Abstract The struggle for Swedish foreign policy – How Swedish foreign policy was defined and established between the years 1867–1905 as a result of prevailing political power-sharing   AIMS – The aim of this master thesis is to problematize how the Swedish foreign policy was defined politically in the context of the existing constitutional power-sharing model between the bicameral parliament and the ruling monarch. The period 1867–1905 is considered an earlier phase in the political process towards modern parliamentarianism in Sweden. DESIGN – An overall theoretical perspective of a correlation between domestic- and foreign policy is applied, and complemented with a theoretical position of which actor has the priority to define Swedish foreign policy. The thesis uses a methodology of extensive argumentation analysis, with a thematic division between the internal political arena on one side, and on the other side the parliamentary arena. The first arena is analyzed by combining political programs with the monarchs’ autobiographies and memoir. The second arena uses parliamentary debate protocols, parliamentary bills. In this way the thesis generates a selection and a greater understanding of various political issues which is of concern to the actual foreign policy definition in the annual official political throne speeches of the Swedish monarch. RESULTS – A variety of political issues are regarded as of foreign political importance within the internal political arena and is distinguished by a degree of correlations with ideological, ideal and political domestic issues. Such issues are then reflected in the parliamentary arena, through debates in both first and second chambers. The range of issues addressed is not only of constitutional importance, regarding the monarch’s executive power over the different foreign policy areas, but also concerning which political approach should be applied to define the main principle of Swedish foreign policy. Together, the parliamentary debates reveals which arguments influence the definition of foreign policy and which actors who claim the priority to define Swedish foreign policy – all within the existing frame of the power-sharing system. CONCLUSIONS – The thesis concludes that the actors of various parliamentary committees, and especially the constitutional committee, not only had the crucial argument which determined the outcome of the numerous parliamentary debates. Same actors also had the priority to define the main arguments on which the foundations of the monarch’s foreign policy political guidelines where dictated.

Sammanfattning Yttrandefriheten utgör en av grundbultarna i en demokratisk rättsstat. I svensk rätt är den grundlagsskyddade yttrandefriheten, reglerad i TF och YGL, starkt förankrad. De inskränkningar som får göras i denna bygger på noggranna överväganden. Att utpeka annan fysisk person såsom brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras missaktning utgör förtal. Förtal är såväl ett yttrandefrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § p. 14 TF, som ett brott mot person enligt 5 kap. 1–2 §§ BrB. Det som den svenska förtalsregleringen syftar till att skydda är den objektiva äran: anseendet, det goda namnet och ryktet hos det potentiella offret.   I svensk rätt har intagits en ståndpunkt om att juridiska personer inte är berättigade till ett rättsligt skydd vid förtal, eftersom förtalet inte anses angripa någons anseende. Införandet av ett straffrättsligt ansvar vid förtal mot juridisk person har föreslagits, men avfärdats med motiveringen att det skulle utgöra en omotiverad inskränkning i yttrandefriheten. I vissa utländska rättssystem, vilka upprätthåller en stark yttrandefrihet, åtnjuter juridiska personer dock ett rättsligt skydd mot förtal genom straffrättslig eller civilrättslig lagstiftning. Juridiska personer åtnjuter därtill flertalet grundläggande ekonomiska och personliga fri- och rättigheter inom unions- och konventionsrätten. Av nämnda fri- och rättigheter är rätten till effektiva rättsmedel av särskild betydelse. Därtill är medlemsstater i Europeiska unionen (EU) skyldiga att tillhandahålla effektiva rättsmedel till enskilda för att säkra ett effektivt domstolsskydd. Det har ännu inte prövats huruvida en särskild civilrättslig skadeståndsreglering vid förtal mot juridisk person bör införas i svensk rätt, i syfte att skapa ett effektivt rättsmedel som är mindre benäget att inskränka yttrandefriheten.   I förevarande framställning konstateras att juridiska personer åtnjuter ett kommersiellt anseende och ett rykte som kan bli föremål för kränkningar genom förtal. Skadeverkningarna av förtal är i huvudsak ekonomiska. Svensk rätt, avseende bristen på rättsmedel vid förtal mot juridisk person, är oförenlig med unions- och konventionsrätten, eftersom den riskerar att direkt kränka juridiska personers grundläggande fri- och rättigheter. I svensk rätt existerar en möjlighet att reglera förtal mot juridisk person i skadeståndslagen (1972:207). Direkta ingrepp i den grundlagsskyddade yttrandefriheten undviks därigenom. Det särskilda civilrättsliga skyddet som i förevarande framställning föreslås, bör omfatta ogrundade uppgifter som utgör anklagelser om brott vilka har begåtts inom den juridiska personens verksamhet eller i dennas namn, eller eljest ogrundade uppgifter om specifik omständighet. Det nämnda skyddet mot förtal bör kunna göras effektivt genom införandet av en särskild skadeståndsregel.