No description available.

Hagelrums Gård/Biogas är ett lantbruk som producerar fordonsgas genom rötning.Till rötningen används främst gödsel i deras biogasanläggning med två rötkammare. Den här rapporten undersöker om installation av en värmepump som tar vara på den värmen från rötresten skulle vara ekonomisk och fördelaktig för uppvärmning av den första rötkammaren. Jämförelsen kommer att ske emot anläggningens nuvarande flispanna. I resultat presenteras den nuvarande anläggningens drift och tre olika scenarier med en värmepump med COP 4 och ett konstant flöde av rötrest. I resultatet presenterasäven jämförelser över hur installationen av den föreslagna värmepumpen skulle påverka driften av anläggningen. Slutsatsen av arbetet är att en värmepump inte är ekonomisk eller lämplig förnuvarande anläggning. Orsakerna är den extra kostnaden och driften av anläggningensom inte är optimal för en värmepump. / Hagelrums Gård/Biogas is a farm that produces biomethane for transportation from anaerobic digestion. For the anaerobic digestion manure is mainly used in their facility with two digesters. This report investigates if installation of a heat pump that takes heat from the digestate would be economically and beneficial for heating of the first digester. The comparison will be done against the facility’s current chip boiler. The current facility’s operation and three different scenarios with a heat pump with COP 4 and continuous flow of digestate is presented in the result section. In the results section is also comparisons of how an installation of the proposed heat pump would affect the operation of the facility. The conclusion of the project is that a heat pump is not economical or suitable for the current facility. The extra costs and operation of the facility that is not optimal for a heat pump is the reasoning of the conclusion.

HEMAB’s biogasanläggning har bytt rötningsprocess till våtrötning. En utmaning med våtrötning är stora mängder rötrest, som kan begränsas genom minskad vattentillsatts i processen. En minskad vattentillsats kan göra processen instabil och ge lågt gasutbyte. Tillsatser kan behövas för att göra processen stabil. Ett ökat rötrestflöde gör även att mer värme kan återvinnas från rötrest. I detta examensarbete undersöks hur rötrestflödet kan begränsas och samtidigt ge en stabil biogasprocess med en metanhalt om minst 55 % samt ett biogasutbyte om minst 190 Nm3 per ton matavfall exklusive vattentillsats, för HEMAB’s biogasanläggning. Tillsatsämnen som ökar gasutbytet i en våtrötningsanläggning som rötar matavfall har också undersökts. Värmeåtervinning från rötrest genom ett värmeväxlarsystem har undersökts för studerad anläggning för att se ifall biogasanläggningen kan bli mer ekonomisk och ekologisk hållbar. Ett flödesschema över den studerade anläggningen gjordes för att se hur rötrestflödet beror av mängd vatten som tillsätts i processen. Hur mängden tillsatt vatten påverkar metanhalten och biogasutbytet undersöktes genom att ta fram relationer mellan rötsubstrats torrsubstans (TS) och metanhalt samt biogasutbyte, både för studerad anläggning och genom litteraturstudie. Möjliga tillsatsämnen undersöktes genom litteraturstudie. Ett värmeväxlarsystem dimensionerades för värmeåtervinning från rötrest, till vattentanken som tillsätter vatten till rötsubstratet. Flödesschemat visar hur rötresten minskar genom minskad vattentillsats till rötsubstratet. Litteraturstudien visade att metanhalt möjligtvis ökar med ökad TS-halt, för låga TS-halter. För studerad anläggning fanns indikationer om att metanhalt möjligtvis minskar med ökad TS-halt, för höga TS-halter. Litteratur visar att det finns en linjär avtagande trend mellan biogasutbyte och TS-halt, för låga TS-halter. Studerad anläggning gav indikationer om att biogasutbytet eventuellt ökar med ökad TS-halt, för höga TS-halter. För att studerad anläggning ska erhålla ett lågt rötrestflöde och ett tillräckligt högt gasutbyte rekomenderas en TS-halt på 20 %, vilket motsvarar vattentillsatsen 0,65 ton vatten per ton matavfall och rötrestflödet 55,8 ton per dygn. Tillsatser av Ni, Mo, Co, Se och Fe ökar biogasproduktionen, Co och Se högre organisk belastning, och alkalinitetshöjare ökar metanproduktion. Det föreslagna värmeväxlarsystemet är inte ekonomiskt lönsamt om dess intäkter utgörs av det pris deponigas säljs för till fjärrvärmenätet. Det är ekonomiskt lönsamt ifall priset på deponigas är detsamma som dess pris från fjärrvärmenätet till kund. Intäkterna av deponigas som säljs till fjärrvärmenätet tros öka i framtiden, p.g.a. ökat intresse och efterfrågan av alternativ till fossila bränslen. I framtiden kan ett värmeväxlarsystem vara mer ekonomiskt lönsamt i och med eventuella bidrag och högre intäkter från såld deponigas. Det är möjligt att utvinna mer värme från rötresten till andra värmekrävande processer än till att endast värma vattentanken. / HEMAB's biogas plant has changed their digestion process to wet digestion. A challenge with wet digestion is large amounts of digestate, which can be limited by reducing the amount of water added to the process. A reduced water addition can make the process unstable and give a low gas yield. Additives may be necessary to make the process stable. An increased flow of digestate enables for more heat to be