Steel is an excellent material to build with, but consideration must be given to the fact that unprotected steel corrodes, rusts, therefore, as a rule, the steel must be protected in some way. This can be done by reducing the tendency of the steel to corrode by using stainless steel or by treating the steel with a protection method. The two most common methods of protection are corrosion protection paint and zinc coating. To determine the method, the corrosive category must first be evaluated and this is done in accordance to EN ISO 12944-2:1998. Stainless steel is available in many varieties but only some of them have properties that make them suitable for use as construction steels. There are many factors to be considered in the design of stainless steel to prevent corrosion from occurring. Design of stainless steel is slightly different from the design of plain carbon steel. In this thesis, only the differences are considered. There are many different systems of protective coating. These consist of at least two different layers of paint. Before the steel is painted, it must be pretreated to remove any impurities in the steel in order to get good adhesion. Galvanizing with a zinc coating can be done in a couple of ways, including hot-dip galvanizing and zinc spraying, where galvanizing is the most common method. When both galvanizing and painting is used it is called duplex systems. Which method that should be used depends on several factors such as economics, aesthetics and environmental impact. There is no simple solution, everything must be weighed and considered in each individual case. / Stål är ett utmärkt material att bygga med, men hänsyn måste tas till att oskyddat stål korroderar, rostar, därför ska stålet i regel rostskyddsbehandlas. Detta kan göras genom att minska stålets benägenhet för att korrodera genom att använda rostfritt stål eller genom att behandla stålet med någon skyddsmetod. De två vanligaste skyddsmetoderna är rostskyddsmålning och förzinkning. För att bestämma metod måste först korrosivitetsklassen bedömmas och det görs enligt SS-EN ISO 12944-2:1998. Rostfritt stål finns i många olika varianter och det är bara några av dessa som har egenskaper som gör att de kan användas till byggande. Det finns även många faktorer att tänka på för att förhindra att korrosion i rostfria konstruktioner uppstår. Dimensionering av rostfritt stål skiljer sig något från dimensionering av vanligt kolstål. I detta arbete tas endast skillnaderna upp. Det finns många olika färgsystem inom rostskyddsmålning. Dessa består av minst två stycken olika skikt med färg. Innan ett stål rostskyddsmålas måste det förbehandlas så att eventuella föroreningar på stålet försvinner och ger färgen bra vidhäftning. Förzinkning kan göras på ett par olika sätt, däribland varmförzinkning och sprutförzinkning där varmförzinkning är den vanligaste metoden. När både förzinkning och målning används fås så kallade duplexa system. Vilken metod som ska väljas för att skydda stålet mot korrosion beror på flera olika faktorer så som ekonomi, estetik och miljöpåverkan. Det finns ingen enkel lösningsmetod utan allt måste vägas samman och beaktas utefter varje enskilt fall.

Vid byggandet av en bro är det viktigt att ta hänsyn till kostnaderna under hela dess livslängd, både investeringskostnad samt kostnader för drift och underhåll under livslängden, dessa kan summeras och beräknas till nuvärde genom en livscykelkostnadsanalys. För att ta hänsyn till den miljöpåverkan ett material har från både produktion samt även för drift och underhåll under dess livslängd kan livscykelanalyser göras. Syftet med detta examensarbete är att jämföra och fastställa det material som är mest effektivt ur ett kostnads- samt miljöperspektiv för en öppningsbar samverkansbro, Nya Flottsundsbron i Uppsala. Materialen som jämförs är konventionellt stål, rostfritt stål och rosttrögt stål där de stora skillnaderna är den högre investeringskostnaden för rostfritt stål och det lägre underhåll som krävs för rostfritt stål och rosttrögt stål under livslängden. Programmen som används i detta examensarbete är BridgeLCC och BridgeLCA från ETSI. Resultatet från livscykelkostnadsanalyserna visar att det rosttröga stålet har den lägsta livscykelkostnaden följt av rostfritt stål och till sist det konventionella stålet. Resultatet från livscykelanalyserna visar att det rosttröga stålet har lägst personekvivalent utsläpp följt av det konventionella stålet och till sist det rostfria stålet. När emissionerna från livscykelanalyserna räknas om till svenska kronor med metoden Ecovalue12 och slås samman med livscykelkostnaden resulterar det i att det rosttröga stålet är det material som är mest effektivt ur ett kostnads- samt miljöperspektiv, följt av det konventionella stålet och till sist det rostfria stålet, för fallstudien.   Resultat och indata som används i detta examensarbete bör justeras innan de används för att fatta beslut i andra fall då värden har antagits och förenklingar har gjorts i detta examensarbete.

