Network RTK is a real-time technique for accurate positioning with Global Navigation Satellite Systems (GNSS). The technology means the use of correction data from a network of GNSS receivers with known positions (reference stations) to reduce the uncertainty in position for the user´s GNSS receiver (rover). However, this requires that the correction data can be transferred seamlessly to the user in real time. Commonly the corrections are transferred via mobile phones. The Swedish National Land Survey operates a nationwide Network RTK service, where users can receive correction data via GSM or mobile Internet (GPRS). Network RTK service is based on a nationwide network of permanent reference stations for GNSS, SWEPOS which is also used for other applications. The aim of the study is to examine how the delay and loss in the transmission of network corrections affect measurement with Network RTK service from SWEPOS. Three receivers of different types, Trimble, Topcon and Leica were used to receive signals (all three at the same time) via a fixed external GNSS antenna with very good receiving conditions. Special software was used to create delays and loss of correction data from correction data to the three receivers.   The results show that the threshold where delay and loss means that receivers can no longer calculate a precise position varies between brands. Leica was the most sensitive to loss of correction data, Trimble for delays, while Topcon held up well for both. A new initialization requires that data loss and delay are not too large. Position deviations due to loss and delay of correction data indicate a significant difference between radial plane deviations and height deviations, especially at high loss of correction data. Delays of 0–4 s and various losses of correction data have generally small impact on the standard uncertainty values ​​in latitude and longitude. The standard uncertainty in height is 1.5–2 times higher than it is in plane. The impact of the baseline length is not significant, a marginal increase in the standard uncertainty was seen when increasing from 10 km to 30 km. / Nätverks-RTK är en realtidsteknik för noggrann positionering med hjälp av Global Navigation Satellite Systems (GNSS). Tekniken innebär att användaren utnyttjar korrektionsdata från ett nätverk av GNSS-mottagare med kända positioner (referensstationer) för att minska osäkerheten i positionen för den egna GNSS-mottagaren (rover). Detta ställer dock krav på att korrektionsdata kan överföras problemfritt till användaren i realtid. Vanligen sker den överföringen via mobiltelefoni. Lantmäteriet driver en rikstäckande nätverks-RTK-tjänst, där användarna kan erhålla korrektionsdata via GSM eller mobilt Internet (GPRS). Nätverks-RTK-tjänsten baseras på ett rikstäckande nät av fasta referensstationer för GNSS, SWEPOS, vilket också används för andra tillämpningar.   Syftet med studien är att undersöka hur fördröjning och bortfall i överföringen av nätverkskorrektioner påverkar mätning med SWEPOS nätverks-RTK-tjänst. För det ändamålet användes tre mottagare av fabrikaten Leica, Trimble och Topcon som parallellt tog emot signaler via en fast extern GNSS-antenn under mycket goda mottagningsförhållanden. En särskild programvara användes för att skapa fördröjningar och bortfall av korrektionsdata till de tre mottagarna.   Resultaten visade att tröskelvärdet, där fördröjning och bortfall gör att mottagarna inte längre kan beräkna en noggrann position, varierade mellan fabrikaten. Leica var mest känslig för bortfall, Trimble för fördröjningar, medan Topcon stod sig bra för båda. Vid ny initialisering av fixlösning krävdes att databortfall och fördröjning inte var för stora för någon av fabrikaten. Positionsavvikelserna beroende på bortfall och fördröjning av korrektionsmeddelanden visar på en signifikant skillnad mellan radiella planavvikelser och höjdavvikelser, speciellt vid höga bortfall. Fördröjningar på 0–4 s och olika bortfall har generellt liten påverkan på standardosäkerheternas värden i latitud- och longitudled. I höjdled är genomgående standardosäkerheten 1,5–2 gånger större än vad den är i planled. Baslinjelängdens betydelse är inte så stor, en marginell ökning av standardosäkerheten kunde ses vid ökning från 10 km till 30 km.

No description available.

No description available.

