Syftet med den här studien är att undersöka om och hur genusstrukturer tar sig uttryck när svensk journalistik prisbelönas. Detta görs genom en undersökning i två delar. Den första delen är en kvantitativ översikt där alla journalistiska verk som antingen vunnit Guldspaden eller Stora Journalistpriset mellan åren 2000-2014 undersöks. Totalt kategoriseras 164 journalistiska verk utifrån bland annat ämnesval. Därefter presenteras resultatet i form av diagram och analyseras med hjälp av Monika Djerf-Pierres teoretiska begrepp könsmärkning samt ”hårda” och ”mjuka” nyheter. Syftet med den kvantitativa undersökningen är att identifiera intressanta mönster att gå vidare med i studiens andra del, den kvalitativa textanalysen. I och med att det kvantitativa resultatet visar att en av de största ämneskategorierna som prisbelönats är sociala frågor valdes den ämneskategorin för den kvalitativa textanalysen. Utifrån en medieretorisk analysmodell undersöks 13 tidningsartiklar för att identifiera eventuella gemensamma drag. Sociala frågor är intressant att undersöka närmare i och med att de traditionellt sett setts som ”kvinnofrågor” och inte blivit prisbelönade. Resultatet i den kvalitativa textanalysen analyseras med hjälp av Pierre Bourdieus klassiska begrepp fält, habitus och doxa samt Toril Mois syn på kön som en social konstruktion där värdet och innebörden är föränderlig. Studiens resultat visar att det råder en könsmärkning när journalistik blir prisbelönad, detta visar sig dels genom att män blir prisbelönade i större utsträckning än kvinnor samt att kvinnor och män tenderar att bli prisbelönade för olika ämnen. Resultatet visar även att när journalistik om sociala frågor blir prisbelönade så innehåller artiklarna gemensamma drag: artikelns ämne lyfts från individ till struktur, texterna handlar om verkliga individer, journalisten skapar ett förtroende hos såväl intervjupersoner som läsare och språket är ett viktigt verktyg. Studien drar följande slutsatser att det journalistiska yrket kan befinna sig i en förändring. Den rådande könsmärkningen visar tendenser på att börja luckras upp och både kvinnliga journalister och så kallade ”kvinnofrågor” uppmärksammas mer när svensk journalistik blir prisbelönad. Dock finns det fortfarande spelregler som journalisterna måste följa, som exempelvis att ”mjuka” ämnen legitimeras exempelvis genom att visa att frågan är ett problem på strukturell nivå.

Syftet med den här undersökningen har varit att ta reda på vad som definierar det goda reportaget. Detta har gjorts genom kvalitativ textanalys av elva stycken reportage. Reportagen är de reportage för tryckt media som har blivit nominerade eller vunnit Stora journalistprisets kategori ”Årets berättare” mellan åren 2002-2012. Anledningen till att utgångspunkten varit just Stora journalistpriset är att det är vad branschen definierar som god journalistik. Frågeställningen i undersökningen har varit: Går det att hitta gemensamma nämnare i reportagen med avseende på: • Berättartekniska metoder och användningen av reporterrösten • Retoriska och dramaturgiska grepp • Graden av dramaturgi, hur väl följer reportaget en dramaturgisk kurva • Ämnets aktualitet. Utifrån frågeställningen och litteratur har sedan en, för studiens syfte passande, analysmodell utformats som sedan applicerats på reportagen. Resultaten av undersökningen visar att det goda reportaget definieras av en synlig reporterröst, användning av hela eller delar av den klassiska dramaturgiska modellen och att ämnet inte verkar ha någon större betydelse. Det viktigaste är att reportaget på något sätt berör eller väcker känslor hos läsaren.

Denna studie är en kvalitativ diskursanalys av prisbelönad journalistik - i denna studie vinnare av Lukas Bonniers Stora Journalistpris, kategori: årets berättare - avsedd att jämföra den mot ett teoretiskt ramverk av god journalistik. Studien bygger på ett teoretiskt ramverk av god journalistik som formats med hjälp av olika teorier för den liberala pressideologin samt kvalitativa analyser av prisbelönta verk med avsikt att studera deras verklighetsbeskrivning, metod och budskap.De frågor som besvaras är vilka metoder som använts i skapandet av prisbelönta, journalistiska verk och hur dessa stämmer överens med den teoretiska normen för god journalistik. Resultatet visar att prisbelönad journalistik framgår mer subjektivt och känsloladdat än den objektiva och neutrala rapportering som det teoretiska ramverket efterfrågar.