<p>Hållbarhetsredovisning har blivit en alltmer accepterad och etablerad redovisningsform bland företag. Detta har visat sig inte minst genom att den svenska regeringen införde ett krav år 2008 på att samtliga företag med statligt ägande ska upprätta en hållbarhetsredovisning samt få den externt granskad. Denna redovisningsform har successivt börjat vinna mark och allt fler företag har börjat upprätta hållbarhetsredovisning vilket revisionsbranschen känt av i form av ett ökat antal granskningsuppdrag. Revisionsbranschen tillämpar idag granskningsstandarden Revisionsrekommendation 6 (RevR 6) för granskning av hållbarhetsredovisningar och med anledning av att företag allt oftare önskar ett externt bestyrkande av sin hållbarhetsredovisning finns det ett behov av en väl fungerande granskningsstandard. I denna studie strävar vi efter att kartlägga drivkrafterna bakom företags upprättande av hållbarhetsredovisning. Därefter undersöks betydelsen av revisionsbranschens granskningsstandard RevR 6 i form av effekt och användbarhet. I samband med detta kommer eventuell förbättringspotential med granskningsstandarden att identifieras.  Genom en kvalitativ metodansats har fyra intervjuer genomförts med respondenter ur revisionsbranschen.</p><p>Vår slutsats är att företag påverkas av såväl yttre som inre drivkrafter vid upprättandet av en hållbarhetsredovisning. Vi har identifierat att revisionsbranschen bedömer att RevR 6 skänker hållbarhetsredovisningen trovärdighet, kvalitet och seriositet. Dock är standardens effekt inte kommunicerad till användarna av hållbarhetsredovisning, vilket minskar standardens betydelse. Utformningen av RevR 6 är tillfredsställande för granskningsuppdrag inom Sveriges gränser. Dock förekommer två begränsningar i granskningsstandarden, då den inte ger tillräckligt stöd vid internationella granskningsuppdrag samt vid materialitetsbedömningar. Vid sammanlänkningen av RevR 6 och redovisningsnormen Global Reporting Initiative (GRI) identifierades ett problem då GRI:s uppbyggnad försvårar målet att uppfylla RevR 6:s kriterium på fullständighet.</p>

Hållbarhetsredovisning har blivit en alltmer accepterad och etablerad redovisningsform bland företag. Detta har visat sig inte minst genom att den svenska regeringen införde ett krav år 2008 på att samtliga företag med statligt ägande ska upprätta en hållbarhetsredovisning samt få den externt granskad. Denna redovisningsform har successivt börjat vinna mark och allt fler företag har börjat upprätta hållbarhetsredovisning vilket revisionsbranschen känt av i form av ett ökat antal granskningsuppdrag. Revisionsbranschen tillämpar idag granskningsstandarden Revisionsrekommendation 6 (RevR 6) för granskning av hållbarhetsredovisningar och med anledning av att företag allt oftare önskar ett externt bestyrkande av sin hållbarhetsredovisning finns det ett behov av en väl fungerande granskningsstandard. I denna studie strävar vi efter att kartlägga drivkrafterna bakom företags upprättande av hållbarhetsredovisning. Därefter undersöks betydelsen av revisionsbranschens granskningsstandard RevR 6 i form av effekt och användbarhet. I samband med detta kommer eventuell förbättringspotential med granskningsstandarden att identifieras.  Genom en kvalitativ metodansats har fyra intervjuer genomförts med respondenter ur revisionsbranschen. Vår slutsats är att företag påverkas av såväl yttre som inre drivkrafter vid upprättandet av en hållbarhetsredovisning. Vi har identifierat att revisionsbranschen bedömer att RevR 6 skänker hållbarhetsredovisningen trovärdighet, kvalitet och seriositet. Dock är standardens effekt inte kommunicerad till användarna av hållbarhetsredovisning, vilket minskar standardens betydelse. Utformningen av RevR 6 är tillfredsställande för granskningsuppdrag inom Sveriges gränser. Dock förekommer två begränsningar i granskningsstandarden, då den inte ger tillräckligt stöd vid internationella granskningsuppdrag samt vid materialitetsbedömningar. Vid sammanlänkningen av RevR 6 och redovisningsnormen Global Reporting Initiative (GRI) identifierades ett problem då GRI:s uppbyggnad försvårar målet att uppfylla RevR 6:s kriterium på fullständighet.