Positionsbestämning med hjälp av satelliter kan idag göras med olika metoder. En metod som i realtid ger en mätosäkerhet på centimeternivå heter nätverks-RTK. Det som gör att nätverks-RTK ger en låg mätosäkerhet är att de felkällor som påverkar GNSS-mätning reduceras eller elimineras med hjälp av en interpolerad korrektionsmodell vid mottagarens position. Korrektionsmodellen skapas med hjälp av data från de fasta referensstationer som finns i närheten av GNSS-mottagaren. SWEPOS® är ett nät av referensstationer som finns i hela Sverige och erbjuder en nätverks-RTK-tjänst där det kan förväntas en mätosäkerhet på omkring 15 mm (1s) i plan och omkring 25 mm (1s) i höjd (över ellipsoiden). Avståndet mellan referensstationerna i nätet är cirka 70 km och för att förbättra mätosäkerheten, tillgängligheten och tillförlitligheten för SWEPOS-användarna har en generell förtätning, av referensstationerna, påbörjats med start i storstadsregionerna. I olika tester och simuleringar har det visats sig att mätosäkerheten minskar i ett område där ett tätare nät har upprättats. Syftet med det här examensarbetet är undersöka vilken mätosäkerhet som kan förväntas i det förtätade nät som upprättats i och omkring Stockholmsområdet. Undersökningen gjordes genom mätning med nätverks-RTK i och i utkanten av Stockholmsområdet på punkter som var lokaliserade på platser med olika långt till de närmaste referensstationerna. Tre stycken punkter ligger i det mest förtätade nätet, en i utkanten och en i standardnätet med cirka 70 km mellan stationerna. Mätningar har även gjorts på ytterligare tre punkter i utkanten av det förtätade nätet eller i närheten till standardnätet. Studien visar att mätosäkerheten blev mindre i ett förtätat nät av referensstationer jämfört med det standardnät som finns i hela Sverige. På de punkter som låg i ett förtätat nät uppnåddes en mätosäkerhet på cirka 7 mm i plan och cirka 8 mm i höjd. Vid den punkt som låg i utkanten blev mätosäkerheten något högre, 8 mm i plan och 11 mm i höjd. Ytterligare något högre, 15 mm i plan och 13 mm i höjd, blev mätosäkerheten vid punkten som låg i standardnätet.

Sammanfattning   Förutsättning   I examensarbetet har det ingått ett verkligt ärende som handläggs av mig som MBK-ingenjör inom Lantmäteriet. Det är ett naturvårdsuppdrag från Länsstyrelsen och innefattar bl a inmätning och utstakning av gräns på ett blivande naturreservat.   Naturvårdsuppdraget Huskeberget ligger ca 5 km norr om Södra Finnskoga och sydväst om Höljes i norra Värmland. Omkrets 2,38 km. Områdets höjd är ca 550 m över havet och ligger på sydöstra sluttningen av Huskeberget.   Fix   Lantmäteriet använder idag Leica Viva CS15/GS15 mätutrustning vid inmätning av brytpunkter och gränser. I detta fall det blivande naturreservatet. Under vissa omständigheter kan det ta tid att få fix-lösning eller helt utebli. Dessa omständigheter kan bero på ett flertal faktorer bl a kraftiga jonosfärsstörningar och/eller GPRS-nätets täckningsområde för mottagning av SWEPOS nätverks-RTK tjänst.   Inriktning   Fokus har lagts på att utvärdera ett alternativ till nätverks-RTK, en sk enkelstations-RTK med uppkoppling till en tillfällig referensstation.   Närmare undersökning har gjorts på tiden för initialisering vid varje enskild inmätning som sedan jämförts i de två mätmetoderna. Tiden för själva arbetet sätts sedan i relation till resultatet från undersökningen för att ge en helhetsbild av tidsåtgång i arbetet med vardera mätmetoden.   Resultat   Efter alla brytpunkter mätts in visade det sig att i just det här området inte fanns några anmärkningsvärda problem att få fix-lösning med någon av de valda mätmetoderna. Resultatet visar därmed små skillnader i tidsjämförelser.   En oplanerad testmätning med nätverks-RTK gjordes i tät skog alldeles intill en inmätt brytpunkt utan framgång att få fix-lösning. Detta för att belysa problematiken med att få fix-lösning vid mätning i tät skog.   Rapporten innehåller en kortfattad beskrivning av delar av arbetet i Lantmäteriets handläggning av naturvårdsuppdrag.

