Thesis (Ph. D.)--Université Paul Sabatier, Toulouse III, 1975. / Map documentation: p. [I-II] (3rd set of capital Roman numerals). Includes bibliographical references (p. [I]-[XIX]).

Thesis (doctoral)--Universität Bremen, 2005. / Includes bibliographical references (p. 159-171). Also available on the Internet.

Thesis (M.A.)--State University of New York at Binghamton, Department of Geological Sciences and Environmental Studies, 2005. / Includes bibliographical references.

Thesis (Ph. D.)--University of Texas at Austin, 2007. / Vita. Includes bibliographical references.

Orientador: Giorgio Basilici / Dissertação (mestrado) - Universidade Estadual de Campinas, Faculdade de Engenharia Mecanica e Instituto de Geociencias / Made available in DSpace on 2018-08-14T04:13:31Z (GMT). No. of bitstreams: 1 MorettiJunior_PauloAugusto_M.pdf: 5701785 bytes, checksum: d478ca8c79173f62ad9807c930cc0332 (MD5) Previous issue date: 2009 / Resumo: Esta dissertação consiste no estudo sedimentológico e paleodeposicional de quatro unidades litoestratigráficas da Pré-Cordilheira Argentina, depositadas durante o Ordoviciano: Formação Portezuelo del Tontal (FPT), Formação Sierra de La Invernada (FSI), Formação Gualcamayo (FG) e Formação Los Azules (FLA). A FG e a FLA são caracterizadas por lamitos e margas depositados por decantação. A FPT é constituída por uma alternância entre arenitos finos a muito finos e lamitos. Os arenitos são frequentemente bipartidos: a porção basal, de granulometria areia média a fina, é espessa e maciça, apresentando intraclastos lamosos, tapetes de tração. A porção superior possui granulometria mais fina e é menos espessa, com laminação cruzada truncante anisotrópica (anysotropic hummocky cross stratification). Os arenitos são interpretados como gerados por fluxos gravitacionais influenciados por tempestades. A presença de laminação cruzada truncante na parte superior das camadas demonstram que a sedimentação ocorreu acima do nível de ondas de tempestades e que um fluxo gravitacional se desenvolveu concomitantemente às tempestades. A FSI é caracterizada por arenitos muito finos com laminação truncante anisotrópica intercalada com lamitos arenosos produzidos por correntes de turbidez muito diluídas e por decantação. A FSI apresenta abundantes icnofósseis, o que indica uma atividade biológica bentônica ativa. O sistema deposicional da FPT e da FSI é uma plataforma dominada por atividade de tempestades. A parte superior da FSI e a FPT são litologicamente semelhantes e ambas apresentam direções de paleocorrentes de norte para sul, o que evidencia que eram parte de uma mesma bacia. Os arenitos mais grossos e espessos, representados pelos depósitos da FPT, teriam passado por ambientes mais rasos (FSI) e se depositado em áreas mais profundas (FPT). Os depósitos arenosos muito finos gerados por tempestades são característicos de áreas mais rasas e proximais (FSI). A margem ocidental do Gondwana, durante o Meso e Neo-Ordoviciano, foi uma plataforma siliciclástica dominada por tempestades, com aprofundamento para sul localizada em uma bacia do tipo antepaís. / Abstract: This work consists in the study of sedimentological and paleodepositional features of four Ordovician lithostratigraphic units of the Precordillera Argentina: Portezuelo del Tontal Formation (PTF), Sierra de La Invernada Formation (SIF), Gualcamayo Formation (GF) and Los Azules Formation (LAF). The PTF is represented by alternating fine- to very fine grained sandstone and shale. Most sandstone strata are bipartite: a thicker lower part, medium to mediumfine grained size, massive, showing buoyant muddy clasts or traction carpet, and a thinner upper part, very fine in grain size, with anisotropic hummocky cross-stratifications. The sandstone is interpreted as gravitational flow generated by and combined with storms. The presence of anisotropic hummocky cross-stratification in the upper part of the strata testifies that the sedimentation occurred above the storm wave base and that the gravitational flow developed contemporaneously to the storm activity. The SIF is characterized by very fine-grained sandstone showing anisotropic hummocky cross stratifications, alternated with sandy pelite showing thin sandstone beds produced by low-density turbidity currents. The SIF is rich in ichnofossils, testifying a high biological benthic activity. The LAF and GF are characterized by shale and marl facies deposited mainly by settling. The depositional system of the PTF and SIF is dominated by storm activity. The transition of the upper part of the SIF to lithologies similar to PTF and analogous paleocurrent directions, from north to south, suggests that both formations take part of the same depositional basin. The thicker and coarser sandstones, represented by the PTF deposits, bypassed shallower areas (SIF) and deposited in deeper areas (FPT). Very fine storm generated sandy deposits in SIF were characterized by shallower and proximal areas. The western margin of the Gondwana in the middle-late Ordovician was characterized by storm-dominated siliciclastic shelf deposits in a foreland basin. The margin showed a progressive deepening toward south. / Mestrado / Reservatórios e Gestão / Mestre em Ciências e Engenharia de Petróleo

