Submitted by Felipe Lapenda (felipe.lapenda@ufpe.br) on 2015-03-09T12:58:46Z No. of bitstreams: 2 Dissertação Dmitri do Nascimento.pdf: 2108210 bytes, checksum: fa8b618e8861bba1285363fd0e9cdb68 (MD5) license_rdf: 1232 bytes, checksum: 66e71c371cc565284e70f40736c94386 (MD5) / Made available in DSpace on 2015-03-09T12:58:46Z (GMT). No. of bitstreams: 2 Dissertação Dmitri do Nascimento.pdf: 2108210 bytes, checksum: fa8b618e8861bba1285363fd0e9cdb68 (MD5) license_rdf: 1232 bytes, checksum: 66e71c371cc565284e70f40736c94386 (MD5) Previous issue date: 2013-07-18 / Após o golpe civil-militar de 1964 e a queda do Governo João Goulart, as Forças Armadas se apressaram na formação de um aparato de repressão, um serviço de informações, que pudesse servir aos interesses dos detentores do regime. Foi preciso então a aprovação do projeto de lei nº 4.341 de junho de 1964 enviado ao Congresso Nacional engessado pela ditadura nas mãos do Presidente Castelo Branco que criava assim o Serviço Nacional de Informações (SNI). O Serviço, como era chamado, substituía o Serviço Federal de Informações e Contra-Informações (SFICI), e havia sido criado com poderes de grande envergadura, respondendo na cadeia hierárquica de poder apenas ao Presidente. Nos anos de 1964-1967 do Governo Castelo Branco, o chefe do SNI era o General Golbery de Couto e Silva, que havia projetado as funções do SNI para todas as esferas de poder dentro e fora do Estado. O papel de investigação e espionagem eram apenas umas das funções de que tratava o SNI. O objetivo maior seria construir uma ampla rede, uma comunidade de informações, que pudesse controlar as ações dos inimigos do regime (sindicatos, partidos de esquerda, intelectuais, estudantes), aqueles que se opunham ao mesmo, partindo da subordinação dos ministérios civis, Forças Armadas, autarquias e Polícias Estaduais. O SNI tinha a autonomia de abrir agências regionais nos pontos estratégicos do país. Pernambuco e sua capital, Recife, estavam entre as prioridades junto com outros centros urbanos na construção das agências regionais do SNI, facilitando assim a circulação das investigações e espionagem. A partir dos nossos estudos, observamos que no processo de consolidação do SNI em âmbito nacional, o centro das informações seria a Agência Central do Rio de Janeiro, que recebia informações diretamente das estruturas de repressão de Pernambuco, sendo isto fundamental nos primeiros anos da repressão.

Made available in DSpace on 2014-06-12T15:52:51Z (GMT). No. of bitstreams: 2 arquivo5088_1.pdf: 2262204 bytes, checksum: ef2a80557ab126e849627ec1add791b0 (MD5) license.txt: 1748 bytes, checksum: 8a4605be74aa9ea9d79846c1fba20a33 (MD5) Previous issue date: 2004 / Na sociedade do conhecimento aplicado emerge a questão das patentes de fármacos, envolvendo de um lado as indústrias farmacêuticas multinacionais, lideradas pelos EE.UU.A, e de outro lado, um país da periferia, o Brasil. Identifica-se, nesse contexto, que ainda há uma carência notável em estudos que se proponham investigar a relação entre as patentes e o desenvolvimento tecnológico no Brasil. Portanto, como contribuição científica, propõe-se o presente trabalho ao estudo das patentes, dentro do setor fármaco brasileiro, vetor estratégico para uma política pública de C,T&I frente ao cenário da globalização. Assim, para a realização desse objetivo partimos da leitura do estado da arte da C,T&I nacional, que se soma ao aparato teórico de autores neoschumpeterianos, na produção de uma análise do SNI, a qual procura adequar, a utilização da estratégia de inovação necessária, ao desenvolvimento tecnológico do Brasil. A aplicação da estratégia de inovação adequada depende do aproveitamento das mudanças geradas no ambiente externo (desenvolvimento tecnológico global). Essa configuração significará uma oportunidade tecnológica de desenvolvimento, chamada pelos neoschumpeterianos de janelas de oportunidade . A fim de aprofundar a utilização das estratégias no aproveitamento das janelas vale-se o presente trabalho de um estudo empírico e qualitativo que se desenrola no setor farmacêutico. O estudo de P&D no LAFEPE . Laboratório oficial do governo, que se mostrou um importante vetor estratégico para estruturação de uma política governamental tecnológica voltada