<p>Sedan år 1990 har medeltemperaturen i Sverige ökat med en halv grad. Denna temperaturhöjning är inte naturlig utan beror på människans moderna livsstil. I och med detta blir det viktigt för företaget som producent att hitta nya tillvägagångssätt att förmedla sin medvetenhet om företagets påverkan på miljön. Den frivilliga hållbarhetsredovisningen kan vara ett sätt. För att denna ska förmedla en så hög trovärdighet som möjligt kan den granskas och bestyrkas av en oberoende part, i de flesta fall av en revisor.</p><p><p><p><strong>Syfte:</strong></p>Syftet med denna studie är att utreda vilken roll revisorer har i hållbarhetsredovisningen och hur dessa anser sig kunna påverka hållbarhetsredovisningens utveckling.</p></p><p><p><p><strong>Genomförande:</strong></p>Studien har genomförts genom att koppla ihop olika teorier och modeller med den empiriska information som vi samlat in i form av intervjuer. Vi valde att intervjua specialister inom hållbarhetsredovisning som är verksamma vid två av de största revisionsbyråerna i Sverige.</p></p><p><p><p><strong>Slutsats:</strong></p>Det resultat som framkommit är att revisorns påverkan på hållbarhetsredovisningen och dess utveckling sker genom en dialog med företaget, genom utbildning och uttalanden i media och genom att hjälpa till i utvecklingen av de riktlinjer som finns inom området. Då hållbarhetsredovisningen fortfarande är ett frivilligt fenomen finns för revisorn ett mer varierat handlingsutrymme än det som finns för revisorn inom den finansiella redovisningen.</p></p><p>De riklinjer som främst används idag för upprättandet av en hållbarhetsredovisning är de som Global Reporting Initiative ger ut. Bristen på andra tillvägagångssätt gör att många ser GRI som standard. Enligt vår studie har framkommit att det inte för revisorn har någon betydelse vilka riktlinjer företaget valt att använda, så länge den information som ska granskas  uppnår den ändamålsenlighet och de kriterier som beskrivs av FAR SRS.</p><p>En grundläggande förutsättning för revisorns granskning är en god intern kontroll inom företaget. Det oberoende bestyrkandet av  hållbarhetsredovisningen ger en hög trovärdighet i intressenternas ögon. Det har framkommit att trovärdigheten i hållbarhetsredovisningen ligger i att företagets bestyrkta rapport innefattar en balans mellan det som är bra och det som kan förbättras. Det är revisorn som avgör om balans råder.</p>

Sedan år 1990 har medeltemperaturen i Sverige ökat med en halv grad. Denna temperaturhöjning är inte naturlig utan beror på människans moderna livsstil. I och med detta blir det viktigt för företaget som producent att hitta nya tillvägagångssätt att förmedla sin medvetenhet om företagets påverkan på miljön. Den frivilliga hållbarhetsredovisningen kan vara ett sätt. För att denna ska förmedla en så hög trovärdighet som möjligt kan den granskas och bestyrkas av en oberoende part, i de flesta fall av en revisor. Syfte: Syftet med denna studie är att utreda vilken roll revisorer har i hållbarhetsredovisningen och hur dessa anser sig kunna påverka hållbarhetsredovisningens utveckling. Genomförande: Studien har genomförts genom att koppla ihop olika teorier och modeller med den empiriska information som vi samlat in i form av intervjuer. Vi valde att intervjua specialister inom hållbarhetsredovisning som är verksamma vid två av de största revisionsbyråerna i Sverige. Slutsats: Det resultat som framkommit är att revisorns påverkan på hållbarhetsredovisningen och dess utveckling sker genom en dialog med företaget, genom utbildning och uttalanden i media och genom att hjälpa till i utvecklingen av de riktlinjer som finns inom området. Då hållbarhetsredovisningen fortfarande är ett frivilligt fenomen finns för revisorn ett mer varierat handlingsutrymme än det som finns för revisorn inom den finansiella redovisningen. De riklinjer som främst används idag för upprättandet av en hållbarhetsredovisning är de som Global Reporting Initiative ger ut. Bristen på andra tillvägagångssätt gör att många ser GRI som standard. Enligt vår studie har framkommit att det inte för revisorn har någon betydelse vilka riktlinjer företaget valt att använda, så länge den information som ska granskas uppnår den ändamålsenlighet och de kriterier som beskrivs av FAR SRS. En grundläggande förutsättning för revisorns granskning är en god intern kontroll inom företaget. Det oberoende bestyrkandet av hållbarhetsredovisningen ger en hög trovärdighet i intressenternas ögon. Det har framkommit att trovärdigheten i hållbarhetsredovisningen ligger i att företagets bestyrkta rapport innefattar en balans mellan det som är bra och det som kan förbättras. Det är revisorn som avgör om balans råder.