During 2021–2022 a new school was constructed in Älmhult, Sweden, using a precast concrete framework. The sandwich walls for the building were produced by the precast manufacturer Torps Byggelement in Alvesta, Sweden. To connect the concrete layer a kind of sandwich connector made of glass fiber reinforced polymer (GFRP) was used that the manufacturer had no previous experience with. This graduation thesis was conducted to compare this GFRP connector system with a traditional system made of stainless steel. The two systems were designed for an identical reference sandwich wall and the two resulting walls were compared with regards to thermal properties, manufacturing process and costs for the manufacturer. The thermal properties were evaluated by modelling in a finite element analysis program that calculated equivalent thermal transmittance. Manufacturing was compared through an interview with employees at the precast manufacturer. Finally, costs were compared by summarizing the cost of components needed from each connector system. The results of the study showed a decrease of 6,7 percent in thermal transmittance when the GFRP connectors were used instead of stainless steel connectors. The thermal bridging effect of GFRP connectors was negligible. In terms of manufacturing, the GFRP connector that was studied was considered by the manufacturer to be preferable to the other system in some regards and equal in others. The total cost of components was considerably higher with GFRP connectors but increased value because of reduced thermal transmittance, reduced labour costs during manufacturing and possible reduction in isolation waste should be considered.

Stainless steel, an alloy of iron and chromium, is renowned for its corrosion resistance, strength, ductility and durability. Phosphorus in stainless steel production is considered an impurity due to its detrimental impact on the material's properties, for example, increased brittleness and decreased corrosion resistance. Due to this reason, the amount of phosphorus in the stainless steel must be controlled. Currently, dephosphorization is not applied in stainless steel production using the EAF and AOD pathway, since chromium is oxidized simultaneously along with phosphorus. This thesis explores whether phosphorus refinement is theoretically possible for stainless steel production and evaluates its feasibility from both economic and environmental perspectives. The aim is to offer valuable insights and potentially enhance stainless steel manufacturing processes. The goal of this thesis is achieved through conducting a literature study, a theoretical study using the software Thermo-Calc, interviewing various steel industries and a study visit to Outokumpu in Avesta where an empirical experiment is carried out. The results of this thesis show that dephosphorization is theoretically possible for stainless steel production when varying the temperature, CaO content, gas quantity, and argon quantity. However, regardless of the dephosphorization degree, high amounts of chromium oxidize to the slag. The chromium losses increase production costs and environmental impacts. Therefore, it is not feasible from an economic and environmental standpoint. / Rostfritt stål, en legering av järn och krom, är känt för sin korrosionsbeständighet, styrka och duktilitet. Fosfor i rostfritt stål tillverkning betraktas som en förorening på grund av dess negativa inverkan på materialets egenskaper. Fosfor bidrar till exempel med ökad sprödhet och minskad korrosionsbeständighet. På grund av detta måste mängden fosfor kontrolleras under tillverkningen. I dagsläget utför man inte fosforraffinering vid tillverkning av rostfritt stål i ljusbågsugn och AOD konverter eftersom krom oxideras samtidigt med fosfor, som är ett dyrt och värdefullt material.Detta projekt syftar till att undersöka om fosforraffinering är teoretiskt möjligt för tillverkning av rostfritt stål, samt undersöka dess genomförbarhet ur både ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv. Målen med detta projekt uppnås genom att genomföra en litteraturstudie, termodynamiska beräkningar med programvaran Thermo-Calc, intervjuer med olika stålindustrier och ett studiebesök till Outokumpu i Avesta där även ett empirisk experiment utförs. Resultatet visar att fosforraffinering är teoretiskt möjligt vid tillverkning av rostfritt stål när varierande temperaturer, kalk mängder, gas mängder och argon mängder testas i Thermo-Calc. Höga halter krom oxideras till slaggen oavsett graden av fosforraffinering. Dessa kromförluster ökar produktionskostnaderna och medför en negativ miljöpåverkan. Sammanfattningsvis så är fosforraffinering inte genomförbart ur ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv.

