Zugl.: Berlin, Humboldt-Universiẗat, Diss., 2004.

La pensée du vide anime les spiritualités de l’Extrême-Orient ; vide du taoïsme, vide du bouddhisme et leur rencontre dans des synthèses diverses. Elle est au cœur de l’art des lettres. Les artistes contemporains chinois ont reçu l’influence de l’art moderne occidental et, depuis une trentaine d’années de l’art contemporain ; certains d’entre eux ont su interroger cette matière nouvelle à l’aide d’une pensée clairement nourrie par la tradition. Loin d’être synonyme d’absence, le vide dans ces démarches rejoint une acceptation d’un réel lui-même soumis à la respiration du monde. Huang Yongping et Cai Guoqiang offrent deux exemples d’une approche où la question de l’identité et du dialogue avec l’Occident trouve son dépassement dans une stratégie récusant le dualisme qui prévaut habituellement dans ce genre de débat. Le monde occidental a été pour sa part fasciné depuis des siècles par l’art et par la pensée de l’Extrême-Orient. Le vide y a souvent pris les couleurs du néant dans un sens négatif (Hegel, Schopenhauer et Nietzsche). D’autres sources cependant sont venues enrichir l’ouverture à cette pensée. On ne citera ici que l'inspiration du bouddhisme zen si importante dans l'après-guerre (les publications récentes de Jacquelynn Baas, de Helen Westgeest et des auteurs rassemblés à l'occasion de l'exposition américaine The Third Mind en témoignent). Les artistes que j'ai retenus ici : Marcel Duchamp, Yves Klein, Robert Irwin, ont chacun un rapport original avec ce corpus d’images, de notions et d’expériences sans ignorer des apports proprement occidentaux. / Eastern spirituality is driven by thought about emptiness : that of Taoism and of Buddhism and their coming together in various syntheses. It is at the heart of the art of scholars. Contemporary Chinese artists have been influenced by Western modern art and, for the last thirty years, by contemporary art. Some of these artists have succeeded in using thought nourished by tradition in order to examine this new field. Far from being synonymous with absence, emptiness in these processes corresponds to an acceptance of a reality itself subordinated to the breathing of the world. Huang Yongping and Cai Guoqiang provide two examples of an approach in which the questions of identity and of dialogue with the West find its overcoming in a strategy disclaiming the dualism which usually prevails in this kind of debate. The Western world has been fascinated by the art and thought of the East for centuries. Emptiness has often been treated as nothingness in a negative sense (Hegel, Schopenhauer and Nietzsche). Other sources, however, have made us more open to the thought about emptiness. The inspiration of Zen Buddhism is only one example : recent publications by Jacquelynn Baas, Helen Westgeest and the authors gathered together by the American exhibition The Third Mind, all bear witness to its importance in the post-war period. The artists that I have selected here, Marcel Duchamp, Yves Klein and Robert Irwin, each have an original relationship with this corpus of images, concepts and experiences without ignoring the specifically Western contributions.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur mening kan skapas utifrån en upplevelse av den amerikanska konstnären Robert Irwins verk, Scrim Veil – Black Rectangle – Natural Light, Whitney Museum of American Art, New York, när det uppfördes på Whitney Museum 2013. Åtta recensioner bildar underlag för undersökningen där de partier som på något sätt hanterar hur recensenterna skapar mening av verket valts ut för närläsning. Metoden som använts för textselektion utgår från Mieke Bals koncept som Bal förklarar som ett alternativ till metod i sin bok Travelling Concepts. Uppsatsen tar teoretiskt spjärn mot Ludwig Wittgensteins begrepp språkspel och duckrabbit, (aspektväxling) som de beskrivits i Filosofiska undersökningar, publicerad 1953, samt gestalten som bildar figur-grund, en inom gestaltpsykologin utvecklad perceptionsteori. Uppsatsen visar på att mening har skapats av verket genom att det framträder, det förvandlar sig till en händelse, något som Rudolf Arnheim beskriver som An event in space, i sin bok Art and Visual Perception – A Psychology of the Creative Eye från 1954. Uppsatsen visar också på hur förförståelse genom bild eller text med stor sannolikhet påverkar upplevelsen av ett verk. Samtidigt är det svårt att avgöra om denna förståelse, med hänseende till uppsatsens material, är något som skapats innan verket upplevts eller är något som recensenten tagit till sig och adderat i samband med att recensionen skrivits. Två recensioner tenderar att ställa sig i vägen för det verk som de är tänkta att beskriva.

Through creative and theoretical research, this practice-led PhD project investigates the conditions that facilitate embodied sensory awareness within digital inter-media installation. Central to this exploration are questions concerning ‘immersion.’ The research uses this term to describe a transformation in perception that allows us to shake off representational and symbolic meaning in favour of embodied, sensory and intuitive awareness within an installation space. Drawing from embodied memories of immersion in natural and spiritual environments, I consider the elements that contributed to these experiences and ask whether it is possible to create this sense of immersion in art. I then consider the elements that produce immersive, inter-media environments including space, sound, light, and projected moving images. Drawing on theoretical and artistic precedents, I propose a set of principles for producing a sense of embodied sensory immersion. The practical outcomes of the research - three digital inter-media installations included in the exhibition, in an other light - incorporate different combinations and treatments of these material elements to investigate and test the proposed principles.