En jämförelsestudie mellan stereo- och binauralt ljud baserat på spelarens reaktionstider.

Detta arbetes syfte var att undersöka hur ljudstyrka och musikpreferens påverkar människors reaktionstid i ett enkelt reaktionstidsspel. Bakgrundskapitlet innehåller tidigare forskning och annan relevant litteratur. Kapitlet tar upp hur musik används i spel, hur forskning visat att musik påverkar både kognitiva och motoriska funktioner hos människor och hur liknande forskning genomförts. Tre musikstycken inom tre olika genrer komponerades och ett reaktionstidsspel utvecklades för att användas i undersökningen. Analysen visade att den största förändringen i reaktionstid beror på testpersonens tycke om musiken som hen exponerades för. Tyckte hen om musiken tenderade reaktionstiden att förbättras. Vidare forskning där fler musikgenrer används, fler ljudstyrkenivåer undersöks och fler personer deltar hade kunnat ge ett tydligare och mer trovärdigt resultat.

Detta arbete har undersökt musikens inverkan på auditiv reaktionstid genom att utföra en undersökning där deltagare tillhörande två grupper har fått utföra ett reaktionstest i tre omgångar var. Undersökningen är baserad på tidigare forskning kring reaktionstid och musikens påverkan på prestationsförmåga. Den ena gruppen utförde testet medan musik spelades i bakgrunden, medan den andra gruppen gjorde testet utan bakgrundsmusik.  Musiken som spelades i bakgrunden medan respondenterna i grupp 1 utförde reaktionstestet skrevs specifikt för detta arbete och utgör den kreativa delen av artefakten. Datainsamlingen var i huvudsak kvantitativ i form av resultat från reaktionstestet och flervalsfrågor i en enkät som respondenterna svarade på efter att ha utfört reaktionstestet. Resultatet från undersökningen visade på en skillnad i reaktionstid mellan de två grupperna. Utifrån detta drogs slutsatsen att musiken som användes i undersökningen påverkade deltagarnas auditiva reaktionstid positivt.

<p>På Alfred Nobelmuseet i Karlskoga finns en avdelning som kallas Fiffiga huset. Där finns många experiment som besökare kan prova på, samt montrar som visar hur olika tekniska och maskinella apparater fungerar. Till utställningen och öppnandet sommaren 2009 ville de ha två nya demonstratorer. I rapporten kallas dem för reaktionstidsväggen och baklängesprataren. Reaktionstidsväggen skulle mäta besökarens reaktionstid genom att tryckknappar, med inbyggda dioder som slumpvis tänds, trycks ned i rätt ordning. Baklängesprataren skulle spela in besökarens tal och sedan spela upp det baklänges. Tanken var att besökaren skulle försöka prata baklänges och få det att låta rätt vid uppspelning. Arbetet gick ut på att bygga dessa demonstratorer och montera dem i Fiffiga huset. Reaktionstidsväggen styrdes med hjälp av en mikroprocessor ATMega16 från Atmel. Dess jobb var att läsa av knapptryckningar samt skicka information till dioder och display. Även baklängesprataren skulle styras med hjälp av mikroprocessorn ATMega16. En enkel mikrofonförstärkare samt filter till högtalarna skulle anslutas till processorn. Det inbyggda minnet skulle inte räcka till så ett extern minne behövde anslutas.Endast reaktionstidsväggen hann bli färdig inom projektets ramar eftersom all gammal elektronik som medföljde från Nobelmuseet var komplex, samt att många kortslutningar och avbrott gjorde felsökning till en tidskrävande procedur.</p>

In this study I investigated whether the strength in the manual response for emotional and neutral stimulus search arrays can explain some of the difference in reaction times (RT:s) for emotional stimuli, or not. Earlier, perceptual, cognitive and attentional processes has mostly been used to explain the variance in RT:s. Thirtythree individuals were asked to, as fast as possible, detect a target picture among distractor pictures in 3 rows x 4 columns arranged search arrays. The pictures were categorized in fear relevant animals (snake, spider) and neutral animals (cat). The results showed, more correct responses for cat target. No correlation between strength and fear relevant target picture was found. This can partly be explained by that RT:s and force (Newton) was measured at different time sets with different buttons. The results show that the use of different response buttons results in a difference in the heartbeat frequency.

