No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur det kusliga kan skapas och användas i litteraturen. De litterära verk som analyseras är Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia – en sällsam historia. Analysen utgår från tankar om det kusliga som huvudsakligen återfinns i Sigmund Freuds essä ”Das Unheimliche” (”Det kusliga”) från 1919. Även Viktor Sklovskijs främmandegöringsbegrepp används för att analysera Gripes texter. Studien visar att romanerna främmandegör bland annat naturen och tiden för läsaren, medan det kusliga i dem – som inledningsvis kan uppfattas som hotfullt och farligt – visar sig peka i positiv riktning, mot förening och försoning. Slutsatsen är att det kusliga i Tordyveln och Agnes Cecilia används på okonventionella sätt, vilket leder till en främmandegöring av det kusliga i sig självt. / The purpose of this essay is to examine how the uncanny can be created and used in literature. This is done by analyzing Maria Gripe’s novels Tordyveln flyger i skymningen and Agnes Cecilia – en sällsam historia. The analysis is based on thoughts pertaining to the uncanny that mainly can be found in Sigmund Freud’s essay “Das Unheimliche” (“The Uncanny”) from 1919. Viktor Sklovskij’s theory on defamiliarization is also used to analyze Gripe’s texts. Among other things the study shows that the novels defamiliarize nature and time for the reader. At the same time the uncanny – which initially can be perceived as threatening or dangerous – turns out to be pointing in a positive direction, toward unification and reconciliation. The conclusion is that the uncanny in Tordyveln and Agnes Cecilia is used in unconventional ways, which leads to a defamiliarization of the uncanny in itself.

Uppsatsens syfte är att visa hur litteratur kan läsas och skrivas autistiskt. Att läsa en text innebär att vi avkodar och tolkar diskursen med hjälp av våra personliga referensramar. Med hjälp av olika litteraturteoretikers begrepp belyser denna uppsats att det finns skillnader i avkodningen baserat på kognitiva färdigheter och här främst svårigheter påverkade av autismspektrumsstörningar.        Genom en kvalitativ textanalys av Jeanette Wintersons verk Lighthousekeeping visar uppsatsen hur dessa autistiska perspektiv kan upptäckas och även användas i språket. Julia Kristevas begreppsdefinition gällande semiotisk tolkning är en stöttepelare i analysen vilket även Victor Sklovskijs begrepp främmandegöring och Roman Jakobsons teorier kring litterär afasi är.        Analysens slutsats är att det autistiska kan nyttjas för att berika tolkningsvariationerna och estetiskt förändra språket från prosaiskt till mer poetiskt. De autistiska språkgreppen som kan utläsas i Jeanette Wintersons roman Lighthousekeeping gör att språket utmanar läsarens automatiska avkodning och agerar därmed förfrämligande.