Den regionala nivåns gränser och funktion har återkommande debatterats sedan mitten på förra seklet. Efter regeringsskiftet 2014 påbörjade den rödgröna regeringen arbetet med en ny läns- och landstingsindelning. Initiativet kom ursprungligen ifrån organisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) där alla partier enats om behovet av en reform. När de politiska samtalen på nationell nivå påbörjades hösten 2016 stod det dock klart att enighet inte rådde bland partierna på riksdagsnivå. Samtalen avslutades i november med att allianspartierna ett efter ett lämnade förhandlingarna, trots att de alla tidigare uttryckt sig positiva till någon typ av regionreform. I denna uppsats kartläggs händelseförloppet och de inblandade aktörernas ställningstaganden analyseras för att skapa förståelse kring varför de politiska förhandlingarna avslutades. För att på ett systematiskt sätt analysera aktörernas argument utvecklas ett analysverktyg utifrån tidigare forskning där olika konfliktlinjer i debatten om en regionreform tydliggörs. Undersökningen visar att Liberalerna och Moderaterna tidigt var kritiska till reformförslaget. Idéanalysen visar att deras åsikter avviker från regeringens i alla de avseenden som analyserats. Kristdemokraternas argumentation liknande däremot regeringens och de var mer positiva till en reform. Partiets syn på välfärdens organisering avvek dock från regeringens, vilket förklarar varför de lämnade samtalen. Regeringen var från början inställd på en överenskommelse med Centerpartiet och prioriterade därför deras krav. Detta kan förstås utifrån att de båda, till skillnad från övriga, förespråkade en decentralisering av välfärdsverksamheter. Kartläggningen av händelseförloppet visar att de politiska samtalen i slutändan avslutades för att Centerpartiet och regeringen inte kom överens i frågan om hur en decentralisering av makt och ansvar skulle sammankopplas med regionreformen. Centerpartiet efterfrågade mer konkreta åtgärder än vad regeringen var beredd att gå med på utan att först utreda dem.