Syfte Syftet med studien är att undersöka om positivt Self-talk (ST) och självreflektion (SR) i form av att skriva i en träningsdagbok kan påverka reaktionstiden hos unga idrottare.   Sker det förändringar i reaktionstid mellan första och andra gången testet genomförs?   Är det en skillnad i hur stora förändringar som sker i reaktionstid när positivt self-talk gruppen och självreflektionsgruppen jämförs med en kontrollgrupp?   Hur upplevde idrottarna uppgiften att skriva träningsdagbok?   Metod Studien är ett randomiserat laboratorieexperiment och skillnader i reaktionstid kan enbart ses på gruppnivå. Deltagarna (n=29) bestod av både manliga och kvinnliga 16 åriga idrottare som randomiserades i två experimentgrupper och en kontrollgrupp. Kvinnor och män var jämt fördelade mellan grupperna. Först genomfördes två olika reaktionstest (Simple RT och 4choice RT) med hjälp av ett datorprogram för alla deltagare.  Experimentgrupp 1 (EG 1) genomförde en intervention där de under en vecka fick skriva ned sitt eget positiva ST i samband med träning. Experimentgrupp 2 (EG2) två skrev under en vecka ner vad de kunde förbättra med sin träning och vilka konsekvenser dessa förändringar kunde leda till. Kontrollgruppen (CG) fick utöver sin träning skriva ner sitt TV-tittande som en placebo. Efter interventionen genomfördes ett eftertest av reaktionstid och en enkät delades ut där deltagarna fick svara på hur de upplevde dagboken och om de trodde den kunde ha effekt på deras prestation.   Resultat Inom grupperna var det enbart EG 2 (de som tillämpade självreflektion) som hade en statistiskt signifikant förbättring av reaktionstid mellan det första och det andra testtillfället. Detta gällde både för Simple RT (p=0.028) och Choice RT (p=0.018). CG och EG 1 hade små förbättringar i RT mellan det första och andra testtillfället men inga som var statistiskt signifikanta. Gällande jämförelser mellan grupper fanns inga statistiskt säkerställda skillnader i förbättring mellan CG och EG 1. I EG 2 fanns ingen skillnad i förbättrad RT jämfört med CG i simple RT dock återfanns en statistiskt säkerställd skillnad i Choice RT där EG 2 hade en större förbättring jämfört med CG (p=0,003). Gällande hur grupperna upplevde interventionen med träningsdagböcker var resultaten relativt lika i de olika grupperna. Generellt upplevde grupperna att dagboken kunde ha en liten effekt på prestation samt att dagboksskrivandet i sig inte var så givande. Intressant var att de som skrev ner vad de såg på TV upplevde att detta kunde påverka deras prestation lika mycket som de som skrev ner positivt ST eller SR.   Slutsats I självreflektionsgruppen hade en statistiskt signifikant förbättring skett både inom gruppen och jämfört med en kontrollgrupp. Inga signifikanta skillnader återfanns i positivt ST gruppen. Resultaten tolkas utifrån teorier som Self-determination, information processning och förmågan att fokusera uppmärksamheten. Styrkor och svagheter behandlas och slutsatsen är att fler upprepade studier behövs för att stärka och förstå sambandet mellan positivt ST och SR kopplat till reaktionstid. Ska denna typ av dagbok föras in i en klubb eller ett lag bör designen göras om så att den blir mer omtyckt av idrottarna. / Aim The aim of this study is to evaluate if positive Self-talk (ST) or Self-Reflection (SR) by writing in a training diary can affect Reaction Time (RT) in young Swedish Athletes.   Does reaction time change between the pre-test and the post-tests?   Is there a difference in reaction time changes between groups when the positive ST group and the SR group are compared to the control group?   How did the athletes experience the intervention?   Experiment design This study is a randomized laboratory experiment. It is a between subjects design and therefore differences will only be seen on a group level. The participants N=29 were male and female 16 year old athletes. They were randomized in to two experiment groups (EG 1, EG 2) and a control group (CG), males and females were evenly distributed between groups. First two different (RT) tests were conducted with a computer program for all participants (Simple RT and 4Choice RT). After this an intervention of positive ST (EG1) or SR (EG2) was conducted with the use of training diaries for one week. The CG wrote down their habits of watching TV and this was used as a placebo. A re-test of RT was conducted after the completion of the intervention. After this an inquiry was handed to the participants to address their thoughts about using the diary and if they believed it could affect their performance.   Results EG2 was the only group that provided a statistically significant decrease in RT time compared to the pre-test in both simple RT (p=0.028) and choice (p=0.018). No statistical significant differences in RT were found in EG1 or in the CG when comparing pre-and post tests of both simple and choice RT. Comparing between groups showed no statistical significant difference in improved RT between the CG and EG 1 in simple RT or in 4choice RT. A statistical significant difference in improved RT was found between CG and EG2 in choice RT (p=0.003) where the EG 2 had a statistical significant improvement in RT compared to the CG. Comparing simple RT no statistical significant differences was found between EG2 and CG. The three groups experienced using the diary in a similar way. In general they found the diary intervention somewhat giving and believed that the diary could have a little affect on performance. Interesting to notice is that the participators that wrote down their TV habits believed this could have the same impact on performance as the participators writing down positive ST or SR.   Conclusions A connection was found between strategies of SR an RT. These results are analyzed regarding the theoretical framework provided by Self-determination theory, information processing and focus of attention. Strength and weakness is discussed and the conclusion is that more and reproduced studies are needed to determine the connection between interventions positive ST, SR and RT. If a training diary would be used in a team or a club some modifications should be done to make them more meaningful for the athletes.

