a tool during selection. Finally, I discuss that there perhaps is not a right way for everyone to follow, because some of the young athletes’ think that early specialization works well while other young athletes’ think that you can be active in several sports. / Tidigare forskning om selektering visar tydligt att det har förekommit brott mot barnkonventionen och att resultat är viktigare än barnets utveckling samt mående. Idrottsföreningar har enligt tidigare studier visat sig lättare påpeka barns skyldigheter än barns rättigheter. Studiens syfte är att undersöka unga idrottares åsikter om selektering och deras egna erfarenheter av selektering. Arbetet grundar sig i artiklar från kvällstidningar och tidigare forskning som handlar om selektering och vilka effekter en selekteringsprocess kan ha på barn och ungdomar. Studien genomfördes med hjälp av en kvantitativ metodteori i form av en enkät som hade frågor kopplade till barnkonventionen. Idrottsföreningar blev kontaktade genom mail och telefon. Idrottsföreningar som valde att medverka i studien ombads sprida den till ungdomar som var femton till sjutton år gamla. Enkäten skickades ut till flertalet idrottsföreningar i Värmland, där antalet respondenter som besvarade enkäten var 96. Resultatet i denna studie visade att en del av ungdomarna upplever att selektering är positivt, men inte alla. Trots detta ansåg unga idrottarna som deltog i studien att selektering är något som ska finnas med i idrottsliga verksamheter, men enbart i ungdomsidrott (mellan 15–16 år). Ett fåtal av unga idrottare har varit med om händelser som anses vara brott mot barnkonventionen under en selekteringsprocess. Det behövs mer forskning inom detta ämne för att tydliggöra vad som händer i svensk idrott och ifall barnkonventionen kan användas som verktyg under en selekteringsprocess. Avslutningsvis diskuteras att det inte finns någon exakt väg för alla idrottare att följa, då vissa aktiva upplever att det fungerar bra med tidig elitsatsning inom en idrott medan andra idrottare tycker att man kan vara aktiva inom flera idrotter.

Idrottare ställs ständigt inför höga prestationskrav och kritisk bedömning. Idrottare kan därmed tänkas känna skam när de misslyckas med sin prestation eller upplever motgångar. Maladaptiv hantering av skam kan få negativa följder för motivation, prestation och välmående inom idrott. Syftet med denna tvärsnittsstudie var att kartlägga skambenägenhet, skamhanteringsstrategier, självmedkänsla och idrottsprestation bland idrottsgymnasieelever (n = 51, 17–21år, Md = 18 år) samt att undersöka hur dessa egenskaper är associerade med varandra. Datainhämtning utfördes med hjälp av pappersenkäter innehållande självskattning av idrottsprestation, Test of Self Conscious Affect, Compass of Shame Scale och Self-Compassion Scale-Short form. Resultatet visade att deltagarna främst använde sig av självnedvärderande skamhanteringsstrategier. Oberoende t-test visade att individuella idrottare var mer skambenägna samt använde sig av internaliserade skamhanteringsstrategier i större utsträckning än lagidrottare. Låg självmedkänsla visade samband med ökad användning av de internaliserade strategier. Självskattad idrottsprestation hade ingen relation till skambenägenhet, däremot till vilka skamhanteringsstrategier som används. Resultaten signalerar att unga idrottare kan vara i behov av stöd för att hantera skam i sitt idrottande. I synnerhet kan individuella idrottare vara i särskilt behov. Därav kan det vara viktigt att unga idrottare möjliggörs utveckling av adaptiv skamhantering. Koncept av självmedkänsla kan ha potential som stöd i detta.

Introduktion: Pandemin slog hårt mot samhället och idrottsrörelsen då restriktionerna hindrade idrottare från att träna som tidigare. Studier har visat att pandemin har påverkat många idrottare emotionellt och psykiskt. Enligt självbestämmandeteorin är det viktigt att möta de tre psykologiska behoven av kompetens, autonomi och samhörighet för att öka motivation. Syftet med denna studie var att undersöka hur ledare upplevt restriktionernas påverkan på lagets motivation samt vilka strategier tränarna har använt för att stödja motivation. Metod: Detta är en kvalitativ studie med både induktiv och deduktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem ledare med olika utbildning och erfarenhet. Analysen av intervjuerna utfördes genom kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Utifrån intervjuerna identifierades temat Pandemin har utmanat ledarnas arbete och vidgat deras användande av motiverande strategier samt kategorierna Idrottarna har påverkats negativt av pandemin, Viktigt att stärka idrottarnas kompetens, Uppmuntra självbestämmande för att behålla motivation, Samhörigheten påverkar motivation och Utbildade ledare främjar motivation.  Slutsats:  Strategier som ledarna använde för att stödja motivation var bland annat att sätta individuella mål, låta idrottarna få påverka sin träning, teambuilding och utveckla baskunskap. Det finns behov av vidareutbildning i motivationsstrategier för ledare där fysioterapeuter skulle kunna ha en viktig roll. Vi ser ett behov av vidare forskning för att öka kunskapen kring hur motivation påverkas av en pandemi och hur ledare kan hantera liknande situationer i framtiden.