Syftet med texten är att undersöka hur den nyare sionistiska självbilden hos judar skiljer sig från den äldre självbilden i judisk litteratur efter Förintelsen för att visa hur självbilden hos judar har förändrats. Frågeställningen som ska utredas är hur den nyare självbilden hos judar i Arendts Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil är annorlunda från den äldre självbilden i Waxmans Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation. Den tidigare forskningen som har valts innehåller information om den nyare och äldre självbilden hos judar. Sett till metod har källmaterialet begränsats till två källor för att kunna ha en direkt konkret jämförelse mellan två olika självbilder hos judar. Narrativanalys har valts för att effektivt identifiera bedrivande av narrativ i texterna. Resultatet av undersökningen blev att den nyare självbilden innebär ett mer aktivt deltagande i internationell politik och större grad av direkta ageranden istället för den mer passiva äldre självbilden där det var vanligt förekommande att arbeta för att bevara minnen samt vara vittne till händelser. / The purpose of the text is to investigate how the newer Zionist self-image of Jews differs from the older image in Jewish literature after the Holocaust to show how the self-image of Jews has changed. The question to be investigated is how the newer self-image of Jews in Arendt's Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil differs from the older image in Waxman's Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation. The previous research that has been selected contains information on the newer and older self-image of Jews. In terms of method, the source material has been limited to two sources to be able to have a direct concrete comparison between two different self-images of Jews. Narrative analysis has been chosen to effectively identify the conduct of narratives in the texts. The result of the study was that the newer self-image of Jews means a more active participation in international politics and a greater degree of direct action instead of the more passive older self-image of Jews where it was more common to work to preserve memories and be a witness to events directly related to oneself and other Jews.