para o setor dos medicamentos. Durante a investigação empírica foram realizadas a análise e a contraposição de P&D do LAFEPE, apenas em dois períodos de sua existência, definido por gestões distintas. A gestão de 1995-1998, período em que o LAFEPE despontou como o primeiro laboratório oficial do Brasil a produzir medicamento anti-AIDS, a Zidovudina (AZT). E a gestão atual, que sucede à ampliação da capacidade produtiva do LAFEPE, por investimentos externos, do governo federal. Entre os procedimentos da investigação empírica, destacam-se os questionários e entrevistas semi-estruturadas e abertas, direcionados aos atores sociais relacionados com a P&D do LAFEPE, nas duas gestões, incluindo integrantes e ex-integrantes, além de personalidade política. Utilizou-se também a análise de conteúdo de documentos institucionais do laboratório, além das leis sobre as patentes e notas oficiais de governo. Em síntese, após a discussão do referencial teórico (sobre C,T&I), técnico (sobre as patentes) e sócio-econômico (sobre o setor fármaco), constante respectivamente nos três primeiros capítulos do trabalho, realizamos as inferências e a comunicação necessária com a investigação empírica, presente no capítulo final da dissertação (o estudo de P&D do LAFEPE). Ao final chegamos a duas constatações importantes. As patentes representam, por um lado, um poderoso mecanismo de manutenção da liderança tecnológica dos países desenvolvidos, e por outro, significam um eficiente instrumento de barreira à inovação para os países da periferia. A segunda constatação corresponde à importância do LAFEPE, como parte de uma política contrahegemônica, e um importante vetor estratégico nacional na política de saúde pública, ao vender medicamentos de qualidade a um preço acessível, e na política tecnológica, ao atuar como centro articulado voltado ao desenvolvimento de novos produtos farmacêuticos, ainda que seja incipiente

I dagens läroplan för grundskolan (Lgr 11) finns syftesbeskrivningar för de naturOrienterande (NO) ämnena som säger att eleverna ska utveckla kunskaper och redskap för att formulera och granska information och andras argument samt ta ställning i frågor som rör ämnen med naturvetenskapligt innehåll. Detta är formuleringar som speglar det man i dag anser att NO-undervisningen ska ge de elever som går ut grundskolan. I det här arbetet har elever i slutet av högstadiet fått argumentera kring användandet av genmodifierade grödor (Genetically Modified Organism, GMO). Detta är ett exempel på så kallade Samhällsfrågor med Naturvetenskapligt Innehåll (SNI) och den här typen av samhällsfrågor har lyfts fram som ett sätt att arbeta med de formuleringar som nu finns i läroplanen. Syftet med den här studien är att undersöka högstadieelevers användning av argument i en naturvetenskapligt grundad diskussion och hur användningen av SNI i undervisningen kan hjälpa elever att utveckla sin argumentationsteknik och sitt intresse för naturvetenskap. Elevernas argumentation kring frågan om GMO har analyserats utifrån en analysmodell som är utvecklad för granskning av argumentation om SNI. Den här studien har funnit att användandet av SNI fungerar väl för att testa delar av läroplanens kunskapskrav men att det kräver noga förberedelser och att övningarna är väl uppbyggda.

Samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll, SNI, är en undervisningsform med en tvärvetenskaplig inriktning som visat sig vara utvecklande och motiverande för elever. Ämnesplanerna i de naturvetenskapliga ämnena i den svenska gymnasieskolan framhåller också ett innehåll som är i linje med SNI. Samtidigt uttrycker lärare osäkerhet kring implementeringen av sådan undervisning. Syftet med denna studie är att ge insyn i hur lärare arbetar med att integrera SNI i sin biologiundervisning. Denna fallstudie ger en inblick i hur en lärare planerar för hur biologin kan sättas i ett samhällsperspektiv och hur det sedan realiseras i klassrummet. En lärare och fem elever har intervjuats och svaren analyserats genom en innehållsanalys. Lärarens arbete i klassrummet skildras genom fem elevers beskrivningar av det. Resultaten visade att fullständig SNI-undervisning är svår att genomföra i biologin och att alternativ samhällsanknytning både är önskvärd och mer förekommande.

