Introduktion: Världens befolkning blir allt äldre och antalet personer med demenssjukdom ökar ständigt. Att leva med demenssjukdom ökar risken för inläggning på sjukhus. Sjuksköterskor på sjukhus har ett stort ansvarsområde och ansvarar för många patienter samtidigt. Patienter med demenssjukdom har ett ökat omvårdnadsbehov och kan därför innebära stora utmaningar för vårdpersonal vid vård på sjukhus. Syfte: Syftet var att beskriva utmaningar vid omvårdnad av patienter med demenssjukdom på sjukhus. Metod:Litteraturstudien följde Polit och Becks (2017) nio steg. Databassökning utfördes i CINAHL och PubMed och resulterade i 10 vetenskapliga artiklar, varav majoriteten var av kvalitativ metod. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och bearbetades enligt en induktiv ansats. Resultat: Fem kategorier identifierades: Att hantera patientens beteende och bedöma symtom, Att anpassa rutiner och vårda flera patienter samtidigt, Att samarbeta inom vårdteamet, Att sakna kunskap och erfarenhet samt Att påverkas av en negativ attityd.Slutsats: Flertalet utmaningar vid vård av patienter med demenssjukdom på sjukhus identifieras. Patienters förändrade beteende bidrar till svårigheter att bedöma symtom och genomföra undersökningar. Kunskapsnivån och inställningen hos den enskilda vårdpersonalen påverkade förmågan att ge god omvårdnad och kan också påverka kollegors inställning till vård av patientgruppen.

När individer drabbas av svår sjukdom eller komplicerad fraktur kan det krävas sjukhusvård med immobilisering som följd. Tidigare studier har visat att immobilisering påverkar kroppen negativt och kan leda till exempelvis lunginflammation, blodproppar och förstoppning. En tidig och ökad mobilisering har visat sig leda till färre komplikationer, kortare vårdtid och en positivare sjukhusvistelse. Det är därför viktigt för sjuksköterskor att ha strategier för att främja mobilisering för patienter på sjukhus. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors strategier för att främja patienters mobilitet i sjukhusmiljö. Studiens design var beskrivande med kvalitativ ansats. Deltagarna i studien var åtta sjuksköterskor från tre kirurgavdelningar och en ortopedavdelningen på ett sjukhus i Mellansverige. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades. Resultatet av studien visade fyra övergripande områden av strategier som sjuksköterskor använder sig av för att främja mobiliseringen. Dessa var sjuksköterskans information till patienten, sjuksköterskans förutsättning för bra mobilisering, sjuksköterskans hjälp av andra professioner och hjälpmedel samt sjuksköterskan som kunnig och kompetent. Slutsats, en god mobilisering av patienter på kirurg- och ortopedavdelningar är betydelsefull för omvårdnaden. För att främja mobiliseringen använde sig sjuksköterskorna av strategier som information, lämpliga platser gå till, andra professioner, hjälpmedel, utarbetade vårdplaner samt kunskap om mobiliseringssätt. Det behövs mer kunskap om vilka strategier sjuksköterskor kan använda för att främja mobilisering i sjukhusmiljö. / Suffering from severe illness or complicated fracture may require hospitalization with immobilization as a consequence. Previous studies have shown that immobilization adversely affect the body and can lead to pneumonia, thrombus and constipation. An early and increased mobilization has been shown to lead to fewer complications, shorter length of stay and a more positive hospitalization. It is therefore important for nurses to have strategies to promote mobilization of patients in hospitals. The purpose of this study was to describe nurse’s strategies to promote patient mobility in the hospital environment. The design of the study was descriptive with qualitative approach. The participants of the study were eight registered nurses from three surgical wards and an orthopedic ward in a hospital in the central part of Sweden. The interviews were transcribed and analyzed. The result of the study showed four categories of strategies that the registered nurses use to promote mobilization. These were the nurse’s information to the patient, the nurse prerequisite for good mobilization, the nurse’s use of other professions and aids and nurses as knowledgeable and competent. Conclusion, a good mobilization of patients in surgical and orthopedic wards are important for the nursing. To promote mobilization nurses used strategies like information, suitable places to visit, other professionals, tools for mobilization, developed care plans and knowledge about mobilization methods. Further knowledge is needed about mobilization strategies and how nurses can use them to promote mobilization in hospitals.

