This thesis focuses on repatriation of archives and records in a Swedish context with the aim to highlight the agency of the material object and its value in the repatriation process, as well as its connection to authenticity. The thesis consists of four case studie that focuses on different cases where some form of repatriation has occurred. Two of the four cases were completed before this thesis was written, and two were still ongoing processes while it was being written. All four processes took place in a Swedish context, for example between different nations where Sweden was one of them, or between different archival institutions in Sweden. The method that was used to study the cases was document analysis, a type of qualitative content analysis. The results of the study show that repatriation processes are complex and that they can be executed in several different ways with different motivations. In every process there are multiple claimants, values and contexts that effect it. The archives and records are connected to culture, history and identity and throughout these case studies it also becomes apparent that there exists an idea of them belonging in a specific place, whether that be in a na- tion, a city or within a community. The study also show that the claimants place an importance on the archive as the authentic original object and on the ownership of that object. This is a two-year master’s thesis in Archival Science.

<p><em> </em></p><p>Excavations of human skeletal remains are sometimes followed by claims for reburial from the local community. This has led to debates between researchers and other elements of society, churches or minorities. This scientific paper sat out to examine the discussions and debates found in Sweden (Scandinavia), with the situation in Vanuatu, (Melanesia). The objective was to elucidate similarities and differences in people’s attitude when it comes to reburial. Religious beliefs, legislations and policies were compared to provide explanations for the different attitudes in the two countries. The study showed that the debates found in the Swedish material such as conflicts between researchers and the church or between the Saami population and Swedish researchers, haven’t got a counterpart in Vanuatu. This was much due to the research policies in Vanuatu and the strong Christian faith.</p> / <p><em> </em></p><p>Fynd av mänskliga kvarlevor i samband med utgrävningar följs ibland av krav på återbegravning från det lokala samhället. Detta har lett till debatter mellan forskare och andra delar av samhället, kyrkan eller minoriteter. Denna C-uppsats har försökt undersöka diskussionerna och debatterna som framkommit i Sverige (Skandinavien) och Vanuatu (Melanesien). Målet var att belysa likheter och skillnader hos människors inställning när det kommer till återbegravning. Religion, lagstiftning och policys jämfördes för att förklara de olika inställningarna i de två länderna. Studien visade att debatterna mellan kyrkan och forskarna eller den Samiska befolkningen och forskarna inte hade en motsvarighet i Vanuatu. Detta var mycket tack vare Vanuatus forskningspolicy och den starka kristna tron i landet.</p>

Excavations of human skeletal remains are sometimes followed by claims for reburial from the local community. This has led to debates between researchers and other elements of society, churches or minorities. This scientific paper sat out to examine the discussions and debates found in Sweden (Scandinavia), with the situation in Vanuatu, (Melanesia). The objective was to elucidate similarities and differences in people’s attitude when it comes to reburial. Religious beliefs, legislations and policies were compared to provide explanations for the different attitudes in the two countries. The study showed that the debates found in the Swedish material such as conflicts between researchers and the church or between the Saami population and Swedish researchers, haven’t got a counterpart in Vanuatu. This was much due to the research policies in Vanuatu and the strong Christian faith. / Fynd av mänskliga kvarlevor i samband med utgrävningar följs ibland av krav på återbegravning från det lokala samhället. Detta har lett till debatter mellan forskare och andra delar av samhället, kyrkan eller minoriteter. Denna C-uppsats har försökt undersöka diskussionerna och debatterna som framkommit i Sverige (Skandinavien) och Vanuatu (Melanesien). Målet var att belysa likheter och skillnader hos människors inställning när det kommer till återbegravning. Religion, lagstiftning och policys jämfördes för att förklara de olika inställningarna i de två länderna. Studien visade att debatterna mellan kyrkan och forskarna eller den Samiska befolkningen och forskarna inte hade en motsvarighet i Vanuatu. Detta var mycket tack vare Vanuatus forskningspolicy och den starka kristna tron i landet.

This thesis is about a remarkable experience lived through by Latvian émigrés in the mid-1950s. They were the targets of a Soviet repatriation campaign, operated by the KGB, which not only envisioned their repatriation to the Soviet Latvian homeland, but also anticipated the destruction of their émigré society as they knew it. The purpose of this thesis is to portray and analyze this repatriation campaign and the émigré Latvian reactions to it. By looking at the activities of the Committee For Return to the Motherland in East Berlin, the contents of the Latvian language repatriation newspaper Par atgriešanos Dzimtenē (For Return to the Motherland), and the reactions to the campaign in contemporary émigré press, this study shows how highly developed strategies and tactics were implemented in order to elicit certain behaviors from émigrés, and how émigrés advanced their own counter-strategies to offset the effects of the campaign. More specifically, this study examines the standardized narratives in Par atgriešanos Dzimtenē that were meant for émigré self-identification and emulation. This thesis proposes that the repatriation campaign was a highly complex Soviet propaganda effort. The publicly announced goal of repatriation included several parallel goals, aims, and purposes and encompassed many types of activities. Above all, deception was used to cover the actions undertaken against émigrés and to mislead host country governments and agencies. This thesis concludes that notwithstanding the Soviet superiority in organization and resources, a small, unprotected, and internally divided community could withstand the concerted efforts of Soviet propaganda if the group’s sense of mission was sufficiently strong and firm. / Denna avhandling behandlar de lettiska flyktingarna från andra världskriget och deras erfarenheter av ofrivilliga kontakter med Sovjetlettland vid mitten av 1950-talet, då flyktingarna blev måltavla för en sovjetisk repatrieringskampanj. Målet för denna kampanj var repatriering, dvs att få flyktingarna att återvända till hemlandet, det av Sovjet ockuperade Lettland. Ett annat mål var att splittra flyktingarnas sammanhållning. Avhandlingen beskriver och analyserar den sovjetiska repatrieringskampanjen och de lettiska flyktingarnas reaktioner. Studien bygger på källmaterial från kampanjverkamheten Committee For Return to the Motherland, som hade sin bas i Östberlin, samt från artiklar i den lettiskspråkiga tidskriften Par atgriešanos Dzimtenē (For Return to the Motherland) som riktade sig till de lettiska flyktingarna. Flyktingarnas reaktioner studeras genom en rad lettiska tidningar som utgavs i Väst. Min avhandling visar hur väl utvecklade strategier användes i syfte att framkalla önskade reaktioner från flyktingarna, samt vilka motåtgärder flyktingar själva utvecklade mot repatrieringskampanjen. Mer specifikt analyseras standardberättelser i Par atgriešanos Dzimtenē som var avsedda för flyktingarnas självidentifiering och igenkännande. Avhandlingen pekar på att den sovjetiska repatrieringskampanjen var en mycket komplex propagandaverksamhet. Utöver det offentligt tillkännagivna kampanjmålet fanns flera parallella målsättningar och avsikter som omfattade en stor mängd skiftande aktiviteter. En strategi som användes aktivt var vilseledning, bl a för att dölja verksamheter riktade mot flyktingarna, och för att förvilla statsledningar och myndigheter i de nationer där flyktingarna vistades. Avhandlingens slutsats är att trots den sovjetiska överlägsenheten i organisation och resurser kunde en liten oförsvarad och inom sig splittrad lettisk gemenskap motstå de samordnade ansträngningar från den sovjetiska propagandan.