Tidigare forskning framhåller undervisning utifrån samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll (SNI) som ett verktyg för att främja naturvetenskaplig allmänbildning, medborgarbildning och elevers förmåga att delta i praktiker utanför skolan där argumentation och diskussion lyfts som centrala undervisningsformer. Även i styrdokument kan incitament för att bedriva en SNI-undervisning med inslag av diskussion och argumentation urskiljas. Dock visar tidigare studier att lärare ställs inför flertalet olika utmaningar vid implementering av SNI-undervisning bland annat kopplat till diskussioner inom denna undervisning. Den egna studien syftar till att undersöka och kartlägga lärares upplevelser kring arbetet med diskussioner och argumentation i SNI-undervisningen. Arbetet avgränsar sig till att undersöka erfarenheter hos biologilärare på gymnasiet. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer som genomfördes med hjälp av ljudinspelning. Urvalet av deltagare i studien var målstyrt med avseende på att biologilärare som indikerades arbeta med SNI i sin undervisning efterfrågades. Deltagarna utgjordes av tre lärare från olika skolor i Stockholm med omnejd. Deltagarna fick ta del av ett informations- och samtyckesbrev som formulerades utifrån samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, informationskravet och nyttjandekravet. Insamlad data transkriberades och analyserades enligt ramverket för tematisk analys. Den tematiska analysen resulterade i tre huvudteman Vad kan SNI-undervisning ge eleverna?, Utmaningar med SNIundervisning och Förutsättningar för en givande SNI-undervisning som beskriver lärares erfarenheter kring SNI-undervisningen i allmänhet. Under respektive huvudtema kunde även underteman urskiljas som berörde lärares erfarenheter kring diskussion och argumentation i SNI-undervisningen. Resultaten visar bland annat på lärares erfarenheter att elever genom diskussion och argumentation kring SNI kan erhålla en vidgad repertoar av perspektiv samt en ökad förmåga att ta ställning och agera i en samhällskontext, där bland annat skilda åsikter och elevers utbyten beskrivs som viktiga faktorer i detta. Analysen visade även på olika förutsättningar för att bedriva SNI-undervisning med inslag av diskussion och argumentation. Resultaten visar bland annat på vikten av ett tryggt klassrumsklimat och att ge eleverna en struktur i och verktyg för diskussion kring komplexa frågor. Studien visar både direkta utmaningar som lärare ställs inför i diskursiva aktiviteter i SNI-undervisningen men även potentiella utmaningar för elever där bland annat komplexiteten i SNI beskrivs.

En del av syftet med ämnet naturkunskap i den svenska gymnasieskolan är att ge eleverna en slags naturvetenskaplig allmänbildning eller scientific literacy, som grund för diskussion och ställningstaganden i aktuella samhällsfrågor. Att undervisa naturkunskap med utgångspunkt i samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll (SNI) är en metod där argumentation och diskussion får ta mycket plats i klassrummet. Studier visar dock att många lärare känner att diskussionen sker på bekostnad av kursens naturvetenskapliga innehåll och en omfattande studie visar att elever baserar sina argument på värderingar i högre grad än kunskap. Den här studien undersöker elevers argumentation och vad den baseras på för att öka kunskapen om hur argumentation och diskussion kan användas i undervisningen på ett bra sätt. Eleverna instruerades att argumentera för och emot en SNI som de själva valde. Deras skriftliga argument analyserades sedan med avseende på perspektiv (biologiskt, ekonomiskt eller socialt perspektiv) och grund (kunskap, värdering eller personlig erfarenhet). Resultaten visade att en övervägande majoritet av argumenten baserades på kunskap, en mindre del på värderingar och ytterst få på personlig erfarenhet. Det perspektiv som flest argument utgick ifrån var biologiskt, men det varierade mellan ämnena. En slutsats är att hur elever argumenterar är i hög grad beroende av hur den lärarledda diskussionen i klassrummet ser ut, vilka typer av argument som tas upp där och hur de värderas. Som lärare är det alltså viktigt att ha klart för sig vad bra argumentation är och föregå med gott exempel för eleverna.

