<p>Federationen Jugoslaviens splittring medförde att de fem republikerna: Serbien & </p><p>Montenegro, Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Slovenien och Makedonien som ingick i </p><p>federationen blev självständiga stater. Detta medförde att människorna fick en ny identitet. </p><p> </p><p>Jag har gjort en studie omfattade tolv intervjuer. Jag ville få reda på om det finns konflikter </p><p>mellan de tre etniska tillhörigheterna som drabbades hårdast under kriget, vilka var serber, </p><p>kroater och bosnier. Jag sammankopplade det empiriska materialet som jag har fått fram </p><p>genom en kvalitativ metod där intervjuer är min utgångspunkt med relevanta teorier. Dessa </p><p>teorier var av Johan Asplund, Berger & Luckman, Anthony Giddens, Zygmunt Bauman, </p><p>Thomas Hylland Eriksen and Ove Sernhede. Intervjuguiden som jag använde mig av var </p><p>indelad i teman för att respondenterna i största möjlighet skulle kunna tala fritt. </p><p> </p><p>Det verkar som att de etniska tillhörigheterna serber, kroater och bosnier fortfarande lever </p><p>kvar i de upplevelser de har varit med om under kriget och de behöver tid för att kunna </p><p>glömma, förlåta och gå vidare. Därför är det idag fortfarande ett aktuellt ämne att de etniska </p><p>tillhörigheterna grupperar sig i Sverige.</p>

Federationen Jugoslaviens splittring medförde att de fem republikerna: Serbien & Montenegro, Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Slovenien och Makedonien som ingick i federationen blev självständiga stater. Detta medförde att människorna fick en ny identitet. Jag har gjort en studie omfattade tolv intervjuer. Jag ville få reda på om det finns konflikter mellan de tre etniska tillhörigheterna som drabbades hårdast under kriget, vilka var serber, kroater och bosnier. Jag sammankopplade det empiriska materialet som jag har fått fram genom en kvalitativ metod där intervjuer är min utgångspunkt med relevanta teorier. Dessa teorier var av Johan Asplund, Berger & Luckman, Anthony Giddens, Zygmunt Bauman, Thomas Hylland Eriksen and Ove Sernhede. Intervjuguiden som jag använde mig av var indelad i teman för att respondenterna i största möjlighet skulle kunna tala fritt. Det verkar som att de etniska tillhörigheterna serber, kroater och bosnier fortfarande lever kvar i de upplevelser de har varit med om under kriget och de behöver tid för att kunna glömma, förlåta och gå vidare. Därför är det idag fortfarande ett aktuellt ämne att de etniska tillhörigheterna grupperar sig i Sverige.

Varför klär sig somliga unga män i kläder som traditionellt anses feminina, använder make up och bär håret i små tofsar i alla möjliga färger? Varför ägnar sig somliga ungdomar åt samkönat hångel samtidigt som de ser sig som heterosexuella? Vad är det som gör att de väljer detta beteende trots att de riskerar att bli utsatta för våld på grund av detta? Dessa frågor har mynnat ut i föreliggande undersökning. Detta är en kvalitativ fallstudie/etnografi med hermeneutisk ansats. Syftet med denna undersökning har varit att belysa hur en specifik grupp ungdomar idag ser på genusidentitet och sexualitet för att försöka förstå dess betydelse i konstruerandet av självidentiteten idag. Undersökningen har skett genom deltagande observation i ungdomsgruppen under loppet av fyra år. Övrig metod har bestått av semistrukturerade intervjuer, ansikte mot ansikte, över telefon och MSN. Möjligheten att under en längre tid få ta del av en specifik ungdomsgrupps vardag har givit en god inblick i denna grupps livsstil, samspel, attityder och beteenden. Teorin denna undersökning vilar på är Giddens struktureringsteori som tillsammans med begreppskonstruktioner av bland andra, Foucault, Bourdieu och Connell bildar en teoretisk bas. Denna teoretiska bas har valts för att ge en historisk bakgrund vilken visar hur sexualiteten kom att bli en diskurs och hur den vävts in i samhällets kronologiska utveckling. Även den hegemoniska manligheten och manlighetens dominans vävs in i bilden som också omfattar moderniteten. Analys har gjorts mot bakgrund av tidigare forskning och teorier och har skett parallellt med insamling av empiri enligt principerna för grounded theory. Underliggande frågeställningar har varit att förstå varför killar i denna grupp klär sig och i övrigt uttrycker sin stil i traditionellt kvinnliga attribut, varför de ägnar sig åt samkönat hångel när de betraktar sig som heterosexuella samt hur ungdomarna i denna grupp ser på kvinnligt och manligt. Resultatet presenteras till största delen som en etnografi. Det pekar, för det första, mot att samkönat hångel inte behöver ha med sexuella preferenser att göra utan istället kan vara en del av konstruerandet av självidentiteten i form av ett livsstilsval. Det antyder dessutom att den manliga dominansen kan vara i gungning genom att en ny bild av manlighet håller på att utvecklas, vilket implicit leder till ökad jämställdhet.