M.Sc. (Geology) / Please refer to full text to view abstract

South Africa, with its world leadership in the mining sector, and well-developed industrial sector, understandably has many tailings dams of various types. South Africa’s tailings dams are among the largest in the world in terms of delivered tailings tonnages, plan size and height. Obviously tailings disposal from the mining and industrial sectors in South Africa can have a major impact on the environment and the safety of human life if the dam design and tailings deposition process are not properly controlled. In South Africa there is a growing awareness of the importance of the environment and of the safety of the tailings dams. Catastrophes like the Merriespruit Gold Tailings dam failure in February 1994, where 17 people died and widespread devastation and environmental damage was caused, has sparked the renewal of research into tailings dam stability and safety. The rate of rise of tailings dams has an influence on the safety and stability of a tailings dam. If rate at which a tailings dam is built is too high, the dam may become unstable and be at risk of failure. There are many factors that control the rate of rise of tailings dams that are not very well understood. This research deals with sedimentation and desiccation of gold mine tailings. Sedimentation and desiccation are factors that influence the rate of rise. This research looked at how the gold mine tailings behave when sedimentation and desiccation occur. This was achieved through laboratory experiments, which consisted of column settling tests and drying box tests, and field tests. A model that predicts the behaviour of sedimentation and desiccation of tailings was also analysed. It was found that tailings sedimentation occurs very quickly. It was also found that suctions play an important role during the desiccation of the tailings. / Dissertation (MEng (Geotechnical Engineering))--University of Pretoria, 2007. / Civil Engineering / MEng / unrestricted

