Conservatism is a central theme of organismic evolution. Related species share characteristics due to their common ancestry. Some concern have been raised among evolutionary biologists, whether such conservatism is an expression of natural selection or of a constrained ability to adapt. This thesis explores adaptations and constraints within the plant reproductive phase, particularly in relation to the evolution of fleshy fruit types (berries, drupes, etc.) and the seasonal timing of flowering and fruiting. The different studies were arranged along a hierarchy of scale, with general data sets sampled among seed plants at the global scale, through more specific analyses of character evolution within the genus Rhamnus s.l. L. (Rhamnaceae), to descriptive and experimental field studies in a local population of Frangula alnus (Rhamnaceae). Apart from the field study, this thesis is mainly based on comparative methods explicitly incorporating phylogenetic relationships. The comparative study of Rhamnus s.l. species included the reconstruction of phylogenetic hypotheses based on DNA sequences. Among geographically overlapping sister clades, biotic pollination was not correlated with higher species richness when compared to wind pollinated plants. Among woody plants, clades characterized by fleshy fruit types were more species rich than their dry-fruited sister clades, suggesting that the fleshy fruit is a key innovation in woody habitats. Moreover, evolution of fleshy fruits was correlated with a change to more closed (darker) habitats. An independent contrast study within Rhamnus s.l. documented allometric relations between plant and fruit size. As a phylogenetic constraint, allometric effects must be considered weak or non-existent, though, as they did not prevail among different subclades within Rhamnus s.l. Fruit size was correlated with seed size and seed number in F. alnus. This thesis suggests that frugivore selection on fleshy fruit may be important by constraining the upper limits of fruit size, when a plant lineage is colonizing (darker) habitats where larger seed size is adaptive. Phenological correlations with fruit set, dispersal, and seed size in F. alnus, suggested that the evolution of reproductive phenology is constrained by trade-offs and partial interdependences between flowering, fruiting, dispersal, and recruitment phases. Phylogenetic constraints on the evolution of phenology were indicated by a lack of correlation between flowering time and seasonal length within Rhamnus cathartica and F. alnus, respectively. On the other hand, flowering time was correlated with seasonal length among Rhamnus s.l. species. Phenological differences between biotically and wind pollinated angiosperms also suggested adaptive change in reproductive phenology. / Äpplet faller inte långt från trädet. Men varför? Den biologiska mångfalden präglas i stor utsträckning av fylogenetiskt bevarade karaktärsdrag; närbesläktade arter är lika. Det pågår en diskussion bland evolutionsbiologer om i vilken utsträckning denna konservatism är ett resultat av naturlig selektion eller av en begränsad anpassningsförmåga. Denna avhandling diskuterar begreppet evolutionära begränsningar i relation till den reproduktiva fasen hos växter. I fokus ligger särskilt evolutionen av bärliknande (endozoochora) frukter respektive evolutionen av säsongsmässiga mönster (fenologi) för blomning och fruktsättning. Avhandlingen är hierarkiskt organiserad så att olika delstudier gjordes på olika skalnivåer: fenologi- och fruktevolution analyserades för fröväxter respektive gömfröiga växter; inom brakvedssläktena Rhamnus och Frangula (Rhamnaceae); samt för en lokal population av brakved (Frangula alnus). Populationsstudien baserades på såväl experimentella som deskriptiva data, medan övriga studier i huvudsak genomfördes med fylogenetisk komparativ metodik baserade på litteraturdata. Som en del av de komparativa studierna rekonstruerades fylogenetiska hypoteser för Rhamnus s.l. utifrån DNA-sekvenser (ITS, trnL-F), vilka gav stöd för att Frangula och Rhamnus är monofyletiska systersläkten. I en biogeografiskt kontrollerad fylogenetisk kontrastanalys upptäcktes inga skillnader i artrikedom mellan djur- och vindpollinerade växter. Bärliknande frukter verkar dock vara en betydelsefull karaktär (key innovation) i skogsmiljöer. För det första var fylogenetiska klader med bärliknande frukter mer artrika än