Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i Sverige. Det innebär förändringar inom den prehospitala sjukvården. Ambulanssjuksköterskans arbete riktas ofta initialt mot akuta somatiska problem, men att vårda patienter med psykosomatisk bröstsmärta till följd av ångest är också en viktig del av omvårdnadsarbetet. Detta medför stor potentiell patientnytta då obehandlad, svår ångest indirekt kan bli livshotande med hänseende till suicidrisken. För att öka kunskapen om psykosomatisk bröstsmärta finns det ett behov av att beforska området. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av mötet med patienter med psykosomatisk bröstsmärta prehospitalt. Metod: Åtta sjuksköterskor varav sex vidareutbildade inom ambulanssjukvård rekryterades från tre olika ambulansstationer i Norrland. Datan insamlades genom individuella semistrukturerade intervjuer och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Vald analysmetod resulterade i tre huvudkategorier: Samtalet har en viktig roll i mötet, Bedömningen av allvarlighetsgrad är utmanande i mötet, och Ett per- soncentrerat förhållningssätt är viktigt i mötet, med sex tillhörande underkategorier som svarar på syftet. Slutsats: Psykisk ohälsa ses vara ett fullvärdigt problem inom den prehospitala sjukvården. Sjuksköterskor inom prehospital sjukvård utesluter i första hand somatisk orsak, men ser samtalet som ett naturligt nästa steg i bemötandet och behandlingen av patienter som söker vård för psykosomatisk bröstsmärta. Samtalet i kombination med ett personcentrerat förhållningssätt anses vara de bästa verktygen i bemötandet.