No description available.

Bakgrund: Varje år avlider omkring 90 000 – 100 000 människor i Sverige, där majoriteten är i behov av palliativ vård. Livets slutskede kan för patienten innebära starka känslor som ilska, sorg och smärta. Döden är ett ämne som väcker starka känslor hos människor. I livets slutskede är det viktigt att sjuksköterskan ger stöd till patienten och de närstående, så att den sista tiden i livet blir så bra som möjligt. Men även ger stöd till närstående efter patientens bortgång, då närstående bär med sig minnen från vården hela livet. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att ge vård till patienter i livets slutskede. Metod: En systematisk litteraturstudie med elva kvalitativa artiklar genomfördes. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades därefter i en kvalitativ innehållsanalys enligt Friberg (2012). Resultat: Två teman identifierades, vilket var mötet med patienten och närstående, och sjuksköterskans professionella hållning. Temana skapades utifrån fem subteman. Livets slutskede påverkar sjuksköterskan på ett professionellt och personligt plan. Slutsats: Att ge vård i livets slutskede är ett stort åtagande. De resurser sjuksköterskan har är otillfredsställande. Sjuksköterskor är i stort behov av mer stöd och utbildning för att kunna vårda patienter och närstående vid vård i livets slutskede.

Kuratorer och diakoner kan betraktas som pionjärer inom socialt arbete inom sjukhusvården och än i dag finner vi dem där. De arbetar sida vid sida och till synes med mycket likartade uppgifter på sjukhus. Vi blev nyfikna på hur lika eller olika dessa yrken egentligen är och vad som döljer sig bakom en sådan här samexistens och bestämde oss att undersöka saken närmare. Vi valde att undersöka dessa yrkesroller i vårt examensarbete. Uppsatsen som du håller i din hand eller har på skärmen är resultatet av detta arbete. Vårt val av tema kan verka ovanligt inom ämnet socialt arbete men det har varit desto mer spännande. Det har fört oss direkt in i brännpunkten av en tvåtusenårig lära och olika ”ismer” i 1800-talets Sverige och det är få, om över huvud taget någon, som gjort samma resa som vi; vi har inte funnit tidigare forskning med likartat upplägg på området. Kanske har ämnet varit för världsligt för teologer och för andligt för andra akademiker och därför förblivit outrett. Syftet i vårt arbete har varit: att från de yrkesverksammas perspektiv beskriva kuratorers och diakoners yrkesroller inom den offentliga sjukhusvården och med hjälp av en rollteoretisk modell identifiera eventuella likheter och skillnader mellan dem. Frågorna som vi ställde var: Vilka kännetecken har dessa yrkesroller som kan härledas till följande faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens individuella egenskaper? Vilka av dessa faktorer utgör en grund för skillnader respektive likheter mellan yrkesrollerna? Vi valde att empiriskt söka svar på dessa frågor och intervjuade tre kuratorer och tre diakoner inom den somatiska delen av den offentliga sjukvården. Vi utgick från formen för informella intervjuer, men använde oss av viss form av strukturering. Svaren analyserades med hjälp av en rollteoretisk modell. En yrkesroll utformas enligt denna på grundval av fyra faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens personliga egenskaper. Modellen har fungerat över förväntan som ett verktyg vid analys. Vi har lyckats sätta tummen på en rad likheter och skillnader mellan de aktuella rollerna och fått en fyllig bild av dem. Gemensamt för yrkesrollerna är enligt vår studie bl.a: yrkenas professionaliseringsgrad, huvudmetod vid yrkesutövningen, klientel och en del av arbetsområdet. Där kuratorernas arbetsfält omfattar sociala och existentiella frågor, omfattar diakonernas fält existentiella och andliga frågor. Den viktigaste skillnaden mellan