recovered from the digestate. This work examines how the digestate flow can be limited and at the same time provide a stable biogas process with a methane content of at least 55% and a biogas yield of at least 190 Nm3 per ton of food waste excluding water addition, for HEMAB's biogas plant. Additives that increase the gas yield in a wet digestion plant, digesting food waste, has also been investigated. Heat recovery from digestate through a heat exchanger system has been investigated for the studied plant to see if the plant can become more economically and ecologically sustainable. A flowchart for the studied facility was made to see how the digestate flow depends on the amount of water added to the process. How the amount of water added affects the methane content and biogas yield was investigated by finding relationships between substrates dry matter (TS) and the methane content and biogas yield, both for the studied plant and by studying literature. Possible additives were investigated through a literature study. A heat exchanger system was dimensioned for heat recovery from the digestate, to the water tank that adds water to the substrate. The flowchart shows how digestate is reduced by reducing the addition of water to the substrate. The literature study indicated that methane content possibly increases with increased TS content, for low TS levels. For the studied plant, there were indications that methane content possibly decreases with increased TS content, for high TS levels. Literature shows there is a linear decreasing trend between biogas yield and TS content, for low TS content. The plant studied gave indications that the biogas yield possibly increases with increased TS content, for high TS levels. To obtain a low digestate flow and a sufficiently high gas yield in the studied plant, a TS content of 20% is recommended, which corresponds to a water addition of 0.65 ton water per ton food waste and a digestate flow of 55.8 tons per day. Additions of Ni, Mo, Co, Se and Fe increases the biogas production, Co and Se enable a higher organic load, and alkalinity increaser enhances the methane production. The suggested heat exchanger system is not economically profitable if its income depends on the price of landfill gas sold to the district heating network. It is economically profitable if the price of landfill gas is equal to its price from the district heating network to customer. The price of landfill gas sold to the district heating network is expected to increase in the future, due to increased interest and demand of alternatives to fossil fuels. In the future, it is possible for a more economically profitable heat exchanger system due to possible subsidies and higher price of landfill gas. It is possible to extract more heat from the digestate than is required to heat the water in the tank, for other heat-demanding processes.

During this master thesis, the possibility of ammonia removal from digestate in combination with after hygienization has been investigated. The aim of the work was to see how much ammonia that could be removed but also the properties of other process parameters such as TS/VS content, pH and alkalinity of the digestate. It was also of interest to study the energy balances for a process that combines ammonia stripping with after hygienization. The purpose of hygienization in a biogas plant is to kill pathogens. To study ammonia stripping combined with after hygienization, a prototype of an ammonia stripper was built in a laboratory. The digestate was heated to the hygienization temperature of 70 °C and air was led through with the help of a peristaltic pump by the end of the system. Condensate was trapped in a bottle by cooling the tube and the gases were brought to another bottle containing 1 M sulfuric acid. Ammonia and sulfuric acid reacted and formed ammonium sulfate. The process was also tested with closed system using vacuum to decrease the boiling point and thereby create more condensate. The results from the experiments showed that with an air stripping process most of the ammonium was trapped in the sulfuric acid while with a vacuum process more ammonium was trapped in the condensate. The most important parameters to achieve a good ammonia removal were air flow and time. With the vacuum system, more condensate was removed. The removal of condensate could make it possible to recirculate process fluid from the stripping process and thereby save energy in the centrifugation part which is used to create a solid part of the bio digestate. It was concluded from the experiments that air stripping is more effective when it comes to ammonium recovery. The process could be improved by using higher air flow which could decrease the time to less than one hour, which is the desired hygienization time. However, it is desired to keep the pump flow as low as possible since it is energy consuming. A chemical increase of the pH would also be of interest to try since previous tests showed a strong correlation between high pH-value and good ammonia stripping. More tests overall are of interest to ensure a reliable result. Still, the combination of after-hygienization and ammonia stripping would contribute to a better environment and a sustainable agriculture with a natural and nutritious digestate.

