Allocation to private infrastructure debt investments has increased in the recent years [15]. For managers of multi-asset portfolios, it is important to be able to assess the risk of the total portfolio and the contribution to risk of the various holdings in the portfolio. This includes being able to explain the risk of having private infrastructure debt investments in the portfolio. The modelling of private infrastructure debt face many challenges, such as the lack of private data and public indices for private infrastructure debt. In this thesis, two approaches for modelling private infrastructure debt in a parametric risk factor model are proposed. Both approaches aim to incorporate revenue risk, which is the risk occurring from the type of revenue model in the infrastructure project or company. Revenue risk is categorised into three revenue models; merchant, contracted and regulated, as spread level differences can be distinguished for private infrastructure debt investments using this categorisation. The difference in spread levels between the categories are used to estimate β coefficients for the two modelling approaches. The spread levels are obtained from a data set and from a previous study. In the first modelling approach, the systematic risk factor approach, three systematic risk factors are introduced where each factor represent infrastructure debt investments with a certain revenue model. The risk or the volatility for each of these factors is the volatility of a general infrastructure debt index adjusted with one of the β coefficients. In the second modelling approach, the idiosyncratic risk term approach, three constant risk terms for the revenue models are added in order to capture the revenue risk for private infrastructure debt investments. These constant risk terms are estimated with the β coefficients and the historical volatility of a infrastructure debt index. For each modelling approach, the commonly used risk measures standalone risk and risk contribution are presented for the entire block of the infrastructure debt specific factors and for each of the individual factors within this block. Both modelling approaches should enable for better explanation of risk in private infrastructure debt investments by introducing revenue risk. However, the modelling approaches have not been backtested and therefore no conclusion can be made in regards to whether one of the proposed modelling approaches actually is better than current modelling approaches for private infrastructure debt. / Investeringar i privat infrastrukturskuld har ökat de senaste åren [15]. För βägare av portföljer med investeringar i samtliga tillgångsslag är det viktigt att kunna urskilja risken från de olika innehaven i portföljen. Det finns många utmaningar vad gäller modellering av privat infrastrukturskuld, så som den begränsade mängden privat data och publika index för privat infrastrukturskuld. I denna uppsats föreslås två tillvägagångssätt för att modellera privat infrastrukturskuld i en parametrisk riskfaktormodell. Båda tillvägagångssätten eftersträvar att inkorporera intäktsrisk, vilket är risken som beror på den underliggande intäktsmodellen i ett infrastrukturprojekt eller företag. Intäksrisk delas in i intäksmodellerna "merchant", "contracted" och "regulated", då en skillnad i spreadnivå mellan privata infrastrukturskuldinvesteringar kan urskiljas med denna kategorisering. Skillnaden i spreadnivå mellan de olika kategorierna används för att estimera β -koefficienter som används i båda tillvägagångssätten. Spreadnivåerna erhålls från ett dataset och från en tidigare studie. I det första tillvägagångssättet, den systematiska riskfaktor-ansatsen, introduceras tre systematiska riskfaktorer som representerar infrastrukturskuldinvesteringar med en viss intäktsmodell. Risken eller volatiliten för dessa faktorer är densamma som volatiliteten för ett index för infrastrukturskuld justerat med en av β -koefficienterna. I det andra tillvägagångssättet, den idriosynktratiska riskterm-ansatsen, adderas tre konstanta risktermer för intäktsmodellerna för att fånga upp intäktsrisken i de privata infrastrukturinvesteringarna. De konstanta risktermerna är estimerade med β -koefficienterna och en historisk volatilitet för ett index för infrastrukturskuld. För båda tillvägagångssätten presenteras riskmåtten stand-alone risk1 och risk contribution2. Riskmåtten ges för ett block av samtliga faktorer för infrastrukturskuld och för varje enskild faktor inom detta block. Båda tillvägagångssätten borde möjliggöra bättre förklaring av risken för privata infrastrukturskuldinvesteringar i en större portfölj genom att ta hänsyn till intäktsrisken. De två tillvägagångssätten för modelleringen har dock ej testats. Därför kan ingen slutsats dras med hänsyn till huruvida ett av tillvägagångssätten är bättre än de som används för närvärande för modellering av privat infrastrukturskuld.

Purpose - The purpose of this study was to examine three main components of the business model,revenue model, value proposition and customer relationships. These three main components wouldbe investigated for a newly formed actor on the Swedish real estate market named access operator. Method - A literature study was conducted to compile the previous research that has been done inthe subject. The results obtained in the literature study were later compiled into a theoretical frameof reference that formed the basis for the design of the interview guide. The study has beenconducted in the form of a simple case study on a Swedish software company that has identified agap in the Swedish real estate market. The study's data collection has been conducted usingqualitative semi-structured interviews with respondents from Swedish real estate companies andtechnology companies. All collected data has been analysed using a thematic analysis. Therespondents can also be viewed as potential customers for the anticipated new service that will belaunched on the Swedish real estate market. Results - The study's findings indicate that the value proposition of the new service consists of twodistinct key elements: "ease of integration and use" and "availability." Overall, the valueproposition for this type of access service is the ease with which the actors can use it. The resultsalso revealed that subscription is the best type of revenue model for the new service. Finally, thefindings revealed that respondents had a favourable attitude toward bringing a new player into theSwedish real estate market. Theoretical contribution - According to the study's findings, respondents who belonged to group A "property owners" or group B "technology suppliers" faced similar challenges. Their answerswere unaffected by their disparate backgrounds. As a result, the respondents similarly perceivedthe value proposition of the new service. Previous studies suggest that different backgrounds canaffect how the service's value is perceived. Furthermore, the results indicated that subscription asa revenue model is best suited for the new access service, which was consistent with the findingsof previous studies. Finally, the study's findings indicated that there are no long-term relationshipsestablished between existing actors today because most of it is done through contracts and rapidchanges between organizations occur. Previous studies suggest instead that long-term relationshipsare the type of relationship most organizations strive for. However, the outcome indicated afavourable view of establishing a new player in the industry. Existing actors believe that the newaccess operator will contribute to positive change. Practical contribution- The practical contributions are primarily directed at the company wherethe study was conducted. However, this study can benefit other real estate companies as well ascompanies in other markets looking to establish a new service. According to the study's findings,potential customers value the ease of use that the new service will provide. This is also evident intheir selection of the revenue model they deemed most appropriate for the new service. They canthus gain a better understanding of their costs and future budgeting by using subscription as arevenue model. The findings also show that organizations should have open communication aboutthe value proposition to ensure that all actors are on the same page. Clear communication alsocontributes to increased trust and commitment among the actors, as well as increased marketwillingness to use the new service. This is in line with previous studies which claim that trustbetween several actors increases commitment.