systerklader med torra frukter. Dessutom var uppkomster av bärliknande frukt korrelerad till habitat med mer sluten vegetation. En fylogenetisk kontrastanalys av allometriska effekter visade på en positiv korrelation mellan växtindividens och fruktens storlek inom Rhamnus s.l. Upprepade analyser av dessa allometriska samband i olika monofyletiska subklader inom Rhamnus s.l. indikerar dock att allometri, såsom evolutionär begränsning, är svag. I populationsstudien av F. alnus var fruktstorlek positivt korrelerad till såväl fröantal som frövikt. En generell hypotes utifrån denna avhandling blir därför att frugivorer (de djur som äter bären och därmed sprider växtens frön) utövar ett starkt selektionstryck på växter som koloniserar ett habitat där fröstorlek är adaptivt, eftersom fruktstorlek påverkar frugivorernas (ssk. fåglars) sätt att hantera frukten. Reproduktiv fenologi var korrelerad till fruktsättning, fröspridning och fröstorlek hos F. alnus. Detta stödjer tanken att evolutionen av blomnings- och fruktsättningstider begränsas av avvägningar (trade-offs) och partiella beroenden mellan blomning-, fruktsättnings-, spridnings och rekryteringsfaserna. Inomartsvariation i blomningstid för F. alnus respektive getapel (Rhamnus cathartica) över en nordeuropeisk latitudinell transekt var inte korrelerad till säsongslängd, vilket antyder att utvecklingen av blomningstider är evolutionärt begränsad. Å andra sidan påvisades en sådan korrelation mellan blomningstid och säsongslängd i en mellanartsstudie inom Rhamnus s.l. Den fylogenetiska kontrastanalysen mellan djur- och vindpollinerade växter visade också på adaptiva skillnader i fenologi. Blomningstiderna inom en klad med biotiskt pollinerade arter var mer åtskilda än inom den vindpollinerade systerkladen, och den välkända iakttagelsen att vindpollinerade träd blommor tidigare på säsongen fick även stöd i ett fylogenetiskt komparativt perspektiv.

Ces travaux portent principalement sur l'étude de trois plantes tinctoriales : la garance, le nerprun et la gaude. Ces végétaux ont fait l'objet de nombreuses cultures en Provence et constituaient la principale matière première en colorants rouges et jaunes pour les teinturiers et les artistes. Une optimisation des conditions d'extraction des colorants de la garance assistée par ultrasons a été effectuée en utilisant un modèle statistique. Ce procédé d'extraction simple, rapide et efficace, a été comparé à deux autres techniques utilisées conventionnellement. Une étude cytohistologique des racines de garance a permis d'examiner les effets apportés par les différents procédés d'extraction. Les cellules traduisent après extraction par ultrasons, de profondes déstructurations fournissant une explication au plus important rendement en colorant extraits en comparaison aux extractions classiques. Une étude fondamentale sur l'identification des colorants extraits à partir des fruits immatures d'espèces appartenant au genre Rhamnus a été effectuée. Une approche chromatographique utilisant la CLHP/UVVisible/ SM a permis d'identifier la partie flavonol. Elle présente principalement des composés glycosylés dont la partie rhamninoside est liée sur le flavonol en position 3 ou 4'. Des flavonols 3-O-acétyl-rhamninoside ont également été caractérisés et sont spécifiques de Rh. saxatilis. Les fruits matures renferment aussi des anthraquinones qui ont été séparées des flavonols et concentrées en utilisant l'Extraction sur Phase Solide (SPE). Après analyse par RMN, des dérivés rhamnoside et arabinoside acétylés de l'émodine, jamais décrits dans la littérature, ont été identifiés dont le 6-O-(3',4' diacétyl)-arabinopyranoside d'émodine et 6-O-(2',3',4'-triacétyl)- arabinopyranoside d'émodine présents seulement dans Rh. alaternus. Les colorants jaunes de la gaude (Reseda luteola) ont été analysés par électrophorèse capillaire. En comparaison avec la CLHP, un gain important de la durée d'analyse a été observé tout en conservant une séparation convenable. L'ensemble de ces résultats expérimentaux a pu être appliqué avec succès à l'étude de colorants extraits à partir d'objets et d'échantillons historiques provenant de collections muséales et comprenant notamment des indiennes du XIXème siècle. Enfin, des essais de teintures ont été réalisés, en collaboration avec la société Les Olivades dans le but de développer une gamme de tissus à base de colorants naturels

No description available.