Det är allmänt känt att stora mängder kemikalier används i textilindustrin och även om det är att föredra att återanvända och återvinna textil kommer oönskade kemikalier stanna kvar i det cirkulära kretsloppet. Vid sortering av textil behöver de varor med giftiga, miljö- och hälsofarliga ämnen sorteras bort och uteslutas ur kretsloppet. Det finns ännu ingen icke destruktiv portabel metod utvecklad för att skilja på textil med respektive utan farliga kemikalier. I det här arbetet har analysmetoderna Fourier transform infrarödspektroskopi (FTIR) och röntgenfluorescensdetektion (XRF) undersökts för möjlighet till användning i en sorteringsprocess. Testerna som utfördes var oförstörande tester, utan provberedning, på textila prover. Obehandlade samt färgade respektive fluorkarbonbelagda prover testades. I analyserna av testresultaten jämförs de behandlade proverna med de obehandlade. De testade proverna har också matchats mot två olika befintliga generella materialbibliotek, för att identifiera provets materialinnehåll. Ett materialbibliotek uppfördes med alla de textila material som testats. Mot detta bibliotek matchades ett antal använda klädesplagg med syfte att undersöka potentialen för ett textilanpassat materialbibliotek. FTIR-tester utfördes på ett stationärt instrument medan det för XRF användes ett portabelt instrument, dock finns båda teknikerna att tillgå som handhållna, portabla instrument. Testresultaten visar att XRF inte kan detektera textila fibrer men kan detektera kemikalier innehållande vissa tyngre grundämnen. Däremot gick det inte i testerna att indikera svavelinnehåll i ullproverna, vilket hade förväntats på förhand. Testerna med FTIR visade att det går att skilja på de vanligaste fibrerna inom fiberklasserna cellulosa, protein och syntet; bomull, ull och polyester. Däremot går det inte att skilja olika cellulosafibrer från varandra, vilket även inkluderar regenererade fibrer. Polyamid och polyester är mycket olika och går att skilja åt, dock är polyamid svår att skilja från silke och ull då deras kemiska struktur är mycket lika varandra. I undersökningarna gick det inte att se någon skillnad mellan de färgade proverna och deras respektive referensprov, inte heller gick det att skilja det fluorkarbonbelagda provet från ett obelagt. Matchningarna av de använda kläderna mot det textila materialbiblioteket visade goda resultat då majoriteten av plaggen matchades mot önskat material.

No description available.

I detta projekt har garn spunnits fram med olika blandningar av återvunna och jungfruliga fibrer av merinoull/polyamid 6.6. Detta för att möjliggöra återföring av tillskärningsspill i produktionskedjan åt företaget Woolpower® då spillmaterialet idag används till att tillverka filtsulor. Genom att spinna garn av spillmaterialet kan det därmed sluta kretsloppet för deras återvinningsprocess då garnet kan återinföras i den ursprungliga produktionskedjan. Fokus under projektet låg på att undersöka hur fint garn som kan spinnas med så hög andel återvunna fibrer som möjligt.  Mätning av fiberlängdsfördelning genomfördes av både återvunna fibrer och jungfruliga fibrer, garn spanns med olika fraktioner inblandning av återvunna fibrer samt dragprovning utfördes på de garnprover som tagits fram för att jämföras med referensgarn.   Det spanns sex garner med olika fraktioner inblandning av återvunna och jungfruliga fibrer, där de inblandningar som gjorts innehöll 10 %, 20 % eller 30 % återvunna fibrer samt två garn med 100 % jungfruliga fibrer. Det starkaste garnet innehållande återvunna fibrer som spanns under projektet var ett garn innehållande 20 % återvunna fibrer. Garnet hade dock en signifikant minskning av styrka jämfört med referensgarnet, vilket ledde till slutsatsen att det inte går att spinna ett garn med liknande garnnummer utan statistisk signifikant minskning av garnets mekaniska styrka som referensgarnet som Woolpower® använder i produktion idag.  Hos de återvunna fibrerna observerades en procentuell minskning av fiberlängden på strax över 82 %.  Minskningen tros bero på att de har genomgått fler process- och produktionssteg samt en slitsam textilupprivning i jämförelse med de jungfruliga fibrerna.