Purpose: The purpose of this study is to increase the understanding of useful revenue models for B2B oriented providers of on-premises software. To fulfill the purpose, two research questions are answered. RQ1: What revenue models are commonly used by B2B providers of on-premises software?  RQ2: What are the advantages and disadvantages with the different models? Method: An interview study was conducted, with a total of nine respondents. eight respondents representing B2B software providers, and one respondent experienced with software procurement who provided a customer point of view. The interviews were transcribed and analysed through a thematical analysis, where codes were generated and sorted depending on which revenue model the respondent was talking about. Findings: The findings contain five revenue models that is viable to use in order to monetize on-premises software for B2B providers. Subscription and perpetual licensing, which seem very popular and where there is a trend to move towards subscription. Usage-based revenue models, which carry good potential if the provider can measure customers’ usage in a reliable and secure way. Open source offers multiple ways to generate revenue from the software, mainly by creating additional services. Lastly, the study found a respondent with experience of using a gain-sharing model. Strengths and weaknesses have been identified for all of the models, which enables better evaluation to which situations they are suitable selections for software providers. The findings are also compared towards existing theory related to the revenue models. Implications: The results contribute towards extending the knowledge of revenue models for provision of on-premises software, how the industry operates today and what pros and cons that are associated to various models. The results may be used by managers to improve their business models by making better decisions about revenue model design, and it provides a more updated picture of current state of business which allows future research to continue exploring how software providers may optimize their revenue models. Limitations and future research: The study contain information from nine industry experts, but it would still be beneficial to continue studying the industry and generating more views of various ways to monetize software. Focus could be put on interviewing people outside of Sweden or how software providers’ competitive situations affect revenue model suitability. / Syfte: Den här studiens syfte är att öka förståelsen för intäktsmodeller användbara för B2B-leverantörer av lokalt installerad mjukvara. Syftet ska uppnås genom att besvara följande två forskningsfrågor. RQ1: Vilka intäktsmodeller är vanligt förekommande bland B2B leverantörer av lokalt installerad mjukvara? RQ2: Vad är för- och nackdelarna med de olika modellerna? Metod: En intervjustudie med totalt nio respondenter genomfördes där åtta respondenter representerade B2B-leverantörer av mjukvara, och där den nionde bidrog med ett kundperspektiv på mjukvaruinköp. Intervjuerna transkriberades och analyserades genom tematisk analys. Resultat: Studiens resultat består av fem intäktsmodeller som bedöms vara användbara för att tjäna pengar på lokalt installerad mjukvara som B2B leverantör. Prenumerationslösningar och evighetslicensiering, som verkar väldigt populära och med en trend som pekar på ökad användning av prenumerationer. Användningsbaserade intäktsmodeller, vilka bedöms ha stor potential om leverantören har möjlighet att mäta kundernas användning pålitligt och säkert sätt. Öppen källkod(open source) erbjuder flertalet sätt att generera intäkter från mjukvaran, främst genom skapandet av servicetjänster. Slutligen så identifierades studien en respondent med erfarenhet av att använda vinstdelning som intäktsmodell för lokalt installerad mjukvara. För- och nackdelar identifierades för alla fem modeller, vilket möjliggör bättre grundade beslut gällande när intäktsmodeller är lämpliga att användas av mjukvaruleverantörer. Resultaten jämförs även med befintlig teori kopplad till de olika intäktsmodellerna. Implikationer: Resultaten bidrar till att utöka kunskapen of intäktsmodeller för tillhandahållande av lokalt installerad mjukvara, hur branschen arbetar i dagsläget samt vilka för- och nackdelar som medförs av de olika modellerna. Resultaten kan nyttjas för att förbättra affärsmodeller genom att möjliggöra bättre beslut angående utformning av intäktsmodell, och bidrar även genom att tillhandahålla en uppdaterad beskrivning av det befintliga affärsläget vilket underlättar för framtida forskning på hur mjukvaruleverantörer kan optimera sina intäktsmodeller. Begränsningar och framtida forskning: Studien innehåller information från nio branschexperter, men det vore ändå vara fördelaktigt att fortsatt studera branschen och generera ytterliga synpunkter kring möjliga sätt att skapa intäkter från mjukvara. Fokus skulle kunna läggas på att intervjua personer utanför Sverige eller på att studera hur mjukvaruleverantörers konkurrenssituation påverkar intäktsmodellers lämplighet.