Fosfor är ett ändligt näringsämne som på senare tid uppmärksammats i samband med övergödning och bristen som råvara. Näringsämnet är livsviktigt för likväl människor som djur och växter och de brytbara fosforreserverna börjar ta slut. Det gäller att i framtiden applicera hållbara fosforåtervinningsmetoder för att ta tillvara på mängden fosfor som finns i omlopp. Avloppsslam är ett avfall som växer till storleken och med befolkningsmängden. Rötat avloppsslam tillsammans med andra avfall i form av rötrester innehåller nyttiga näringsämnen så som fosfor, kväve och kalium men också onyttiga spårämnen, patogena ämnen, organiska rester och tungmetaller. Rötslam innehåller även läkemedelsrester och mikroplaster. I dagens läge är det tillåtet att sprida rötslam och rötrest på åkermark för att återföra fosfor tillsammans med andra näringsämnen till jordbruket. Kommande regelverk innebär skärpta lagkrav på rötslammet som måste genomgå någon form av förbehandling innan innehållet får användas som en resurs. Ett alternativ är att vidta strängare krav på hygienisering utav slammet. Det kan ske med pastörisering, termofil rötning eller annan behandling vid högre temperaturer. Ett annat, mer lovande alternativ är förbränning av rötslam och rötrest. Vid förbränning destrueras en stor mängd av oönskade ämnen så som läkemedelsrester, patogena ämnen och kvarblivet organiskt material. Beroende på i vilken panntyp förbränning sker, CFB-, BFB-panna eller rosterpanna kvarblir en askfraktion som botten- och flygaska. I askfraktionerna finns fosfor och till stora delar tungmetaller kvar. Fosforn är relativt inert vid temperaturförändringarna medan lättflyktiga tungmetaller evaporerar och ansamlas till störst del i flygaskan. Rapporten utvärderar ett antal olika fosforåtervinningsmetoder som kan indelas i två huvudkategorier, termo- och våtkemiska återvinningsmetoder. Syftet är att beskriva de olika metoder samt uppskatta dess kostnader, kommersiell mognad samt ange för- respektive nackdelar för metoderna ur ett hållbart perspektiv. Till de termokemiska metoderna tillhör termisk behandling av avloppsslam i en BFB-panna och ASH DEC-processen. Den förra är under utveckling och befinner sig på labb/bänk-skala. Den termokemiska behandlingsmetoden i BFB-panna är en dekontamineringsprocess där askan kan spridas direkt på åkermark då fosforn befinner sig i form av växttillgängligt whitlockit i bottenaskan. Systemet beräknas ha en investeringskostnad på 72 Mkr, med en pay-back tid på 4,4 år och kapacitet på minst 1000 ton aska/år. ASH DEC-processen är också en termokemisk dekontamineringsprocess där produkten utvinns i form av natriumkalciumfosfater. Metoden uppskattas ha en investeringskostnad på 140-170 Mkr, återbetalningstid på ca 4 år för en kapacitet på ca 30 000 ton aska/år. I investeringskostnaden ingår en roterugn Processen är kommersiell och anläggningar finns i Tyskland och Österrike. De våtkemiska fosforåtervinningsmetoderna innefattar CleanMAP-technology, PASH-Processen, SEPHOS-processen, SESAL-phos processen och BioCon-Processen. Gemensamt för dessa processer är att olika laknings- och upplösningstekniker används samt att ett processvatten bildas och måste genomgå vattenrening. CleanMAP-technology är en lovande våtkemisk process under utveckling. Pågående förprojektering ska innefatta en anläggning med kapacitet upp till 30 000 ton aska/år, vilket motsvarar ett omhändertagande på ca 30 % av Sveriges idag producerade avloppsslam. CleanMAP ger en klassificerad produkt i form av 100 % rent ammoniumfosfat som kan användas direkt som gödningsmedel och är vattenlösligt. Processen anses enligt EasyMining Sweden AB vara energieffektiv med låga driftkostnader, god tungmetall reduktion och enkel att implementera i enbefintlig anläggning. Tekniken är under utveckling och eftersom ingen anläggning byggts finns inga investerings- eller driftskostnader publicerade. PASH-processen är en lakningsmetod som bildar kalciumfosfat som slutgiltig produkt. Processen ger en reduktion av tungmetaller och andra metaller, specifikt aluminium. Processen är därför lämplig att använda på avloppsslam där reningsverk använt aluminium som fällningskemikalie. PASH-processen beräknas ha en investeringskostnad på ca 46 Mkr, driftkostnad på 37 Mkr vid en kapacitet på 30 000 ton aska/år och en fosforåtervinning på ca 1 700 ton/år. SEPHOS-processen använder syra och bas för upplösnings av aska. Fosfor återvinns som aluminiumfosfat som sedan genomgår ett mer avancerat steg (Advanced SEPHOS-process), i syfte att slutligen erhålla