Detta projekt är en förskola för ca. 40-50 barn och 10 anställda, belägen i kvarteret Framnäs i Solna. Tomten ligger i korsningen Gustafsvägen/Charlottenburgsvägen. En utgångspunkt i projektet är att förhålla sig till att tomten har en relativt liten yta och att byggnaden får utgöra maximalt 30% av tomtytan. Projektet är en byggnad i tre våningar som delar av tomten i nord-sydlig riktning. Den naturliga topografin förstärks så att en terassering skapas. Detta ger en övre gårdaplan i öst, och en lägre gårdsplan i väst. Dessa gårdar får sol på förmiddagen respektive eftermiddagen. De två gårdarna förbinds genom en trappa som skär genom byggnaden. En takterass som nås från tredje våningen ger ytterligare en utemiljö för olika aktiviteter. Materialet i nedre våningen är betong för att skapa en stabil bas. De två övre våningarna är i massivträ med en liggande träfasad. / This project is a preschool for about 40-50 children and 10 employees , located in the neighborhood Framnäs in Solna. The plot is situated at the intersection Gustafsvägen / Charlottenburgsvägen. A starting point of the project is to relate to that the plot has a relatively small area and that the building may comprise a maximum of 30% of the land surface. The project is a building of three floors which partitions the site in a north- south direction. The natural topography is strengthened to create a terracing. This provides an upper yard in the East, and a lower yard in the West. These yards gets sun in the morning and afternoon respectively. The two yards are connected by a staircase that cuts through the building. A roof terrace which is accessed from the third floor provides an additional outdoor environment for various activities. The material in the lower floor is concrete to create a stable base. The two upper floors are made ​of solid wood with a horizontal wooden facade.

En förskola i Solna i Stockholm ska byggas och ersätta den temporära byggnad som fungerar som förskola idag. Tomten ligger i ett villaområde i Hagalund precis ovanför en liten brant med en gatukorsning i sydlig riktning och villatomter i norr. Programmet innefattar förskoleverksamhet med tre avdelningar i två plan för 40-50 barn samt 10 pedagoger. På bottenplan finns en avdelning för de yngsta barnen, gemensamma utrymmen för lek och samvaro, mötesrum och kök. På plan ett finns resterande avdelningar samt personalutrymmen.   Formen på förskolan är sprungen ur en idé om varierande gårdsmiljöer med olika typer av rum, som ger dynamik i den yttre rumssekvensen och i barnens lek. Det finns flera gårdar med olika karaktär, och över vissa delar av gårdarna skjuter byggnaden ut och skapar mindre rumsligheter. Gestaltningen är delvis inspirerad av Alvar Aaltos Experimental house, där en solid vitslammad tegelmur omsluter ett hus med en innergård i rött tegel, där han experimenterat med olika förband och tekniker. Här gäller samma princip, men experimentet handlar om barnens leklust och användning av utrymmena i och runt förskolan. / A proposal for a preschool in Solna, Stockholm to replace the temporary building that serves as a preschool today. The program includes a preschool with three departments on two levels for 40-50 children and 10 teachers. On the ground floor there is a department for the youngest children, common areas for play and socializing, a meeting room and a kitchen. On the first floor there are the remaining departments and staff spaces.   The shape of the preschool comes from an idea of ​​varying outer spaces with different spatial qualities, offering a dynamic and playful schoolyard for the kids. The design is partly inspired by Alvar Aalto's Experimental house, where a white-slab brick wall encloses a house with a courtyard in red brick, where he experimented with various bricklaying techniques. The experiment in this case is about the children's playfulness and the use of the spaces inside and around the preschool.

