Sydkoreansk populärkultur konsumeras i dag i hela världen. Globaliseringen har lett till att internationella fans av sydkoreansk populärkultur blir fler och att internationella stjärnor får fler möjligheter att visa upp sig i Sydkorea. Eftersom interaktionerna mellan Sydkorea och omvärlden ökar bör vi undersöka hur sådana interkulturella möten fungerar. Med andra ord, vi måste studera hur människor interagerar via olika doxiska förutsättningar.  En växande ”variety”-genre inom nya sydkoreanska ”ontact”-eran är underhållningsprogram på YouTube där koreanska underhållningspersonligheter eller artister intervjuar andra stjärnor samt ofta konsumerar alkohol. Inom ”ontact”-genren blev YouTube-showen My Alcohol Diary, ledd av Lee Young Ji, snabbt populär. Denna uppsats studerar ett avsnitt ur My Alcohol Diary där den danska sångaren Christopher är gäst. Uppsatsen undersöker med hjälp av en topikanalys hur Lees och Christophers doxiska förutsättningar ser ut och uttrycks. Uttolkningen av videon kompletteras av fyra kommenterande texter om avsnittet, vilka bidrar med ytterligare ett internationellt åskådarperspektiv. Detta görs med hjälp av Ruth Amossys förståelse av doxa och LuMing Maos idé "rhetorical way-making". Uppsatsen kommer fram till att Lee och Christopher inom tre funna topiska kategorier - språk, ålder och hierarki, och relationer - konverserar via olika personor som syftar att skapa sig en etoshöjande personlighet. Samtalet ger upphov till doxiska gränser dem emellan, vilket syns tydligast i topikkategorin relationer. I konversationen, och i de kommenterande texternas, skapas en asymmetrisk maktrelation mellan de två genom de roller de tilldelsas och tar.  Problematiken av olikhet leder till att Lee och Christopher sätts i ett binärt system för att skilja dem från varandra även när de försöker förstå varandra. / South Korean popular culture has grown increasingly popular in the last few years. A rather unexplored genre within the newly defined south Korean genre “ontact” is the growing number of ”variety”-esque shows on YouTube. With the help of a doxic topoi analysis, this thesis explores the implications of the intercultural meeting between Lee Young Ji and Danish singer Christopher Lund Nissen on the show My Alcohol Diary. Four articles about the episode is also object of the study. This thesis uses Ruth Amossy's understanding of doxa and LuMing Mao's concept "rhetorical way-making". In the topic categories of language, age and hierarchy, and relationships, this thesis concludes that Christopher and Lee are made to represent their cultures even though their representation is hinged on the situation and their different backgrounds. The differences are played through personas which adds a layer of self-representation to the conversation. The relationship between the two is asymmetric in their cultural doxas.