Bakgrund: Konfusion är ett vanligt förekommande syndrom som ofta drabbar äldre människor inom sjukhusvård. Konfusion förväxlas ofta med andra sjukdomstillstånd eller förbises av sjuksköterskor vilket i sin tur kan leda till onödigt lidande för patienter. Sjuksköterskor förväntas arbeta personcentrerat och till sitt förfogande har sjuksköterskan en mängd bedömningsverktyg för att bedöma patientens status och identifiera konfusion. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma samt vårda äldre patienter med konfusion på sjukhusavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sjuksköterskor som arbetar på sjukhusavdelning. Resultat: Sjuksköterskor saknar utbildning om konfusion, kunskapen om syndromet har de fått genom erfarenhet. För att identifiera konfusion använder sig sjuksköterskor av sin kliniska blick samt patientens anamnes, anhöriga och gemensam reflektion inom teamet. Kognitiva bedömningsverktyg används inte. Patienter med konfusion har ett stort behov av trygghet och tid, behoven är svåra att tillfredsställa för sjuksköterskor inom akutsjukvård och under tillfällen av hög arbetsbelastning på avdelningar. Slutsats: Kunskapsbristen som råder om konfusion behöver belysas för att utbildning om syndromet ska prioriteras. Äldre patienter med konfusion bör inte vårdas på akutvårdsavdelningar om deras sjukdomstillstånd inte kräver det. Medvetenheten och kunskapen om kognitiva bedömningsverktyg bör förbättras inom sjukhusvården för att underlätta en tidig identifiering och undvika onödigt lidande för patienter. / Background: Delirium is a common syndrome that often affects older people when admitted into hospital care. Delirium is often misinterpreted as other medical conditions or overlooked by nurses, which in turn can lead to unnecessary suffering for patients. Nurses are expected to work person-centered and the nurse has a variety of assessment tools at her disposal to assess the patient's status and identify delirium. Aim: To investigate nurses' experiences of assessing and caring for patients with delirium in a hospital ward Method: A qualitative interview study with nurses working in hospital wards Results: Nurses lack education on delirium, they have gained knowledge about the syndrome through experience. To identify delirium, nurses use their clinical gaze as well as the patient's anamnesis, relatives and joint reflection within the team. Cognitive assessment ools are not being used. Patients with delirium have a great need for security and time, these needs are difficult to satisfy for nurses in emergency care and in times of high workload in hospital wards. Conclusion: The lack of knowledge about delirium needs to be highlighted in order to prioritize education about the syndrome. Elderly patients with delirium should not be cared for in emergency departments unless their medical condition so requires. Awareness and knowledge of cognitive assessment tools should be improved in hospital care to facilitate early identification and avoid unnecessary suffering for patients.

Bakgrund: Psykisk ohälsa hos befolkningen har ökat och personer med psykisk och fysisk samsjuklighet har en ökad risk att dö upp till 20 år tidigare på grund av fysiska sjukdomar. Det förekommer stigmatiserande attityder mot dessa patienter inom vården och på grund av sin psykiska ohälsa blir de bemötta annorlunda och riskerar att bli utan god somatisk vård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: En allmän litteraturstudie med beskrivande syntes av 12 kvalitativa artiklar. Resultat: 3 teman och 7 subteman framkom. Första temat beskriver känslor som uppstod i mötet med patienter, andra temat lyfter kompetens av att vårda patienter med psykisk ohälsa och tredje temat hur vårdmiljön påverkade möjligheten till god vård för dessa patienter. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde svårigheter att utföra god vård till patienter med psykisk ohälsa under samtliga teman. Sjuksköterskor hade en önskan att utveckla sin kompetens för att kunna hjälpa dessa patienter. Trots orsaker på arbetsplatsen som sjuksköterskor själva har svårt att ändra på, försökte sjuksköterskor anpassa sig och tillgodose de behov som patienter med psykisk ohälsa hade. / Background: Population with mental illness has increased and people with mental and physical comorbidity have an increased risk of dying up to 20 years earlier due to physical diseases. There are stigmatizing attitudes towards these patients in health care and because of their mental illness they are treated differently and risk being without good somatic care. Aim: To describe nurses' experiences of caring for patients with mental illness in somatic care. Method: General literature review with descriptive synthesis of 12 qualitative articles. Results: 3 themes and 7 subthemes emerged. First theme describes feelings that arose in the meeting with patients, second theme highlights the competence of caring for patients with mental illness and the third theme how care environment affected the possibility of good care for these patients. Conclusion: Nurses experienced difficulties in providing good care to patients with mental illness under all themes. Nurses had a desire to develop their skills to be able to help these patients. Despite causes in the workplace that nurses themselves found difficult to change, nurses tried to adapt and meet the needs of patients with mental illness.