Sammanfattning I denna rapporten har en innovativ metod framtagits för att tillvarata textilt avfall. Fokus för projektet har legat mycket på praktiska framställningen. Fibrer som inte är spinnbara och inte längre har någon valutavärde återupplivas och får ett nytt liv. Istället för att slänga textilier till förbränning har det i arbetet presenteras en ny metod genom nonwoven som bidrar till återanvändning och materialåtervinning av textilier. Fler fördelar för metoden är att det går fort, det är billigt och återvunna material används. Konceptet är att producera ospunnet garn från nonwoven för att slutligen använda dessa i mattor som applikationsområde. Produktionen av nonwovengarn är en ny idé som behöver bli testad för att bestämma produktionsparametrarna för optimala garner.  Praktiska framtagningen genomgår processerna, öppning, kardning, sträckning,  mekanisk nålning, termisk värmning, tillskärning av garn och vävning. Vid start av projektet testades produktion av nonwovens genom olika metoder för 50/50 bomull/polyester, med enbart mekanisk nålning, med bara termisk värmning och en kombination av mekaniskt och termisk. Resultatet för att erhålla bästa kvalité för nonwovengarn var genom att använda sig av både nålning för att producera nonwovenremsor och värmning för att göra strukturen mer sammanhållen.  Det innebär att bindningsmaterial kommer bli en betydande faktor. För att undersöka de mekaniska egenskaperna för procentuella bindningsmaterialets effekt producerades nonwovenremsor i 75/25, 50/50, 25/75 bomull/polyester. Vid värmning användes temperatur i 170 ºC i 10 min, 170 ºC i 5 min och 160 ºC i 10 min. Produktion av 9 olika garntyper för att vid dragprovning analysera vilka parametrar som passar bäst till slutgiltiga garnet. Från testet visade graferna för brott och brott/tex ett tydligt svar, blandningen 50/50 bomull/polyester med termisk värmning 170 ºC i 5 min ger bäst resultat i de mekaniska egenskaperna.  Slutligen producerades garner utifrån parametrarna från dragprovningen. Garner av 50% bindningsmaterial med 170 ºC i 5 min framställdes för fibrer som är återvunna och inte längre kan spinnas. 50/50 återvunnen bomull/polyester och 50/50 avfallsfibrer/polyester samt en blandning av 50/50 återvunnen bomull med 50/50 avfallsfibrer/polyester sammanbundna i nålningsprocessen.  Slutsater från metoden har visat vara genomförbart och slut resultaten för mattan har blivit överförväntan. Konceptet har öppnat upp fler dörrar och framtida idéer till möjligheter till användningsområden för nonwovengarn, mattan är en av få produktionsområde. Projektet kan bli stort i framtiden och förhoppningvis har det en positiv påverkan som leder till mindre textilavfall.

The consumption of textiles is increasing more and more, meanwhile there are vigorous efforts both from the textile industry and controlling companies to promote sustainable consumption. A significant amount of textiles discarded in household waste, which is an untapped resource that should be taken advantage of. Two methods to use textile waste is to reuse and recycling it. The reuses of textile materials are today well developed in Sweden, however, there are currently no existing system for recycling textiles. The purpose of this study is to investigate Borås Stad’s textile waste and the textile recycling. The reason I chose Borås is because the city has an old history in the Swedish textile industry and today strives to be in top of the textile innovations. The methods being used in this study are a literature studies and a interview. Borås Stad actively works to encourage the citizens to reuse and recycle their textile waste. The opportunity to recycle textiles is today only in the special collecting boxes. Borås Stad has nowadays, because of size- and economical aspects, not an own developed recycle system for textile waste.

