Syftet med studien är att undersöka hur elever i gymnasiesärskolan kan stödjas att utvecklas i berättelseskrivande, genom att pröva att genomföra undervisning som kontinuerligt utarbetats och analyserats i kollegial samverkan. Bakgrunden är två fenomen vi uppfattar som bristvaror i vårt arbete i gymnasiesärskolan; undervisning i berättelseskrivande och arbete med systematisk undervisningsdesign. I rollen som forskande lärare har vi under åtta veckor genomfört ett iterativt undervisningsutvecklande projekt med ansats i aktionsforskning, i en gymnasiesärskola i Mellansverige. Studien baserades på åtta lektioner i berättelseskrivande som dokumenterades, diskuterades och analyserades i samtal i fokusgrupp bestående av lärare och assistenter. Resultatet visar stödjande undervisningshandlingar på fyra plan; att förbereda eleven för lektionen, att motivera eleven att delta, att åskådliggöra kunskapsinnehållet samt att anpassa undervisningen så alla kan delta. I empirin framträdde också mönster som pekade på att undervisningen, synen på kunnande och förväntningarna på eleven präglades av spänningsfält av komplex karaktär. Utmanande för undervisningen var att hitta rätt nivå mellan tydlighet och flexibilitet, grupp och individ samt mellan ramar och frihet, och det syntes också en spänning mellan vilket kunnande eleverna ska utveckla och vad undervisningen innehåller. Dessutom tecknas en motstridig bild av en undervisning som både vill utmana och tro på eleven men samtidigt begränsar utmaningarna för att eleven inte ska misslyckas. När kategorierna ställdes mot dimensionerna i Gadds metastudie, framkom styrkor i förberedande, anpassande och motiverande undervisningshandlingar men brister när det gäller åskådliggörande av ämnesinnehållet med utgångspunkt från lärandemålen. Möjliga utvecklingsområden för undervisningen i berättelseskrivande är att designa en lärandemiljö som tydligare utgår från lärandemål och preciserar det önskade kunnandet, som sporrar elever att utmana sina gränser samt ger utrymme för narrativt skrivande som kommunikativ handling.