Varje år begår ungefär 1100 personer självmord i Sverige, fortfarande finns det många obesvarade frågor om hur självmord kan förhindras. Syftet med denna studie är att undersöka om graden av social integration i ett samhälle kan förklara de skillnader i självmordstal som råder mellan Sveriges kommuner. Èmile Durkheims teori om egoistiska självmord har använts som teoretisk utgångspunkt och i tolkningen av studiens resultat. Studien bygger på data från statistikansvariga myndigheter samt data över självuppskattad hälsa från den nationella folkhälsoenkäten. För att analysera datan har vi använt oss av korrelationsanalyser och regressionsanalyser som vi gjort i statistikprogrammet SPSS. Resultatet visar att det finns statistiskt signifikanta samband mellan arbetslöshet och självmordstal samt mellan lågt socialt deltagande och självmordstal. Båda sambanden är positiva och arbetslösheten har något större betydelse för självmordstalen än andelen med lågt socialt deltagande. Vår slutsats är att social integration tillsammans med andra faktorer kan bidra till att förklara skillnaderna i självmordstalen på kommunnivå. / Approximately 1100 people commit suicide in Sweden every year. There are many unanswered questions about how suicide can be prevented. The aim of this study is to investigate whether the degree of social integration in a society may explain the differences in suicide rates prevailing between Swedish municipalities. “The theory of egoistic suicide”, by Èmile Durkheim, has been used as a theoretical basis and in the interpretation of the study results. The study is based on data from statistical agencies and self-rated health from the national public health survey. We used correlation analyzes and regression analyzes made in the statistical program SPSS to analyze the data. The results shows that there are a statistical significant relationship between both unemployment and suicide, and low social participation and suicide. Both of these correlations are positive, unemployment has slightly higher importance for the suicide rate than the proportion with low social participation. Our conclusion is that the degree of social integration along with other factors can help explain the differences in suicide rates at the municipal level.

Socialsekreterare verkar vara frånvarande i samhällsdebatten. Det är problematiskt, dels för att det ur en demokratisk aspekt är viktigt med insyn i offentlig förvaltning, dels för vikten av att någon – till exempel den aktör med mest kompetens på området – ger röst åt de utsatta i samhället som kan ha svårt att göra sig själva och sina behov hörda. Syftet med uppsatsen är att visa socialsekreterares syn på eventuella hinder som finns för dem att kommentera och debattera sociala frågor i det offentliga rummet. För att uppnå det genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex stycken personer som jobbar med myndighetsutövning inom socialtjänsten. I intervjuerna kom det fram att det finns saker som hindrar socialsekreterarna att engagera sig i det offentliga samtalet. Dessa hinder verkar grunda sig i en krock mellan myndighetskulturen och idealet av socialarbetarrollen. Socionomen har under sin utbildning fått särskild professionskunskap men måste, när denne kliver in i socialtjänsten, förhålla sig till att förmågan att underordna sig organisationens sätt att arbeta på och att förvalta statlig makt värd­eras högst. Utifrån ett nyinstitutionellt perspektiv kan en förklaring till socialsekreterarnas tystnad vara att det inte ligger i myndighetens intresse att de ska uttala sig offentligt. Det riskerar att skada legitimi­teten vilket är ett hot mot organisationens existens. Därför växer det fram en icke stöttande kultur där rädsla och oro frodas, och där det inte skapas tydlighet kring ifall det ingår i socialsekreterarrollen att främja social förändring även på strukturell nivå. I en rituell socialiseringsprocess internaliserar social­sekreterarna organisationens trosuppfattningar till sina egna. De här sakerna bidrar till att socialsekre­terarna inte ger sig ut för att kommentera och debattera sociala frågor i det offentliga rummet. / Social service workers seem to be silent in public debate. For the sake of democracy, it is important there is transparency in public administration, hence the silence is problematic. It is also problematic because of the importance that someone – for instance the player with the most competence, experi­ence and expertise in the field – functions as a voice for the vulnerable who may have difficulties mak­ing themselves and their needs heard. The aim of this thesis is to show the views of social service workers on potential obstacles for them to comment and debate social issues in public debate. To accomplish this, semi-structured interviews were conducted with six persons working with responsi­bility for public authority within the social service. From the interviews it appeared that there are things hindering the social service workers to engage in social debate. These obstacles seem to be based on a clash between the authority culture and the ideal of the social worker role. The social worker has from his or her education gained certain professional knowledge but has to, when entering the social service, relate to that knowledge being valued less than the ability to subserve the organiza­tion’s way of working and to administer government dictat. From a neo-institutionalism perspective, one explanation for the silence of the social workers is that it is not in the organization’s interest that they should speak publicly. That risks hurting the legitimacy which is a threat to the organization’s very existence. Therefor a non-supporting culture grows where fear and anxiety flourish, and no intel­ligibility is created about if it is a part of the social service worker’s role to encourage social change also on a structural level. In a ritual socialization process the social service workers internalize the organization’s beliefs. These things contribute to social service workers not commenting on or debat­ing social issues in public debate.