Att ljudlägga spel kan vara ett arbete som lätt tas för givet till förmån för den grafiska presentationen. En aspekt av ljudläggarens arbete är synkronisering, ljudets tidsmässiga positionering i förhållande till det visuella. I detta arbete undersöks huruvida synkroniseringen av ett datorspel påverkar spelares reaktionstid. Arbetet söker också svar på vad spelarna själva anser om synkroniserade kontra mindre synkroniserade ljudeffekter i ett datorspel. För att undersöka detta så har respondenter fått spela ett spel i vilket deras reaktionstid mätts och bildat mätbar data. Informanter har också intervjuats kring samma spelscenario om hur de upplevt de olika synkroniseringsskillnaderna.

<p>Bilder av potentiella hot upptäcks snabbt och leder till en snabbare reaktionstid än bilder av icke-potentiella hot. Potentiella hot stjäl också fokus och kognitiva resurser, med en långsammare reaktionstid som följd. Rädsla, som kan mätas genom startlereflexen, leder till antingen ökad handlingsberedskap (snabbare reaktionstid) eller kognitiv distraktion (långsammare reaktionstid). Fem försöksdeltagare fick reagera på en visuell probe som lades ovanpå djurbilder, både potentiella hot och icke-potentiella hot i ett kombinerat reaktionstids- och startleprobeexperiment, där ljudstötar utdelades i hörlurar. Startlereaktion, hjärtfrekvens och reaktionstid mättes, varefter korrelationskoefficienter räknades ut. Resultatet visade på en svag negativ korrelation mellan reaktionstid och startlepotentiering på gruppnivå, men inga signifikanta samband påvisades på individnivå. Resultatet på gruppnivå kan bero på att de individuella resultaten tenderar samlas i kluster och därför skapar ett skensamband. Även en positiv korrelation mellan hjärtfrekvensförändring och startlereaktion påvisades, men ingen korrelation mellan hjärtfrekvens och reaktionstid.</p> / <p>Pictures of fear relevant animals are detected fast and lead to shorter reaction time, compared to pictures of fear irrelevant animals. Fear relevant animals also capture attention and steals focus, which leads to slower reaction time. Fear leads to either preparedness for action (faster reaction time) or cognitive distraction (slower reaction time). In a combined startle probe and reaction time experiment, five participants were requested to react to a visual probe, superimposed on pictures of animals, both relevant and irrelevant to fear. Startle probes were given as noise bursts in headphones. Startle reaction, heart rate and reaction time were measured. A negative correlation between reaction time and startle potentiation was found on group level, whereas no significant correlations were found on the individual level. However, the individual results tend to gather in clusters, which might give a significant result on group level even if there is none.</p>