I Vasalund i Solna ska en ny förskola byggas. Platsen, en höjd strax norr om Solna centrum, ligger i ett bostadsområde med främst villor. Här har tidigare funnits en förskola, men efter att den revs på grund av fuktskador behövs nu en ny. Utmaningen ligger i att skapa generösa och pedagogiska utrymmen på en mycket begränsad yta. Verksamheten planeras för 40-50 barn och 10 pedagoger, uppdelade på tre avdelningar.   Byggnadens form skapas genom att en volym förläggs tvärs över tomten, i nord-sydlig riktning. Detta för att skapa optimala solförhållanden samt flera gårdsrum. Programmet genererar en volym uppdelad i flera moduler som förskjuts över tomten, likt ett dragspel. Dragspelsformen bryter upp skalan och skapar flera mindre gårdsmiljöer för barnen att utforska. Dessutom bidrar det till en stor fasadyta vilket tillåter generösa ljusinsläpp in i verksamheten.   Programmet delas upp på tre våningsplan, med en avdelning per plan. Därefter sprids de gemensamma utrymmena ut, för att skapa liv och rörelse i hela huset under hela dagen. Deras placering bestäms efter analyser om rumssekvens; vilka rum som bör ligga i kontakt med varandra, och hur tillgängliga de bör vara. / In Vasalund, a part of Solna, a new preschool is to be built. The site, a hill just north of Solna centrum, is located in a residential area with mainly small, detached houses. An older preschool, situated on the very same plot, had to be torn down after water damages. This leaves room for a new one. The challenge is to create generous educational spaces on a very limited site. The building is to accommodate 40-50 children and 10 pedagogues, divided on three departments.   Letting a volume traverse the plot, from north to south, creates the exterior form of the building. This approach creates multiple exterior spaces, with maximum sunlight incidence. The interior room order generates a volume consisting of multiple modules, offset along the site – similar to an accordion. The shape breaks down the scale as well as creating several smaller exterior spaces for the children to explore. Furthermore it creates a large façade, with the possibility of generous daylight openings into the house.   The functions are distributed over three floors, with one department per floor. The shared spaces are thereafter spread out in the building, to create activity in the whole building during all the hours of the day. Their specific location is set based on analysis regarding room sequences; which rooms should be close to each other, and their need of availability.

Projektet omfattar ett förslag till ett nytt krematorium på norra begravningsplatsen i Solna norr om Stockholm. I syfte att väcka debatt och utbilda almännheten vill projektet belysa krematoriets funktion i samhället genom en total insyn i verksamheten från den almänna gång och cykelbana som går utmed begravningsplatsens nuvarande staket. Med ugångspunkten att det allt mer sekulariserade samhälle vi lever i idag har distansen till döden blivit allt för påtaglig och utan en myndighet eller statsreligion som tar upp ämnet blir det nya krematoriets uppgift också en annan. Gemensamt för våra krematorium idag är en gestaltning som försöker uppnå en lågmäld andlighet utan tydlig koppling till någon religion. Det bidrar i min mening till en alldaglig monumentalitet och ytterligare distans mellan det mest naturliga som finns, livet och döden. Här visas hela processen från begravningsbilarnas avlastning, förvaring av kistorn i kylrum, förbränningsprecessen, hanteringen av aska och urnor. Med ett betydligt mer monumentalt och slutet yttre mot begravningsplatsen behåller anhöriga den värdighet som fortfarande i stor mån efterfrågas och ger byggnaden en tvåsidighet som spelar mot varandra i ett annorlunda uttryck. / This project contains a proposal for a new crematorium on the north cemetary (Norra begravningsplatsen) north of Stockholm city in Solna. Its purpose is to encurage to debate and enducate the public in what function a crematorium has in the society with a complete insight in the cremation process from the pedestrian and bicycle path that stretches along the cemetarys fence today. With the standpoint that this more and more secular society has a increasing distance to death and no authority or state religion that brings up the topic, the new crematorium also has a new function. Common for our crematories today is a configuration that tries to achieve a discrete spirituality with no clear connection to any religion. From my point of view that results in a ordinary monumentality and even greater distance between the most natural thats is, life and death. Here is the whole process shown, from the hurse´s unloading, storage of coffins in cold rooms, the incineration, to handling of the ashes and urns. With a considerably more monumental face towards the cemetary, the relatives will keep the dignity thats still is demanded in great extent which also gives the building a duality that interacts with eachother in a different expression.