Sedan år 1990 har medeltemperaturen i Sverige ökat med en halv grad. Denna temperaturhöjning är inte naturlig utan beror på människans moderna livsstil. I och med detta blir det viktigt för företaget som producent att hitta nya tillvägagångssätt att förmedla sin medvetenhet om företagets påverkan på miljön. Den frivilliga hållbarhetsredovisningen kan vara ett sätt. För att denna ska förmedla en så hög trovärdighet som möjligt kan den granskas och bestyrkas av en oberoende part, i de flesta fall av en revisor. Syfte: Syftet med denna studie är att utreda vilken roll revisorer har i hållbarhetsredovisningen och hur dessa anser sig kunna påverka hållbarhetsredovisningens utveckling. Genomförande: Studien har genomförts genom att koppla ihop olika teorier och modeller med den empiriska information som vi samlat in i form av intervjuer. Vi valde att intervjua specialister inom hållbarhetsredovisning som är verksamma vid två av de största revisionsbyråerna i Sverige. Slutsats: Det resultat som framkommit är att revisorns påverkan på hållbarhetsredovisningen och dess utveckling sker genom en dialog med företaget, genom utbildning och uttalanden i media och genom att hjälpa till i utvecklingen av de riktlinjer som finns inom området. Då hållbarhetsredovisningen fortfarande är ett frivilligt fenomen finns för revisorn ett mer varierat handlingsutrymme än det som finns för revisorn inom den finansiella redovisningen. De riklinjer som främst används idag för upprättandet av en hållbarhetsredovisning är de som Global Reporting Initiative ger ut. Bristen på andra tillvägagångssätt gör att många ser GRI som standard. Enligt vår studie har framkommit att det inte för revisorn har någon betydelse vilka riktlinjer företaget valt att använda, så länge den information som ska granskas  uppnår den ändamålsenlighet och de kriterier som beskrivs av FAR SRS. En grundläggande förutsättning för revisorns granskning är en god intern kontroll inom företaget. Det oberoende bestyrkandet av  hållbarhetsredovisningen ger en hög trovärdighet i intressenternas ögon. Det har framkommit att trovärdigheten i hållbarhetsredovisningen ligger i att företagets bestyrkta rapport innefattar en balans mellan det som är bra och det som kan förbättras. Det är revisorn som avgör om balans råder.

<p>Sedan år 1990 har medeltemperaturen i Sverige ökat med en halv grad. Denna temperaturhöjning är inte naturlig utan beror på människans moderna livsstil. I och med detta blir det viktigt för företaget som producent att hitta nya tillvägagångssätt att förmedla sin medvetenhet om företagets påverkan på miljön. Den frivilliga hållbarhetsredovisningen kan vara ett sätt. För att denna ska förmedla en så hög trovärdighet som möjligt kan den granskas och bestyrkas av en oberoende part, i de flesta fall av en revisor.</p><p><strong>Syfte:</strong> Syftet med denna studie är att utreda vilken roll revisorer har i hållbarhetsredovisningen och hur dessa anser sig kunna påverka hållbarhetsredovisningens utveckling.</p><p><strong>Genomförande:</strong> Studien har genomförts genom att koppla ihop olika teorier och modeller med den empiriska information som vi samlat in i form av intervjuer. Vi valde att intervjua specialister inom hållbarhetsredovisning som är verksamma vid två av de största revisionsbyråerna i Sverige.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Det resultat som framkommit är att revisorns påverkan på hållbarhetsredovisningen och dess utveckling sker genom en dialog med företaget, genom utbildning och uttalanden i media och genom att hjälpa till i utvecklingen av de riktlinjer som finns inom området. Då hållbarhetsredovisningen fortfarande är ett frivilligt fenomen finns för revisorn ett mer varierat handlingsutrymme än det som finns för revisorn inom den finansiella redovisningen.</p><p>De riklinjer som främst används idag för upprättandet av en hållbarhetsredovisning är de som Global Reporting Initiative ger ut. Bristen på andra tillvägagångssätt gör att många ser GRI som standard. Enligt vår studie har framkommit att det inte för revisorn har någon betydelse vilka riktlinjer företaget valt att använda, så länge den information som ska granskas uppnår den ändamålsenlighet och de kriterier som beskrivs av FAR SRS.</p><p>En grundläggande förutsättning för revisorns granskning är en god intern kontroll inom företaget. Det oberoende bestyrkandet av hållbarhetsredovisningen ger en hög trovärdighet i intressenternas ögon. Det har framkommit att trovärdigheten i hållbarhetsredovisningen ligger i att företagets bestyrkta rapport innefattar en balans mellan det som är bra och det som kan förbättras. Det är revisorn som avgör om balans råder.</p>