Research on angiogenesis has been focused on developing anti-angiogenic therapies to target endothelial cell-specific signalling pathways, as a mean to limit tumour outgrowth and metastasis. One of the main targets is the endothelial cell-specific Tie2 receptor and its ligands, the angiopoietins, which controls the later stages of angiogenesis. Although the angiopoietin/Tie2 signalling pathways have been well characterized, the molecular mechanism by which the ligands regulate Tie2 activity remains unclear. To address this question, we determined whether the activation mechanism of Tie2 is induced by dimerisation alone, or whether subsequent relative rotation of the kinase domain is required. Here we employed a coiled-coiled based protein engineering approach to identify the relative orientations of the kinase domains that are optimal for Tie2 activation. By replacing the extracellular domain of Tie2 with the dimeric parallel coiled-coil motif Put3cc, we generated ligand-independent homodimers of the kinase domains Put3cc-Tie2 I-VII that have distinct orientations. We show that dimerisation is sufficient to induce Tie2 activation and downstream activation of Akt, and that varying the interface of the kinase domain in Tie2 dimers can increase its catalytic efficiency. In addition we examined for the presence of potential dimerisation within the transmembrane and intracellular domain of Tie2. We show that the KD and potentially the TM contain dimerisation motifs that stabilise Tie2 in the inactive and active conformations. In addition, we show that deletion of the potential coiled-coil motif in the JM does not disrupt dimerisation but decreases the catalytic efficiency of Tie2. Finally, we propose that the activation mechanism of Tie2 may be similar to the previously described asymmetric dimer formation of EGFR and FGFR receptors.

The aim of this diploma thesis was to evaluate a precision of spatial position of chosen services from Czepos and TopNET providers. The chosen services were virtual reference station generated by MAC concept from Czepos provider and virtual reference station NVR3 from TopNET provider. Testing measurement was measured by RTK method with GNSS instrument from Leica System 1200. There were measured long-standing observations which lasts 24 hours and short observations which lasts five and twenty seconds. The short observations were measured at five points in area of Brno. Result of the thesis is comparisons of precisions in position and height.

