Helstångsborr och konstång kallas bergborrverktyg, som tillverkas av sexkantiga stänger med inre hål för ledning av spolvatten. Dessa spolhål är klädda med ferritiskt rostfritt stål. Innan valsning borras ett centrerat hål i stålämnet som ska valsas. I det borrade hålet appliceras ett rör av ferritiskt rostfritt stål och i det röret skjuts en manganstålskärna in. Efter valsning dras kärnan ut och ett spolhål med invändigt foder av rostfritt stål bildas. Under uppvärmningen och valsningen av stålämnet sker normalt en koldiffusion från manganstålskärnan till det rostfria fodret. Fodrets syfte är att skydda spolhålets yta mot erosion och korrosion.Syftet med arbetet var att hitta en metod som garanterar uppkolning av det invändiga fodret, samt att utreda vad uppkolningen betyder för den mekaniska hållfastheten i stängerna. Ett laboratorieförsök visade att det var bra, med avseende på uppkolning, att blanda stearat i kärnbestrykningsmedlet. Kärnbestrykningsmedlet penslas på manganstålskärnan innan den förs in i stålämnet som ska valsas, dess syfte är att minska friktionen vid kärnutdragningen efter valsning.Ett försök utfördes i valsverket med stearat i kärnbestrykningsmedlet. En grundlig undersökning utfördes på två hetor som valsats med stearat-bestrykningsmedel, samt på en traditionellt tillverkad heta för att ha som referens. Hetorna kapades till provstänger om 1,5 m, totalt undersöktes 55 st.Utvärderingen av verksförsöket visade att stängernas kvalitet blir tillräckligt bra om ingenting oförutsett händer i produktionen, oavsett om koltillskott är tillsatt i bestrykningsmedlet eller inte. Arbetet gav inte en garanterande metod, men visade att stängerna normalt håller hög kvalitet.

Denna rapport behandlar ett examensarbete som bedrivits mot AB IDESTA Kök i Eskilstuna av två studenter på Mälardalens högskola. Examensarbetet ligger på D-nivå och innefattar 30 högskolepoäng.   Uppdraget från IDESTA innefattade att ta fram en ny vattenkanna i rostfritt stål för konsumentmarknaden för design produkter.   Syftet med vattenkannan var att göra en marknadsintroduktion för en större produktserie bestående av kannor och kantiner. Vid utformning av vattenkannan var det viktigt att ta hänsyn till krav både från produktion och från användare. IDESTA sökte en vattenkanna med ett estetiskt vackert utseende, problemfri användning och låg produktionskostnad. Den skulle dessutom urskilja sig på från konkurrenter och äga en samhörighet med kannor och kantiner.   Målet med examensarbete var att ritningar skulle tas fram för att företaget skulle kunna bygga en fullskalig prototyp.   För att fastställa riktlinjer för vattenkannans design genomfördes först en informationsinsamling bestående av kundintervjuer, litteraturstudier, konkurrentanalyser, besök av IDESTA och besök på mässor. Denna information analyserades sedan via olika verktyg för att identifiera krav på vattenkannans design. En lång iterativ konceptgenerering genomfördes i ett tätt samarbete med IDESTAs produktion. Detta ledde till att vattenkannan som togs fram återspeglade både marknadens krav och IDESTAs produktion.   Vattenkannan förbereddes för prototyptillverkning genom att ritningar skickades till IDESTA och de leverantörer som skulle tillverka komponenter. Vattenkannan gick igenom nya förändringar då den anpassades till leverantörernas produktion.   Resultat av arbetet är en cylindrisk vattenkanna i rostfritt stål. Dess utmärkande drag är ett ergonomiskt utformat trähandtag och en bra åtkomst för tvättning av insidan.  Utseendemässigt särskiljer sig vattenkannan från konkurrenter samtidigt som den äger samhörighet med kärl och kannor. En stålram går runt vattenkannan och trähandtaget. Denna stålram skänker vattenkannan ett utseende som inte går att hitta hos någon annan vattenkanna på marknaden.   Med hjälp av de ritningar, 3D modeller och bilder som skickades till IDESTA kunde en prototyp tas fram. Prototypen uppfyller de riktlinjer IDESTA lagt för examensarbetet och huvuddelen av kraven i kravspecifikationen.   Arbete som kvarstår är att hitta ett bra lim för montering av handtaget, utföra noggranna prototyptester, och ge vattenkannan ett bra namn.

