SAMMANFATTNING Bakgrund: Ett svårläkt sår definieras genom att det ej läkt på sex veckor sedan sårets uppkomst. Det är viktigt att sjuksköterskan har goda kunskaper om sårbehandling, läkningshämmande faktorer och ett gott bemötande till patienten. Sjuksköterskan skall föra en kommunikation med patienten om såret och situationen och en god relation bör upprätthållas för att främja sårläkningen. Syfte: Att beskriva betydelsen av sjuksköterskans kunskaper om och erfarenheter av svårläkta sår för patientens upplevelse av sårbehandlingen. Metod: Metoden var litteraturöversikt där 15 artiklar inkluderades. Artiklarna lästes och granskades för att vidare kvalitetsbedömas. Artiklarnas resultat analyserades av författarna och sammanställdes till teman. I resultatet inkluderades artiklar av både kvantitativ och kvalitativ metod. Resultat: Resultatet visar på bristande kunskaper gällande bedömning och behandling av svårläkta sår hos många sjuksköterskor. Bristfällig kommunikation och relation till patienten samt svårigheter med att se helheten var några områden som påverkade patientens upplevelse och behövde förbättras. Sjuksköterskornas kunskaper var inte alltid evidensbaserade och det efterfrågas mer utbildning och fortbildning inom sårbehandling. Slutsats: Resultatet talar för att sjuksköterskors kunskaper om och erfarenheter av sårbehandling vid svårläkta sår är otillräckliga. Det praktiska utförandet vid behandling och teoretiska kunskaper inom området verkar vara bristfälliga. Har sjuksköterskorna otillräckliga kunskaper vid behandling av svårläkta sår kan det påverka patientens upplevelse av sårbehandlingen negativt och en god och säker vård kan inte tillfredsställas. Sjuksköterskornas kunskapsnivå kan möjligen förbättras med mer utbildning och regelbunden fortbildning av kunskaper inom området.

Bakgrund: Patienter med svårläkta sår förväntas öka. Svårläkta sår medför långvarigt lidande för patienter. Evidensbaserad vård är viktigt för sårläkning. Distriktssköterskan möter ofta patienter med svårläkta sår på hälsocentral. Humanistic nursing theory beskriver olika delar av distriktssköterskans möte med patienter. Syfte: Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av omvårdnad av patienter med svårläkta sår på hälsocentral och undersöka hur de motsvarar definitionen av evidensbaserad vård. Metod: Studien genomfördes utifrån en kvalitativ design. Material insamlades genom semi-strukturerade intervjuer. Innehållsanalys av materialet utfördes induktivt utifrån Graneheim och Lundman (2004) och deduktivt utifrån Elo och Kyngäs (2007). Socialstyrelsens definition av evidensbaserad vård användes som ramverk vid det deduktiva förhållningssättet. Resultat: Distriktssköterskans omvårdnadshandlingar var viktiga i vården av patienter med svårläkta sår. Kunskap och utbildning hade betydelse för sårvården. Det svårläkta såret beskrevs som mer än bara ett sår som påverkas av många olika faktorer. Svårläkta sår beskrevs orsaka lidande hos patienter och evidensbaserad vård ansågs vara viktigt för att främja sårläkning. Diskussion: Begreppsförklaringen av evidensbaserad vård och flera källor visade på likheter med studiens resultat att evidensbaserad vård var viktigt i vården av patienter med svårläkta sår. Slutsats: Distriktssköterskornas erfarenheter föll inom ramen för de delar som Socialstyrelsens begreppsförklaring av evidensbaserad vård innefattar. Resultatet visade på likheter med det beskrivna vårdförloppet för svårläkta sår. Förslag på framtida forskning var att undersöka om implementering av nationella vårdförlopp för svårläkta sår kan bidra till att tydliggöra den komplexitet som finns inom begreppsförklaringen evidensbaserad vård. / <p>2023-05-31</p>