A revista Atlântico foi parte integrante de um projeto maior açambarcado por Portugal e Brasil no começo da década de 1940. Para sermos mais precisos, 1941 é o ano da assinatura do acordo cultural luso-brasileiro que resultou, dentre outros elementos, na idealização de um projeto cujo cerne assenta-se na criação de uma revista de cultura e arte. Desse processo, surge Atlântico, revista que deve seu nome ao intento de encontrar uma palavra suficientemente elástica, ondulante, para sintetizar o vago e o concreto das nossas aspirações, o sonho e a realidade do nosso ideal, segundo as palavras de um dos seus diretores, António Ferro. Fundada em 1942, a revista Atlântico tem como propugnadores o diretor do Secretariado da Propaganda Nacional (SPN) de Portugal, António Ferro, e o diretor do Departamento de Imprensa e Propaganda (DIP), Lourival Fontes. A presente pesquisa, que abrange o período de 1941 (ano da assinatura do Acordo Cultural luso-brasileiro) a 1945 (que marca tanto o fim da vigência do DIP quanto o término da primeira fase de Atlântico), pretende discutir a idéia defendida por seus articulistas de que a natureza da revista Atlântico, isto é, por ser um periódico de cultura, de literatura e de arte, abstêm-se de tratar dos problemas sociais, políticos ou econômicos do mundo moderno, até quando dizem respeito à vida do Brasil ou de Portugal. Ademais, pelo fato de congregar um feixe de intelectuais bastante diversificado, a análise sistemática da revista Atlântico objetiva avaliar e compreender a maneira pela qual autores e obras aparecem no corpo da publicação. / The Atlântico magazine was part of a larger project encompassed by Portugal and Brazil in the early 1940s. More precisely, in 1941 is signed the Luso-Brazilian culture agreement that resulted, among other elements, in the idealization of a project based on creating a magazine of culture and art. From this process arises Atlântico magazine, which owes its name to the attempt of finding a word sufficiently elastic, undulating to synthesize the vague and concrete of our aspirations, dreams and the reality of our vision, in the words of one of its directors António Ferro. Founded in 1942, the Atlântico magazine has had as proponents, António Ferro, the director of Secretariado da Propaganda Nacional (SPN) (Director of the Bureau of Propaganda Nacional) of Portugal and the director of the brazilian Departamento de Imprensa e Propaganda (DIP) (Department of Press and Propaganda), Lourival Fontes. This article, which covers the period from 1941 (year of the signing of the Cultural Luso-Brazilian) to 1945 (which marks both the end of the term of the DIP and the end of the first phase of the Atlântico), aims to discuss the idea defended by its writers that the nature of the Atlântico magazine is to be a journal of culture, literature and art, avoiding dealing with social problems, political or economic in the modern world, even when they concern to life in Brazil or Portugal. Moreover, the fact of bringing a bundle of intellectual rather diverse, systematic analysis of the Atlântico magazine aims to evaluate and understand the way in which authors and works appearing in the body of the publication.