Kärnkraftsverkens materialgrupp söker nya alternativa material som är nötnings- och korrosionsbeständiga samt koboltfria. Ett möjligt alternativ är ett koboltfritt, martensitiskt, rostfritt stål av vilket komponenter tillverkas genom 3D-skrivning. Dokumenteringen av egenskaperna hos detta material är ännu inte komplett. I detta arbete har en sådan legering, benämnd VRF, analyserats. Korrosionstester utförda på legeringen före och efter värmebehandling visar att materialets korrosionsmotstånd minskat signifikant efter värmebehandlingen, dock påverkar inte materialets uppbyggnadsriktning korrosionsegenskaperna hos materialet, då både kort- och långsidan ger liknande resultat på korrosionsmätningarna. Analys av mikrostrukturen visar att en betydande volym av materialet utgörs av sekundära faser, såsom nitrider och karbider. Ingen stor skillnad i sammansättningen av, eller mängden av, sekundära faser kunde ses före och efter värmebehandling av legeringen. Materialets hårdhet mättes i olika områden av både det värmebehandlade och ej värmebehandlade materialet. I det ej värmebehandlade provet var hårdheten förhållandevis låg, men homogen genom hela provet. Hårdheten i det värmebehandlade provet var högre, men var inte homogen, utan varierade mycket i provet. Orsaken till variationen i hårdhet och de oväntat låga värdena tros vara en ej optimerad värmebehandlingsprocess. Då materialet har en relativt låg hårdhet och lågt korrosionsmotstånd är slutsatsen från detta arbete att materialet behöver genomgå en mer optimerad värmebehandlingsprocess innan det kan vara ett lämpligt alternativ inom kärnkraftsindustrin.

<p>Avsikten med examensarbetet har varit att undersöka möjligheter och förutsättningar för verkstadsföretaget HZ Rostfria AB, med verksamhet i Sandviken, att införskaffa utrustning för elektrolytpolering av rostfria detaljer.</p><p>För att kunna få en helhetsbild över hur elektrolytpoleringsbranschen ser ut i Sverige har de företag som öppet annonserar med att de arbetar med elektrolytpolering studerats. Företagen har studerats utifrån en rad kriterier, där den huvudsakliga inriktningen på verksamheten samt företagens läge geografiskt relativt Sandviken ansetts vara de viktigaste.</p><p>Utöver de företag som arbetar med elektrolytpolering har även olika tekniker för att åstadkomma elektrolytpolering studerats. Teknikerna har studerats med de produkter som idag tillverkas, samt som i framtiden skulle kunna komma att tillverkas av HZ Rostfria AB i åtanke.</p><p>I och med att elektrolytpolering klassas som en miljöfarlig verksamhet har även frågor rörande tillstånd för verksamheten studerats. Det primära har varit att studera processen som leder fram till att tillstånd för verksamheten erhålls, vilket per automatik också innefattat att studera vilka insatser som krävs av företaget.</p>