Diskussionerna om ”granskning” av miljö- och hållbarhetsredovisningar har i Sverige funnits sedan mitten av 1990-talet. Specialistrevisorn Lars-Olle Larsson menar att efterfrågan ökar angående bestyrkta hållbarhetsredovisningar. Detta på grund av de ökade kraven från organisationer som Global Reporting Initiative (GRI), Förenta Nationerna (FN) och Amnesty International. Med andra ord har uppmärksamheten riktas mot såväl företagens samhällsansvar som den enskilda revisorn och revisorsprofessionen. Det finns en pågående forskningsdebatt som grundar sig på struktur kontra bedömning i revisionsprocessen. Vi har valt att använda denna debatt som utgångspunkt i vår uppsats. Eftersom standarder och riktlinjer är en del av en strukturerad arbetsprocess har vi valt att se närmare på vilken påverkan dessa har på revisorns subjektiva bedömningar. Vårt huvudsyfte är att skapa förståelse för hur revisorer uppfattar att deras bedömningar på olika sätt kan påverkas av de olika regler, riktlinjer och standarder som de följer i deras arbete med granskning av hållbarhetsredovisningar. Vi har valt att tillämpa en kvalitativ forskningsstrategi för att få en djupare förståelse av forskningsämnet. Fokus i arbetet kommer att ligga på revisorns subjektiva bedömningar, då subjektivitet är svårt att kvantifiera lämpar sig en kvalitativ ansats bättre för vårt ändamål. Som datainsamlingsmetod har vi valt att göra intervjuer med respondenter som specialiserat sig inom området hållbarhetsredovisning.  Eftersom våra respondenter har sitt säte i Stockholm fanns ingen möjlighet att utföra personliga "face-to-face" intervjuer, därför har vi utfört telefonintervjuer. Det empiriska materialet tyder på att även om våra respondenter söker en hög grad av struktur i deras arbete med hållbarhetsredovisning så är det för att uppnå en känsla av komfort och inte för att utesluta de egna subjektiva bedömningarna. Struktur underlättar helt klart granskningsarbetet och förbättrar kvaliteten på hållbarhetsredovisningen men det går inte att bortse från att de subjektiva bedömningarna ligger till grund för revisorers arbete. / In Sweden, discussions concerning "audit" of environmental and sustainability reports have existed since the mid-1990s. Specialist Auditor Lars-Olle Larsson believes that demand for certified sustainability reports will increase as the demands of organizations such as Global Reporting Initiative (GRI), United Nations (UN), and Amnesty International intensify. In other words, attention has been directed at both the social responsibility of the corporations as well as the individual auditor and the auditor profession. There is a current research debate based on structure and judgement. This debate will be the starting point of our paper. As standards and guidelines are part of a structured work process, we have chosen to look closely at their influence on the auditor's subjective judgement. Our main objective is to create an understanding of how auditors perceive that their judgements can be affected in a variety of ways by regulations, guidelines, and standards used in auditing sustainability reports. To gain a deeper understanding of the research topic, we have chosen to apply a qualitative research approach. Our focus will be the auditor's subjective judgements, and as subjectivity is difficult to quantify, a qualitative approach better suits our purpose. Our method of collecting data will be by conducting phone interviews with respondents based in Stockholm who specialize in sustainability. The empirical material suggests that even if our respondents aim for a high degree of structure in their work with sustainability reports, it is to achieve a sense of comfort as opposed to exclude their own subjective judgements. Structure facilitates inspection, and improves the quality of sustainability reports, but the fact that subjective judgement is underlying the auditors' work cannot be ignored.