Network-RTK is a method of relative measuring using GNSS that provides users in alarge area with an easy way obtaining low uncertainties in their measurements. Regularnetwork-RTK does not meet the requirements of the Swedish Transport Administration(STA) regarding its larger and/or more complex projects, leading to the concept ofproject-based network-RTK being introduced in Sweden by the STA, in collaborationwith the network-RTK service provider SWEPOS back in 2004. This concept improvesupon regular network-RTK by decreasing the uncertainties and increasing reliabilitieswithin the project area. SWEPOS has since the collaboration back in 2004 supplied theSTA with project-based network-RTK services.The market is not the same today as it was in 2004 and there are more service providersactive in Sweden. This thesis intends to find out if this new market means that there areother alternatives to SWEPOS with regards to the STA’s requirements for project-basednetwork-RTK. This is done through a technical comparison of the different serviceprovider’s measurement uncertainties and their measurement accuracies as well as acomparison of their surrounding infrastructure and the subjective user experience.Similar studies have been conducted before (Edwards et al., 2010) (Martin andMacGovern, 2012) (Saeidi, 2012), but never in Sweden nor with SWEPOS as one of theservice providers as it is only available in Sweden. Neither have they had a focus onmeasurement uncertainties and accuracies in a project-based network-RTK net. Theyhave all concluded that there were no significant differences between any of the serviceproviders compared, in both the measurement uncertainties and accuracies.For the technical part of this thesis, measurements were conducted at four sites: two atdifferent locations within the area of a former, STA project-site, one within the regularnet and the final site outside the entire net, with the amount of collected data varying forthe different sites. Five different GNSS receivers of different brands were used for themeasurements to make it as general as possible.The results show that there are slight differences in the height uncertainty, but the scopeof this thesis does not permit the full correlation study needed to determine if thesedifferences are significant. There does not seem to be any differences in the accuracies ofthe service provider. Some of the sites with less data collected show contradictoryevidence to this statement, but it is deemed that these deviations are more likely relatedto something other than the service providers, such as human interference or errors.Large differences exist in the user experience and surrounding infrastructure, an areawhere SWEPOS at the moment has a clear lead. This is believed to be due to SWEPOSprimarily being a network-RTK service provider and thus allocating more resources andpersonnel, whilst the other service providers also serve as equipment vendor andmaintainers.Combining the two comparison parts leads to the overall conclusion that with theservice providers in their current state with the requirements of the STA specified intheir current state, only SWEPOS is a viable alternative as a supplier of project-basednetwork-RTK. But this is something that could change with relative ease depending on ifthe other service providers allocate more resources. / Nätverks-RTK är en metod för relativ mätning med hjälp av GNSS som ger användare istora områden ett enkelt sätt att förbättra osäkerheterna i sina mätningar. I början av2000 talet då frågan om alternativa lösningar till stomnät på marken aktualiseradesuppfyllde inte tillgängliga nätverks-RTK-lösningar Trafikverkets (TrV) krav påmätningar när det gäller dess större och/eller mer komplexa projekt. Något som leddetill att konceptet projektbaserad nätverks-RTK infördes i Sverige av TrV i samarbetemed tjänsteleverantören SWEPOS 2004. Detta koncept förbättrar vanlig nätverks-RTKgenom att minska osäkerheterna ytterligare och öka tillförlitligheten inom ett mindreprojektområde. SWEPOS har sedan detta samarbete 2004 levererat projektbaseradenätverks-RTK tjänster till TrV.Marknaden är inte samma dag som den var 2004 och det finns fler verksammatjänsteleverantörer i Sverige. Detta examensarbete avser att ta reda på om denna nyamarknad innebär att det finns andra alternativ till SWEPOS med avseende på de kravTrV har på projektbaserad nätverks-RTK. Något som sker genom en teknisk jämförelseav de olika tjänsteleverantörernas mätosäkerheter och deras noggrannheter samt enjämförelse av deras omgivande infrastruktur och den subjektiva användarupplevelsen.Liknande studier har gjorts tidigare (Edwards et al., 2010) (Martin och MacGovern2012) (Saeidi, 2012), men aldrig i Sverige och med SWEPOS som ett avjämförelseobjekten. De har inte heller haft fokus på mätosäkerheter och noggrannheterunder projektbaserade nätverks-RTK förhållanden. De har alla haft samma slutsats: attdet inte finns några signifikanta skillnader mellan de jämförda tjänsteleverantörerna.För den tekniska jämförelsen har mätningar utförts på fyra platser: två inom ettbefintligt TrV projektområde, en i det ordinarie nätet och den sista utanför hela nätet,där den insamlade datamängden varierar för de olika platserna. Fem olika GNSSmottagareav olika märken användes för att göra mätningarna så allmänna som möjligt.Resultaten visar att det finns små osäkerhetsskillnader i höjd, men för att avgöra omdessa skillnader är signifikanta eller ej så skulle en fullständig korrelationsanalys av deolika tjänsteleverantörerna behövas, något som inte ryms inom detta arbete. Det verkarinte heller finnas några signifikanta skillnader i noggrannhet hos tjänsteleverantören.Några av platser med mindre mängd insamlad data uppvisar motsägande resultat, mendetta bedöms bero mer på andra faktorer än tjänsteleverantörer i sig, såsom mänskligpåverkan etc.Användarupplevelsen och tjänsteleverantörernas omgivande infrastruktur uppvisarstörre skillnader, där SWEPOS för tillfället har ett klart övertag. Detta tros bero påSWEPOS främst är en tjänsteleverantör av nätverks-RTK och därmed har merdedikerade resurser och personal, men de andra tjänsteleverantörerna även agerarleverantörer/försäljare av utrustning.En kombination av de två jämförelsedelarna leder till en mer generell slutsats att medalla tjänsteleverantörer i sina nuvarande tillstånd alternativt utan en eventuellomformulering av TrVs krav, är enbart SWEPOS ett alternativ som leverantör avprojektbaserad nätverks-RTK lösningar till TrV. Men detta är något som kan förändrasmed relativ snabbt beroende på om andra tjänsteleverantörerna avsätter mer resursereller om kraven formuleras om.