Betongkonstruktioner behöver vara armerade för att klara de belastningar som de utsätts för. Speciellt om de är exponerade i väldig korrosivaggressiv miljö kan komplikationer som sprickbildning i betong och rostning av armering ske. För att undvika att detta sker krävs ett tjockt täckskikt av en mycket god betongstandard. Det är inte alltid möjligt eftersom det ofta krävs att konstruktionerna är tunna och då räcker inte det minskade täckskiktet som skydd. Armeringen måste då skyddas mot rost på andra sätt. Exempel på metoder som kan användas är epoxibeläggning, rostskyddsmålning, varmförzinkning samt rostfritt material. Målet med arbetet är att jämföra dessa metoder. Beroende på olika aspekter, främst ekonomi är de olika metoderna mer eller mindre lämpade. Varmförzinkning är den metod som är bäst ur de flesta aspekterna. Men om man vill ha den absolut bästa korrosionsbeständiga lösningen bör man redan i konstruktionsstadiet bestämma sig för att använda rostfritt stål till armeringen. Rostfritt ger en lång nästan underhållsfri livslängd. Nackdelen här är att det är väldigt dyrt och ännu inte så vanligt hos armeringstillverkare i Sverige. När det gäller epoxibeläggning av armering så förekommer det inte längre i så stor utsträckning. Det beror främst på de stora skador som har påvisats. Rostskyddsmålning är fortfarande ett användbart alternativ men här bör arbetskostnaderna beaktas. Valet av rostskydd måste övervägas utifrån samtliga intressanta aspekter. Allt beroende på bland annat ekonomi, miljöklass och livslängd.

Avsikten med examensarbetet har varit att undersöka möjligheter och förutsättningar för verkstadsföretaget HZ Rostfria AB, med verksamhet i Sandviken, att införskaffa utrustning för elektrolytpolering av rostfria detaljer. För att kunna få en helhetsbild över hur elektrolytpoleringsbranschen ser ut i Sverige har de företag som öppet annonserar med att de arbetar med elektrolytpolering studerats. Företagen har studerats utifrån en rad kriterier, där den huvudsakliga inriktningen på verksamheten samt företagens läge geografiskt relativt Sandviken ansetts vara de viktigaste. Utöver de företag som arbetar med elektrolytpolering har även olika tekniker för att åstadkomma elektrolytpolering studerats. Teknikerna har studerats med de produkter som idag tillverkas, samt som i framtiden skulle kunna komma att tillverkas av HZ Rostfria AB i åtanke. I och med att elektrolytpolering klassas som en miljöfarlig verksamhet har även frågor rörande tillstånd för verksamheten studerats. Det primära har varit att studera processen som leder fram till att tillstånd för verksamheten erhålls, vilket per automatik också innefattat att studera vilka insatser som krävs av företaget.

<p>Betongkonstruktioner behöver vara armerade för att klara de belastningar som de utsätts för. Speciellt om de är exponerade i väldig korrosivaggressiv miljö kan komplikationer som sprickbildning i betong och rostning av armering ske. För att undvika att detta sker krävs ett tjockt täckskikt av en mycket god betongstandard. Det är inte alltid möjligt eftersom det ofta krävs att konstruktionerna är tunna och då räcker inte det minskade täckskiktet som skydd. Armeringen måste då skyddas mot rost på andra sätt. </p><p>Exempel på metoder som kan användas är epoxibeläggning, rostskyddsmålning, varmförzinkning samt rostfritt material. Målet med arbetet är att jämföra dessa metoder. </p><p>Beroende på olika aspekter, främst ekonomi är de olika metoderna mer eller mindre lämpade. Varmförzinkning är den metod som är bäst ur de flesta aspekterna. Men om man vill ha den absolut bästa korrosionsbeständiga lösningen bör man redan i konstruktionsstadiet bestämma sig för att använda rostfritt stål till armeringen. </p><p>Rostfritt ger en lång nästan underhållsfri livslängd. Nackdelen här är att det är väldigt dyrt och ännu inte så vanligt hos armeringstillverkare i Sverige. </p><p>När det gäller epoxibeläggning av armering så förekommer det inte längre i så stor utsträckning. Det beror främst på de stora skador som har påvisats. Rostskyddsmålning är fortfarande ett användbart alternativ men här bör arbetskostnaderna beaktas. </p><p>Valet av rostskydd måste övervägas utifrån samtliga intressanta aspekter. Allt beroende på bland annat ekonomi, miljöklass och livslängd.</p>

