I uppsatsen studeras vilka förändringar och effekter Krami bidrar med och om detta resulterar i att förbättra livsvillkoren för före detta kriminella personer som deltar i Krami. Krami är en samverkan mellan Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och kommunen och syftar till att etablera tidigare dömda personer på arbetsmarknaden. Arbetsprocessen i denna uppsats består av en kvalitativ inriktning med en hermeneutisk metodansats. Empirin har insamlats genom åtta stycken semistrukturerade djupintervjuer som genomförts med före detta deltagare från Krami Halland och Krami Blekinge. Den teoretiska referensramen i denna uppsats har bestått av Michel Foucaults makt teori, Axel Honneths teori om erkännande och Johan Asplund teori om social responsivetet. Resultatet av de åtta intervjuerna visar att livsvillkoren har förbättrats markant genom att deltagarna i Krami har inkluderats i samhället med hjälp av utbildning och arbete. Detta har resulterat i att de har blivit självförsörjande och har ett helt annat perspektiv på livet än vad de tidigare hade. Intervjupersonerna har genomgått en självförändringsprocess från att vara kriminell till före detta kriminell och som vissa beskriver en vanlig ”Svensson”. / The paper examines what changes and effects Krami contributes to and whether this results in improving the living conditions of former criminal persons participating in Krami. Krami is a collaboration between the Prison and Probation Service, the Swedish Public Employment Service and the municipality and aims to establish previously convicted persons in the labor market. The work process in this study consists of a qualitative approach with a hermeneutic method. The empire has been collected through eight semi-structured in-depth interviews conducted with former participants from Krami Halland and Krami Blekinge. The theoretical frame of reference in this study has consisted of Michel Foucault's power Theory, Axel Honneth's Theory of recognition and Johan Asplund's Theory of social responsiveness. The results of the eight interviews show that the living conditions have improved markedly for the participants in Krami by being included in society, with the help of education and work. This has resulted in them becoming self-sufficient and having a completely different perspective on life than they previously had. The respondents have undergone a self-change process from being a criminal to a former criminal and finally, as some describe an ordinary "Svensson".