Studien handlar om hur musiken påverkar en spelare i ett spel. Studien utfördes genom att klocka deltagarnas varvtider på spelet Burnout 3 Takedown för att se om det fanns en skillnad i prestation med olika sorters musikgenrer. Det blev sammanlagt sex olika försök där ett försök skedde utan musik och de resterande fem skedde med olika genrer. Studien inleds med en inledning där bakgrunden till studien beskrivs och där även syftet och forskningsfrågan lyfts fram. Därefter kommer ett kapitel om forskning som skett på ämnet tidigare. Här kommer forskning om hur musiken påverkar prestationen i spel men även hur musiken påverkar motivation. Det kommer även ett avsnitt om hur spelmusik skapas. Efter tidigare forskning kommer ett kapitel om vilka metoder som använts för att samla information till studien. Dels intervjuer men även observation. Det kommer även i samma avsnitt en del om hur studien har designats, vilka deltagare som valts och vilken musik som valts. Sedan kommer resultatet för studien. Här presenteras varje deltagares resultat på studien och hur de kände när de genomförde sina försök. Som avslutande kapitel kommer en diskussion om resultatet och sedan hur studien kan användas i musikläraryrket. I det avslutande kapitel kommer även metoden för studien att diskuteras och problematiseras. I det avslutande kapitlet kommer även förslag på fortsatt forskning att läggas fram.

Detta arbete undersöker synkroniseringstekniken dead reckoning i racingspel. Mer specifikt hur en variant, där objekts avstånd från varandra dynamiskt kontrollerar hur ofta de synkroniseras över nätverket, presterar gällande bandbreddsåtgång och konsistens jämfört med vanlig dead reckoning som alltid synkroniserar lika ofta. Det undersöks också hur banornas karaktär och egenskaper påverkar resultatet. Det visar sig att denna dynamiska dead reckoning har god potential att ge förbättringar gällande bandbreddsåtgång och att banornas utformning har stor inverkan över hur stor denna potential är.

En av de viktigaste egenskaper hos en agent är hur den väljer att navigera i en virtuell miljö, därför ämnar den här studien att undersöka mänsklighetsgraden hos tre olika typer av styrtekniker i ett 2D bilspel. Dessa teknikerna är ett waypoint-system, ett neuralt nätverk och en skuggningsteknik. De tre teknikerna utvärderas genom att jämföra hur deras generella beteende skiljer sig från de mänskliga deltagarna och genom ett frågeformulär som deltagarna svarar på. Baserat på den data som samlades in kan man dra slutsatsen att skuggning-tekniken upplevdes mest mänsklig följt av det neurala nätverket. Detta gör det intressant att eventuellt i framtiden testa olika typer av neurala nätverk och se hur mänskligt de kan upplevas.