The global steel industry is responsible for 7% of the global greenhouse gas emissions and stands in front of big challenges when it comes to reducing emissions. With the Paris agreement as a basis and the recent legislations and propositions regarding emission reduction and mitigation targets, the industry as a whole is in need of clear and structured frameworks for conducting comprehensive mitigation targets and extensive action plans in their strategic sustainability planning. By analyzing how strategic sustainability planning in the global steel industry is currently used, a thorough literature study has been conducted regarding the current state of action. Further, a compilation of different strategic planning frameworks have been made to see how different frameworks could be summarized in relation to the Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) in order to establish an exhaustive approach to climate action in the steel industry. By implementing such frameworks together with a backcasting method based on a modified mPB process called strategic sustainability planning process (SSPP) in this study, a proposed outline of a climate action plan could be made based on a case study on the steel manufacturer Ovako Sweden AB in Hällefors. A mitigation LEAP model could be conducted by integrating the backcasting method in the LEAP model and evaluated based on four constructed mitigation scenarios and the compilation of frameworks. Further End-of-Pipe technologies could be evaluated based on the results from the LEAP model and literature findings.  Based on the findings, it becomes clear that a uniting of several strategic planning frameworks is needed in order to cover the entire spectrum of functions in strategic planning of mitigation action. Further, the results highlight the importance and dependence of adapting to policy and technological advancement in the steel industry, and that few but rather substantial investments can play a big role in the transition to green production. In the case for Ovakos production site in Hällefors, the change of the ear-marked electricity contract played a big role in scope 2 emissions, where a decrease of about 68% was made by phasing out the use of fossil fuels. Based on the methodology and depending on the scenario, a reduction of production related emissions by 97% could be achieved. Further, the use of end-of-pipe technologies, emission mitigation is obtained as well as a potential for circular economy initiatives based on the residual products accomplished by the technologies. / Den globala stålindustrin är ansvarig för 7% av de globala växthusgasutsläppen och står inför stora utmaningar vad gäller att minska deras utsläpp. Med Parisavtalet som fundament, och de senaste lagstiftningarna och propositionerna rörande utsläppsminskning och åtgärdsplaner för reduktion, är branschen som helhet i behov av tydliga och strukturerade ramverk för att genomföra omfattande reduktionsmål och omfattande åtgärdsplaner i sin strategiska hållbarhetsplanering. Genom att analysera hur strategisk hållbarhetsplanering i den globala stålindustrin för närvarande används, har en grundlig litteraturstudie genomförts kopplat till den nuvarande statusen av åtgärder. Dessutom har en sammanställning av olika strategiska ramverk verkställts för att se hur olika ramverk skulle kunna sammanfattas i förhållande till CSRD. Detta för att etablera ett heltäckande tillvägagångssätt för klimatåtgärder inom stålindustrin. Genom att tillsammans med en backcasting metod baserad på mPB, som i denna studie kallas för process för strategisk hållbarhetsplanering (SSPP), kunde en föreslagen struktur för en klimatåtgärdsplan göras baserad på en fallstudie om ståltillverkaren Ovako Sweden AB i Hällefors. En utsläppsreduktionsmodell i LEAP kunde genomföras genom att integrera backcastingen i LEAP-modellen och utvärderas baserat på fyra konstruerade framtidsscenarier och sammanställningen av ramverk. Vidare kunde slutbehandlingstekniker (end-of-pipe technologies) baserade på resultaten från LEAP- modellen och litteraturstudien utvärderas.  Baserat på resultaten framgår det att en förening av flera strategiska planeringsramar behövs för att täcka hela spektrumet av funktioner i strategisk planering av åtgärder för utsläppsminskning. Vidare belyser resultaten vikten och beroendet av att anpassasig till politiska och tekniska framsteg inom stålindustrin, och att få men betydande investeringar kan spela en stor roll i övergången till grön produktion. I fallet med Ovakos produktionsanläggning i Hällefors spelade förändringen av den öronmärkta elavtalet en stor roll för minskningen av scope 2-utsläpp, där en minskning med 68% gjordes genom att avveckla användningen av fossila bränslen i elavtalet. Baserat på metoden och beroende på scenario, kunde en minskning av produktionsrelaterade utsläpp med 97% uppnås. Vidare uppnås utsläppsminskning med användning av slutbehandlingstekniker och cirkulära ekonomiinitiativ baserade på de restprodukter som uppnås genom de teknikerna.