<p>I början av 2000-talet producerade Riksskatteverket en rapport vilken undersökte skattebortfallet inom byggbranschen. Rapporten gav bland annat ett förslag om att införa omvänd skattskyldighet för mervärdesskatt inom byggsektorn, byggmoms. Lagförslaget i prop. 2005/06:130 klubbades av Riksdagen och trädde i kraft den 1 juli år 2007. Under det första halvåret avgjorde SNI-koder vilka tjänster och företag som skulle omfattas av den omvända skattskyldigheten. Den 1 januari år 2008 övergick SNI-koderna från bestämmande till att bli vägledande. Gränsdragningsproblem huruvida en tjänst är att klassificera som byggtjänst och ett företag som byggföretag uppstår för de företag där en tillämpning av regelverket inte är glasklart. I den här studien undersöks rapporter, doktrin, rättspraxis och lagtext för att tydliggöra och uppmärksamma detta problem. Byggmoms innebär att det är förvärvaren av tjänsten som hanterar utgående moms för förvärvad tjänst. Hanteringen av mervärdeskatten liknar mervärdesskattesystemet som används inom handeln av varor och tjänster mellan företag i olika länder inom EU. Regelverket har uppfyllt sitt syfte, att göra det mindre lönsamt att fuska. Ett hinder för att erhålla avdragsrätt för ingående moms som inte kommer att redovisas och betalas av säljaren. Regelverket för omvänd skattskyldighet är tydlig för majoriteten av byggföretagen. Skatteverket har utfärdat förhandsbesked åt företag där gränsdragningen har varit ett problem. Alla förhandsbesked har inte alltid varit i linje med varandra, vilket visar på problematik vad gäller regelverkets tillämpningsområde och dess gränsdragning.</p> / <p>In the early 2000s the Swedish Tax Agency produced a report which examined the shortfall of taxes in the construction industry. The report did include a proposal to introduce reverse charge in the construction industry, construction VAT. The legislative proposal in the bill 2005/06: 130 was accepted by the Swedish parliament and came into force on 1st of July 2007. During the remainder of 2007 the SNI-codes was used to decide whether a company would be subject to the reverse charge or not. On 1st of January 2008 the SNI-codes went from the role of defining to the role of guiding. The main problem is that of boundary concerning the categorization if a service should be classified as a building service or a company classified as a building company where the application of the regulation is not crystal clear. This study examines reports, doctrine, jurisprudence and legal document to clarify and address this problem. Construction VAT means that the purchaser of the service will handle outgoing VAT for the acquired service. The handling of the construction VAT is similar to that used in the trade of goods and services between companies in different countries within the EU. The legal framework has served its purpose, to make it less profitable to withhold tax and to become an obstacle to obtain the right to deduct VAT which will not be reported and remitted by the seller. The law of reverse charge is distinct to the majority of construction companies. The Swedish Tax Agency has issued preliminary notifications to companies where boundaries have been a problem. All of the notifications have not always been consistent with each other which are signs of problems with demarcation of the regulation.</p>

I början av 2000-talet producerade Riksskatteverket en rapport vilken undersökte skattebortfallet inom byggbranschen. Rapporten gav bland annat ett förslag om att införa omvänd skattskyldighet för mervärdesskatt inom byggsektorn, byggmoms. Lagförslaget i prop. 2005/06:130 klubbades av Riksdagen och trädde i kraft den 1 juli år 2007. Under det första halvåret avgjorde SNI-koder vilka tjänster och företag som skulle omfattas av den omvända skattskyldigheten. Den 1 januari år 2008 övergick SNI-koderna från bestämmande till att bli vägledande. Gränsdragningsproblem huruvida en tjänst är att klassificera som byggtjänst och ett företag som byggföretag uppstår för de företag där en tillämpning av regelverket inte är glasklart. I den här studien undersöks rapporter, doktrin, rättspraxis och lagtext för att tydliggöra och uppmärksamma detta problem. Byggmoms innebär att det är förvärvaren av tjänsten som hanterar utgående moms för förvärvad tjänst. Hanteringen av mervärdeskatten liknar mervärdesskattesystemet som används inom handeln av varor och tjänster mellan företag i olika länder inom EU. Regelverket har uppfyllt sitt syfte, att göra det mindre lönsamt att fuska. Ett hinder för att erhålla avdragsrätt för ingående moms som inte kommer att redovisas och betalas av säljaren. Regelverket för omvänd skattskyldighet är tydlig för majoriteten av byggföretagen. Skatteverket har utfärdat förhandsbesked åt företag där gränsdragningen har varit ett problem. Alla förhandsbesked har inte alltid varit i linje med varandra, vilket visar på problematik vad gäller regelverkets tillämpningsområde och dess gränsdragning. / In the early 2000s the Swedish Tax Agency produced a report which examined the shortfall of taxes in the construction industry. The report did include a proposal to introduce reverse charge in the construction industry, construction VAT. The legislative proposal in the bill 2005/06: 130 was accepted by the Swedish parliament and came into force on 1st of July 2007. During the remainder of 2007 the SNI-codes was used to decide whether a company would be subject to the reverse charge or not. On 1st of January 2008 the SNI-codes went from the role of defining to the role of guiding. The main problem is that of boundary concerning the categorization if a service should be classified as a building service or a company classified as a building company where the application of the regulation is not crystal clear. This study examines reports, doctrine, jurisprudence and legal document to clarify and address this problem. Construction VAT means that the purchaser of the service will handle outgoing VAT for the acquired service. The handling of the construction VAT is similar to that used in the trade of goods and services between companies in different countries within the EU. The legal framework has served its purpose, to make it less profitable to withhold tax and to become an obstacle to obtain the right to deduct VAT which will not be reported and remitted by the seller. The law of reverse charge is distinct to the majority of construction companies. The Swedish Tax Agency has issued preliminary notifications to companies where boundaries have been a problem. All of the notifications have not always been consistent with each other which are signs of problems with demarcation of the regulation.