Företagskultur ses ganska oproblematiskt som det lim som håller samman företagen men nya studier lyfter fram företagskulturen som mer komplicerad och mer som ett medel att styra personalen. Samtidigt pekar forskningen på att den utveckling som det moderna samhället, och med det arbetet, genomgått skapat en förskjutning av ansvar i många verksamheter där den enskilda individen fått ta mer och större ansvar. Samhällets utveckling har även givit att fler kundstyrda verksamheter skapats där individen lätt hamnar i kläm mellan företag och kund. Genom en kvalitativ undersökning genomfördes en studie bestående av sex semistrukturerade intervjuer med syftet att undersöka hur anställda i kundstyrda verksamheter upplever ansvar i sina verksamheter. Analysarbetet genererade en huvudtolkning bestående av temat Ansvar genom handling som genom bekräftelse blir behjälpligt i individens identitetsskapande på arbetsplatsen baserat på de tre temana det handlande ansvaret, det uttalade ansvaret och det individuella ansvaret vilka belyser individens upplevelse av ansvar på arbetsplatsen.

Uppsatsens syfte är dels att beskriva och analysera hur individers intresse för specialkaffe kan ses som en del i ett reflexivt skapande av livsstil och självidentitet, dels att förstå hur denna meningsskapande process relaterar till den mening specialkaffet ges av dess producenter. Med utgångspunkt i muntliga och skriftliga skildringar av erfarenheter, tankar och värderingar kring specialkaffe, som sammanlagt nio informanter delat med sig av i intervjuer, beskrivs hur kaffeproducenterna inverkar på individens liv socialt och materiellt. Kaffets produktion samt bryggmetoder framstår nästan som vetenskapligt förankrade, vilket lyfts som en orsak till varför individer känner en tillit till dem och anammar deras metoder. Samtidigt visar undersökningen att kunskapen accepteras av individen av pragmatiska skäl. Specialkaffet passar in i individens livsstil och den självbiografiska berättelse de vill berätta om sig själva som moderna människor med förfinad smak, och som socialpolitiskt intresserade och miljömedvetna människor, i ett modernt och globalt samhälle.

Syftet med texten är att undersöka hur den nyare sionistiska självbilden hos judar skiljer sig från den äldre självbilden i judisk litteratur efter Förintelsen för att visa hur självbilden hos judar har förändrats. Frågeställningen som ska utredas är hur den nyare självbilden hos judar i Arendts Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil är annorlunda från den äldre självbilden i Waxmans Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation. Den tidigare forskningen som har valts innehåller information om den nyare och äldre självbilden hos judar. Sett till metod har källmaterialet begränsats till två källor för att kunna ha en direkt konkret jämförelse mellan två olika självbilder hos judar. Narrativanalys har valts för att effektivt identifiera bedrivande av narrativ i texterna. Resultatet av undersökningen blev att den nyare självbilden innebär ett mer aktivt deltagande i internationell politik och större grad av direkta ageranden istället för den mer passiva äldre självbilden där det var vanligt förekommande att arbeta för att bevara minnen samt vara vittne till händelser. / The purpose of the text is to investigate how the newer Zionist self-image of Jews differs from the older image in Jewish literature after the Holocaust to show how the self-image of Jews has changed. The question to be investigated is how the newer self-image of Jews in Arendt's Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil differs from the older image in Waxman's Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation. The previous research that has been selected contains information on the newer and older self-image of Jews. In terms of method, the source material has been limited to two sources to be able to have a direct concrete comparison between two different self-images of Jews. Narrative analysis has been chosen to effectively identify the conduct of narratives in the texts. The result of the study was that the newer self-image of Jews means a more active participation in international politics and a greater degree of direct action instead of the more passive older self-image of Jews where it was more common to work to preserve memories and be a witness to events directly related to oneself and other Jews.

<p>En av de viktigaste utvecklingstendenserna i det senmoderna samhället är en mycket långt gången individualisering. Denna utveckling tycks å ena sidan ha medfört en hög grad frihet och självbestämmande men den har å andra sidan också kritiserats för att leda till en kollektiv flykt från ansvar. I ljuset av detta har det förts en diskussion kring möjligheten av en ny förståelse av fenomenet ansvar. Flera tänkare har på olika sätt gestaltat en möjlig förståelse av ansvar som att `svara an´ alltså det outtalade kravet av att ta ansvar för sitt uppträdande i interaktion med andra då människans blotta närvaro ger svar hos den andre. Denna studies syfte är att undersöka hur människa i det senmoderna samhället upplever fenomenet ansvar. Studien belyser frågan om det finns en gemensam känsla för ansvar, hur denna ser ut och på vilket sätt utvecklingen i det senmoderna samhället kan tänkas ha format denna känsla. Studiens teoretiska och begreppsliga ramverk bygger på Anthony Giddens och Zygmunt Baumans tankar om det senmoderna samhället, individualiseringen och hur detta påverkar och hanteras av enskilda människor. Genom en hermeneutisk ansats genomfördes fem intervjuer i dialogform med respondenter uppväxta i det senmoderna samhället. Resultatet presenterar en huvudtolkning som inte understödjer tanken om massflykt från ansvar utan som målar upp ansvar som ett dynamiskt och pulserande fenomen som bland annat är behjälpligt i formandet av individens självidentitet.</p>