Textilindustrins miljöpåverkan är hög, samtidigt som efterfrågan på textilfibrer ständigt ökar. Inom de kommande åren förväntas textilåtervinningen i Sverige att öka vilket skulle skapa en mer cirkulär resursanvändning som på så sätt kan minska tillverkningen av jungfruliga fibrer. För att återvinningsprocessen för de förbru- kade textilierna ska fungera optimalt krävs en sorteringsmetod med hög säkerhet i materialurskiljning. Inom kriminaltekniska områden används märkvätskor för att märka upp värdefulla föremål. Märkvätskorna baserade på metallsalter skapar unika sifferkoder som kan avläsas med en laserteknik kallad LA-ICP-MS. Om ett märkt föremål blir stulet och sedan återfinns av polisen kan märkvätskan avläsas och kopplas tillbaka till ägaren via en databas. Genom att applicera den osynliga forensiska märkvätskan på textilier var projektets förhoppning att skapa spårbarhet i det textila ledet med fo- kus på att underlätta sorteringsprocessen i återvinningsstadiet. Detta genom att skapa en säker märkning som sitter kvar under textilens hela användarfas. Märk- vätskan som användes i projektet kom från SmartWater Technology Ltd som är det ledande företaget i England inom forensiska märkningar. För att simulera en användarfas för ett bomullsplagg har testmetoder för färghär- dighet mot tvätt samt nötningshärdighet utförts. En extern analys utfördes på Smar- tWaters laboratorium i Telford, England, för att kontrollera om koderna gick att avläsa efter de utförda testerna. Testmetoderna har utförts utefter antagandet att metallkoderna har bättre härdighet än den fluoroscensiska färgen. Vid slitage inne- bär detta att färgen avlägsnas vid ett tidigare skede än metallsalterna, vilket resulte- rar i att kodens placering blir omöjlig att hitta utan dess färg. Under detta projekt har därför den fluoroscensiska färghärdigheten varit i fokus. Resultatet som erhölls från nötnings- och tvätthärdighetstestet analyserades under UV-ljus i ljusskåp genom att jämföra färgförändringen mot ett referensprov. En 5- gradig grå-grå-skala användes för att omvandla färgavvikelsen till numeriska vär- den, vartefter matematiska beräkningar utfördes för att kontrollera statistisk signi- fikans. Studien visade att märkvätskans fluoroscensiska färg försämras i takt med antal tvättar. Färgen försämrades något i jämförelse med referensprovet efter nöt- ning, men ingen signifikant skillnad kunde utläsas mellan provkropparna efter ökat antal varv i Martindalemaskinen. Analysen genom LA-ICP-MS kopplade samtliga provkroppar till korrekt applicerad kod vilket tyder på en säker avläsningsteknik. Baserat på tidigare nämnda resultat förväntas märkvätskan därför klara av en an- vändarfas för exempelvis ett ytterplagg eller en möbel i bomull. Fler tester krävs dock för att säkerhetsställa hur vätskan håller efter tid och ytterligare antal tvättar. Lasertekniken som användes för att avläsa koden är säker, men behöver utvecklas eller bytas ut för att en snabbare sorteringsprocess ska erhållas. / The environmental impact for the textile industry is already high and with an in- creasing demand for textile fibers something has to change within the industry. The textile recycling in Sweden is expected to increase in the coming years, which would create a more circular resource utilization, thus reducing the production of virgin fibers. In order to create an optimal recycling process, a secure sorting method is required in material separation. To be able to track valuable objects within the forensic area, a compound based on metal salts is used to mark the objects. The metal composition can be translated into a specific and unique code with a laser method called LA-ICP-MS. The code can later be connected to a person or an organization registered within a database. This thesis examines the possibility to apply the forensic marking compound on a textile carrier to create a trustworthy traceability within the textile chain that is difficult to remove. Instead of register a person or an organization to a code, the vision was to connect a code to a material or a chemical content within the textile product. The forensic marking system used in this thesis came from SmartWater Technology Ltd, which is the leading company in England within forensic coding. A quantitative study was made to research how the forensic coding system based on metal salts acted on a textile carrier. The researched problem was based to ana- lyze the suitability to use a forensic marker system on a textile carrier with the aim to create traceability within the textile industry and to ease the sorting process. To be able to investigate the problem a simulated phase of use was made. Test methods were performed to analyze the impact of abrasion and the ability to with- stand washing for the forensic marking. An external analysis was made at Smart- Waters laboratory in Telford, England, to examine if the metal salts were de- codable, even when the forensic marking was in a bad condition. All the tests and analysis was made with the supposition that the metal salt coding had a better ad- hesion to the carrier than the fluorescence color. Since the coded area cannot be found without the color, the results have been based on the change in color of the fluorescence marking solution. The conclusion shows that the fluorescence colorfastness was decreasing with the number of washing cycles. Number of cycles in Martindale was not significant for a decrease in colorfastness. The LA-ICP-MS method was able to decode all of the samples and connect them to the applied codes. This indicates that the forensic marking system is durable and can be used to mark a garment or a piece of furni- ture that’s not washed a lot. However, more tests are required to ensure how the solution lasts over time and additional amounts of laundry. The LA-ICP-MC meth- od is secure, but one problem is that it’s stationary and therefore difficult to use in a sorting process.