Striving for increased productivity while maintaining hole quality and high process robustness when drilling requires knowledge about the working principles of heat generation, mechanics and a proper cutting fluid that aids in cooling, lubricating and evacuating chips from the cutting zone. If the heat generated in the tool-workpiece and tool-chip interfaces does not exit the cutting zone adequately through the chips, the workpiece material or the redistribution of coolant the hole quality can be impacted negatively and breakdowns may occur which reduces overall productivity. During product testing, a sudden type of drill failure was observed when machining 316L stainless steel. When modifying the coolant design this was avoided which led to the assumption that the failure was caused by a large amount of heat being generated due to poor conductivity in the material combined with insuffcient cooling. However, this theory couldn't be investigated because of a lack of an existing method. To evaluate, three modifications of the CoroDrill 870 with dimensions Ø16mm and length 3xD were designed using Siemens NX 12 to observe whether coolant design choices have a significant impact on heat generation when drilling. To examine this a testing methodology was developed which utilizes IR-thermography and a combination of type K and J thermocouples inserted into the workpiece and onto the back surface, which measures its temperature in the cutting zone. Several tests were conducted with the developed setup to gather a larger data set to reduce impact from random error and to perform further analysis. Although the experiment setup is promising due to being simple and applicable to different materials there are large sources of variation associated with the placement of thermocouples. The results indicate some difference in registered temperature between the modifications however it is diffcult to draw conclusions based on the relatively few trustworthy measurements made. / För att förbättra produktiviteten vid borrning utan att kompromissa på hålkvalité och processäkerhet krävs bakomliggande kunskaper inom områden som, värmebildning, skärförlopp, och kylvätska vilket kyler, smörjer, och transporterar spånor från skärzonen. Om värmen som bildas i ytorna mellan verktyg-ämne och verktyg-spåna inte lämnar skärzonen på ett tillförlitligt sätt genom spånor, ämnet eller genom kylvätskans cirkulation kan hålkvalitén påverkas eller haverier kan orsakas vilket minskar produktivitet. Under en testning som genomfördes där 316L rostfritt stål borrades upptäcktes en ny typ av abrupt brott. När borrens kyllösning modiferades kunde detta fel undvikas varpå man drog slutsatsen att haveriet var en konsekvens av den stora temperaturgradient som bildas då materialets värmeledningsförmåga är relativt dålig. Dessvärre kunde denna teori inte prövas då det saknades en befintlig testmetodik. För att undersöka detta utvecklades tre modifikationer av CoroDrill 870 med dimension Ø16mm och längd 3xD i Siemens NX 12 i syfte att observera huruvida en signifikant temperaturskillnad skulle uppstå. För att utreda detta skapades en testuppställning som kombinerar IR-termografi med termoelement av typ K och typ J, fästa i ämnet respektive påämnets baksida vilket mäter materialets temperatur i skärzon. Ett flertal tester genomfördes med denna uppställning för att samla en större mängd data för fortsatt analys samt för att minska inverkan av slumpmässiga fel.Även om metoden är lovande då den är relativt enkel och tillämpbar på olika material så finns det stora potentiella källor till variation kopplade till mänsklig faktor och placering av termoelement. Resultatet som analyserats antyder att det finns en viss temperaturskillnad mellan modifikationerna men för att göra välgrundade slutsatser skulle fler mätningar behöva genomföras.