kalciumfosfater som är mer växttillgängligt då aluminium kan orsaka skada på växternas rötter.SEPHOS-processen är under utveckling och det finns inga investerings- eller driftkostnader att tillgå. SESAL-Phos processen är en flerstegsprocess med upplösning av aska med syra och bas för att bilda växttillgängligt kalciumfosfat som produkt. Processen är under utveckling och information om investerings- och driftkostnader finns inte att tillgå. BioCon-Processen är baserad på en jonbytesteknik för att separera oönskade metaller och oorganiska element för att erhålla fosforsyra. Processen är omfattande och kräver en mängd olika tillsatskemikalier. Processen används i Danmark vid en förbränningsanläggning och implementerades i Sverige under tidigt 2000-tal men anläggningen har lagts ned vid på grund av driftproblem. De metoderna som är mest lovande för Fortum Värme att vidare granska, sett till de för och nackdelar som erhållits, är CleanMAP-technology, ASH DEC-processen och termisk behandling i BFB-panna. CleanMAP-teknologin innefattar driftkostnader i form av hög kemikalieförbrukning, och kräver mindre anläggningsyta än ASH DEC-processen. ASH DEC-processen är kommersialiserad i Tyskland och Österrike och har drifterfarenhet av anläggningen, vilket är en god anledning till implementering i Sverige. Termisk behandling i BFB-panna har potential att fungera både praktiskt och ekonomiskt. Trots att denna process är långt ifrån kommersiell, kan den i framtiden vara en god kandidat att implementera för fosforåtervinning. Kvaliteten på erhållet rötslam och rötrest bör ha en låg ask- och fukthalt vilket ger en bättre förbränning. Biobränsle har en låg askhalt men hög fukthalt. Samförbränning av rötslam och rötrest tillsammans med biobränsle är att föredra rent ekonomiskt eftersom investering i en mono-förbränningsanläggning enbart för slam kan undvikas. En nackdel är dock att koncentrationen av fosfor i askan blir lägre och kostnaden för fosforåtervinning ökar. Fukthalten på biobränslet bör vara så lågt som möjligt, dels för att uppnå en tillräcklig koncentration av fosfor, dels för att erhålla ett rimligt värmevärde på bränsleblandningen vid förbränning. Huruvida förbränning av rötslam eller strängare krav på hygienisering av avloppsslam är ett tillvägagångssätt för behandling är i dagens läge en pågående diskussion. I ett initialt skede är ett alternativ att förbränna mindre mängder av rötslammet i de fall tungmetallhalterna, särskilt kadmium, är för höga för att spridas på åkermark. Ur ett hållbart perspektiv är det lämpligt att se förbränning och efterföljande fosforutvinning ur aska som ett gott alternativ till behandling av ett, till mängden, växande avfall. Både den sociala- ochmiljömässiga aspekten behandlas då avfallsvolymer reduceras, läkemedelsrester, smittoämnen och andra patogena ämnen destrueras samtidigt som tungmetaller reduceras och fosfor återvinns. Ur ett ekonomiskt perspektiv är kostnaderna för att återvinna fosfor i dagsläget för höga i jämförelse med vad det kostar att bryta råfosfater. Det kostar ca 28-38kr/kg för framtagning av återvunnen fosfor, beroende på vilken metod som används. Försäljningspriset för fosfor är ca 3 kr/kg. Tillsvidare gäller det att utveckla och effektivisera fosforåtervinningsmetoderna så att driftproblem kan minimeras samt investerings- och driftkostnader kan reduceras vilket medför större attraktion för företag att investera i återvinningsmetoderna. / Phosphorus is an endless nutrient that lately has been drawing much attention in correlation to over-fertilization and as a scarce commodity. Phosphorus is essential to all life, humans, animals and plants and the workable phosphorus back-ups seems to be running out. It is therefore important in the future to apply sustainable phosphorus recovery methods to take care of the circulation of phosphorus in today’s society. Sewage sludge is a waste that grows with the increase of population. Digested sewage sludge among other wastes such as digested municipal food waste contain beneficial nutrients such as phosphorus, nitrogen and potassium but also unhealthy trace elements, pathogenies, heavy metals and unwanted organic material. Sewage sludge also contain drug residues and micro plastic fibers. As of today it is allowed to spread sewage sludge and digested municipal food waste on farm land to return phosphorus together with other nutrients. Future set of regulations will probably be subtilized which will influence the usage of sewage sludge spreading on farm land. The sewage sludge will most likely have to