In this essay I will defend Nel Noddings care ethics by arguing against Michael Slotes critique of it, while also presenting critique of Slotes virtue ethical version of care ethics. The essential difference between the theories is in my opinion that Noddings theory gives relations so-called ontological priority. I will be arguing that the relational ontology vies better guidance in care situations, but it is also preferrable as an metaethical fundament. I will do this by presenting a situation where Slotes virtue ethics judges an act as caring, even though that’s not necessarily the case. I will then argue that Noddings care ethics demands a more amplie picture of the situation and therefore also gives better guidance, which I argue is valid generally in moral practice. In this essay I will also present arguments against Slote by bringing to light how the feasability of his arguments and theory presupposes a so-called individualistic ontologi (unlike Noddings relational ontology). A relational ontology presupposes a relation between two (or more) individuals in a situation, while the individualistic doesn’t consider that fact. The relational ontology is important for most of care ethics advocates, which is why I contend that Noddings theory is to prefer ahead of Slotes theory. Therefore I argue for using the relational ontology also as a metaethical foundation. / I den här uppsatsen kommer jag försvara Nel Noddings omsorgsetik genom att argumentera mot Michael Slotes kritik av den och själv kritisera hans dygdetiska version av omsorgsetik. Enligt mig är den viktigaste skillnaden mellan teorierna att Noddings teori ger relationer så kallad ontologisk prioritet. Jag kommer argumentera för att den relationella ontologin ger bättre vägledning i omsorgssituationer, men också är att föredra som metaetisk grund. Jag kommer göra det genom att ta upp ett exempel som visar hur Slotes dygdetik bedömer en handling som omsorgsfull, även fast den inte nödvändigtvis är det. Sedan kommer jag argumentera för att Noddings omsorgsetik kräver en fylligare bild av exemplet och därför även ger bättre vägledning, vilket jag menar även gäller generellt i moralisk praktik. Jag kommer även argumentera mot Slote genom att belysa hur rimligheten i hans argument och teori förutsätter vad som kallas för en individualistisk ontologi, till skillnad från den relationella ontologin Noddings använder sig av. En relationell ontologi förutsätter att en relation finns mellan två (eller flera) individer i en situation, medan den individualistiska inte tar hänsyn till det. Den relationella ontologin är viktig för de flesta av omsorgsetikens förespråkare, varför jag anser att Slotes teori inte bör användas. Därför argumenterar jag för att använda den relationella ontologin även som metaetiskt antagande.

本文以Michael Slote情感論德行倫理學的觀點詮釋孟子倫理學，旨在提供理解孟子倫理學的另一種可能。第二章到第四章為正論，將分別介紹Slote的情感論倫理學，情感論德行倫理學與孟子倫理學的比較詮釋，以及檢討今日中文學界主流的康德式詮釋進路。第二章〈情感論倫理學〉以介紹Slote情感論為主，包括了情感論的後設層次與規範層次等主要內容，由於Slote首以同理心建立其道德理論，容易引起許多誤解或質疑，於是有獨立成章與先行說明的必要。第三章〈情感論德行倫理學與孟子〉則是以構成Slote情感論德行倫理學的三個主要部分（同理心、關懷倫理、德行倫理）逐一與孟子比較，指出雙方的相似之處。第四章〈康德倫理學與孟子〉則從消極方面，企圖申辯迄今主流的康德式詮釋為何不適於孟子倫理學，從而指出情感論德行倫理學與孟子的接近之處。最後，本文認為情感論式詮釋可以在我們理解孟子倫理學時提供另一種選擇，此亦不必與康德式詮釋處於對立立場，而是可以相容的。