Quality assurance in the stainless steel production requires large amounts of sensor data to monitor the processing steps. Digitalisation of the production would allow higher levels of control to both evaluate and increase the quality of the end products. At Outokumpu Avesta Works, continuous processing of coils creates sensor data without connecting it to individual steel coils, a connection needed to achieve the promises of digitalisation. In this project, the time series data generated from 12 sensors in the continuous processing was analysed and four alternative methods to connect the data to coils were presented. A method based on positional time series was deemed the most suitable for the data and was selected for implementation over other methods that would apply time series analysis on the sensor data itself. Evaluations of the selected method showed that it was able to connect sensor data to 98.10 % of coils, just short of reaching the accuracy requirement of 99 %. Because the overhead of creating the positional time series was constant regardless of the number of sensors, the performance per sensor improved with increased number of sensors. The median processing time for 24 hours of sensor data was less than 20 seconds per sensor when batch processing eight or more sensors. The performance for processing fewer than four sensors was not as good, requiring further optimization to reach the requirement of 30 seconds per sensor. Although the requirements were not completely fulfilled, the implemented method can still be used on historical production data to facilitate further quality estimation of stainless steel coils / Kvalitetssäkring av rostfritt stål produktion kräver stora mängder av sensordata för att övervaka processtegen. Digitalisering av produktionen skulle ge större kontroll för att både bedöma och öka kvaliteten på slutprodukterna. Vid Outokumpu Avesta Works skapas sensordata vid kontinuerlig bearbetning av stålband utan att datan sammankopplas till enskilda band, trots att denna sammankoppling krävs för att uppnå löftena som digitaliseringens ger. I detta projekt analyserades tidsseriedata från 12 sensorer vid den kontinuerliga bearbetningen av band och fyra alternativa metoder för att sammankoppla sensordatan till stålband presenterades. En metod som byggde på tidsserier med positionsvärden bedömdes vara mest passande för sensordatan och valdes för implementation över andra metoder som byggde på tidsserieanalys av själva sensordatan. Evaluering av den valda metoden visade att den kunde sammankoppla sensordata till 98.10 % av ståldbanden, något lägre än kravet på 99 % korrekthet.  På grund av att skapandet av tidsserierna med positionsvärden tog lika lång tid oberoende av antalet sensorer så förbättrades bearbetningstiden desto fler sensorer som bearbetades. För bearbetning av 24 timmar av sensordata låg median bearbetningstiden på mindre än 20 sekunder per sensor när åtta eller fler sensorer bearbetades tillsammans. Prestandan för bearbetning av färre än fyra sensorer var inte lilka bra och kräver ytterliga optimering för att nå kravet på 30 sekunder per sensor. Fastän kraven på metoden inte uppnåddes till fullo kan den implementerade metoden ändå användas på historisk data för att främja kvalitetsbedömning av rostfria stålband.

Sand mold casting is a manufacturing method that has been used for thousands of years. In recent years additive manufacturing has, among other things, enabled production of sand molds with complex geometry resulting in castings with geometry that would have been very hard, if not impossible, to produce with conventional sand mold casting or machining procedures. Since this manufacturing method is relatively new, knowledge gaps exist regarding the benefits and drawbacks of the method as well as when it should be used. The purpose of this study has been to explore casting molds produced by additive manufacturing, how they can be used and what effect they have on the manufactured product. For this purpose, a existing product has been redesigned to be cast in one of these molds instead of traditionally being machined from large aluminium blocks. The design work has been supplemented with calculations on the parts structural integrity, interviews and material sample tests. The redesign was made on behalf of Vattenfall AB and the studied component was a part of a test rig for a hydro power plant called spiral casing. The result of the study is a new design of the spiral casing with a lower weight and volume, made with stainless steel instead of aluminium, and other improvements. Testing of cast samples have shown that the mechanical properties of steel cast in 3D-printed and conventionally manufactured sand molds do not differ significantly. The sample cast in a 3D-printed mold did have a finer surface finish however.  Production volume, product complexity, material and lead time are all factors that determine when additive manufacturing should be used in the creation of sand molds. Further studies are required to better determine where the breakeven points are.

Denna rapport redogör processen och det slutgiltiga resultatet av ett kandidatexamensarbete vid Mittuniversitetet, Sundsvall. Arbetet har utförts i projektform i samarbete och på uppdrag av företaget Lemmel. Lemmels mission är att erbjuda kokkaffe av högsta kvalité och företaget med tillhörande sortiment (kaffe, kläder, posters etc.) har en stark koppling till naturen och friluftsliv. De önskar komplettera sitt sortiment med en kaffepanna och termos. Uppdraget och syftet med projektet var således att designa och formge en kaffepanna och en termos avsedda för friluftsliv.    Projektet utgår från de tre faserna som ingår i designprocessen, analysfas, kreativ fas och presentationsfas. I den analytiska fasen utforskades vad som var önskvärt för produkterna. Information om produkterna samlades in med hjälp av olika metoder som omvandlades till insikter och avsikter. Dessa insikter och avsikter omsattes i sin tur till konceptidéer i den kreativa fasen. Vidare i den kreativa fasen växte en övergripande bild fram om produkternas utformning genom idégenereringar, användartester med prototyper och analyser.    Avslutningsvis i presentationsfasen presenteras slutgiltiga koncept av en termos och kaffepanna avsedda för friluftsliv där Lemmels identitet och kärnvärden återspeglas. Dessa produkter presenteras både som fysiska modeller samt digitala 3D-renderingar.