Bilder av potentiella hot upptäcks snabbt och leder till en snabbare reaktionstid än bilder av icke-potentiella hot. Potentiella hot stjäl också fokus och kognitiva resurser, med en långsammare reaktionstid som följd. Rädsla, som kan mätas genom startlereflexen, leder till antingen ökad handlingsberedskap (snabbare reaktionstid) eller kognitiv distraktion (långsammare reaktionstid). Fem försöksdeltagare fick reagera på en visuell probe som lades ovanpå djurbilder, både potentiella hot och icke-potentiella hot i ett kombinerat reaktionstids- och startleprobeexperiment, där ljudstötar utdelades i hörlurar. Startlereaktion, hjärtfrekvens och reaktionstid mättes, varefter korrelationskoefficienter räknades ut. Resultatet visade på en svag negativ korrelation mellan reaktionstid och startlepotentiering på gruppnivå, men inga signifikanta samband påvisades på individnivå. Resultatet på gruppnivå kan bero på att de individuella resultaten tenderar samlas i kluster och därför skapar ett skensamband. Även en positiv korrelation mellan hjärtfrekvensförändring och startlereaktion påvisades, men ingen korrelation mellan hjärtfrekvens och reaktionstid. / Pictures of fear relevant animals are detected fast and lead to shorter reaction time, compared to pictures of fear irrelevant animals. Fear relevant animals also capture attention and steals focus, which leads to slower reaction time. Fear leads to either preparedness for action (faster reaction time) or cognitive distraction (slower reaction time). In a combined startle probe and reaction time experiment, five participants were requested to react to a visual probe, superimposed on pictures of animals, both relevant and irrelevant to fear. Startle probes were given as noise bursts in headphones. Startle reaction, heart rate and reaction time were measured. A negative correlation between reaction time and startle potentiation was found on group level, whereas no significant correlations were found on the individual level. However, the individual results tend to gather in clusters, which might give a significant result on group level even if there is none.

In recent years cognitive methods for lie detection has appeared. This with an increased need for digital tools for aiding professionals in the pursuit of detecting deceit. This study attempts to build and test a software agent to see if it can detect lies using reaction time (RT). In extension to this the study also asked which strategy would be best to find an unknown item if the agent was able to detect lies. 21 participants (mean age 30) were gathered online by the means of a link to a webpage with the software agent and a card prediction game on it. The study can thereby be viewed as a correlation study in the category of human computer interaction. The procedure was that the software agent would try to predict a card shown to the participant by asking questions. But the participant would try to deceive the software agent and make it fail. The participant was also instructed to answer as quickly as possible. The participant would do this while mixing truths and lies. The result of the study was that the software agent was unable to learn to distinguish between truths and lies using RT. It could therefore not be established what could have been an appropriate strategy. But an interesting finding might have been made. As the results suggest that it might be better to ignore truth as a category and instead use the RT of the task itself as the comparison for if the participant was lying. / Denna studie testade att använda en mjukvare agent för att upptäcka lögner med hjälp av reaktionstid (RT). Studien försökte även svara på vilken strategi som skulle vara optimal för att hitta ett okänt objekt ifall mjukvare agenten lyckades förutse ifall en människa ljuger. Studien hade 21 deltagare (medelålder 30 år). Dessa deltagare blev samlade online och utförde experimentet från sina hemdatorer utan översikt. Experimentet var en korrelationstudie där mjukvare agenten försökte förutse ett kort från en standard kortlek som visats för deltagaren. Därefter så skulle deltagaren svara så snabbt som möjligt på datorns frågor genom att klicka på tangentbordet. Detta medan deltagaren blandade att svara sant eller falskt. Resultatet var att mjukvare agenten förblev oförmögen att kunna förutse ifall en människa ljög eller inte. Därav bekräftades ej studiens frågeställningar. Men ett intressant fynd kan ha upptäckts. Resultatet pekar på att det kan vara bättre att använda sig av RT för handlingen istället för RT för sanning för att upptäcka ifall någon ljuger.