grupperna visade sig tillhöra i kategorin individuella egenskaper: närmare sagt frågan om en religiös övertygelse i form av en kristen tro. I kuratorernas yrkesroll är tron exklusivt en individuell egenskap. Man kan bli en kurator oavsett om man tror på Gud eller inte men inte en diakon. I diakonernas yrkesroll är den ett yrkeskrav och ingår även i kategorin profession. Man kan inte beträda rollen som en diakon utan denna tro. Den här skillnaden sammanfaller även med andra skillnader vi funnit i studien, t.ex. med rollinnehavarens organisatoriska tillhörighet och perspektiv vid existentiella samtal. Vid en analys av yrkenas historiska rötter fann vi ett analogiskt mönster: det kurativa arbetet har sin historiska grund i 1800-talets olika ”ismer” medan diakonin anknyter sig till själva kärnan i kristendomen: dess kärleksbudskap. Båda yrkesrollerna fyller dock, av allt att döma, en viktig funktion inom sjukhusvården; annars hade de ju blåst bort länge sedan med rationaliseringen av sjukhusvården och sekulariseringen av samhället. Men de har överlevt och gett upphov till denna uppsats.

<p>Kuratorer och diakoner kan betraktas som pionjärer inom socialt arbete inom sjukhusvården och än i dag finner vi dem där. De arbetar sida vid sida och till synes med mycket likartade uppgifter på sjukhus. Vi blev nyfikna på hur lika eller olika dessa yrken egentligen är och vad som döljer sig bakom en sådan här samexistens och bestämde oss att undersöka saken närmare. Vi valde att undersöka dessa yrkesroller i vårt examensarbete. Uppsatsen som du håller i din hand eller har på skärmen är resultatet av detta arbete. Vårt val av tema kan verka ovanligt inom ämnet socialt arbete men det har varit desto mer spännande. Det har fört oss direkt in i brännpunkten av en tvåtusenårig lära och olika ”ismer” i 1800-talets Sverige och det är få, om över huvud taget någon, som gjort samma resa som vi; vi har inte funnit tidigare forskning med likartat upplägg på området. Kanske har ämnet varit för världsligt för teologer och för andligt för andra akademiker och därför förblivit outrett.</p><p>Syftet i vårt arbete har varit: att från de yrkesverksammas perspektiv beskriva kuratorers och diakoners yrkesroller inom den offentliga sjukhusvården och med hjälp av en rollteoretisk modell identifiera eventuella likheter och skillnader mellan dem. Frågorna som vi ställde var: Vilka kännetecken har dessa yrkesroller som kan härledas till följande faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens individuella egenskaper? Vilka av dessa faktorer utgör en grund för skillnader respektive likheter mellan yrkesrollerna? Vi valde att empiriskt söka svar på dessa frågor och intervjuade tre kuratorer och tre diakoner inom den somatiska delen av den offentliga sjukvården. Vi utgick från formen för informella intervjuer, men använde oss av viss form av strukturering. Svaren analyserades med hjälp av en rollteoretisk modell. En yrkesroll utformas enligt denna på grundval av fyra faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens personliga egenskaper. Modellen har fungerat över förväntan som ett verktyg vid analys. Vi har lyckats sätta tummen på en rad likheter och skillnader mellan de aktuella rollerna och fått en fyllig bild av dem. Gemensamt för yrkesrollerna är enligt vår studie bl.a: yrkenas professionaliseringsgrad, huvudmetod vid yrkesutövningen, klientel och en del av arbetsområdet. Där kuratorernas arbetsfält omfattar sociala och existentiella frågor, omfattar diakonernas fält existentiella och andliga frågor. Den viktigaste skillnaden mellan grupperna visade sig tillhöra i kategorin individuella egenskaper: närmare sagt frågan om en religiös övertygelse i form av en kristen tro. I kuratorernas yrkesroll är tron exklusivt en individuell egenskap. Man kan bli en kurator oavsett om man tror på Gud eller