Detta examensarbete ämnar att undersöka värmebehandlingsmetoder för att skapaporösa austenitiska rostfria stål samt utvärdera ifall dessa ytor medför förbättringargentemot referensmaterialen. De porösa ytorna skapades genom en två-stegs metod.Prover oxiderades initialt i en fuktig eller torr argon atmosfär för att sedan reducerasi ren vätgas. De material som använts i denna studie är austenitiska rostrifa stål ienhlighet med standardena 1.4301 (304), 1.4404 (316L), 1.4435 (316L) och F-138 (316LVM).Oxidationsprocessen genomfördes under temperaturer över 630 ◦ C under 150 - 1200 s.Efteråt reducerades proverna i ren vätgas under 150 - 2400 s.För att karakterisera processen undersöktes proverna med svepelektronmikroskopsamt elektron-dispersiv röntgenspektrometer. Vissa prover har även analyserats medhjälp av ljusoptiskt mikroskop, bildanalys samt värmeledningsförmåga. Resultaten visarklart att alla undersökta material kan uppvisa porösa strukturer, dock kan inte allaprocessparametrar möjliggöra uppkomsten av dessa. Generellt sett beror porositeten påden underliggande strukturen skapade under oxidationen. Det har ännu inte varit möjligtatt karaterisera några kristallstrukturer, kemisk analys tyder dock på närvaro av kromoxid,(Cr,Fe) spineller samt järnoxider. Resultaten konstaterar att en kort oxidationstid normaltbildar kromoxid medan längre oxidation medför uppkomsten av järnoxider. En ökadreduktionstid leder till större och färre porer jämfört med kortare reduktionstider. Kemiskaanalyser visar enhälligt att porösa strukturer innahåller till största del järn. En trolig orsaktill detta beteende kan kopplas till det fenomen där krom förångas under oxidation i fuktigaatmosfärer. Följaktikligen blir även ytan känslig för korrosion då majoriteten av krom harförsvunnit.Utvärdering av egenskaperna hos dessa ytor visar en tydlig förbättring i värmeledning vianaturlig konvektion. Värmeväxlingen mellan två uider uppvisar dock inte någon störreskillnad förutom under låga ödeshastigheter då en porös yta tenderar att transporterabort mer värme / This work aim to investigate a novel process by means of process parameters for creationof porous austenitic stainless steels surfaces as well as investigate if they permit anyimprovements compared to reference materials. Porous surfaces were created by a two-step method; samples were initially oxidised in a wet argon atmosphere and subsequentlyreduced in a pure hydrogen. The materials used in this investigation are all stainless steelswith specications according to steel grades 1.4301 (304), 1.4404 (316L), 1.4435 (316L)and F-138 (316LVM). The oxidation process is performed above 630 ◦ C for 150 - 1200 s in aow of wet argon or dry air and reduction is performed with a ow hydrogen for 150 - 2400 s.In order to understand the heat treatment processes, samples were characterised by usinga scanning electron microscope together with an electron dispersive x-ray spectrometer.However, light optical microscopy, image analysis and heat transfer measurement werealso used. Results show that all materials can obtain porous structures even though itis evident some process parameters cannot support successful creation of porosity. Ingeneral, the porosity depends on the structure created upon oxidation. It has not beenpossible to identify any crystal structures but compositional analysis as well as previousliterature suggest presence of chromia, (Cr,Fe) spinels and iron oxides. It is concluded thatshort time oxidation frequently creates chromia layers and prolonged oxidation inducesiron oxides due to breakaway oxidation. An increased reduction time results in larger andfewer pores. Compositional analyses show that all porous morphologies are created withina very iron rich layer. It is suggested that wet oxidation promote chromium evaporation,which consequently reduces the amount of chromium in the surface and enables iron oxideto rapidly form. Furthermore, results show that the porous layer is very susceptible tocorrosion as almost no chromium is present after the heat treatment. Evaluation of the properties of porous surfaces reveals a signicant improvement in heattransfer due to natural convection. Heat exchange between uids is though not enhancedgreatly by porous surfaces, a small improvement can be seen for low ow rates but for largerows no improvement is found.