A revista Atlântico foi parte integrante de um projeto maior açambarcado por Portugal e Brasil no começo da década de 1940. Para sermos mais precisos, 1941 é o ano da assinatura do acordo cultural luso-brasileiro que resultou, dentre outros elementos, na idealização de um projeto cujo cerne assenta-se na criação de uma revista de cultura e arte. Desse processo, surge Atlântico, revista que deve seu nome ao intento de encontrar uma palavra suficientemente elástica, ondulante, para sintetizar o vago e o concreto das nossas aspirações, o sonho e a realidade do nosso ideal, segundo as palavras de um dos seus diretores, António Ferro. Fundada em 1942, a revista Atlântico tem como propugnadores o diretor do Secretariado da Propaganda Nacional (SPN) de Portugal, António Ferro, e o diretor do Departamento de Imprensa e Propaganda (DIP), Lourival Fontes. A presente pesquisa, que abrange o período de 1941 (ano da assinatura do Acordo Cultural luso-brasileiro) a 1945 (que marca tanto o fim da vigência do DIP quanto o término da primeira fase de Atlântico), pretende discutir a idéia defendida por seus articulistas de que a natureza da revista Atlântico, isto é, por ser um periódico de cultura, de literatura e de arte, abstêm-se de tratar dos problemas sociais, políticos ou econômicos do mundo moderno, até quando dizem respeito à vida do Brasil ou de Portugal. Ademais, pelo fato de congregar um feixe de intelectuais bastante diversificado, a análise sistemática da revista Atlântico objetiva avaliar e compreender a maneira pela qual autores e obras aparecem no corpo da publicação. / The Atlântico magazine was part of a larger project encompassed by Portugal and Brazil in the early 1940s. More precisely, in 1941 is signed the Luso-Brazilian culture agreement that resulted, among other elements, in the idealization of a project based on creating a magazine of culture and art. From this process arises Atlântico magazine, which owes its name to the attempt of finding a word sufficiently elastic, undulating to synthesize the vague and concrete of our aspirations, dreams and the reality of our vision, in the words of one of its directors António Ferro. Founded in 1942, the Atlântico magazine has had as proponents, António Ferro, the director of Secretariado da Propaganda Nacional (SPN) (Director of the Bureau of Propaganda Nacional) of Portugal and the director of the brazilian Departamento de Imprensa e Propaganda (DIP) (Department of Press and Propaganda), Lourival Fontes. This article, which covers the period from 1941 (year of the signing of the Cultural Luso-Brazilian) to 1945 (which marks both the end of the term of the DIP and the end of the first phase of the Atlântico), aims to discuss the idea defended by its writers that the nature of the Atlântico magazine is to be a journal of culture, literature and art, avoiding dealing with social problems, political or economic in the modern world, even when they concern to life in Brazil or Portugal. Moreover, the fact of bringing a bundle of intellectual rather diverse, systematic analysis of the Atlântico magazine aims to evaluate and understand the way in which authors and works appearing in the body of the publication.