inte men inte en diakon. I diakonernas yrkesroll är den ett yrkeskrav och ingår även i kategorin profession. Man kan inte beträda rollen som en diakon utan denna tro. Den här skillnaden sammanfaller även med andra skillnader vi funnit i studien, t.ex. med rollinnehavarens organisatoriska tillhörighet och perspektiv vid existentiella samtal. Vid en analys av yrkenas historiska rötter fann vi ett analogiskt mönster: det kurativa arbetet har sin historiska grund i 1800-talets olika ”ismer” medan diakonin anknyter sig till själva kärnan i kristendomen: dess kärleksbudskap. Båda yrkesrollerna fyller dock, av allt att döma, en viktig funktion inom sjukhusvården; annars hade de ju blåst bort länge sedan med rationaliseringen av sjukhusvården och sekulariseringen av samhället. Men de har överlevt och gett upphov till denna uppsats.</p>

Introduktion: I Sverige finns ca 400 000 personer med diabetes typ 1 och typ 2. Då sjukdomen ökar för varje år kommer fler patienter som behandlas på sjukhus att ha diabetes. För att möta patienter med denna komplexa sjukdom behövs goda kunskaper hos sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet med studien var att belysa erfarenheter av sjukhusvård hos patienter med diabetes typ 1 och typ 2. Metod: Litteraturstudie. En sökning i databaserna Cinahl och PubMed samt manuell sökning genomfördes. 10 artiklar framkom efter en urvalsprocess med kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet redovisas genom fem kategorier ”Tillfredsställelse och missnöje med vården som helhet”, ”God och bristande kommunikation mellan patient och personal”, ”Tillräcklig och otillräcklig information samt undervisning”, ”Tillfredsställelse och missnöje med personalens kunskaper” och ”Måltidernas och medicineringens betydelse för en god vård”. Stor vikt lades på att kommunikationen och informationen var bristande. Måltiderna som erbjöds på sjukhuset ingick också bland patienternas negativa erfarenheter. Positiva erfarenheter som framkom i resultatet var bra timing av måltider och medicinering samt att patienterna var nöjda med vårdpersonalens kunskap om diabetessjukdomen. Slutsats: Patienternas erfarenheter av vård på sjukhus påvisade såväl positiva som negativa erfarenheter. Vikten av god kommunikation och information mellan vårdpersonalen och patienten har stor betydelse för hur patienten upplever sjukhusvården.

Bakgrund: Återinskrivning till sjukhus är vanligt förekommande och definieras som vårdtillfälle där återinskrivning sker inom 30 dagar från det tidigare vårdtillfället. Det finns olika orsaker till återinskrivning men två betydande faktorer är bristande vårdkoordination och uppföljningsvård. Samverkan vid utskrivning är en betydande faktor för att personen ska känna sig trygg vid hemgång och på så sätt undvika återinskrivning. Syfte: Att beskriva personers upplevelse av återinskrivning till sjukhus. Metod: Litteratursökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed, elva vetenskapliga artiklar valdes ut och analyserades med innehållsanalys utifrån en kvalitativ design med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier som beskriver personers upplevelse av återinskrivning till sjukhus: Att tvingas genomgå ett nytt vårdtillfälle, Att känna sig missnöjd under sjukhusvistelsen, Att känna tillfredsställelse vid återinskrivning, Att känna blandade känslor vid utskrivning och Att vilja klara sig själv men behöva stöd från andra. Slutsats: Det framkom att vissa personer upplevde generellt en mer accepterande attityd till återinskrivning, medan andra personer upplevde känslor som frustration och lidande vid återinskrivning. För att undvika återinskrivning har sjuksköterskor en viktig roll i att förbereda patienter inför utskrivning och samverka med andra vårdaktörer inom hälso-och sjukvården för en personcentrerad hemgångsplanering.

