Inledning: Årligen opereras ungefär 3500 personer i Sverige på grund av en ACL-ruptur. Av dessa 3500 är 1500 direkt kopplade till fotbollsspelande. Fotboll är den aktivitet som orsakar flest skador, både hos män och kvinnor. För aktiva fotbollsspelare som har varit med om en ACL-ruptur och vill fortsätta spela är oftast operation att föredra. Efter operationen följer en lång rehabilitering för att bygga upp muskulaturen runt knäet igen, detta sker i tät kontakt med en fysioterapeut. Fysioterapeuten har en viktig roll för den behandlade individen, både på ett fysiologiskt och psykologiskt plan under rehabiliteringsperioden. Syfte: Syftet är att utforska hur fotbollsspelare på distriktsnivå upplever olika aspekter av korsbandsskadan samt den fysioterapeutiska behandlingen. Metod: Kvalitativa intervjuer med stöd av en semistrukturerad intervjuguide genomfördes och bearbetades sedan med en kvalitativ innehållsanalys. Fem fotbollsspelare som hade genomgått en korsbandsoperation och återgått till fotbollsspelande intervjuades i studien. Resultat: Analysen av de fem intervjuerna resulterade i de två huvudkategorierna ”Patientens personliga upplevelse av korsbandsskadan” och ”Fysioterapeutens roll”. De två huvudkategorierna hade fem underkategorier vardera. Konklusion: Resultatet av studien tyder på att fotbollsspelare efter en korsbandsskada går igenom en jobbig period kantad av utanförskap och motgångar. Fysioterapeutens förhållningssätt, bemötande och sättet fysioterapeuten kommunicerar på är viktiga faktorer eftersom det skapar tillit till patienten, vilket ökar chanserna för en lyckad rehabilitering. Ytterligare studier med fler deltagare behövs.

No description available.

Hintergrund: Die Ruptur des ulnarseitigen Kollateralbandes am Daumengrundgelenk ist häufig. Erfolgt keine adäquate Versorgung kann dies zu einer Instabilität mit eingeschränkter Greiffunktion und im weiteren Verlauf zur Gelenksarthrose führen. Die Stener-Läsion ist eine Indikation zur Operation und die präoperative Diagnose deshalb von großer Bedeutung. Material Methoden: An der Universitätsklinik in Würzburg wurden im retrospektiven Beobachtungszeitraum von 01/2011 bis 07/2019 alle Patienten erfasst, welche aufgrund einer Ruptur des unlaren Kollateralbandes operativ versorgt wurden. Das Ziel war es, die Genauigkeit der Vorhersagekraft des MRT hinsichtlich der Diagnosestellung der Stener-Läsion darzustellen und die demographischen Daten der Patienten sowie die Unfallmechanismen und die Operationstechniken aufzuarbeiten. Ergebnisse: Insgesamt wurden in oben genanntem Zeitraum 96 Patienten operiert, hiervon hatten 52% eine Stener-Läsion sowie 25% erhielten im gesamten Beobachtungszeitraum präoperativ eine weiterführende Diagnostik mittels MRT, wenn man nun den Zeitraum ab 2015 betrachtet erfolgte dies sogar bei 75% der Patienten mit Stener-Läsion. Die Stener-Läsion/UCL Ruptur ist ein Verletzung des jungen Patienten und der Großteil der Patienten konnte mittels PDS-Naht versorgt werden. In unserer Studie konnten wir eine Sensitivität von 92% sowie eine Spezifität von 75% der MRT Diagnostik durch unterschiedliche Radiologen und eine Sensitivität von 75% sowie eine Spezifität von 100% bei der Befundung von einem von der Behandlung unabhängigen Radiolgen erreichen. Schlussfolgerung: Das MRT hat eine hohe Sensitivität und Spezifität und ist Untersucher-unabhängig. Durch das MRT zeigt sich eine bessere Detektion der Stener-Läsion zur gezielteren Therapieinleitung sowie bei nicht dislozierter Ruptur ermöglicht es eine konservative Handlungsempfehlung. / Introduction: The rupture of the ulnar collateral ligament at the first metatacarpophalangeal joint is a common injury. If no adequate treatment follows, it can lead to instability of the joint with reduced movement function and later to joint arthrosis. The presence of a Stener-lesion is an indication for surgery. Therefore, the preoperative diagnosis is of great importance. Material and methods In the retrospective observation period from 01/2011 to 07/2019 all patients were recorded, who were surgically treated due to a rupture of the ulnar collateral ligament of the first metacarpophalangeal joint at the University Clinic of Würzburg. The goal was to demonstrate the accuracy of MRI in regard of the diagnosis of a Stener-lesion and to elaborate the demographics of the patients, the mechanisms of trauma as well as the surgical techniques. Results: A total of 96 patients were operated in the above mentioned period, 52% of them had a Stener lesion and 25% of them had preoperatively an MRI scan. From 2015 on 75% of the patients with Stener lesion had preoperatively an MRI scan. The Stener lesion/UCL rupture, was often an injury that happened in young patients and the majority of them could be treated with a direct PDS suture. In our study we were able to demonstrate a sensitivity of 92% and a specificity of 75% of MRI Scan diagnostics, when reviewed by different radiologists from our department and a sensitivity of 75% and a specificity of 100% when scans were reviewed by a treatment-independent radiologist. Conclusion: The MRI has a high sensitivity and specificity, it is examiner independent and it showed better detection of the Stener lesion for more targeted initiation of therapy. In the case of undisplaced ruptures, it also enables physicians to recommend a conservative treatment.