Inom Rååns avrinningsområde, som är beläget i kommunerna Helsingborg, Landskrona, Svalöv och Bjuv, har anläggning av våtmarker pågått sedan 1990-talet. De anlagda våtmarkerna syftar till att minska näringsförlusterna från omkringliggande jordbruksmarker till vattendrag och gynna den biologiska mångfalden. I denna studie har 28 anlagda våtmarker inom Rååns avrinningsområde studerats. Studien hade två övergripande syften varav det ena var att undersöka sambandet mellan sedimentackumulering och våtmarkernas utformning samt placering i landskapet. Det andra syftet var att undersöka våtmarkernas renoveringsbehov. Renoveringsbehov syftar på åtgärder som behöver utföras för att upprätthålla våtmarkernas ursprungliga funktion och utformning såsom flödesvägar, vegetation, djupprofil samt in- och utlopp. Studien baserades på observationer och mätningar som utfördes i oktober år 2020. Resultatet visade att sedimentackumuleringen varierade mellan 0,2–2,3 cm per år och att både utformnings- och placeringsfaktorer påverkade sedimentackumuleringen. Det uppskattade ursprungliga vattendjupet hade en positiv korrelation med sedimentackumulationen och sedimentdjupet blev högre med våtmarkens ålder. Uppgrundningen var högre närmare inloppet i fyra av sju långsmala våtmarker (Längd-breddförhållande, 𝐿 ∶ 𝐵 > 3). I de långsmala våtmarkerna fanns även en positiv korrelation mellan hydraulisk belastning (HL) och sedimentackumulering. I våtmarker med 𝐿: 𝐵 < 3 fanns en övre gräns där höga värden på HL istället hade en negativ påverkan på sedimentackumuleringen. Våtmarkens storlek i relation till avrinningsområdet hade ett negativt samband med sedimentackumuleringen. Att många faktorer påverkade sedimentackumulationen gjorde att uppgrundningen skedde olika snabbt i våtmarkerna. Därmed kunde inte ett exakt åldersintervall för urgrävning fastställas. Däremot kan urgrävning potentiellt begränsas till början av våtmarker i de fall våtmarken är långsmal med djuphåla vid inloppet. De undersökta våtmarkerna hade varierande grad av renoveringsbehov. Urgrävning bedöms vara den mest resurskrävande åtgärden. Det är dock en nödvändig åtgärd om våtmarkerna ska fortsätta fungera som näringsfällor. Andra renoveringsbehov innefattade exempelvis enklare skötsel av vegetation, reparation av teknisk utrustning såsom rör och brunnar samt uppföljning av avtal med markägare för att se till att våtmarkerna förvaltas på sådant sätt att deras miljönytta gynnas. / Wetlands have been constructed within the catchment area of Råån since the 1990s. Råån is a river flowing through the municipalities Helsingborg, Landskrona, Svalöv, and Bjuv. The constructed wetlands aim to reduce nutrient leakage from surrounding agricultural land and increase biodiversity. In this study 28 constructed wetlands were studied with two aims: (i) to investigate the relationship between sediment accumulation in wetlands and wetland design and location in the landscape and (ii) investigate maintenance needs of the wetlands. Maintenance needs involve taking efforts to restore flow paths, depth profile, vegetation, and inlet and outlet to return the original function and design of the wetland. The study is based on observations and measurements carried out in October 2020. The results showed that sediment accumulation varied between 0.2–2.3 cm per year and that both wetland design and location affected sediment accumulation. Estimated original water depth had a positive correlation with sediment accumulation and sediment depth had a positive correlation with wetland age. The level of shoaling was higher closer to the inlet in four of seven long narrow wetlands (length- width ratio, L: W, > 3). In the long narrow wetlands, there was also a positive correlation between HL and sediment accumulation. However, in shorter and wider wetlands (L: W <3), there was an upper limit where high values of HL instead had a negative effect on sediment accumulation. Wetland area in relation to catchment area had a negative correlation with sediment accumulation. Shoaling rate is different in the wetlands since sediment accumulation is affected by many parameters. Thus, an exact time interval for excavation could not be determined. However, excavation can potentially be limited to the inlet of the wetlands if the wetland is long and narrow with a deep area near the inlet. The result showed that the wetlands had varying degrees of maintenance needs. Excavation is considered to be the most resource-intensive measure. However, excavation is necessary to maintain the function of the wetlands. Other maintenance needs include maintenance of vegetation, repair of technical equipment, and extension and enforcement of contracts with landowners to ensure that the wetlands are managed in such a way that the environmental function of the wetlands are favored.