Utsläppskontroll, reglerad av allt strängare lagstiftning, ställer höga krav på utvecklingen av noggranna efterbehandlingssystem för avgaser. När det gäller utsläpp från dieselmotorer utgör NOx-minskning en av de största utmaningarna. För tunga fordon tacklas denna utmaning ofta genom ett SCR-system. SCR-systemet kan omvandla upp till 95% av NOx-utsläppen till kväve och syre, genom utnyttjande av ett selektivt reduktionsmedel över en katalysatoryta. Ammoniak är ett sådant reduktionsmedel men är inte i sig ett lämpligt val för mobila tillämpningar på grund av de miljö-, hälso- och säkerhetsproblem som är förknippade med denna förening. Istället används en ofarlig vattenlösning med urea, kallad AdBlue, som vid injektion i varm avgas sönderdelas till tillräckliga mängder ammoniak som behövs vid SCR-katalysatorn för att minska den NOx som produceras relativt motorns belastningspunkt.  AdBlue-injektion i avgasströmmen kan emellertid komplicera ett redan komplext system ur ett materialvalsperspektiv. Även om urea inte anses vara ett särskilt korrosivt ämne råder en viss osäkerhet kring biprodukterna som kan bildas vid ofullständig nedbrytning av urea. I avgassystem nämns ofta dessa ureaderivat i samband med ett fenomen då smält urea skapar en flytande film på avgassystemets ytor som då genererar fasta biproduktavslagringar vid filmens yttre kanter.  Denna studie syftar till att identifiera några av riskerna kopplade till AdBlue-injektion på ytor av rostfritt stål. Därav undersöks nedbrytningsbeteendet hos de austenitiska rostfria stålen 1.4828 och 1.4835 efter vätning med AdBlue-spray under statiska förhållanden i avgaser, 350 ℃ och 700 kg/h. Testbänksproceduren ger ett kostnadseffektivt sätt att sålla ut potentiella rostfria stål i en realistisk avgasmiljö innan komponenttestning. Testet av 1.4828 inkluderar även ett dragprov, för att undersöka betydelsen av plastiska deformationer. Därtill undersöks en martensitisk stålkomponent, som tidigare använts i en avgasmiljö under AdBlue-injektion, för att ytterligare bilda en uppfattning om de risker som ett material under dessa förhållanden måste uthärda.  Rostfria stål undersöktes efter exponering med konfokalmikroskopi och SEM/EDS. Avlagringar som hittades på 1.4835 studerades med FTIR.  Resultaten visar riskerna med ett dåligt materialval och eventuell frånvaro av oxidfilm som kan relateras till termisk stress, ureanedbrytningsreaktioner med oxidförbrukande egenskaper eller mekaniskt avlägsnande, t.ex. erosion / Emission control, regulated by evermore strict legislation, put high demands on the development of meticulous exhaust gas aftertreatment systems. In diesel engine emissions, NOx reduction poses one of the major challenges. For heavy duty vehicles, this challenge is often tackled by the use of an SCR system, capable of converting up to 95 % of NOx emissions into nitrogen and oxygen, by use of a selective reductant over a catalyst surface. Ammonia is such a reductant but is not in itself an appropriate choice for mobile applications due to the environmental, health and safety concerns associated with this compound. Hence, an aqueous solution of urea, trademarked AdBlue, is used as a harmless reservoir that upon injection into hot exhaust gas decompose into sufficient amounts of ammonia needed at the SCR catalyst to reduce NOx produced, relative to the load point of the engine.  AdBlue injection into the exhaust gas stream can, however, complicate an already complicated system from a material choice perspective. Although, urea is not deemed a particularly corrosive compound, concerns have been raised towards its derivatives often mentioned in relation to a melted urea wall film phenomenon, on exhaust surfaces, generating, solid by-product deposits at the peripheral areas of the film.  This work aims to identify some of the risks coupled with AdBlue injection on stainless steel surfaces. Hence, degradation behaviour of austenitic stainless steel grades 1.4828 and 1.4835, is studied after wetting with AdBlue spray in static exhaust gas conditions, 350 ℃ and 700 kg/h. The test bench procedure, provide a cost-effective way of screening potential stainless steels in a realistic exhaust gas environment before component testing. The test of 1.4828 includes a comparison of the grade with and without plastic deformation. Additionally, a martensitic steel component, used in an exhaust gas environment under AdBlue injection, was added to this work to further portray the risks that a material under these conditions must endure.  Stainless steels are examined post exposure using confocal microscopy and SEM/EDS. Deposits found on 1.4835 were studied with FTIR.  The results portray the risks of a poor material choice and possible absence of oxide film that could be related to thermal stress, decomposition reactions involving oxide consuming properties, or mechanical removal e.g. erosion.