HAGALUND IS AN ACTIVE INDUSTRIAL AREA IN A CENTRAL LOCATION THAT IS FACING AN UNCERTAIN FUTURE. THE HIGH DEMANDS OF HOUSING DEVELOPMENTS IN THE STOCKHOLM REGION WILL MOST LIKELY TRANSFORM IT INTO A RESIDENTIAL AREA, FORCING THE EXISTING BUSINESSES TO MOVE OUT FROM THE CITY TO A PERIPHERAL LOCATION. THIS IS AN INVESTIGATION TO SEE IF THERE CAN BE AN ALTERNATIVE DEVELOPMENT. CAN THE AREA BE DEVELOPED WHILE AT THE SAME TIME KEEPING THE BUSINESSES? CAN THERE BE COEXISTENCE BETWEEN INDUSTRIES AND RESIDENTS? / HAGALUND ÄR ETT AKTIVT INDUSTRIOMRÅDE I ETT CENTRALT LÄGE SOM GÅR EN OSÄKER FRAMTID TILL MÖTES. DEN HÖGA EFTERFRÅGAN PÅ BOSTADSUTVECKLING I STOCKHOLMREGIONEN KOMMER SANNOLIKT ATT GÖRA OM OMRÅDET TILL ETT BOSTADSOMRÅDE OCH TVINGA INDUSTRIERNA ATT FLYTTA UTANFÖR STADEN. DETTA ÄR EN UNDERSÖKNING OM DET KAN FINNAS EN ALTERNATIV UTVECKLING. KAN OMRÅDET UTVECKLAS MED FÖRUTSÄTTNINGEN ATT INDUSTRIERNA STANNAR I OMRÅDET? KAN DET FINNAS SAMEXISTENS MELLAN INDUSTRIERNA OCH DE BOENDE?

Syftet med uppsatsen är att diskutera om rekordårens bebyggelse kan med hjälp av en DIVE-analys betraktas som en del av kulturarvet. En kvalitativ metod har använts där observationer och historisk såväl som samtida litteratur varit grunden till empirin. Detta i enlighet med DIVE som undersökningsmetod. En kvalitativ analys med ett etnologiskt perspektiv har sedan gjorts. Uppsatsen utgår ifrån Grundad teori och behandlar således tidigare forskning kring kulturarvet, som begreppets karaktär och kulturarvets värden, i det avslutande kapitlet. Studien har resulterat i en analys av Hagalund i Solna stad, Stockholms län, vilket mynnar ut i ett resultat att Hagalund som en förort från rekordåren är ett kulturarv, dock enbart ur ett kunskapsperspektiv. Ur ett upplevelseperspektiv krävs helt andra metoder än DIVE för att utröna om Hagalund är ett kulturarv. Dessutom diskuteras DIVE-analysens förhållningssätt till kulturarvet och kulturarvet som objektivistiskt eller konstruktivistiskt betingat. Studien väcker flera nya frågeställningar kring kulturarvet och rekordårens bebyggelse.

SJ AB is the leading railway operating company in Sweden and is owned by the Swedish government. In Hagalund train depot (HGL) SJ AB, as well as some of SJ AB:s competitors, run their operational maintenance. The HGL property is owned by Jernhusen but some of the infrastructure is owned by Trafikverket; the Swedish transport administration. The number of depot tracks available for SJ AB have been reduced over time, as competition is increasing. SJ AB constructs their own track plans, i.e. decide the arrival and departure track for each train turnaround in the depot. These track plans are currently made by a so called production planner in the planning system RPS. In RPS the planners base their decisions on common sence, as there is no optimising function in the system. The mathematical problem associated with this task is called the Track Assignment Problem (TAP), which is a well-known problem within railway related research. This report presents an optimisation program - TAP Solver (TAPS) - that takes information from RPS and then generates an optimised solution visualised as a track plan. The user is given the opportunity to direct the solution through parameters in a weight matrix in Excel. TAPS is created to make the process of constructing a track plan both faster and easier. Our results show that TAPS is able to find the optimal 24 hour track plan within a few minutes.

A new crematorium in the northern necropolis, in solna is now proposed. The idea is that the crematory will be just as much an industry as a place for relatives to say goodbye to. The central grip design has been to design a well-functioning workplace with effective solutions in logistics and technology but also to split the building with corten details for the relative part. A parable for what we really are looking for the relatives. To pause a direction of flow of daily work and to give the families a final farewell moments before the coffin rolls on into the oven hall. It is also important to sharpen the mind for the relatives during farewell. To strengthen the actual farewell. With a sequence of closing then the dark and concentrated light with a well constructed paving and then go back through a disintegrating views led the families through and back of the building. / På norra begravningsplatsen tillkommer nu ett krematorium som skall vara en byggnad som gifter sig väl med landskapet, med generösa arbetsytor ochvälkomnande anhörigdel. Tanken är att krematoriet skall vara lika mycket en industri som en plats för anhöriga att ta avsked på. Det centrala gestaltningsgreppet har varit att utforma en väl fungerande arbetsplats med effektiva lösningar i logistik och teknik men också att klyva byggnaden med cortendetaljer för att leda in de anhöriga. En liknelse till vad vi egentligen är ute efter som anhöriga. Att pausa en flödesriktning av dagligt arbete och kistväg för att ge de anhöriga ett sista avskedsmoment innan kistan rullar vidare in till ugnshall. Viktigt är också att skärpa sinnet för de anhöriga under avskedet. Att förstärka det faktiska avskedet. Genom en rumsekvens av slutande därefter mörker och koncentrerat ljus med en väl inkomponerad stenläggning för att därefter gå tillbaka genom en uppluckrande utsikt leds de anhöriga igenom och tillbaka i byggnaden.