Das Leitbild einer nachhaltigen Entwicklung ist seit den frühen 90er Jahren zum Schlagwort für Lösungsansätze auf allen räumlichen Ebenen und für zahlreiche Institutionen und Handlungsfelder geworden. Darüber, was sich hinter dem Leitbild tatsächlich verbirgt, herrscht allerdings weder unter den Wissenschaftlern noch unter den Politikern und Vertretern gesellschaftlicher Gruppen Einigkeit. Eine genaue Operationalisierung in Politik und Planung steht noch in den Anfängen. In der vorliegenden Arbeit wird aufbauend auf politikwissenschaftlichen Erkenntnissen ein Verfahrensschema für eine schrittweise handlungsfeld- und lokalspezifische Konkretisierung von Nachhaltigkeit aufgezeigt und exemplarisch am Beispiel des Berliner Stadtverkehrs angewandt. Diesem Verfahrensschema entsprechend wird das Nachhaltigkeitskonzept zunächst auf Basis einer breiten Literaturauswertung analysiert. Dabei werden so genannte konsensuale und kontroverse Konzeptelemente unterschieden und eine eigene Position erarbeitet, die die konsensualen Konzeptelemente als obligatorisch für nachhaltige Planungsverfahren herausstellt. Im Hinblick auf die kontroversen Konzeptelemente werden begründete Prämissen darlegt. Eine wesentliche Grundlage für die Konkretisierung von Nachhaltigkeit im Verkehr und die Ableitung von Nachhaltigkeitsindikatoren für den Berliner Stadtverkehr bildet die Analyse von fünf nationalen und internationalen verkehrsbezogenen Nachhaltigkeitsstudien. Dabei wird ein weites Spektrum von Ansichten, Wissen und Erfahrungen zusammengeführt und verglichen; erfolgversprechende sowie problematische Ansätze werden aufgezeigt. Im Sinne einer "strategischen Nachhaltigkeitsplanung" erfolgt eine hierarchisierte Zielbildung mit Monitoringbausteinen. Diese wissenschaftliche Zielentwicklung (die immer auch Werturteile beinhaltet, da sie sich an den normativen Prinzipien der Nachhaltigkeit orientiert) sollte im Rahmen eines zweistufigen Prozesses einer politisch-partizipativen Zielentwicklung vorausgehen; sie liefert die erforderlichen Grundlagen für den lokalen Diskussions- und Entscheidungsprozess. Damit soll auch angedeutet werden, dass Nachhaltigkeit als ein iterativer Such- und Lernprozess zu verstehen ist. / Since the early 1990s the concept of sustainable development has been widely used in many areas and at all spatial levels. Nevertheless there is still no common understanding among scientists of what sustainable development actually means or how to define the concept and to deal with it in politics and planning. Based on findings by political scientists, the present thesis proposes a scheme for an incremental implementation of sustainable development - exemplified for urban transport in Berlin. Sustainable development is first analysed by a thorough literature survey which results in a distinction between consensual and controversial elements of the sustainability concept. The consensual elements are adopted and own views with regard to the controversial elements are specified for the following elaboration. In order to concretise sustainability in the transport area and to find indicators for sustainability in the transport sector of Berlin, five national and international studies are analysed. In terms of "strategic sustainability planning" a hierarchical definition of goals is presented with building blocks of a sustainability monitoring system. Within a participatory process on the regional level the results could be used in the Local Agenda 21 process and the on-going transport planning processes in Berlin.