go through some kind of pretreatment before being used as a resource. An alternative is to institute harder demands on hygenization which can be performed by pasteurization, thermophilic digestion or other treatments involving an increase in temperature to get rid of harmful substances. Another alternative that seems more promising is combustion of sewage sludge and digested municipal food waste, which will destroy unwanted substances such as drug residues, pathogenies, and left-over organic material. Depending in which type of pan the combustion will take place, CFB- (Circulated fluidized bed), BFB- (Bubbling fluidized bed) or grate boiler it will leave different amount of bottom ash and fly ash. Phosphorus and larger amount of heavy metals will be concentrated in the ash. Phosphorus is inert to the temperature changes and finds itself contained in the bottom ash, meanwhile heavy metals evaporate and stack up in the fly ash. This report evaluate different kinds of phosphorus recovering methods that can be divided in to main categories, thermo chemical and wet chemical recovery methods. The main purpose is to describe the methods, estimate its cost, find out if the method is ready for commercial use and specify the advantages and disadvantages. Thermo chemical treatment of sewage sludge ash in a BFB and the ASH DEC-process is two thermo chemical treatment methods this report brings up. The first mentioned is under development and its main purpose is to decontaminate the ash and use phosphorus rich whitlockite ash as a fertilizer. The system has an evaluated investment cost of 72 MSEK, with a pay-back time of 4,4 years and a capacity of at least 1000 ton ash/year. The ASH DEC-process is also a decontaminating process where the product is reclaimed as sodium calcium phosphates. The method estimated investment cost is around 140-170 MSEK with a pay-back time of 4 years and a capacity of 30 000 ton ash/year. The ASH DEC-process is currently in use in Germany and Austria. Among the wet chemical phosphorus recovery methods presented in this report is, CleanMAP-technology, PASH-Process, SEPHOS-Process, SESAL-Phos process and the BioCon-process. In common for these process is the different leaching and dissolution techniques and the origin of a process water that has to be cleaned before released. CleanMAP-Technology from EasyMining Sweden AB is much promising currently under development. The layout design will encapsulate a capacity of 30 000 ton ash/year, which correspond to the apprehending of nearly 30 % of the produced sewage sludge in Sweden today. CleanMAP-technology gives a water soluble product, ammonium phosphate, with nearly 100 % purity and can be used directly on farm lands. The process is energyefficient with low operating costs and a propitious heavy metal reduction. The technique is under development with no demonstration and no public data of investment costs or operating costs available. The PASH-process is an acid leaching method and form calcium phosphate as final product. The process gives a reduction of heavy metals and other metals, aluminum in specific. The process is therefore most appropriate to use on sewage sludge from water treatment plants that uses aluminum as a precipitate chemical. The investment cost is estimated to around 46 MSEK with an operating cost of 37 MSEK and a capacity of 30 000 ton ash/year and a phosphorus recovery of 1 700 ton/year. The SEPHOS-process uses acid and base for the dissolution of ash. Phosphorus is recovered as aluminum phosphate that ultimately is passed through a more advanced step called “advanced SEHPOS-process” in purpose to obtain calcium phosphates which are more suitable for plants because aluminum can cause damaged to the roots. The SEPHOS-process is currently under development and there are no public released data on investment costs or operating costs. The SESAL-Phos process is a multi-stage process with dissolution of ash with acid and base to obtain calcium phosphate as final product. The process is currently under development. The BioCon-process is based on ion exchange technology to be able to separate unwanted metals and inorganic elements. The obtain product is mainly phosphorus acid. The process is comprised and has a large variety of chemical demand. The process is used in Denmark and was implemented in Sweden in early 21th century but had to close down due to operating problems. Phosphorus recovery methods that seems most promising for Fortum Värme, accordingly to the advantages and disadvantages is