Inledning: Bandy är en vinterlagsport som innehåller både fysiska och tekniska krav. Till författarnas kännedom finns begränsat med vetenskaplig forskning om bandyspelares fysiska krav under match. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva manliga elitbandyspelares rörelseprofiler utifrån total distans, maximal hastighet, medelhastighet, speltid, hastighetszoner och acceleration under matchsituation mellan olika spelarpositioner. Metod: Datainsamlingen utfördes med tio hertz GPS-enheter på ett elitserielag i bandy från mellersta Sverige under säsongen 2014/15. Sex till åtta manliga elitbandyspelare studerades under elva matchtillfällen. Data analyserades både deskriptivt och genom envägs variansanalys (ANOVA) för att se signifikanta skillnader mellan spelarpositioner. Resultat: Mätningarna visade att spelarpositionen halv uppnådde den längsta totala distansen. Anfall hade den högsta medelhastigheten och utförde flest antal accelerationer per spelad minut. Spelarpositionen libero, back och halv hade den högsta speltiden och det var signifikanta skillnader till mittfält och anfall. Libero och back hade i de två långsammaste hastighetszonerna högst procent av total distans och utförde flest antal aktioner. Halv, mittfält och anfall hade i de två snabbaste hastighetszonerna högst procent av total distans och utförde flest antal aktioner. Slutsats: Detta indikerade att halv, mittfält och anfall hade likande resultat och hade de största fysiska kraven under match jämfört mot libero och back. / Introduction: Bandy is a team winter sport that contains both physical and technical demands. To the authors knowledge there is a limited scientific research on bandy player’s physical demands during the matches. The Aim: The aim of this study was to describe the male elite bandy players movement profiles based on total distance, maximum velocity, mean velocity, game time, velocity zones and acceleration during the match between different playing positions. Method: Data was collected with ten hertz GPS-units in an elite league team in bandy from middle of Sweden during the season 2014/15. Six to eight male elite bandy players were examined during eleven matches. Data were analyzed both descriptive and with one-way analysis of variance (ANOVA) to see significant differences between playing positions. Results: The measurements showed that the playing position half preformed the longest total distance. Forward preformed the highest mean velocity and performed the most number of accelerations per played minute. The playing positions libero, back and half had the highest game time and had significant differences to midfield and forward. Libero and back had the highest percent of the total distance, and performed the highest number of efforts in the two slowest velocity zones. Half, midfield and forward had the highest percent of the total distance and performed the highest number of efforts in the two fastest velocity zones. Conclusion: This indicated that half, midfield and forward had similar results and had the highest physical demands during the game compared to libero and back.

Bakgrund Volleyboll är en fysiskt ansträngande idrott som framför allt ställer höga krav på utövarens explosivitet, snabbhet och styrka, där behovet av förmågorna varierar beroende på spelarposition. Med beaktande av den begränsade mängd studier som undersöker olika prestationsförmågor mellan spelarpositioner hos kvinnliga volleybollspelare finns det ett behov av ytterligare studier som undersöker dessa aspekter. Syfte Undersökningens primära syfte var att statistiskt analysera fysiska prestationsförmågor under säsong hos kvinnliga volleybollspelare på semi-elitnivå med målet att identifiera lämpliga tester för populationen. Det sekundära syftet var att kartlägga och beskriva de fysiska prestationsförmågorna hos populationen. Metod Tvärsnittsundersökning med kvantitativ ansats. Datainsamlingen bestod av fem fältbaserade fysiska tester samt tre maximala styrketester. Tio (n=10) aktiva kvinnliga volleybollspelare på semi-elitnivå deltog i undersökningen. Resultat I analysen noterades vissa signifikanta korrelationer mellan testerna. 3 RM Squat korrelerade statistiskt med Vertikal Hoppförmåga (r= 0,668, p= 0,035) samt 3 RM Hip Thrust (r= 0,721, p= 0,019). 3 RM Hip Thrust korrelerade inte mot något av hopptesterna. För Standing Long Jump (SLJ) noterades ingen signifikant korrelation mot övriga tester. Ett starkt signifikant samband konstaterades mellan Sittande Stöt Med Medicinboll (SMBT) och 3 RM Bänkpress (r= 0,775, p= 0,008). RAST och Beep-testet korrelerade signifikant mot varandra (r= 0,690, p= 0,040), dock inte mot övriga tester. I kartläggningen noterades skillnader i prestationsförmåga hos populationen, där de största skillnaderna observerades hos centerspelarna i styrketesterna och VJT.  Slutsats VJT och 3 RM Squat tycks vara de mest lämpliga testerna för utvärdering av hopp och styrkeförmåga hos kvinnliga volleybollspelare under säsong. Även SMBT och 3 RM Bänkpress verkar vara lämpliga test för utvärdering av prestationsförmåga för övre extremiteterna. RAST-testet var inte ett användbart test för populationen, Beep-testet kan dock användas för att kartlägga konditionsnivån. Med beaktning till resultatet av undersökningen förefaller kartläggning av kvinnliga volleybollspelares prestationsförmågor under säsong genom lämpliga tester vara viktigt för att kunna identifiera skillnader i prestationsförmågor mellan olika spelarpositioner och inom samma spelarposition. / Background Volleyball is a physically demanding sport which puts a high demand on the player's anaerobic, speed, and muscular capabilities, where the requirement for these capabilities is dependant on the player's position. Considering the small number of studies examining physical capabilities in various player positions in female volleyball, more studies examining these aspects are needed.  Aim The primary aim of the study was to statistically analyze physical capabilities during the season in female volleyball players at the sub-elite level to identify appropriate tests for the population. The secondary aim was to map and describe the physical capabilities of the population. Method A Cross-sectional study with a quantitative approach was conducted. The subjects performed five field-based physical tests and three maximal muscular tests. Ten (n=10) female volleyball players at the sub-elite level participated in the study. Results Significant correlations were noted between some of the tests. 3 RM Squat correlated significantly with Vertical Jump Test (VJT) (r= 0,668, p= 0,035) and 3 RM Hip Thrust (r= 0,721, p= 0,019). 3 RM Hip Thrust did not correlate with any of the jump tests. No significant correlation was noted between the Standing Long Jump (SLJ) and other tests. A strong correlation was observed between the Seated Medicine Ball Toss Test (SMBT) and 3 RM Bench press (r= 0,775, p= 0,008). The RAST and Beep-test correlated significantly but not against any other test. (r= 0,690, p= 0,040). Differences in physical capabilities were observed in the mapping, where the largest differences were noted in the middle-blocker position for the maximum strength tests and VJT. Conclusion VJT and 3 RM Squat seem to be the most appropriate tests for evaluating jump and strength capabilities in the lower extremities. In addition, the SMBT and 3 RM Bench press both seem to be appropriate tests for evaluating performance in the upper extremities. The RAST-test does not seem to be a useful test for the population, the Beep-test however can be used to evaluate aerobic performance. Based on the findings of this study, mapping physical capabilities in female volleyball players through appropriate tests during the season seems to be important in order to detect differences in physical capabilities between player positions and within player positions.