Syftet med uppsatsen är att diskutera om rekordårens bebyggelse kan med hjälp av en DIVE-analys betraktas som en del av kulturarvet. En kvalitativ metod har använts där observationer och historisk såväl som samtida litteratur varit grunden till empirin. Detta i enlighet med DIVE som undersökningsmetod. En kvalitativ analys med ett etnologiskt perspektiv har sedan gjorts. Uppsatsen utgår ifrån Grundad teori och behandlar således tidigare forskning kring kulturarvet, som begreppets karaktär och kulturarvets värden, i det avslutande kapitlet. Studien har resulterat i en analys av Hagalund i Solna stad, Stockholms län, vilket mynnar ut i ett resultat att Hagalund som en förort från rekordåren är ett kulturarv, dock enbart ur ett kunskapsperspektiv. Ur ett upplevelseperspektiv krävs helt andra metoder än DIVE för att utröna om Hagalund är ett kulturarv. Dessutom diskuteras DIVE-analysens förhållningssätt till kulturarvet och kulturarvet som objektivistiskt eller konstruktivistiskt betingat. Studien väcker flera nya frågeställningar kring kulturarvet och rekordårens bebyggelse.

Uppsatsen behandlar förnyelseåtgärder på flerbostadshus från perioden 1961-1975, under rubriken Hållbar förnyelse av rekordårens bebyggelse. I uppsatsen ligger fokus främst på ekologisk hållbarhet i renovering och förnyelse av denna bebyggelse, och inte i så stor utsträckning ekonomisk och social hållbarhet. Uppsatsen innehåller tre avsnitt. Första delen handlar om vad som gjorts på detta område i Sverige idag, vilket vi redovisar i en beskrivning av ett antal områden som studerats närmare genom studiebesök på olika platser och hos konsulter. Denna information tillsammans med ytterligare information från tillgänglig litteratur på ämnet har vi sen sammanställt i en slags åtgärdsbank som fastighetsägare ska kunna använda för inspiration. Den sista delen är ett försök till en praktisk tillämpning av nämnda åtgärdsbank på ett verkligt objekt. De flesta föreslagna åtgärder är framför allt energibesparande. Även andra åtgärder som belyser hållbarhetsfrågans andra aspekter, som t.ex. sopsorteringssystem, vattenhantering och sätt för de boende att lära sig att leva mer ekologisk, tas upp. I diskussionen behandlar vi frågan om hur en förändring ska komma till stånd. Ett problem är hur fastighetsägare ska motiveras till att göra dessa förändringar istället för att bara göra det billigaste. / This paper deals with measures in multi-family housing estates from the period 1961-1975, in the context of Sustainable development in buildings from 1961-1975. The focus in this paper is on ecological sustainability in renovation and renewal of these areas, and not as much on economical or social sustainability. The paper contains three chapters. The first part deals with what has been done in this field in Sweden as of today, presented in a description of a number of areas. These are the objects that have been studied closely through field studies on site and with consultants. This information along with information gathered from the available literature in this field, has then been put together forming a package of measures. This information is supposed to be available for property owners as inspiration material. The final part is an attempt to practically apply the package of measures on a real object. Most of the suggested measures are aimed at saving energy. A few measures that deal with other aspects of sustainable development are also mentioned. These are e.g. systems of recycling waste, water saving and ways for the inhabitants to live in a more ecological way. In the discussion we bring up the question of how this change towards a more sustainable development is to be achieved. The main problem for the property owners is how to motivate these changes and not just go for the cheapest alternative.