Syftet med denna uppsats är undersöka om och i så fall hur demokratiska värden kommer till utryck i debatten kring storregionfrågan på den regionala nivån, jämföra skillnader och likheter i debatten i två län för att skapa en bredare bild om hur demokrati diskuteras samt redogöra för vilka politiska frågor som återfinns i debatten. Detta för att utmana idén om demokratins roll i den nya regionalismen.Studien som har genomförts använder sig av en kvalitativ textanalys för att kunna besvara syftet och det teoretiska ramverk som ligger till grund för studien består av drivkrafter bakom ny regionalism samt demokratiska värden. Analysen har gjorts utifrån tidningsartiklar från Hallands och Dalarnas län. Först presenteras vilka politiska frågor som kunnat noteras i de två regionala debatterna. Därefter analyseras vilka demokratiska värden som har framkommit i debatten och i de politiska frågor som diskuterats. Avslutningsvis sammanfattas analysen i en diskussion där likheter och skillnader av debatterna i de två länen diskuterades.Resultatet av studien visar att det framförallt finns nio olika politiska frågor som diskuterats i de två länen. Dessa är demokrati, identitet, sjukvård, effektivitet, storlek, utmaningar, utveckling, ekonomi och infrastruktur. Det framgår också att demokrati är en av de politiska frågorna som diskuterats och diskuteras allra mest i båda länen samt att det går att utläsa demokratiska värden såsom ansvarsutkrävande, deltagande, inflytande och politisk jämlikhet i de andra kategorierna. Den främsta likheten mellan de två länen är att funnits en tyngdpunkt mot demokrati och demokratiska värden som debatterats mycket, medan den största skillnaden var i vilka politiska frågor som diskuterats och hur . I slutändan pekar denna studie på att demokrati inom storregionerna varit föremål för omfattande diskutionerpå regional nivå trots tidigare forsknings mening att demokratins roll i frågan är liten. Det är tydligt att det fortfarande finns en oro kring hur demokratin kommer påverkas av de nya regionerna och frågan ska inte undervärderas.

Syftet med uppsatsen är att besvara frågan om varför regeringen drog tillbaka sitt förslag om att införa storregioner. Utifrån detta har jag formulerat en forskningsfråga: Varför ändrade regeringen direktiven för indelningskommittén?Jag har genom processpårning med hjälp av dagordningsteorin analyserat händelseförloppet som ledde fram till regeringens beslut.    Resultatet visar att media har stor påverkan över hur utfallet blir och att det finns några huvudsakliga argument som framförts. Debatten har främst bestått av två argumentationslinjer mot storregioner: 1) att stora regioner skulle skapa koncentrationer av makt och i andra aspekter vara dåliga i sak och 2) att processen för bildandet av storregioner inte varit demokratisk eftersom medborgarna aldrig fått möjlighet att rösta om det som valfråga. Det har främst varit den andra argumentationslinjen som tagit betydande plats i debatten. Slutsatsen att media påverkar utfallet är baserat på dagordningsteorins teser om att dagordningen påverkar vad medborgare senare tycker; det kan i detta fallet ses som att en betydande faktor till att storregionsreformen uteblev.

I denna uppsats studeras fyra regionsutredningars argumentation för respektive mot skapandet av storregioner i Sverige. Utredningarna i fråga är Regionsutredningens slutbetänkande från år 1992, Västsverigeutredningens slutbetänkande från år 1992, Ansvarskommitténs slutbetänkande från år 2007 samt Indelningskommitténs delbetänkande från år 2016. Syftet med uppsatsen är att utifrån teorier rörande regionalism, nyregionalism och demokrati studera fyra tidigare regionsutredningars argumentation. De utvalda regionsutredningarna är utförda under åren 1992, 2007 och 2016. Hur ser deras argument ut på området och går de att koppla till uppsatsens tre teoretiska ansatser som är demokrati, regionalism och nyregionalism? Vilka är argumenten som framförts av utredningarna för respektive mot skapandet av storregioner i Sverige. Finns det en samsyn i utredningarnas argumentation vad gäller behovet av en regionsreformering och vad en sådan i så fall skulle innehålla eller har utredningarna helt olika infallsvinklar. Uppsatsens frågeställningar är följande. Vilka är regionsutredningarnas huvudargument för respektive mot en reformering av det regionala systemet? Går det att koppla deras argumentation i betänkandena till teorier rörande regionalism och demokrati? Hur mycket skiljer sig regionsutredningarnas betänkanden åt när det kommer till deras förslag på hur den regionala nivån kan förändras. Går de även utifrån dessa förslag att avläsa vilken av de tre teoretiska ansatserna som haft störst inflytande över utredningarnas beslut? Metoden som denna uppsats använder sig av för att kunna besvara uppsatsens syfte och frågeställningar är en argumentationsanalys som består av fem proargument och fyra contraargument som fungerar som uppsatsens operationalisering av de tre teorierna: regionalism, nyregionalism och demokrati. Uppsatsens slutsatser visar att det finns en beviskraft i de contra- och proargument som tagits fram men att beviskraften är något sämre hos contraargumenten. Det har kunnat klargöras att det finns ett samband mellan utredningarnas argumentation och uppsatsens tre teorier. Slutligen framgår det att samtliga av de fyra regionsutredningarna anser att dagens län är för små för att klara framtidens utmaningar gällande demografi och regional utveckling, där Västsverigeutredningen och Regionsutredningen fokuserat på den regionala utvecklingen och Ansvarskommittén och Indelningskommittén på de demografiska frågorna.

Den regionala nivåns gränser och funktion har återkommande debatterats sedan mitten på förra seklet. Efter regeringsskiftet 2014 påbörjade den rödgröna regeringen arbetet med en ny läns- och landstingsindelning. Initiativet kom ursprungligen ifrån organisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) där alla partier enats om behovet av en reform. När de politiska samtalen på nationell nivå påbörjades hösten 2016 stod det dock klart att enighet inte rådde bland partierna på riksdagsnivå. Samtalen avslutades i november med att allianspartierna ett efter ett lämnade förhandlingarna, trots att de alla tidigare uttryckt sig positiva till någon typ av regionreform. I denna uppsats kartläggs händelseförloppet och de inblandade aktörernas ställningstaganden analyseras för att skapa förståelse kring varför de politiska förhandlingarna avslutades. För att på ett systematiskt sätt analysera aktörernas argument utvecklas ett analysverktyg utifrån tidigare forskning där olika konfliktlinjer i debatten om en regionreform tydliggörs. Undersökningen visar att Liberalerna och Moderaterna tidigt var kritiska till reformförslaget. Idéanalysen visar att deras åsikter avviker från regeringens i alla de avseenden som analyserats. Kristdemokraternas argumentation liknande däremot regeringens och de var mer positiva till en reform. Partiets syn på välfärdens organisering avvek dock från regeringens, vilket förklarar varför de lämnade samtalen. Regeringen var från början inställd på en överenskommelse med Centerpartiet och prioriterade därför deras krav. Detta kan förstås utifrån att de båda, till skillnad från övriga, förespråkade en decentralisering av välfärdsverksamheter. Kartläggningen av händelseförloppet visar att de politiska samtalen i slutändan avslutades för att Centerpartiet och regeringen inte kom överens i frågan om hur en decentralisering av makt och ansvar skulle sammankopplas med regionreformen. Centerpartiet efterfrågade mer konkreta åtgärder än vad regeringen var beredd att gå med på utan att först utreda dem.