Eutrophication is a major problem causing algal blooms and impaired water quality, especially regarding coastal areas and seas. It is a result of an excessive supply of nutrients such as phosphorus (P), where agriculture accounts for the largest share of the anthropogenic nutrient load. Furthermore, arable fields with clay soils have been shown to have among the highest P-losses. In this study, 10 constructed wetlands located in agricultural areas with high clay content in the topsoil were examined. The aims were to investigate how the P accumulation is related to wetland design and catchment factors and to see if there is an optimal hydraulic load (HL) and wetland size for P accumulation. The study is based on P analyses of sediment cores sampled in March 2021, calculations of catchment factors in ArcMap, water flow calculations, and statistical analyses. Sedimentation of particles with associated P is considered to be the primary process for P retention in wetlands. Accordingly, the results showed that the P accumulation was positively correlated to particle retention. The total P accumulation varied between 8 and 96 kg ha-1 yr-1 and the total particle accumulation was 7-130 t ha-1 yr-1. The wetland design factors, including wetland area, water depth, and length-to-width ratio (L:W), had no significant influence on the P accumulation. However, water depths greater than 1.5 m inhibited the P retention which suggested that the water depth should be limited to approximately 1 m to avoid too large particle settling distances.  The proportion of agricultural land within each catchment did not show any correlation to the P accumulation. The clay content in the topsoil was however positively correlated to both particle and P accumulation. This suggested that the sedimentation process was promoted even though the inflowing particles potentially consisted of a large proportion of clay particles, which have a low sedimentation velocity. The erosion risk of the catchment area had no significant influence on the P accumulation, meaning that a high expected particle load did not entail an increased particle and associated P accumulation. High HL values of 450 and 850 m yr-1 were shown to counteract the P retention. This corresponded to wetlands smaller than 0.1% of the catchment area. A possible turning point of HL where the P accumulation is inhibited could also be distinguished, ranging between HL 200 and 300 m yr-1. An optimal HL for increased P accumulation could not be determined due to such few observations. However, it could be concluded that an HL up to approximately 210 m yr-1 had a positive influence on the particle and P accumulation and that wetlands should be larger than 0.1% of the catchment area to efficiently retain P. / Övergödning är ett stort problem som orsakar algblomningar och försämrad vattenkvalitet, särskilt vid kustområden och hav. Övergödningen orsakas av ett för stort utsläpp av näringsämnen såsom fosfor (P), där jordbruket står för den största antropogena näringsbelastningen. Åkermark med lerjord har dessutom visat sig ha bland den högsta utlakningen av P. I denna studie har 10 våtmarker anlagda i jordbruksområden med hög lerhalt undersökts. Syftet var att undersöka hur P-ackumuleringen är relaterad till våtmarksutformningen och abiotiska faktorer i avrinningsområdet. Projektet syftade även till att undersöka ifall det finns en optimal hydraulisk belastning (HL) för P-ackumulering. Studien baserades på P-analyser av sedimentproppar provtagna i mars 2021, beräkningar av avrinningsområdesfaktorer i ArcMap, flödesberäkningar samt statistiska analyser.  Den primära reningsprocessen för P i våtmarker är genom sedimentation av partiklar med bundet P. Följaktligen visade resultatet att P-ackumuleringen var positivt korrelerad med partikelretentionen. Den totala P-ackumuleringen varierade mellan 8 och 96 kg ha-1 år-1 och den totala partikelackumuleringen var 7-130 ton ha-1 år-1. Våtmarksutformningen, vilket innefattade våtmarksarea, vattendjup och längd-bredförhållande (L:W), hade ingen signifikant betydelse för P-ackumuleringen. Vattendjup större än 1,5 m hämmade emellertid P-ackumuleringen vilket indikerade att vattendjupet bör begränsas till cirka 1 m för att partiklar ska hinna sedimentera.  Andelen jordbruksmark i avrinningsområdet hade ingen korrelation med P-ackumuleringen. Lerhalten i avrinningsområdet var däremot positivt korrelerad till både partikel- och P-ackumuleringen. Detta indikerade att sedimentationen främjats trots att de inflödande partiklarna potentiellt bestod av en stor andel lerpartiklar, vilka har en långsam sedimentationshastighet. Erosionsrisken i avrinningsområdet hade ingen signifikant påverkan på P-ackumuleringen. En hög förväntad partikelbelastning resulterade därmed inte en ökad partikel- och P-ackumulering. Höga HL-värden på 450 och 850 m år-1 motverkade P-ackumulationen, vilket motsvarade våtmarker som utgjorde mindre än 0,1 % av avrinningsområdet. En möjlig brytpunkt där HL hämmar P-ackumulationen kunde urskiljas i intervallet HL 200-300 m år-1. På grund av för få observationer kunde inte en optimal HL för ökad P-ackumulation fastställas. Det kunde dock konstateras att en HL upp till cirka 210 m år-1 hade en positiv inverkan på partikel- och P-ackumulationen och att våtmarker bör utgöra minst 0,1 % av avrinningsområdet för att effektivt ansamla P.

