The aim of this essay is to show how the novel Underdog by Torbjörn Flygt can be read as a critique of the Swedish folkhem. I use a geocritical perspective in my analysis to show that the novel criticizes the folkhem primarily through the portrayal of the characters Monika and Roger and their complex relation with the suburban area Borgmästaregården, in which the story takes place. By the history of the Swedish folkhem, I discuss how and why the development of the two characters, as well as the story of the novel, are influenced by Borgmästaregården. By focusing on the characters Monica and Roger, I discuss how the Swedish folkhem was inspired to help women and children by the ideas of Ellen Key and Alva and Gunnar Myrdal. During the folkhem era, functionalism was used to plan and modernize old city centers as well as new suburban areas, such as Borgmästaregården. But components of the functionalist city planning have been heavily criticized by Jane Jacobs. I argue that the story of Underdog shows how the characters are influenced by the suburban area in which they live, but in a way that is more in line with the negative consequences that Jacobs has described than the visions of the Swedish folkhem.

Modernitet har ofta skildrats i litteraturhistorien med hjälp av en sammanbindning mellan panoramavy och bildningsresa. Ettsärskilt narrativ återkommer i sådana berättelser: protagonisten kämpar för att hitta genom storstadens myllrande gator, blir så småningom bekant med democh fullföljer därmed sin bildningsresa. Detta symboliseras genom en panoramavy över staden. Uppsatsen undersöker Hassan Loo Sattarvandis Still (2008), vilken använder panoramavyn i sin skildring av Stockholmsförorten Hagalund men tematiserar monotoni i stället för den förändring som tematiseras i skönlitteratur om moderniteten. Syftet med uppsatsen är att diskutera i vilken utsträckning denna kontrast beror på stadsplaneringen i Hagalund och vad ett sådant samspel mellan monotoni och miljö innebär för skildringen av modernitet. Genom geokritisk metod, vilken analyserar hur miljön påverkar berättelsen genom karaktärers rörelsemönster, framträder stadsplaneringen som gemensam komponent mellan de återkommande panoramavyerna, moderniteten, bildningsresan, flanerande och slutligen monotonin som tematik. Stadsplaneringen i romanen är nämligen utformad för att stävja moderniteten, och förlagan till utformningen härrör ur panoramavyn som uttryck för kontroll. Detta resulterar i att protagonisten i Still flanerar i cirklar och aldrig kan fullfölja sin bildningsresa, vilket symboliseras med en konstant panoramavy. Monotonin som tematik integreras och binds således till romanens miljö för att uttrycka segregation, avsaknad av utvecklingspotential och en avstannad modernitet. Uppsatsens bidrag består i en ny läsning av romanen, i vilken tematiken är bunden till sin miljö, som bör skänka nytt ljus till svensk arbetarlitteratur och läsningar av förortsskildringar i stort.