The purpose of this study was to investigate to what extent  young adults use media to create the image of themselves. The questions we wanted to answer was as follows: what does the media use of young adults look like compared to their attitudes towards media content; what awareness do they have of other young adults attitudes concerning media content; and finally, how do these attitudes affect their own media use? Media consumption is a great part of  the daily lives of young adults living in Sweden: the national  average media consumption is seven hours a day, for 15-24 year olds. This provides a new way for young adults to express their identity - by showing their use of different media content, they can change other's perception of themselves. The method we used in our study was a combination between a quantitative and a qualitative method. We first made a survey in three classes with senior year high school-students, in a Swedish school. The survey was then followed by five in-depth interviews with one or two students representing each class. The study showed that young adults use media consumption as a mean to fitting in, rather than as a mean to distinguishing themselves. Media consumption is of a greater importance when the young adult is creating an identity as 'one in the group', compared to when the young adult is creating his or her own personal identity.  For the young adults we studied, the main advantage of displaying their media consumption was to show others they belonged. They achieved this by participating in discussions concerning media content, as discussions concerning media content was a daily routine in their lives.

Studien har gjorts på uppdrag av kommunaldelen Härryda utanför Göteborg och är baserad på kvalitativa intervjuer med 9 stycken intervjupersoner. Intervjupersonerna är utvalda efter kriterierna killar och tjejer i åldersgruppen 18-20 år och sysselsättningskategorierna studerande, arbetssökande eller arbetsförda. Mitt syfte är att utvärdera huruvida satsningen "Ungdomsjobb" har uppnått syftet med det engagemang och arbete som lagts ned på ovannämnda ungdomar. Som en sociologisk studie med inriktning på avvikelsesociologi (Becker 2006) utvärderas projektet ur ett jämlikhetsperspektiv genom att belysa ungdomarnas uttalanden om social exkludring. Resultatet visar att det finns skillander i intervjupersonernas uttryck kring den social exkluderingsproblematiken. Resultatet tillämpas tillsammans med de utvalda teorierna för att försöka förstå ungdomarnas tankar, attityder och känslor kring ungdomsjobb. Teorier om anomi, självidentitet, symbolisk interaktion, jämlikhet och avvikelse kommer att användas. Slutsatser jag har kunnat dra av mitt material är att vi har ett stort behov av ungdomsjobb. Det talas om ungdomsjobb som en del av ungdomarnas nuvarande sociala delaktighet och därmed inkludering i samhället. Detta är framträdande hos samtliga intervjupersoner. En markant skillnad mellan ungdomarnas uttalanden märks i hur man väljer att hantera svårigheter på arbetsplatsen. Vissa väljer att konfrontera problemet och andra väljer att undvika det. Dessutom finns skillnader i hur man respekterar personalen inom skolan jämfört med arbetsplatsen. / Socialtjänsten i Härryda kommuns projekt Ungdomsjobb

En av de viktigaste utvecklingstendenserna i det senmoderna samhället är en mycket långt gången individualisering. Denna utveckling tycks å ena sidan ha medfört en hög grad frihet och självbestämmande men den har å andra sidan också kritiserats för att leda till en kollektiv flykt från ansvar. I ljuset av detta har det förts en diskussion kring möjligheten av en ny förståelse av fenomenet ansvar. Flera tänkare har på olika sätt gestaltat en möjlig förståelse av ansvar som att `svara an´ alltså det outtalade kravet av att ta ansvar för sitt uppträdande i interaktion med andra då människans blotta närvaro ger svar hos den andre. Denna studies syfte är att undersöka hur människa i det senmoderna samhället upplever fenomenet ansvar. Studien belyser frågan om det finns en gemensam känsla för ansvar, hur denna ser ut och på vilket sätt utvecklingen i det senmoderna samhället kan tänkas ha format denna känsla. Studiens teoretiska och begreppsliga ramverk bygger på Anthony Giddens och Zygmunt Baumans tankar om det senmoderna samhället, individualiseringen och hur detta påverkar och hanteras av enskilda människor. Genom en hermeneutisk ansats genomfördes fem intervjuer i dialogform med respondenter uppväxta i det senmoderna samhället. Resultatet presenterar en huvudtolkning som inte understödjer tanken om massflykt från ansvar utan som målar upp ansvar som ett dynamiskt och pulserande fenomen som bland annat är behjälpligt i formandet av individens självidentitet.