Since hydrogen is an alternative energy source and has both economic and environmental benefits, it has received more attention. To use hydrogen a certain condition must be met, safe pressurized containers which are often made of metal. The metal isrequired due to the high mechanical strength and reasonable cost. The problematic part is that hydrogen affects the mechanical properties of the material. Using metal in an environment with hydrogen will break down and lead to Hydrogen Environmental Embrittlement (HEE). If hydrogen will be used safely, understanding its effect on high-strength steel is necessary. Many studies have been done on hydrogen embrittlement, but it is not sufficient and therefore studies are still ongoing. The goal is to create further understanding of when components exposed to hydrogen in their service environment, in terms of mechanical, fracture surface and microstructural aspects. There are two types of stainless steel that was examined, 304 stainless steel (304 SS) and 316L stainless steel (316L SS), all specimens are cylindrical. The study mainly focused on mainly experimental aspects with some simulations. To charge the samples with hydrogen, a cathodic charging method was chosen. For fast strain rate, samples were loaded from 12 to 48 hours while slow strain rate was not preloaded. Measurement and Digital image correlation (DIC) were used due to slippage during tensile testing, it would also provide the actual engineering stress-strain curve. To see the microstructure, it was sanded, polished and etched. A special container was created to test the slow strain rate. This was done through several different tests. Both types of steel were affected by hydrogen, the yield strength and ductility were reduced. Charging at the slow strain rate leads to extreme embrittlement compared to the high strain rate. The grain boundaries had decreased in size after being charged with hydrogen. The 304 SS grains were more difficult to detect compared to the 316L SS. Different types of factors can affect the result, for the slow strain rate, hydrogen was present all the way until it reached its breaking point and after it started diffusion. Meanwhile, the hydrogen diffusion started at a high strain rate when it was taken out from charging in the container. During the time it takes to place the sample in the tensile testing machine and do the tensile test, the hydrogen diffuses, and it results in less brittleness. Keywords: Hydrogen embrittlement, tensile test, DIC, metallographic. / Eftersom väte är en alternativ energikälla och har både ekonomiska och miljömässiga fördelar har det fått mer uppmärksamhet. För att använda väte måste vissa villkor uppfyllas, det krävs säkra trycksatta behållare som ofta är gjorda av metall. Metall används på grund av kravet på hög mekanisk hållfasthet och rimliga kostnader. Den problematiska delen är att väte påverkar de mekaniska egenskaperna hos materialet. Genom att använda metall i en miljö med vätgas kommer att brytas ned och leda till vätmiljöförsprödning. Om väte kommer att användas på ett säkert sätt är förståelsen för dess effekt på höghållfast stål nödvändig. Det har gjorts många studier om väteförsprödning men det är inte tillräcklig och därför pågår undersökningar fortfarande. Målet är att skapa ytterligare förståelse för när komponenter som utsätts för väte i deras servicemiljö, när det gäller mekaniska, sprick ytan och mikrostrukturella aspekter. Det finns två typer av rostfritt stål som undersöktes, 304 rostfritt stål (304 SS) och 316L rostfritt stål (316L SS), alla prov är cylindriska. Studien fokuserade huvudsakligen på huvudsakligen experimentella aspekter med vissa simuleringar. För att ladda proverna med väte valdes en katodisk laddningsmetod. För snabb töjnings hastighetladdades proverna från 12 till 48 timmar medan långsam töjnings hastighet förladdades inte. Mätning och Digital bildkorrelat (DIC) användes på grund av glidning under dragprovning, dettaskulle ge den korrekta ingenjörs spänning-töjningskurvan. För att se mikrostrukturen så slipades, polerades och etsning utfördes. En speciell behållare skapades för att testa den långsamma töjnings hastighet. Detta gjordes genom flera olika tester. Båda typerna av stål påverkades av väte, avkastningsstyrkan och duktiliteten minskades. Laddning med den långsamma töjnings hastighet leder till extrem försprödhet jämfört med den höga töjnings hastighet. Korngränserna hade minskat sin storlek efter att de laddats med väte. 304 SS-kornen var svårare att upptäcka i jämförelse med 316L SS. Olika typer av faktorer kan påverka resultatet, för långsam töjnings hastighet var väte närvarande hela vägen tills det har nått sin brytpunkt och efter det började diffusion. Under tiden startade vätediffusionen med högt töjnings hastighet när den kom ut laddar behållaren. Under den tid det tar att placera provet i dragprovningsmaskinen och göra dragprovningen så diffuserar vätet och det leder till mindre sprödhet. Nyckelord: Väteförsprödning, dragprovning, DIC, metallografisk.