GNSS-teknik ersätter i allt högre grad terrester mätteknik, dels på grund av sin enkelhet och dels på grund av att den är mindre kostsam än traditionella metoder. En vanlig förekommande GNSS-teknik är RTK (Real Time Kinematic) som är en teknik som beräknar en position i realtid genom bärvågsmätning. Inom RTK-mätning finns det olika tekniker att utöva; enkelstations-RTK (ERTK) och nätverks-RTK (NRTK). I studien undersöktes kvaliteten och lägesosäkerhet på höjdbestämningsdata erhållen från dessa metoder. En envägs variansanalys (ANOVA) användes för att undersöka om det fanns en signifikant skillnad mellan de genomsnittliga avvikelser som erhölls från mätmetoderna. Mätmetoderna utfördes över två punkter med känd höjd som fastställdes tidigare med ett dubbelavvägningståg. ERTK och NRTK varvades med en observationstid på 20 minuter med positioneringsintervall på 3 sekunder. Tidseparationen mellan mätningarna varade i 30 minuter och sammanlagt utfördes 5 mätserier med 400 observationer i varje serie. Grova fel eliminerades genom att kassera värden som föll utanför 3σ-gränsen. Resultaten från ERTK-mätningarna visade att punkten kunde höjdbestämmas med en lägesosäkerhet på 22 mm och en mätosäkerhet på 32 mm (2σ) för samtliga mätserier tillsammans. Internt varierade lägesosäkerheten 13–28 mm mellan serierna. NRTK mätningarna erhöll en total lägesosäkerhet på 14 mm och en mätosäkerhet på 24 mm (2σ). Från enskilda mätserier erhöll serie 3 den lägsta lägesosäkerheten på 9 mm, och serie 4 den högsta med 18 mm. Generellt visade NRTK-metoden lägre och jämnare avvikelser från referensdata än ERTK, resultatet kan dock ha blivit påverkat av basens läge i relation till ett närliggande träd. ANOVA-testet visade att det fanns en signifikant skillnad mellan mätserierna (p =0,00) per enskild metod, men skillnaden av medelavvikelserna mellan dessa metoder var inte signifikanta (p =0,115). Resultatet från denna studie är viktig med avseende på kvalitetsutvärdering av olika GNSS-metoder och kan användas som underlag för beslut om tillämpad metod för andra mätuppdrag. / A quality survey was performed on the position accuracy of two GNSS-methods (single station-RTK and network-RTK) for height determination, and a one-way analysis of variance (ANOVA) was used for statistical investigation of differences in the spread of height deviations. The GNSS-methods were applied on a reference point, which was determined prior with leveling, and measured with 20 minutes observation time and 30 minutes time separation, resulting in 5 series containing 400 observations each from respective method. The ANOVA test was performed by grouping the height deviations with respect to the measurement series, as well as the mean deviations with respect to the methods. Height determination with the ERTK method showed a total positional uncertainty of 22 mm (13-28 mm between the series) and a measurement uncertainty of 32 mm (2σ). Results obtained with NRTK showed a total positional uncertainty of 14 mm (9-14 between the series) and a total measurement uncertainty of 24 mm (2σ). The statistical tests showed that the differences between the measurement series for individual methods were significant (p = 0,000) but that the mean deviations between the methods were not (p = 0,115). NRTK obtained a lower positional uncertainty than ERTK measurements in this study, and the ANOVA test showed that there was no significant difference in the distribution of the mean deviations between the measurement methods. This study is important with regard to quality evaluation of different GNSS-methods and can be used as a basis for deciding on the applied measurement method.

No description available.