CleanMAP-technology, ASH DEC-process and in the future thermo chemical treatment of sewage sludge ash in a BFB-boiler. CleanMAP-technology can implicate high operating costs due to the addition of chemicals, but they will be part of the products and the facility will be smaller than the ASH DEC-process. The ASH DEC-process is a commercial process in use in both Germany and Austria and has knowledge of operating which will be one of the reasons to consider implementation in Sweden. Thermo chemical treatment in a BFB-boiler has potential both practical and economical to be considered for implementation in the future even though it’s far from a commercial use. The quality of digested sewage sludge and digested municipal food waste should have a low ash- and moisture content. Bio fuel contain low ash content but high moisture content. Co-combustion of digested sewage sludge and municipal food waste along with bio fuel is to prefer in an economically point of view because no further investment in a mono-combustion plant is needed for the sludge only. One disadvantage is that the concentration of phosphorus in the ash will be lower and the cost of phosphorus recovery will increase. An appropriate moisture content of the bio fuel should be as low as possible to obtain higher phosphorus concentration in the ash and to get a tolerable heat value in the fuel mix during combustion. Whether combustion of digested sewage or more severe demands on hygenization of sewage sludge is the wanted procedure for treatment is today an ongoing discussion. Initially, one alternative is toburn small amounts of digested sewage sludge in those cases heavy metal content is too high to be spread on farm lands, especially cadmium. In a sustainable perspective it would be appropriate to see combustion followed by phosphorus recovery methods from ash as a good option of treatment. Both the social- and environmental aspect is attended when the volume of waste is decreased, drug residues destroyed, infectious agents and other pathogenic substances destroyed meanwhile heavy metals is concentrated and gathered for safe depositing. In an economical point of view it is confirmed that the costs to recover phosphorus is today too high in comparison to workable resources. Today the cost of recovered phosphorus is around 28-38 SEK/kg, depending on which method used and the selling price is around 3 SEK/kg, which makes it non profitable. For the time being the phosphorus recovery methods need further attention to be able to develop and expand upon. The need is also to make them more effective and to learn how to encounter operating failures and minimize the investment- and operating costs. If so, the recovery methods will bring more attention to companies and make them more interested in investment.

Sveriges miljömål ”Begränsad klimatpåverkan” beskriver ambitionen att fram till år 2020 ska ha minskat utsläppen av växthusgaser med 40 % gentemot år 1990. Ett sätt för Sverige att lyckas med de uppsatta målen är att utveckla biogasproduktionen. Potentialen för biogasproduktion bedöms vara mycket stor och forskning för att ta fram nya substrat att använda inom biogasframställningen pågår. Ett möjligt substrat är alger, dock har tidigare forskning påvisat höga kadmiumhalter i alger vilket kan innebära problem för spridning av rötresten.      Syftet med denna rapport var att  genom laborativ och litterär undersökning bedöma algers potential som biogassubstrat och gödningsmedel.    Resultaten påvisade höga kadmiumkoncentrationer hos alger vilket försvårar en spridning av kadmium till åkermark. De framtagna gränsvärdena för kadmiuminnehåll hos gödningsmedel överskrids för samtliga prover. Det ringa gödningsvärdet hos rötresten grundas i det låga fosforinnehållet hos algerna. Gaspotentialen för rötning av alger med organiskt avfall visade sig vara mycket god, vilket kan motivera en utveckling av effektiva, billiga, reningsmetoder för kadmium. För Halmstad kommun beräknades energiproduktionen av alger att vara av betydelse om ytterligare utveckling av uppsamling och skörd utreds.    Metoder för kadmiumavskiljning har studerats och i Japan har en effektiv reningsmetod som baseras på urlakning följt av adsorption med naturliga koaguleringsmedel framställda från fruktavfall tagits fram. Andra metoder som möjliggör rötning av alger är att kombinera biogasframställning med produktion av energiskog. Odlingarna kan gödslas med den kadmiumrika rötresten, varefter den skördade energiskogen förbränns och renas från kadmium på förbränningsanläggning.