<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Mitt syfte var att finna eventuella skillnader i träningseffekt mellan ren koncentrisk och excentrisk styrketräning. Jag har därmed utgått ifrån följande frågeställningar:</p><p>• Skiljer sig tung excentrisk och koncentrisk styrketräning åt i effekterna på styrkeprestationer i form av hopptest och styrketest?</p><p>• Skiljer sig effekterna av träningen åt mellan män och kvinnor?</p><p>Metod</p><p>Utifrån syftet och frågeställningarna gjorde jag en studie med ett antal testpersoner där de fick genomgå ett antal tester innan en träningsperiod och samma tester efter träningsperioden, som pågick i tio veckor. Hälften var kvinnor och hälften var män. Den ena gruppen tränade bara koncentriskt (KON) och den andra gruppen bara excentriskt (ECC).</p><p>Testerna som utfördes före och efter träningsperioden var: isometrisk styrketest, omkretsmätning av lårmuskulaturen, squat jump, counter movment jump, drop jump och benpress i släde.</p><p>Resultat</p><p>Det fanns en tendens att den excentriska träningsgruppen hade en ökning av sin omkrets efter träningen, medan den koncentriska inte visade en sådan tendens. I KON-gruppen har både män och kvinnor relativt stora förbättringar i drop jump, medan inga sådana förbättringar fanns i ECC. Benpresstestet uppvisade genomgående stora förbättring för alla testpersonerna i båda grupperna</p><p>Sammanfattningsvis visade resultaten från studien att koncentrisk och excentrisk träning inte skilde sig åt på ett tydligt sätt i de olika testerna. Det fanns heller inga stora skillnader i prestationsförändringar mellan män och kvinnor.</p><p>Slutsats</p><p>Det verkar som att tung styrketräning inte alltid hänger samman med prestationen i olika hopptest.</p> / C-uppsats 7 p vid Tränarprogrammet 1996-1998.

Syfte och frågeställningar Mitt syfte var att finna eventuella skillnader i träningseffekt mellan ren koncentrisk och excentrisk styrketräning. Jag har därmed utgått ifrån följande frågeställningar: • Skiljer sig tung excentrisk och koncentrisk styrketräning åt i effekterna på styrkeprestationer i form av hopptest och styrketest? • Skiljer sig effekterna av träningen åt mellan män och kvinnor? Metod Utifrån syftet och frågeställningarna gjorde jag en studie med ett antal testpersoner där de fick genomgå ett antal tester innan en träningsperiod och samma tester efter träningsperioden, som pågick i tio veckor. Hälften var kvinnor och hälften var män. Den ena gruppen tränade bara koncentriskt (KON) och den andra gruppen bara excentriskt (ECC). Testerna som utfördes före och efter träningsperioden var: isometrisk styrketest, omkretsmätning av lårmuskulaturen, squat jump, counter movment jump, drop jump och benpress i släde. Resultat Det fanns en tendens att den excentriska träningsgruppen hade en ökning av sin omkrets efter träningen, medan den koncentriska inte visade en sådan tendens. I KON-gruppen har både män och kvinnor relativt stora förbättringar i drop jump, medan inga sådana förbättringar fanns i ECC. Benpresstestet uppvisade genomgående stora förbättring för alla testpersonerna i båda grupperna Sammanfattningsvis visade resultaten från studien att koncentrisk och excentrisk träning inte skilde sig åt på ett tydligt sätt i de olika testerna. Det fanns heller inga stora skillnader i prestationsförändringar mellan män och kvinnor. Slutsats Det verkar som att tung styrketräning inte alltid hänger samman med prestationen i olika hopptest. / C-uppsats 7 p vid Tränarprogrammet 1996-1998.

Syftet Syftet med studien var att undersöka skadeförekomst hos tyngdlyftare samt studera hur självskattad sömnmängd och träningsvolym korrelerar med skadeincidens.   Frågeställning 1: Hur ser träningsvolym, sömn och skador ut hos svenska tyngdlyftare? Frågeställning 2: Finns det någon korrelation mellan träningsvolym, sömn och skadeförekomst? Metod Metoden som användes var en kvantitativ ansats med hjälp av ett frågeformulär med frågor gällande skador, träningsrutiner, sömnhygien och träningserfarenhet bland aktiva tyngdlyftningsutövare. Enkäten delades ut till 29 tyngdlyftningsklubbar och resulterade i 33 enkätsvar. Datan analyserades med en logistisk regressionsmodell där sömn och träningsvolym är oberoende variabler och skada eller icke-skada är beroende variabel. Resultat Träningsvolymen hade en signifikant korrelation med skadeförekomst (P-värde på 0,020), men inte mängden sömn (P = 0,146). Överbelastning var den mest förekommande skadetypen och det vanligaste skadeområdet var knäleden (25,4 %). Slutsats Slutsatsen är att det finns en korrelation mellan träningsvolym och skadeförekomst. / The purpose The purpose of the study was to examine injury incidence and type of injuries, sleep amount, and training volume in Olympic weightlifters and to find variables that correlate to injuries. Question 1: How do training volume, sleep, and injuries manifest in Swedish weightlifters? Question 2: Is there a correlation between training volume, sleep, and injury incidence?  Method The method used was quantitative, with a questionnaire  regarding training routines, sleep hygiene, and training experience in a population of active weightlifters. The survey was distributed to 29 Olympic weightlifting clubs which resulted in a final sample of 33 respondents. The data were analyzed using a logistic regression model where the dependent variables were injury or non-injury, and the independent variables were sleep and training volume. Results The result showed that the effect of training volume on injury had a significant correlation with a P-value of 0.020. No significant correlation was found between sleep and injury (P = 0.146). The most common injury was from overuse and the most common injury localization was the knee joint (25.4%).  Conclusion The study concludes that there is a correlation between training volume and injury.

Background: In strength sports, athletes must take several training variables into consideration whencreating a training program. One of the ground pillars is training frequency, but there is a lackof research done on competitive powerlifters. Therefore, the purpose of this study was toinvestigate the corelation between training frequency and performance, measured as Wilksscore, in competition for powerlifters. Methods: An online questionnaire was sent out through various social media platforms to activepowerlifters, with the purpose of gathering sufficient information on their training habits andcompetition scores. A total of 80 subjects followed through with the survey, but only 48 metthe final inclusion criteria. Participants were divided into three groups based on their trainingfrequency; separate groups were created for the different lifts. Total frequency was dived intothe groups (3, 4, &gt;4) sessions per week, squat frequency into (1,2, &gt;2), bench press (2,3,&gt;3),deadlift (1,2,&gt;2). Results: As the p-value of all the tests are larger than the alpha value (0,0125) there is no apparentdifference between the groups that can be attributed to the training frequency. Duringsubgroup analysis, there were no other significant correlations between Wilks score andcompetitive age, training frequency or training intensity. However, there was a trend for ancorrelation between training volume a slight effect on the total Wilks score (P = 0,077). Conclusion: Training frequency may not be an important factor for powerlifters after 1-2 sessions and aftera certain threshold of volume has been reached. However, a higher training frequency mayallow for higher training volumes which previous research has found favourable. Moreresearch over a longer time span is still needed.