För att kunna förbättra processer och användning av det duplexa rostfria stålet SAF 2507 måste dess deformationsegenskaper undersökas och förklaras. Genom EBSD-analyser har deformationsstrukturer och polfgurer tagits fram för att kunna beskriva materialets beteende vid deformation. Även Taylorfaktorer, E-moduler och Poissons tal har tagits fram för att kunna undersöka materialets anisotropi. Experimenten har utförts på prov av SAF 2507 som har deformerats plastiskt till olika töjningar. Det som undersökts är odeformerat prov, prov som dragits enaxligt till 7,7 % och 24,3 % töjning, samt ett prov som är cykliskt belastat till 3 % töjning. Det undersökta stålet tillverkas genom två olika metoder, men i denna rapport har enbart det extruderade stålet undersökts. Genom att jämföra hur stålets olika mekaniska egenskaper beter sig under plastisk deformation har resultatet blivit att stålets ferritfas beter sig anisotropt med en antydan till ökande isotropi vid ökande deformation. Austenitfasen beter sig däremot isotropt och blir varken mer eller mindre isotropt vid ökande deformation. Substrukturerna i ferritfasen ökar tydligt vid ökande deformation, och ses framför allt i austenitfasen efter 24 % deformation. / In order to improve the processes and the use of the duplex stainless steel SAF 2507, its deformation properties has to be investigated and explained. Through EBSD-analysis deformation structures and pole figures have been developed to describe the behavior of the material during deformation. Also Taylor factors, Young’s modules and Poisson's ratio have been developed in order to investigate the material's anisotropy. The experiments have been performed on samples of SAF 2507 which has been plastically deformed at different strains. The strains studied are undeformed sample, samples drawn uniaxial drawn to 7.7 % and 24.3 % elongation, and one sample which is cyclically loaded to 3% elongation. The steel we have investigated is produced by two different methods, but in this report, only the extruded steel is investigated. By comparing how different mechanical properties of the steel behave during plastic deformation, the result shows that the steel’s ferrite phase behaves anisotropically with a hint of increasing isotropy when the deformation is increasing. The austenite phase behaves isotropic and does not become more or less isotropic with increasing deformation. The substructures in the ferrite phase are clearly increasing with increasing deformation, and are seen mainly in the austenite phase after 24 % deformation.

The report examines the factors which may be a contributing cause to the problems that are present when ferritic stainless steel are eddy current tested in a warm condition. The work is carried out at Fagersta Stainless AB in Fagersta which manufactures stainless steel wire. In the rolling mill there is an eddy current equipment for detection of surface defects on the wire. The ferritic stainless steels cause a noise when testing and this noise complicates the detection of defects.Because of this, a study was made of how the noise related to factors such as steel grade, temperature, size and velocity. By observing the signal and with the possibilities to change the equipment settings the capability to let a signal filter reduce the noise level were evaluated. Theories about the material's physical properties have also been included, mainly the magnetic properties, electrical conductivity and the material's tendency to oxidize.Results from the tests show that a number of factors do not affect the inductive test significantly and to use a filter to reduce the noise level does not seem to be a viable option. The level of noise does not relate to the presence of superficial particles in form of oxides.The ferritic stainless steels showed some difference in noise level. Which noise level there was did match well with the steels probability for a precipitation of a second phase, and precipitation of austenite may in this case contribute to noise when using an eddy current instrument.The noise is probably due to some physical material property that varies within the thread.