In August 2014 a development strategy for Hagalund, a million program area situated in Solna, was published. The strategy argues that a densification of the area would increase the local supply of services and cultural activities and that the existing needs of investment in the urban environment is dependent on the revenues that new housing would provide. The report proposes a densification of the area up to 1800 new apartments. The current housing stock is 2100 dwellings. I argue that the development strategy is not based on the needs of the existing Hagalund and its residents, but rather tries to meet the economic interests of property owners, the municipality and the imagined needs of a future population. In this diploma work I design an alternative participatory strategy to identify needs and potentials of an existing built environment and its social community, since I see a lot of potentials and qualitites, rather than problems, in Hagalund. I have chosen to value the situated knowledge of the current community by collecting opinions and reactions from people I have met during my thesis work and formulated them into an alternative future for Hagalund where the existing built environment and its social community are valued as key elements in a more socially sustainable future for Hagalund. / I augusti 2014 publicerades en utvecklingsstrategi för Hagalund, ett miljonprogramsområde i Solna, med en föreslagen förtätning av området på upp till 1800 nya lägenheter. Stadsdelen har under de senaste åren nedprioriterats av kommunen med bland annat flera nedstängda skolor som följd. Strategin konstaterar att antalet boende i området måste öka för att öka tillgången till service och kulturella aktiviteter, samt att nya bostäder krävs för att finansiera upprustningen av den offentliga miljön. Dialogen med hagalundarna lyfts återkommande fram som underlag till förslaget i utvecklingsstrategin, vilket jag tidigt ställde mig kritisk till. Hur kan en upprustning av stadsmiljön samt behovet av en skola kräva 4000 nya grannar? Jag menar att utvecklingsstrategin inte utgår från hagalundarnas och Hagalunds behov, utan att den försöker möta fastighetsägares, kommunens och en eventuell framtida befolknings behov. Mitt examensarbete utgår istället från behoven i, och potentialen av, det befintliga Hagalund och dess ’situerade kunskap’. Under mitt examensarbetet har jag samlat in synpunkter och reaktioner från människor jag mött och formulerat dessa i en alternativ framtid för Hagalund, där den befintliga byggda miljön och dess sociala gemenskap värderas som viktiga pusselbitar i en mer socialt hållbar framtid för området.

Modernitet har ofta skildrats i litteraturhistorien med hjälp av en sammanbindning mellan panoramavy och bildningsresa. Ettsärskilt narrativ återkommer i sådana berättelser: protagonisten kämpar för att hitta genom storstadens myllrande gator, blir så småningom bekant med democh fullföljer därmed sin bildningsresa. Detta symboliseras genom en panoramavy över staden. Uppsatsen undersöker Hassan Loo Sattarvandis Still (2008), vilken använder panoramavyn i sin skildring av Stockholmsförorten Hagalund men tematiserar monotoni i stället för den förändring som tematiseras i skönlitteratur om moderniteten. Syftet med uppsatsen är att diskutera i vilken utsträckning denna kontrast beror på stadsplaneringen i Hagalund och vad ett sådant samspel mellan monotoni och miljö innebär för skildringen av modernitet. Genom geokritisk metod, vilken analyserar hur miljön påverkar berättelsen genom karaktärers rörelsemönster, framträder stadsplaneringen som gemensam komponent mellan de återkommande panoramavyerna, moderniteten, bildningsresan, flanerande och slutligen monotonin som tematik. Stadsplaneringen i romanen är nämligen utformad för att stävja moderniteten, och förlagan till utformningen härrör ur panoramavyn som uttryck för kontroll. Detta resulterar i att protagonisten i Still flanerar i cirklar och aldrig kan fullfölja sin bildningsresa, vilket symboliseras med en konstant panoramavy. Monotonin som tematik integreras och binds således till romanens miljö för att uttrycka segregation, avsaknad av utvecklingspotential och en avstannad modernitet. Uppsatsens bidrag består i en ny läsning av romanen, i vilken tematiken är bunden till sin miljö, som bör skänka nytt ljus till svensk arbetarlitteratur och läsningar av förortsskildringar i stort.