I dagens samhälle pressas människor många gånger att utföra mer än vad de känner att de klarar av, detta skapar stress. När människan upplever stress sker en rad faktorer i kroppen, blir stressreaktionen långvarig kan människan uppleva psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning. Personal inom vård och omsorg är bland de personalkategorier som oftast drabbas av psykisk ohälsa på grund av stress. Sjuksköterskan har ett stort ansvar för patienter och styrs av många lagar i sin yrkesutövning. Sjuksköterskan är skolad att arbeta på etiskt korrekt sätt och att vårda med en mellanmänslig kärlek. Brister sjuksköterskan i sitt vårdande kan ett vårdlidande uppstå. Syftet med studien är att beskriva stressfaktorer i sjuksköterskans arbetsmiljö. Metoden är en litteraturstudie och analysen är gjord enligt Axelsson (2012). I resultatet framkom tre kategorier; Brister i organisationen som stressfaktor, Brist på stöd som stressfaktor och Känslomässiga stressfaktorer. Hög arbetsbelastning var den vanligaste stressfaktorn, men även konflikter i arbetsgruppen, arbete med döende patienter och känslan av att inte leva upp till sina egna eller andras förväntningar var också källor till stress. Några sjuksköterskor i de analyserade studierna upplevde att de fick prioritera bort omvårdnad av patienter vilket skapade en samvetsstress. Resultatet var ej överraskande då andra översiktsartiklar fått liknande resultat. I diskussionsavsnittet diskuteras upplevelse av stress och dess konsekvenser för sjuksköterskan samt vad hög arbetsbelastning får för konsekvenser för patienterna. För att skapa en hållbar utveckling krävs en sund arbetsmiljö som främjar hälsa för både sjuksköterskan och patienten. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: I december 2019 upptäcktes ett nytt virus, SARS-CoV-2, som under 2020 gav upphov till en global pandemi. Pandemin resulterade i ett ökat vårdbehov världen över vilket gav upphov till nya utmaningar för hälso- och sjukvården. Sjukdomen resulterar i såväl fysiska som psykiska symtom och allvarlighetsgraden av dessa varierar mellan individer. Behandlingen riktas mot symtomen och kan kräva sjukhusvård. Sjuksköterskans kompetensområde är omvårdnad och skall utföra personcentrerad vård som innebär att förhålla sig till och vårda patienter som unika personer med individuella behov. Syfte: Att undersöka patienters upplevelser av vårdtiden med en Covid-19-infektion.  Metod: En litteraturöversikt baserad på 11 artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: I resultatet framkom 5 teman: Rädslor och farhågor hos patienter, isolering och ensamhet, patienters behov av kommunikation och information, vårdpersonalens stödjande funktion samt nya insikter och tacksamhet. Konklusion: Patienters upplevelser av insjukna i Covid-19 är förenat med olika typer av lidande. Covid-19-diagnosen är förenat med känslor av rädsla och oro både inför patienters egna hälsa samt vänner och familj. Vikten av personcentrerad vård och att se situationer utifrån ett livsvärldsperspektiv gör att patienters behov bli tillfredsställda. Vårdpersonalen har stödjande funktion som är viktig för patienter som vårdas för Covid-19. / Background: In december 2019 a new virus was discovered, SARS-CoV-2, that during 2020 resulted in a global pandemic. The pandemic resulted in a bigger need for and led to new challenges faced by healthcare services worldwide. The illness leads to physical and mental symptoms and different types of severities. The treatment for Covid-19 is symptomatic and may require hospitalization. Nursing includes person centered-care which includes that the nurse acts and treats patients as unique people with individual needs. Aim: To examine patients' experiences during a hospitalization with a Covid-19 infection. Method: A literature review based on 11 articles with a qualitative approach. Findings: The results revealed 5 themes: Fears in patients, Experience of isolation and loneliness, patients' need for communication and information, the staff's supportive function and new insights and gratitude. Conclusion: The study shows that the patients experience during Covid-19-hospitalization includes different kinds of suffering. The illness is united with different kinds of fears and worries which includes the patients own health and the health of friends and family. Person centered-care is important and to see the patient from a lifeworld perspective can cater the patients needs.