Vattenhantering i infrastrukturprojekt är ett viktigt ämne eftersom det kan påverka den omgivande miljön på ett negativt sätt. I projekt med förorenat mark kan vattnet innehålla allt från metaller till polyaromatiska kolväten, vilket medför svårigheter att hantera. Vattenföroreningarna orsakas av utgrävning, grundläggning, injektering, betonggjutning och bergsprängning. Vattnet kan delvis bildas av regnvatten som faller på byggarbetsplatsen eller genom schaktning under grundvattennivån. Det vatten som genom pumpning avleds från en arbetsplats eller uppfodras är känt som länsvatten. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur urvalet och tillämpningen av metoder för länsvatten kan förenklas och optimeras för att passa svenska förhållanden. Vidare är syftet att utvärdera hur informationen om olika tekniker är relaterad till hur entreprenörer arbetar i praktiken under vissa förhållanden. Avhandlingen består av tre delar. Den första delen är en teoretisk beskrivning av svenska lagar och utsläppskrav som gäller för länsvatten, vanliga reningsmetoder som används och hantering av länsvatten i Washington. Den andra delen är en fallstudie med ett studiebesök på byggarbetsplatsen Marieholmförbindelsen. Den tredje delen består av analytiska beräkningar och jämförelser mot provdata. Resultaten visar att vanliga container behållare bör endast användas för sedimentering av sandpartiklar eftersom ytområdet är begränsat vilket ger en kortare sedimenteringstid. De har också en begränsad flödeskapacitet vilket måste tas till hänsyn för att få en effektiv sedimentering. Specifika krav på övervakning och underhåll av container behållare bör finnas för entreprenören. I fall med mindre partiklar som till exempel silt bör användning av container behållare uteslutas, förutom vid användnings som försedimenteringssteg. Resultaten visar även att vid sedimentering av partiklar mindre än medelsilt är det nödvändigt med en uppehållstid på minst 10 timmar. Uppehållstiden kan däremot skilja sig från 10 timmar till allt uppemot 100 timmar för till exempel fin silt, som har en partikelstorlek mellan 0,0063 mm-0,002 mm. För lera skulle detta innebära en uppehållstid på minst 100 timmar vilket motsvarar mer än 4 dagar. Genom att använda traditionell sedimentering som reningsteknik skulle man antingen behöva ett stort sedimentationsområde eller ett mycket lågt flöde. Detta innebär att traditionell sedimentering är orimlig att använda sig av på grund av ekonomiska aspekter, rymdbegränsningar och effektivitet. Baserad på resultat och slutsatser, föreslås följande rekommendationer: •Vanliga container behållare som kräver hög underhållning och övervakning, rekommenderas inte att användas i större utsträckning än som ett försedimenteringssteg för partiklar som är mindre än grovsilt som har en partikeldiameter mellan 0,02-0,063 mm. •Det är viktigt att ha en helhetssyn genom att skapa tydliga riktlinjer för entreprenörerna. •Det är lämpligt att använda den hydrauliska effekten, A, för att säkerställa en korrekt konfiguration och god separationskapacitet. / Water management in infrastructure projects is an important topic since it could affect the surrounding environment in a negative way. In projects with contaminated land, the water could contain everything from metals to polyaromatic hydrocarbons which entails difficulties in managing. The water can be formed partly by rainwater that falls on the construction site or by excavation below the water level. The water pollution is caused by excavation, foundation, grouting, concrete castings and rock blasting. This water is known as stormwater discharges from construction activities. The aim of the thesis is to investigate how the selection and application of methods for stormwater management from construction activities can be simplified and optimized in order to suit Swedish conditions. Further the aim is to evaluate how the information available about different techniques relates to how the contractors work in practice under some conditions. The thesis consists of three parts. The first part theoretical description of Swedish laws and requirements dealing with stormwater discharge from construction activities, common purification methods that are used and management of stormwater discharge in the state Washington. The second part is a case study with a study visit at the construction site of Marieholmförbindelsen. The third part consists of analytical calculations and comparisons to measured data. The results show that regular containers should only be used to sediment sand particles since the surface area is limited which gives a reduced sedimentation time. They also have a limited flow capacity, which must be followed to work properly. The requirement of self-monitoring and maintenance for the contractor should be increased. In other cases, with smaller particles to settle such as silt, regular containers should not be used greater than as a pre-sedimentation step. The results also show that for sedimentation of particles smaller than medium silt it is necessary with a residence time of minimum 10 hours. This means that for the soil type fine silt, which has a particle range between 0.0063mm-0.002mm, the residence time can differs between 10-100 hours. For the soil type clay this would mean a residence time of at least 100 hours which equals more than 4 days. By using traditional sedimentation as purification technique one would either need a huge sedimentation area or a very small flow. Either of these solutions is unreasonable due to economic aspects, space limitations and efficiency. Based on the results and conclusions, the following recommendations can be proposed: •Regular containers demands a high maintenance and self-monitoring, and isn’t recommended to use in greater occurrence than as a pre-sedimentation step for particles smaller than course silt, which has a particle diameter between 0.02-0.063mm. •Use a holistic approach by creating clear guidelines for the contractors. •Use the hydraulic efficiency, λ, to ensure a proper configuration and a good separation capacity.