Purpose: ACL-injuries are comon in female soccer. Preventative intervention has a positive effect on its prevalence. The purpose of this study is to investigate active leader experience of prophylactic neuromuscular exercise and its effect on ACL-rupture in female soccer between 14-16 years. Design and method: A descriptive, qualitative design using semi-structured interviews with active soccer coaches. Qualitative content analysis was employed for data interpretation.  Results: The results contain six categories and fourteen subcategories showing the leaders all had knowledge of neuromuscular exercise (NMT); but that a variety of factors lead to low implementation. Knowledge of NMT was insufficient to support full implementation coupled to a lack of guidelines describing how NMT should be implemented and why. Knowledge of NMT did not reach key people. Courses should include more detailed information with guidance on the design of training, with more information about prophylactic exercise and NMT. Conclusions: Leaders are aware of NMT but there is a lack of knowledge. It is important to supplement course material to include NMT. More guidelines, education and information needs to reach key people for sustainable implementation. Without necessary education, it will not be possible to achieve sufficient compliance to ensure a significant decrease in ACL-ruptures.

Introduktion: En främre korsbandsskada är en vanlig idrottsskada där många efter rehabiliteringen inte återgår till sin tidigare aktivitetsnivå. Förutom nedsatt knäfunktion kan många faktorer spela in i valet att återgå eller inte exempelvis motivation, rädsla och identitetsförlust. Studiens syfte var att utforska fysioterapeuters tankar, erfarenheter och rutiner kring psykosocial hälsa hos patienter med en främre korsbandsskada med målet om att återgå till tidigare idrott. Metod: Studien har genomförts genom en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats samt en semistrukturerad intervjuguide. Fem fysioterapeuter som aktivt arbetade med främre korsbandsskador inkluderades. Intervjuerna analyserades utifrån innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i ett tema; Psykosocial hälsa, en gråzon för fysioterapeuter med tre kategorier; Psykosociala faktorer påverkar patientens rehabilitering, En god rehabilitering kräver engagemang och ett helhetsperspektiv, Delad syn på betydelsen av psykosocial hälsa inom rehabilitering. Resultatet visar på en medvetenhet om att en korsbandsskada kan påverka patientens psykosociala hälsa negativt, men hur fysioterapeuterna arbetar med psykosocial hälsa skiljer sig åt. Slutsats: Psykosocial hälsa är en synlig faktor i rehabiliteringen av en främre korsbandsskada och är ett område där fysioterapeuterna saknar rutiner, resurser och tillräcklig kunskap. Det lyfts en delad åsikt hos fysioterapeuterna kring vem som ansvarar för patientens psykosociala hälsa. Den här studien illustrerar en brist på tydlighet kring fysioterapeutens roll vid psykosocial hälsa i rehabiliteringen och kan ligga till grund för framtida forskning.